Kollektivtrafiken är till för att alla Stockholmare ska kunna ta sig runt i staden och på så sätt minska avstånden mellan människor. Kollektivtrafik är också det mest klimatsmarta sättet att resa och borde vara prioriterat. Men nu har ekonomi skötts så dåligt att de ansvariga politikerna kommer göra det ännu dyrare att resa kollektivt i Stockholm. Det betyder till exempel dyrare SL-kort redan till sommaren. Prishöjningen gäller även andra typer a biljetter och redan idag är SL:s enkelbiljetter dyrast i världen. Eftersom landstingsskatten sänkts och kostnaderna skenat ökar avgiftstrycket på medborgarna som tar den klimatsmarta kollektivtrafiken. Det är dags att politikerna tänker om och stoppar höjningen av biljettpriserna i SL. Hur mycket dyrare blir en enkelbiljett eller ett SL-kort? Det vet vi inte än. Men nu är det dags att vi säger ifrån. Skriv under namninsamlingen så att politikerna vet att vi har ögonen på dem. Läs mer på: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nodbroms-ger-dyrare-sl-kort-och-glesare-trafik_4313113.svd

Det är viktigt för att de skall vara människor, som orkar kan och vill tjäna samhället med denna viktiga tjänst och även för passagerarnas välbefinnande och säkerhet, för trötta förare är en säkerhetsrisk. Arbetsdagar, veckor, månader med humana arbetsscheman, med andra ord ett liv värdigt att leva. Alla förare som övrig personal vill det bästa för de som åker med oss, det ansvar som åläggs är stort men förutsättningarna inskränks från år till år. Dags att förändra för personal, kunder till en bättre arbetsmiljö.

Sedan arbetarrörelsens barndom har kravet på kortare arbetstid funnits där. Detta verkar ha försvunnit de senaste decennierna. Arbetstidsförkortning är ett krav som har haft och har starkt stöd bland stora grupper. När Kommunal undersökte vilka som var de viktigaste frågorna för medlemmarna kom förkortad arbetstid som tredje viktigaste fråga. I Göteborg har Toyota i över ett decennium framgångsrikt haft sex timmars arbetsdag. De har fått både sänkt sjukfrånvaro och lägre personalomsättning, kort sagt nöjdare personal. Samtidigt har kvalitén ökat vilket har lett till ökad kundnöjdhet och högre omsättning. Vi lever i tider av massarbetslöshet där stora grupper är utestängda från den ordinarie arbetsmarknaden. Många arbetar allt mer medan andra inte har jobb alls. Samtidigt ser vi kraftigt ökade ohälsotal, framför allt då psykisk ohälsa. Denna utveckling måste brytas. Jobbar vi kortare tid öppnar vi för fler individer att komma in på arbetsmarknaden, vi får lättare att klare det allt stressigare livspusslet. Ernst Wigforss sade: ”Om målet med samhälls¬utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka." Jag tror detta har lika stor bärighet idag. Vi lever inte för att arbeta. Vi arbetar för att leva.

Varje dag utförs en stor del av all vård i Sverige hemma hos vårdtagarna. Vilket betyder att de som utför vården åker runt mellan dem som de hjälper, tanken i sig är fin eftersom det ger äldre och sjuka möjlighet att få bo kvar hemma men ändå få den vård som krävs. Men det innebär också att de som arbetar inom hemtjänsten arbetar under ständig stress eftersom schemat är tight och det är många hem som ska besökas under dagen. Lägg till trafikstockningar och parkeringsbrist och stressen ökar ännu mer. Att dessutom behöva betala för den parkering som man gör i tjänsten faller utanför all rim och reson. Därför borde alla de fordon som används av hemtjänsten vara befriade från att betala parkeringsavgift. Källa: http://www.dn.se/sthlm/en-p-bot-kan-ata-upp-lonen-for-hemtjansten/

Svenska Vattenfall stämmer Tyskland på miljardbelopp efter att Tyskland bestämt sig för att avveckla kärnkraft i förmån för förnybar energi . Om Vattenfall vinner kan det få allvarliga konsekvenser för omställningen mot förnybar energi i Sverige och resten av Europa. Fler energijättar såsom RWE och Eon förväntar sig nu miljardbelopp . Ska vi tillåta att företag stämmer länder som arbetar för en mer hållbar utveckling? Det är upp till oss att säga ifrån! Nästa gång kan det vara Sverige som stäms. Vi kan inte låta energibolagen komma undan. Företag ska inte kunna styra över demokratiskt valda regeringar! Vattenfall ägs av svenska staten: det är med andra ord upp till oss att stoppa Vattenfall innan det är för sent! Skriv under nu! Tillsammans kan vi få Vattenfall att dra tillbaka sin stämningsansökan och istället fokusera på förnybar energi! Källor: http://www.dn.se/ekonomi/vattenfall-stammer-tyskland-pa-miljarder/ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4541854

Hundens frihet på ett säkert sätt är värt att kämpa för. 

Trygghet för barnen främst.  Förskolans kvalitet och säkerhet. Större grupper på de nya stället, mer stress för personal.  Betydelse för lokalsamhället , familjer kanske inte vill bosätta sig där omkring när de inte finns förskola.  Och framför allt att man tar bort en förskola som är populär, där pedagogerna gör allt för barnen och föräldrar känner sig 100% trygga när man lämna barnen. 

Ronald och hans familj – som består av hans mormor, mamma, tre små systrar och en lillebror – befinner sig just nu i en extremt utsatt situation. De har nyligen förlorat allt stöd från staten, och även Migrationsverket har slutat hjälpa dem. Utan ekonomiskt stöd har de inte längre möjlighet att försörja sig själva, och risken är nu stor att de tvingas lämna Sverige – landet där de har byggt upp sina liv, sin trygghet och sin framtid. Om familjen tvingas återvända till sitt hemland väntar en verklighet präglad av extrem fattigdom, otrygghet och brist på möjligheter. De riskerar i praktiken att hamna i livshotande situationer. Vi kan göra skillnad. Genom att skriva under denna namninsamling visar du att du står upp för medmänsklighet, rättvisa och familjers rätt att leva i trygghet. Din underskrift kan hjälpa Ronald och hans familj att få sin situation omprövad och ge dem en chans att stanna kvar i Sverige – deras hem. Skriv under och hjälp oss att ge Ronald och hans familj en framtid. Din röst kan vara avgörande.

Behåll Ann-Christine Bayard som lärare i årskurs 6 Vi föräldrar i årskurs 5 vill med denna namninsamling uttrycka vårt starka stöd för att  Ann-Christine Bayard får fortsätta som lärare för våra barn även i årskurs 6. Våra barn har haft en turbulent skoltid sedan årskurs 4, med flera förändringar och omorganisationer. För att skapa stabilitet valde skolan att slå ihop klasserna till en storklass – en stor omställning som inledningsvis var både stökig och utmanande för eleverna. Under de senaste månaderna har Ann-Christine gjort ett enastående arbete och på kort tid lyckats skapa ordning, trygghet och studiero i gruppen. Hon har vunnit barnens förtroende, arbetar pedagogiskt och ser varje elev utifrån deras individuella behov. Vi ser tydligt att våra barn trivs bättre, utvecklas och känner sig trygga i hennes klassrum. Ann-Christine har dessutom erfarenhet av att undervisa i årskurs 6 och sätta betyg, vilket gör henne särskilt lämpad att följa eleverna genom detta viktiga skolår. Vi är mycket oroade över att en förändring av lärare nu skulle riskera att rasera den positiva utveckling som äntligen kommit på plats. Det vore olyckligt om beslutet att inte låta Ann-Christine vara kvar skulle ske på bekostnad av elevernas arbetsro, trygghet och skolresultat. Utöver detta vill vi lyfta en viktig omständighet inför nästa läsår. Eftersom Niclas kommer att vara föräldraledig från mars fram till skolavslutningen innebär det att om Ann-Christine inte får fortsätta, så kommer eleverna att stå utan någon lärare till hösten som faktiskt har varit med dem under den avgörande sista perioden i årskurs 5. Att introducera ännu en ny lärare vid terminsstarten, som inte varit en del av den positiva utveckling som skett under vårterminen, skulle vara direkt olämpligt av flera skäl: • Kontinuitet och trygghet: Efter två turbulenta år behöver eleverna stabilitet. Ett lärarbyte precis inför årskurs 6 skapar oro och otrygghet i en situation då eleverna istället behöver förutsägbarhet. • Relationer och förtroende: Det tar tid att bygga relationer, förstå gruppdynamiken och skapa arbetsro. När detta äntligen har uppnåtts riskerar ett nytt byte att återigen slå sönder det som byggts upp. • Pedagogisk progression: En lärare som följt eleverna under våren har insyn i deras utveckling, behov och utmaningar. En ny lärare utan denna kunskap tvingas börja om från noll — något som ka Vi uppmanar därför skolan att låta Ann-Christine Bayard fortsätta som lärare även i årskurs 6 – för barnens bästa.

I Kallebäck, Göteborg är det nybyggnation och många nyinflyttade. Det finns flera förskolor men även en skola. Barn går själva och barn har sällan ett konsekvenstänk på sitt handlande. Vi har flera bostäder för personer med funktionsvariation och äldre med gånghjälpmedel. Vi upplever att med fler inflyttade kommer det fler bilar och respekten att hålla fart efter omständigheter existerar sällan. Vi boende kräver därför en fortsättning, helst permanent hela dygnet för bilar. Framförallt är det gatorna och infarterna vid förskolor och skola som berörs men då Kallebäck är folktätt kanske man ska överväga en fartsänkning på alla gator.  

Varför nöja sig med status quo när vi kan få en fördubbling? Att riva Kabinbanan för att bygga nytt är ett resursslöseri som Åre inte har råd med – varken tidsmässigt, ekonomiskt eller kulturellt. Här är de avgörande skälen till varför båda liftarna måste finnas kvar: • Vi måste kapa köerna, inte flytta dem Åre växer och antalet besökare ökar för varje år. Att ersätta en huvudlift med en annan ger i slutändan marginell kapacitetsökning jämfört med behovet. Om båda liftarna körs samtidigt fördubblar vi kapaciteten till högzon, vilket skulle eliminera de ökända köerna under sportlov och högtider. • Maximal driftsäkerhet i hårt väder Alla som åkt i Åre vet att vädret på skutan är ombytligt. Olika liftsystem har olika känslighet för vindriktningar och nedisning. Med två parallella system (en pendelbana och en gondol) ökar chansen markant att åtminstone en av dem kan hålla öppet när vädret är tufft. Det är en trygghet för både gäster och drift. • Kabinbanan är Åres själ Man river inte Eiffeltornet för att bygga en snabbare hiss. Kabinbanan är en ikonisk symbol för svensk skidåkning och en bärare av Åres historia. Den erbjuder en unik, svävande upplevelse som moderna gondoler inte kan återskapa. Att bevara den är att visa respekt för ortens varumärke och arv. • Hållbarhet på riktigt Att riva fullt fungerande infrastruktur av denna storlek är inte förenligt med ett modernt hållbarhetstänk. Det mest klimatsmarta är att vårda och effektivisera det vi redan har, samtidigt som vi bygger nytt där det behövs.

Det här är inte ett ”ärende” i ett system. Det handlar om en riktig familj som riskerar att splittras. Jag har bott och arbetat i Sverige i tio år. Min dotter Ava är idag 13 år. Hon har levt i Sverige sedan hon var fyra år gammal och känner inget annat land som sitt hem. Hon har ingen relation till sin biologiska pappa. Min man är den enda fadersfigur hon någonsin har haft, den som har gett henne trygghet, stabilitet och kärlek. Att skilja en tonårsflicka från den pappa hon själv valt och litar på är omänskligt. Om jag utvisas betyder det att: Ava separeras från sin mamma, eller så måste hon lämna sitt hemland, sin skola, sina vänner och den enda pappa hon har. Detta beslut följer inte principen om ”barnets bästa”, trots att det är något Sverige alltid säger sig stå för. Det är djupt orättvist och djupt omänskligt att slå sönder en familj. Det är viktigt eftersom inget barn ska behöva offras på grund av komplicerade regler eller politiska beslut. Ingen familj ska behöva gå sönder när det finns en chans att bevara den.