Detta är bakgrunden till kampanjen – varför vi kräver förändring nu. På loppet av tio dagar har fyra kvinnor mördats i Sverige. Det senaste mordet skedde för mindre än ett dygn sedan. Polisen kan inte gå med oss på gatorna. De kan inte sitta i våra hem. De kan inte skydda oss förrän något redan har hänt, om man överhuvudtaget överlever. Jag är en av de kvinnor som fallit offer för mäns våld. Jag har levt med skyddad identitet, medan min förövare har kunnat röra sig fritt i samhället och hunnit skada fler efter mig. Vi kvinnor tvingas gömma oss. Gärningsmän går fria. Det är ett faktum. När våldsamma gärningsmän: • släpps ut för tidigt • döms till låga straff • tillåts återfalla trots känd risk  är det inte enskilda misstag. DET ÄR ETT SYSTEMFEL. Samma förövare hinner skada flera. Nya kvinnor och barn drabbas. Och gång på gång visar det sig att rättssystemet inte förmår skydda i tid. Trots detta är det kvinnan som: • uppmanas att vara försiktig • förväntas ändra sitt beteende • får ta ansvar för sin egen säkerhet utan att ges några lagliga verktyg att faktiskt skydda sig med. I Sverige sägs vi ha rätt till nödvärn, men i praktiken bara om vi råkar ha något till hands i exakt rätt ögonblick. Att i förväg bära ett proportionerligt, icke-dödligt självförsvarsredskap är i dag förbjudet En kvinna som försvarar sig riskerar därför att själv kriminaliseras, medan gärningsmannen ofta redan haft flera chanser. Staten har våldsmonopol just för att skydda medborgarna. Men när skyddet uteblir, när varningar ignoreras, när kontaktförbud inte följs upp och när straffen inte står i proportion till risken – då har staten brutit sitt samhällskontrakt. Detta är ett juridiskt och moraliskt hyckleri. Detta är viktigt eftersom kvinnor i dag lever med ett dubbelt svek. Först när rättssystemet misslyckas med att skydda kvinnor och barn från våldsamma män som släpps ut för tidigt eller återfaller trots känd risk. Därefter när samma system förbjuder kvinnor att bära något som kan hjälpa dem att försvara sina liv och riskerar att kriminalisera kvinnor som försvarar sig om de använder något att försvara sig med. Globalt dödas en kvinna eller flicka var tionde minut av mäns våld. I Sverige ser vi samma mönster: samma gärningsmän hinner skada flera, medan kvinnor uppmanas att vara försiktiga utan att ges verkliga möjligheter till skydd. Rätten till liv och trygghet måste väga tyngre än rädslan för att erkänna att systemet brister. Ett samhälle som inte kan skydda i tid kan inte heller förbjuda människor att skydda sig själva. Detta handlar inte om att skapa mer våld, utan om att förhindra att fler liv går förlorade. Våra krav Därför kräver vi att Sverige senast under 2026: 1. Erkänner statens ansvar när skyddet brister vid upprepade återfall, tidig frigivning och låga straff för våldsbrott. 2. Förtydligar nödvärnslagstiftningen  så att kvinnor inte riskerar att kriminaliseras för att ha försvarat sina liv eller försökt överleva ett våldsamt angrepp. 3. Möjliggör lagligt, proportionerligt och icke-dödligt självförsvar när staten inte kan garantera omedelbar fysisk trygghet. 4. Gör icke-dödliga självförsvarsredskap lagliga att bära i förebyggande syfte,  såsom personliga skyddsredskap utan projektiler, avsedda för nödvärn – inte för våld. 5. Erkänner kvinnors rätt till förebyggande självskydd i de situationer där samhället inte kan skydda i tid. Detta handlar inte om att beväpna samhället. Det handlar om överlevnad – inte våld. Att förbjuda kvinnor att bära något för att skydda sig, samtidigt som våldet eskalerar och gärningsmän går fria, är att lämna oss försvarslösa. Staten måste stå bakom oss. Inte efteråt. Nu.

Längre och skärpta konsekvenser kan bidra till ökad trygghet för oskyldiga. Rättvisa för brottsoffer och deras familjer, och fungera förebyggande mot grovt kriminellt våld.   Därför uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att se över lagstiftningen och arbeta för skärpta straff, så att vi får bättre skydd mot våldsbrott i svenska samhället och ökad tillit till Sveriges regering, myndigheter och polis. 

Under våren har en återkommande retorik etablerats i svensk offentlighet där trauma, kronisk smärta och psykisk skada beskrivs som överdrivet, kulturellt betingat, moraliskt klandervärt eller rent av samhällsskadligt. Detta sker trots omfattande vetenskaplig evidens om trauma, neuropati och långvarig smärta – och samtidigt som patienter i Sverige systematiskt nekas adekvat behandling. Vi som undertecknar detta upprop kräver att svensk vård, förvaltning och samhällsdebatt förhåller sig till etablerad medicinsk och psykologisk kunskap – och upphör med retorik som bagatelliserar eller misstänkliggör mänskligt lidande.

Stoppa de stora barngrupperna – ge våra barn trygghet och fler pedagoger! Trosa kommun hävdar att pga demografi samt ekonomi så skulle 3 förskolor stängas... detta har i praktiken lett till att fler barn trängs ihop på färre förskolor. Detta har resulterat i att Trosa kommuns förskolor bryter mot de flesta av skolverkets riktvärden och barnens trygget, rättigheter och behov nu inte uppfylls. Likaså är arbetsmiljön för våra pedagoger under all kritik. Vi som skriver under reagerar starkt på den utveckling vi ser i Trosa kommuns förskolor. Barngrupperna har blivit så stora att barnens trygghet, lärande och välmående riskeras varje dag. I vissa grupper är det fler barn än Skolverkets riktmärken tillåter, och ofta finns för få pedagoger för att skapa en lugn och trygg miljö. När barngrupper slås ihop, när vikarier ersätter fasta pedagoger och när personalen går på knäna drabbas barnen hårdast. Många är små. De behöver stabila relationer, närvarande vuxna och en miljö där de kan leka, utvecklas och känna sig trygga. Vi accepterar inte: • stökiga och stressiga miljöer • för många barn på samma yta • för få utbildade pedagoger • otrygghet och bristande kontinuitet Barnen förtjänar bättre. Pedagogerna förtjänar bättre. Trosa förtjänar bättre. För mer ingående information samt siffror från skolverkets riktvärden m.m. kan läsas nedan ___________________________________________________________________ Mer ingående information med siffror 1. Barngrupperna överskrider Skolverkets riktmärken 1. Skolverket anger tydliga riktmärken för vad som anses vara trygga och utvecklingsmässigt lämpliga gruppstorlekar: 1. 12 barn i grupper med yngre barn (1–3 år) 2. 15 barn i grupper med äldre barn (3–5 år) 2. I flera av Trosa kommuns förskolor har grupper nu 10–50 % fler barn än riktmärkena, ibland med ännu fler barn när avdelningar slås ihop på grund av personalbrist. Detta ökar risken för stress, konflikter, otrygghet och sämre förutsättningar för lärande. 3. Skolverket är tydliga: stora barngrupper påverkar både barns trygghet och personalens arbetsmiljö negativt. 2. För låg personaltäthet strider mot nationella rekommendationer  1. Skolverket rekommenderar dessutom att bemanningen bör ligga runt: • 1 pedagog per 5 barn i grupper med yngre barn • 1 pedagog per 6–7 barn i grupper med äldre barn 2. När grupper slås ihop och fasta pedagoger ersätts av vikarier eller lämnas utan ersättning, hamnar bemanningen i praktiken ofta betydligt sämre än dessa nivåer. Det innebär att barn inte får tillräcklig vuxennärvaro, att pedagogerna tvingas prioritera “akuta behov” framför pedagogiskt arbete, och att kvaliteten sjunker oavsett personalens kompetens och engagemang. 3. Stökiga och otrygga miljöer påverkar både barn och personal 1. När många barn vistas på samma yta, särskilt om personalgruppen är ny eller varierande, ökar risken för: 1. hög ljudnivå och stress 2. Konflikter och oro 3. Olyckor (min son hade rymt utanför staketet en dag, aldrig hänt tidigare. Vad hade hänt om inte ett annat barn sagt till, vart var pedagogerna?) 4. Att barn inte blir sedda eller hörda 5. Att trygghet och relationer bryts när personal byts ut 2. Det är inte en arbetsmiljö som någon pedagog vill eller kan arbeta långsiktigt i, och det är inte en miljö där små barn kan utvecklas tryggt. 4. Förskolan ska utgå från barnens bästa – inte anpassas till nedskärningar Skollagen kräver att utbildningen ska vara trygg, likvärdig och utformas så att varje barn får det stöd det behöver.  När barngrupperna blir för stora och personalstyrkan för liten blir detta omöjligt, oavsett hur professionell personalen är.

För att våra barn ska få vara trygga och få gå kvar på sina skolor de har sin trygghet på.  Vi föräldrar bör ha rätt att få välja skola till våra barn.

Det här är inte arbetskläder – skriv under för en trygg och värdig arbetsmiljö! Förskolan är en verksamhet med hög smittrisk. Kommunals medlemmar arbetar dagligen nära barn där förkylningar, magsjuka och andra infektioner kan förekomma. De hanterar snor, saliv, kräkningar och andra kroppsvätskor – men arbetsgivaren tillhandahåller inga arbetskläder för inomhusbruk. Resultatet? Privata kläder som riskerar att bli nedsmutsade och bära med sig smittoämnen hem till anhöriga och andra människor. Smitta fastnar i textilier. Utan arbetskläder ökar risken för att infektioner sprids vidare till infektionskänsliga personer, barn och människor vi möter i affären, eller på vägen hem. Eftersom arbetsgivaren inte erbjuder arbetskläder kan man heller inte kräva ombyte vid dagens slut, vilket förstärker risken ytterligare. Det här handlar inte bara om arbetsmiljö, det är också en reallönesänkning. Många av Kommunals medlemmar beskriver att man har separata garderober för jobb och privatliv och letar efter billiga kläder för att klara arbetsdagarna. Förskolemiljön sliter hårt på kläderna, och fläckar från färg, mat och andra material är vanliga. Fläckar som inte alltid går bort i tvätten. Det är orimligt att förskolepersonal ska bekosta och ständigt ersätta sina egna arbetskläder i ett modernt samhälle. Arbetskläder är en självklarhet i yrken med smittrisk, men inte i förskolan, den verksamhet som tar hand om det finaste vi har: våra barn. Det här är en fråga om arbetsmiljö, hälsa och rättvisa. Därför tar Kommunal nu upp kampen mot denna ojämställdhet och uppmanar alla, både privatpersoner och förskolepersonal, att skriva under namninsamlingen. Tillsammans kan vi sätta press på arbetsgivarna och politikerna: Det här är inte arbetskläder – och det är dags att ändra på det!

Regeringen tillsatte en utredning för att se över möjligheterna att kunna döma 14-åringar som begår allvarliga brott till fängelse. Utredaren har inte tittat på hur förslaget skulle påverka att göra det mot 13-åringar. Att regeringen vill gå vidare med förslaget är i sig allvarligt. Det finns viktiga grundprinciper:   • Barn som begår brott ska inte blandas med vuxenvärldens kriminella.  • BRIS - Barnens rätt i samhället, tar upp att kriminalvården inte är redo att ta emot 13-åringar. • Varje barn som dras in i kriminalitet är ett misslyckande från vuxenvärlden och samhället.   Politikernas förslag är inte förankrad med evidensen och går emot forskningen. Istället för att fokusera på att fängsla barn borde politiker lägga mer energi på att förebygga att barn hamnar där. Den SD-ledda regeringen och Socialdemokraterna nationellt har dragit fel slutsatser och borde istället se hur Socialdemokraterna i Stockholm Stad gör.    Det är bra politik att:   • Erbjuda frukost till alla barn i stadens skolor i eftersatta områden, att fritidsklubbarna nu blir avgiftsfria. Järva Stadsdel samarbetar med föreningar och ger ut föreningsbidrag till en stor bredd föreningar som syftar till att skapa en meningsfull fritid.  • Att alla ungdomar i Järva som söker sommarjobb får ett erbjudande. Så de har en rad på cv:et och en referens för kommande jobbsökande.   • Att det sker satsningar och investeringar i området som att Tekniska museet öppnat i Tensta och att det sker flera satsningar inom STEM (Vetenskapens hus som öppnar i Kista). Det skapar framtidstro och ger barnen som växer upp i området en bild av vad de kan göra. 

Vi är tusentals pensionärer som under ett långt arbetsliv har byggt Sverige, i vården, industrin, skolan, omsorgen och på alla de arbetsplatser som höll landet i gång. När garantipensionen togs ifrån oss som bor i andra EU-länder förlorade vi vår ekonomiska trygghet över en natt. Många av oss lever i dag på existensminimum, trots ett helt liv av arbete och skatteinbetalningar i Sverige.  Till detta kommer en ytterligare orättvisa: vi utlandssvenska pensionärer har inte samma skatteavdrag som pensionärer bosatta i Sverige. Vi får inga grundavdrag och andra skattereduktioner på pensionen, trots att vi arbetat och betalat skatt i Sverige under hela våra yrkesliv. Under samma förutsättningar som alla andra. Dessutom använder vi inte svenska samhällstjänster som sjukvård, hemtjänst, färdtjänst, subventionerade mediciner…      Resultatet har blivit att vi beskattas hårdare än pensionärer med motsvarande inkomst som bor kvar i Sverige. Sammantaget innebär detta att vi straffas två gånger först genom indragen garantipension, därefter genom ett sämre skatteutfall. Det är inte värdigt och det är inte rättvist. Vi vill ha en:  Värdig ålderdom i hela EU för alla som byggt Sverige.

Det öppna brevet, skrivet av Föreningen för Den GULLIGA Folkrörelsen (DGF), riktar sig till Stockholms stad och allmänheten med en begäran om att omedelbart stoppa avhysningen av Hjulsta ekoodling. Odlingen, som började 2014, har vuxit till cirka 5000 kvm och hotas nu av avhysning från politiker och tjänstemän med argument som föreningen hävdar är ogrundade ("olovlig odling," "svart bygge"). Föreningen betonar att odlingen är ett viktigt verktyg för klimatomställningen och ett hållbart matsystem. De nämner konkret nytta som produktion av uppskattningsvis 5000 kg ekogrönsaker och hjälp till sommarjobbare, m.fl. Dessutom hävdas att avhysningen strider mot stadens egna riktlinjer gällande stadsodling, samverkan med civilsamhället och målen i Miljöprogram 2030. Mer information omkring ämnet finns i själva öppna brevet: som kan läsas i gulliga.se eller i Hjulstaodlingens hemsida: hjulstaodling.gulliga.se eller ring Rafael på 0703411142

För att offer ska få rättvisa oavsett tillvägagångssätt av en våldtäkt.

Jag har bott i Sverige i 16 år. Sverige är mitt hem. Här växer också mina två barn upp – de är 11 och 15 år gamla (födda och uppväxta i Sverige) och har permanent uppehållstillstånd. Efter att jag skilde mig från barnens Pappa återkallade Migrationsverket mitt tillfälliga uppehållstillstånd och beslutade om utvisning. Jag överklagade beslutet till domstolen.Efter 12 månader domstolen återförvisade ärendet till Migrationsverket. Sedan dess har det gått 5 månader och jag har inte fått något svar. Jag har gemensam vårdnad på mina barn. Men varje dag lever jag i ovisshet och rädsla. Jag är orolig för att Migrationsverket ska fatta ett nytt utvisningsbeslut – vilket skulle skilja mig från mina barn. Jag ber inte om något orimligt. Jag ber bara om rättvisa – att Migrationsverket ser mig som den jag är: en mamma, en arbetande människa, en del av det svenska samhället. Jag hade rätt att skilja mig. Eftersom jag valde det ska inte betyda att förlora sitt hem, sitt liv och sina barn. 👉 Skriv under denna namninsamling för att be Migrationsverket behandla mitt ärende rättvist och låta mig stanna i Sverige. Tillsammans kan vi visa att mänsklighet, familjeband och rättvisa ska stå i centrum för svensk migrationspolitik.

Vi förtjänar ett Sverige där politiken tjänar folket, inte makten. Dags för en antikorruptionsmyndighet som står på medborgarnas sida. Jag har redan skickat in motionerna till riksdagsledamöter, men nu vill jag att folket också får säga sitt! Regeringen har mött kritik för bristande transparens i sina kontakter med lobbyister och näringslivsrepresentanter. Väljarna har rätt att veta vilka som påverkar politiska beslut OCH på vilka grunder! Samtidigt saknas tydliga regler för vilka som får anlitas i statliga uppdrag. Det har förekommit fall där personer med brottsdömda bakgrunder eller tydliga intressekonflikter ändå fått konsult- eller rådgivarroller i offentlig verksamhet. När delar av elstödet sekretessbelades i upp till 20 år väcktes frågan: varför får vi inte se hur våra egna skattepengar fördelas?  Och när riksdagsledamöters aktieaffärer gång på gång väcker misstankar om jäv och insiderliknande situationer utan att något händer, riskerar tilliten till hela demokratin att skadas. Vi behöver ett oberoende skyddssystem mellan politiken och privata intressen. En Antikorruptions- och Etikmyndighet som granskar, förebygger och synliggör risker. Sverige ska vara ett föredöme i ärlighet, ansvar och transparens, inte ett land där makt och pengar flyter samman i det tysta. Andra länder, som Finland, Kanada och Frankrike, har redan infört oberoende antikorruptionsmyndigheter och det fungerar. Det är dags att Sverige tar samma steg! Sverige behöver transparens, ansvar och ett skyddssystem som ser till att makten alltid tjänar folket, och inte tvärtom.  Skriv under och kräv att regeringen och Justitiedepartementet agerar nu!