Med aktuell kunskap kan man undvika konflikt och stökiga situationer i klassrummet. Detta ger både bättre studiero, och ökad förståelse.  God NPF-kunskap är en proaktiv insats som både sparar tid, pengar och lidande. Insatsen går även hand i hand med SoL och övriga lagverk som ingår i Elevhälsan. 

Bakgrunden är hans oerhörda kostnad för privatflyg inhyrda flera gånger från Försvarsmakten (1.5 miljoner skr för ett flyg i höstas som sedan behövde ställas in) Dessutom har hans fru följt med på flera av  hans affärsresor och låter oss skattebetalare stå för notan.  (13-35 resor) I somras fick både sonen och frun följa med. Kostnaden  den gången blev 524.000 skr. För att inte tala om när han bjöd japanska talmannen och dennes delegation på lunch. Kostnad: 13 120 kronor. Totalt omotiverat sett till antalet människor.  Hur kan man sitta och slösa på människors hårt förvärvade skattepengar när folk sliter som djur för att få ihop sina liv.  När skolan och vården behöver enorma pengar och "det aldrig finns pengar". Vad är det för enorm inkompetens och oansvarighet???

Lärare och elever vittnar om otrygghet, grövre trakasserier och negativa kommentarer om hbtqi-personer i skolan. Rädda Barnens Ungdomsförbund publicerade nyligen rapporten “Inte för ung för att vara mig själv – röster om att vara barn och hbtqi”, där ungdomar vittnar om en utbredd otrygghet i skolan. De beskriver hur trakasserier och mobbning kopplade till hbtqi-identitet har blivit grövre de senaste åren, samt en låg tillit till att vuxna i skolan faktiskt ingriper. Liknande erfarenheter lyfts även i MUCF:s rapport från 2024, som visar att elever möter lärare som förhåller sig passiva eller förminskande vid kränkningar, eller behandlar hbtqi-personers rättigheter som en åsiktsfråga. Fackförbundet Sveriges Lärare visar i en undersökning från förra året att var tredje mellanstadielärare och fyra av tio högstadielärare varje vecka hör negativa kommentarer om hbtqi-personer. I projektet Vi finns överallt - hbtqi på schemat! arbetar RFSL Stockholm för att öka unga hbtqi-personers trygghet i skolan genom att utveckla både kunskaper om, och representation av hbtqi i skolan - med fokus på undervisning.  Detta gör vi genom ett helt nytt, ämnesintegrerat material om hbtqi som bygger på ungdomars och lärares erfarenheter, de som med levd erfarenhet kan berätta och vittna om vad som blir relevant att fokusera på. Under projektet har vi träffat lärare från olika högstadie- och gymnasieskolor som vittnar om stora utmaningar i skolan när det gäller att prata om ämnen som riskerar att skapa konflikter i klassrummet - där hbtqi understryks. Några exempel på utmaningar är: oro för vårdnadshavares reaktioner, brist på kunskap och tid, otydliga styrdokument, osäkerhet kring både den egna kunskapen och reaktioner i klassrummet, bristande stöd från skolledning och motstånd från elever. För att göra skolan tryggare behöver vi inte hårdare tag mot problem i skolan. Vi behöver mjukare tag i klassrummet som skapar mer utrymme för de svåra samtalen. Lärare ska få kompetens och stöd att hantera konflikter och leda strukturerade samtal där olika, även polariserade, åsikter möts som en del av lärandet. Det ska ske med respekt för allas lika värde – inte enbart behandlas som ett ordningsproblem. Det är ett politiskt ansvar. Skriv under namninsamlingen och kräv att regeringen agerar för en tryggare skola för alla. En skola där lärarna har resurserna de behöver! Namninsamlingen är öppen till och med valdagen, den 13 september 2026. Lovise Brade, förbundsordförande RFSL Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom Jennie Graflund, ordförande RFSL Stockholm

Saker som måste lösas snabbt är: - Att vintern kommer varje år och det måste fungera på våra vägar. Att Trafikverket ständigt ljuger om att de halkbekämpningar men sanningen är att ingen finns på plats.  - Trafikverket medvetet inte vill se till att det finns rastplatser anpassade för tung trafik. De flesta parkeringarna är för små för lastbilar samt ingen säker miljö att sova en meter från vägen med massa trafik.  På vintern märker man att de även är i motlut så du kommer inte därifrån.  - Att det är parkeringsförbud i de flesta industriområden som gör att det blir svårt att leverera till företagen som är i stort behov av just dessa transporter.  Att höra att de tycker att man står i vägen för att det är roligt?  Allt detta gör att man inte kan parkera för rast eller lagstadgad nattvila. Samt hittar man ingen plats kommer polisen ge böter samt transportstyrelsen tar ditt körkort.  Att bli straffad för något som myndigheter själva sett till att inte fungera.  -Att transportstyrelsen gör beslut att dra in körkort utan någon kontroll med färdskrivare är juridiskt fel.  -Att polisen säger att man ska ”sätta dit de jäklarna” när de har möte med trafikverket samt andra beslutsfattare ang att fordon över 3,5 ton inte får köra i det vänstra körfältet på flera motorvägar.  Att de tar beslut att det skall vara en viktgräns är vansinnigt.  Det räcker med omkörningsförbud.  Rent juridiskt blir viktgränsen ett problem som vid en händelse då höger körfält är blockerat.  För att ta dig förbi stoppet väljer man att köra om.  Nu kommer den juridiska biten. Om det är max 3.5 ton och ditt fordon vägen 65ton. Då har du ett överlass från 3.5 ton.  Det Innebär sanktions avgifter på företaget på 200.000kr samt personliga stora böter. Alltså får/kan du inte köra förbi hindret.  Här finns det inte många chaufförer som vet detta. 

Det är viktigt för att när Hadi Naseri fick uppehållstillstånd i Sverige så hade inte talibanerna makten i Afghanistan men nu har de det och talibanerna förföljer och dödar Hadis folkgrupp.

Maryam Tawfik är en ung kvinna som föddes i Egypten och reste därifrån när hon var 5 år och bott i Dubai i 7 år, men större delen av hennes barndom och uppväxt har ägt rum i Sverige. Hon har sina vänner och sitt sociala nätverk här. Detta är viktigt eftersom Sverige är det enda land Maryam känner som sitt hem. Hon kom hit som barn, har gått i skolan här och byggt större delen av sitt liv i Sverige. Att tvingas lämna Sverige skulle inte bara innebära att hon rycks bort från allt hon känner till, utan också att hon ställs inför en osäker framtid i ett land där hon saknar trygghet, socialt nätverk och möjligheten att leva ett värdigt liv som ung kvinna. Maryams situation förtjänar att ses med medmänsklighet, inte bara som ett ärendenummer.

Coop här i smyge är inte bara en Affär det är en samlings plats där man möter vänner . Bekanta och pratar med den underbara personalen som gör alltid sitt bästa för att hjälpa oss kunder.man blir vänner med dem som jobbar  Vi som inte har bil här i smyge vänder oss till coop . Här lånar vi kundvagnar för att gå hem med ved på hösten och matjord på våren.  Man handlar inte bara man pratar man får vänliga ord till sig man får stöttning mini terapi och man pratar med varandra  Vi har Instabox på plats och möjlighet till ombud för Systembolaget. Pant maskinen. När coop brunnit så var det kämpigt för oss att ta oss runt... Vi stöttar varandra och ställer upp för varandra  På coop här i smyge som jag nämnde samlings plats. För att sälja biljetter  till olika evenemang i hamnen .  Och resten av smyge Gör  oss inte strandsatta  utan bevara våran älskade coop  denna klenod  och Sveriges sydligaste butik  Smyge har alltid haft mycket folk på Sommaren dvs turister och våra. Orts befolkningen på vintern.. Och nu med så många nya hushåll är  som har byggs här i smyge och många till som är på väg att byggas.  Och då är det bra med en liten coop butik. Säljer för lite. Kanske det beror på allt är så dyrt  idag i samhället  Gör  oss inte strandsatta  utan bevara våran älskade coop  denna klenod  och Sveriges sydligaste butik

Shanzida kom till Sverige 2016, hon var gravid och födde sitt andra barn här i Sverige. Idag har hon jobb, bor med sina 2 barn. Betalar skatt och jobbar väldig mycket inom vården. Alla som känner Shanzida tycker att hon är den bästa, roligaste och underbaraste kvinnan. Hon har hittat en svensk pojkvän sedan 1 år tillbaka.  Så varför ska hon utvisas?  Hennes barn går i skolan i Sverige, hennes dotter som är född i Sverige och är svensk medborgare vill Migrationsverket utvisa. Hon är livrädd.  Eftersom Bangladesh är ett farligt land för kvinnor och barn.  Dom har inget att återvända till. INGET! Så därför måste dom stanna i Sverige. 

Varför är det viktigt? 1. För att människor dör just nu I Iran dödas, fängslas och torteras människor för att de utövar grundläggande rättigheter: att tala fritt och demonstrera fredligt. Ungdomar skjuts på gatorna. Kvinnor och flickor fängslas för att de kräver frihet. Barn och etniska minoriteter som kurder och balucher utsätts för oproportionerligt våld. Att inte agera innebär att acceptera detta. 2. För att mänskliga rättigheter är universella Yttrandefrihet, demonstrationsrätt och skydd för barn och minoriteter gäller inte bara i Sverige. De är universella rättigheter som skyddas av internationell rätt. Om de bara försvaras i ord – eller bara inom våra egna gränser – förlorar de sitt värde. 3. För att tystnad och passivitet möjliggör övergrepp När omvärlden nöjer sig med att ”uttrycka oro” utan att agera, ger det förtryckande regimer utrymme att fortsätta. Historien visar att internationellt tryck, diplomatisk isolering och rättsligt ansvar kan rädda liv. 4. För att Sverige har ett ansvar Sverige säger sig stå upp för mänskliga rättigheter. Då måste dessa principer också styra vår utrikespolitik i handling – även när det är politiskt obekvämt. Annars reduceras de till tomma ord. 5. För att vi kan göra skillnad När människor i fria samhällen använder sina röster, kräver ansvar av sina makthavare och agerar solidariskt, bryts tystnaden. Att skriva under, dela och kräva handling är ett sätt att skydda dem som just nu inte kan göra sina röster hörda.

Vi som bor här vid Barnängen och Vitabergsparken på östra Södermalm bor i ett område med folk i alla åldrar och med olika inkomster och bakgrunder. På sistone så har vi som bor här vid Barnängen fått erfara både en explosion i ett hyreshus, droghandel och skottlossningar med död som utgång i Hammarby Sjöstad. De nya områdena med nya bostadshus som byggts har blivit alltför dyra för många. Lokalerna som är tänkta att bli caféer och butiker likaså. Lokalhyrorna är alldeles för dyra för mindre aktörer och eldsjälar. Mindre mysiga caféer , butiker och kulturverksamheterna har inte råd att bedriva verksamhet i dessa lokaler. Sådant som gör staden mer levande och rik. Allt detta bidrar till att fler områden i Stockholm riskerar att bli sovstäder med kontor, mäklare och shoppingcenter som närmaste granne. Allt för att pressa in bostäder på minsta lilla lediga plats med tanke på vinst, trots att de flesta efterlyser mer intima mötesplatser och musik och kulturverksamheter för alla åldrar där alla kan mötas. Det är en sorglig utveckling som också bidrar till att människor i olika åldrar och med olika bakgrunder idag i Sverige är så åtskilda från varandra att de nästan aldrig möts. Så har det inte alltid varit. Om vi istället skapar mötesplatser där alla kan mötas där de som på äldre dar slutat arbeta och de som snart ska ut i arbetslivet kan mötas i en naturlig miljö så kommer det med stor säkerhet kunna vara den bästa medicinen mot den droghandel och kriminalitet som på sistone har ökat. Vi kan inte enbart tänka stora bostadskomplex ihop med stora företag som kafékedjor och hamburgerrestauranger när vi bygger nytt. Det måste även finnas utrymme för något annat, för mer intima mötesplatser och som lockar till spontana aktiviteter som loppmarknader, Bondens marknad, musik, poesiläsning för en levande stad och för det allmänna välmåendet. Tex ett levande torg. Annars kommer vi aldrig få bukt med de problem Sverige står inför idag. Det kommer att bli mer ekonomi med mindre sjukhusbesök och kriminalitet och med mer välmående människor i ett inkluderande samhälle. Det är en investering för framtiden.

Detta är bakgrunden till kampanjen – varför vi kräver förändring nu. På loppet av tio dagar har fyra kvinnor mördats i Sverige. Det senaste mordet skedde för mindre än ett dygn sedan. Polisen kan inte gå med oss på gatorna. De kan inte sitta i våra hem. De kan inte skydda oss förrän något redan har hänt, om man överhuvudtaget överlever. Jag är en av de kvinnor som fallit offer för mäns våld. Jag har levt med skyddad identitet, medan min förövare har kunnat röra sig fritt i samhället och hunnit skada fler efter mig. Vi kvinnor tvingas gömma oss. Gärningsmän går fria. Det är ett faktum. När våldsamma gärningsmän: • släpps ut för tidigt • döms till låga straff • tillåts återfalla trots känd risk  är det inte enskilda misstag. DET ÄR ETT SYSTEMFEL. Samma förövare hinner skada flera. Nya kvinnor och barn drabbas. Och gång på gång visar det sig att rättssystemet inte förmår skydda i tid. Trots detta är det kvinnan som: • uppmanas att vara försiktig • förväntas ändra sitt beteende • får ta ansvar för sin egen säkerhet utan att ges några lagliga verktyg att faktiskt skydda sig med. I Sverige sägs vi ha rätt till nödvärn, men i praktiken bara om vi råkar ha något till hands i exakt rätt ögonblick. Att i förväg bära ett proportionerligt, icke-dödligt självförsvarsredskap är i dag förbjudet En kvinna som försvarar sig riskerar därför att själv kriminaliseras, medan gärningsmannen ofta redan haft flera chanser. Staten har våldsmonopol just för att skydda medborgarna. Men när skyddet uteblir, när varningar ignoreras, när kontaktförbud inte följs upp och när straffen inte står i proportion till risken – då har staten brutit sitt samhällskontrakt. Detta är ett juridiskt och moraliskt hyckleri. Detta är viktigt eftersom kvinnor i dag lever med ett dubbelt svek. Först när rättssystemet misslyckas med att skydda kvinnor och barn från våldsamma män som släpps ut för tidigt eller återfaller trots känd risk. Därefter när samma system förbjuder kvinnor att bära något som kan hjälpa dem att försvara sina liv och riskerar att kriminalisera kvinnor som försvarar sig om de använder något att försvara sig med. Globalt dödas en kvinna eller flicka var tionde minut av mäns våld. I Sverige ser vi samma mönster: samma gärningsmän hinner skada flera, medan kvinnor uppmanas att vara försiktiga utan att ges verkliga möjligheter till skydd. Rätten till liv och trygghet måste väga tyngre än rädslan för att erkänna att systemet brister. Ett samhälle som inte kan skydda i tid kan inte heller förbjuda människor att skydda sig själva. Detta handlar inte om att skapa mer våld, utan om att förhindra att fler liv går förlorade. Våra krav Därför kräver vi att Sverige senast under 2026: 1. Erkänner statens ansvar när skyddet brister vid upprepade återfall, tidig frigivning och låga straff för våldsbrott. 2. Förtydligar nödvärnslagstiftningen  så att kvinnor inte riskerar att kriminaliseras för att ha försvarat sina liv eller försökt överleva ett våldsamt angrepp. 3. Möjliggör lagligt, proportionerligt och icke-dödligt självförsvar när staten inte kan garantera omedelbar fysisk trygghet. 4. Gör icke-dödliga självförsvarsredskap lagliga att bära i förebyggande syfte,  såsom personliga skyddsredskap utan projektiler, avsedda för nödvärn – inte för våld. 5. Erkänner kvinnors rätt till förebyggande självskydd i de situationer där samhället inte kan skydda i tid. Detta handlar inte om att beväpna samhället. Det handlar om överlevnad – inte våld. Att förbjuda kvinnor att bära något för att skydda sig, samtidigt som våldet eskalerar och gärningsmän går fria, är att lämna oss försvarslösa. Staten måste stå bakom oss. Inte efteråt. Nu.

Längre och skärpta konsekvenser kan bidra till ökad trygghet för oskyldiga. Rättvisa för brottsoffer och deras familjer, och fungera förebyggande mot grovt kriminellt våld.   Därför uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att se över lagstiftningen och arbeta för skärpta straff, så att vi får bättre skydd mot våldsbrott i svenska samhället och ökad tillit till Sveriges regering, myndigheter och polis.