En person med västerländska värderingar, som inte är muslim, med en gedigen karriär inom brottning och ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter och jämställdhet löper överhängande risk för diskriminering, förföljelse och allvarligt våld vid återvändande till Afghanistan. Kombinationen av religiös avvikelse, västerländsk livsstil, internationella kontakter och mänskliga rättigheter-aktivism är direkt oförenlig med talibanernas styre och ideologi. Gholam själv skriver: Idag erkänner jag det svåraste av allt, att Migrationsverket har vunnit över mig. Efter nio långa år av väntan, hopp, besvikelse och ständig kamp… har jag inget mer kvar att ge. Jag är trött. Inte bara i kroppen utan i själen. Samtidigt beskriver han hur Sverige blivit en del av honom. – Mitt utseende kanske inte är svenskt. Men mitt hjärta, mitt tänkande, mitt sätt att leva, det har formats här. Jag har blivit en del av Sverige, och Sverige har blivit en del av mig. Och det är jag så innerligt stolt över.

Jag kommer själv från Afghanistan och vet hur det känns att leva utan frihet. Ett land där oliktänkande tystas, där människor lever i ständig rädsla, och där ingen får välja sin egen väg eller tro fritt. Religionsfrihet existerar inte, och den som vågar avvika från normen riskerar hårda straff. Särskilt kvinnor drabbas. De får inte gå i skolan, inte arbeta, inte röra sig fritt, och de får inte bestämma över sina egna liv. Deras röster har tystats, men deras styrka lever kvar. I dag känns det som att världen har vänt bort blicken. Kvinnorna i Afghanistan har blivit osynliga i den globala debatten, som om deras lidande inte längre spelar någon roll. Men vi får aldrig vänja oss vid deras förtryck. Vi får aldrig acceptera tystnaden. Själv bor jag nu i Sverige, ett land där jag har fått uppleva frihet, trygghet och mänskliga rättigheter. Här har jag lärt mig vad jämställdhet faktiskt innebär: att kvinnor och män har samma värde och samma rättigheter. Att alla ska få utbilda sig, uttrycka sina åsikter och forma sina liv utan rädsla. Därför använder jag min röst för dem som tystas. Jag står upp för flickor som förnekas sin framtid, för kvinnor som tvingas leva i skuggan av män.  Vi får inte blunda. Vi får inte glömma. Tillsammans kan vi påverka och visa att talibanernas förtryck aldrig är acceptabelt. Låt oss stå enade för frihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter, överallt i världen.

För att alla tjejer förtjänar att kunna försvara sig själva. För att vi vet att det sexualiserade våldet genomsyrar hela tjejers liv och diskriminerar inte ålder. 

• Respekt för prestationerna – Zlatan är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. Statyn restes som en symbol för hans karriär och bör stå på en plats där den respekteras. • Skydd mot vandalism – I Malmö har statyn vid upprepade tillfällen blivit skadad och vanställd. I Stockholm kan den få bättre bevakning och placeras på en säker, central plats. • Tillgänglighet för fler – Som huvudstad är Stockholm ett naturligt nav för turister, fotbollsfans och skolklasser som vill se statyn. • Ny mening och stolthet – Om Malmöborna inte vill ha statyn, kan Stockholm ta emot den och låta den bli en nationell symbol istället för en lokal konflikt. • Bevara svensk idrottshistoria – Statyn är en del av vår moderna sportkultur och bör inte glömmas bort eller förfalla.

11% av tjejer får sin första mens i skolan och man kanske inte har med sig mensskydd vilket kan leda till att man går hem från skolan för man tycker det är pinsamt.  Vi tycker det är viktigt att man har gratis mensskydd eftersom om vi har gratis mensskydd på till exempel skolor så är det större chans att ungdomar kan bli mer bekväma och trygga i skolan eftersom man är medveten om att man kan ha tillgång till gratis skydd när som helst. Ingen ska behöva skämmas eller känna sig hindrad av sin mens 

Regeringen har själva sagt att utgifterna för garantipension minskar varje år ändå drar man in pensionen för dem som redan fått den beviljad. Det är varken logiskt eller värdigt.  Enligt socialförsäkringsutskottets 17 ledamöter med en medelålder på 45-50 år påstår att: Alla pensionärer, såväl kvinnor som män, ska kunna känna en ekonomisk trygghet när de lämnar arbetslivet och se fram emot en ekonomiskt trygg ålder- dom.  Det finns ett "Aber".   De har glömt oss som har jobbat och betalat skatt i Sverige och som har valt ett annat liv.  Många av oss äldre har valt att bo i länder som Spanien för att slippa vara en börda för den svenska välfärden. Här är matpriserna humana, elkostnaderna låga, och klimatet gör att vi kan hålla oss friska – utan halkolyckor, depression eller dyra vårdinsatser. Vi kräver inte lyx, vi kräver rättvisa. Vi kräver att garantipensionen återinförs för oss som byggt Sverige.

Vi är svenska pensionärer som arbetat, betalat skatt och bidragit till Sverige under våra yrkesliv. Många av oss har valt att tillbringa ålderdomen utomlands,  i andra EU-länder och har planerat vår ekonomi utifrån det svenska pensionssystemet. Beslutet från riksdagen, som började gälla i januari 2023, innebär att garantipensionen inte längre får följa med utomlands.  Genom att definiera garantipensionen som en “minimiförmån” har man stoppat utbetalningarna till oss som bor utomlands  trots att vi byggt upp vår rätt till den under ett helt arbetsliv i Sverige. Detta är ett svek. Ett brott mot förtroendet. En nedmontering av tryggheten.  Personer som bor utomlands belastar inte svensk välfärd (bostadsbidrag, hemtjänst, vård, mediciner etc.). Att betala ut garantipension till dessa individer kan därför vara billigare för staten än om de tvingas återvända av ekonomiska skäl.  Samtidigt fortsätter staten att betala ROT-avdrag till svenskar som renoverar fritidshus i Spanien. Hur kan det vara rimligt att skattemedel går till nya fönster i lyxvillor men inte till garantipension för dem som slitit ett helt liv i Sverige? Vi kräver att regeringen: • Återställer rätten till garantipension för svenska pensionärer inom EU och EES • Slutar behandla arbetande medborgare som bidragstagare • Prioriterar grundtrygghet framför skattesubventioner till välbärgade Skriv under och stå upp för rättvisa! Frågan om garantipension till utlandssvenskar handlar inte om lyxliv eller överdriven rättighet. Det handlar om värdighet, rättvisa och rimlig grundtrygghet för dem som arbetat och levt sina liv i Sverige. Kampen fortsätter för att denna grupp inte ska glömmas eller tystas.

Barn som är uppväxta i Sverige måste värnas om av svenska befolkningen. Man vänder inte ryggen till barnens behov av trygghet. Saker måste förändras. Bara för att Osman inte har förmågan att tala för sig själv så innebär det INTE att han inte har känslor. Han visar tydligt om han är ledsen, rädd, glad, busig m.m. Denna katastrof med utvisningsbeslut på utvisningsbeslut har pågått länge nog. Hur kan man som land vilja lämna ett handikappat barn till sitt eget öde. Migrationsverket enda mål är att utvisa en ensam pojke, man menar att det finns vård i Ryssland. Detta faktum ifrågasätter jag inte! Men han är medveten! Han gråter och blir orolig bara av att vara utan sina trygga vuxna i några timmar på sjukhuset här i Sverige. Han förstår och är fortfarande medveten. Och han ska bli lämnad i ett land utan någon trygghet alls? När blev Sverige ett land där man struntar fullständigt i ett barns välbefinnande och trygghet? Detta hoppas jag att vi kan ändra på. Vill ni hjälpa Osman? Och slå ett slag för ensamma barn som behöver oss vuxna!

Mammografin är en hälsokontroll där omkring två av tre bröstcancerfall i Sverige upptäcks. I Region Norrbotten har det tidigare funnits mobila mammografivagnar som gjorde det möjligt för mammografin att komma till kvinnor på glesbygden, istället för att kvinnor på glesbygden ska behöva spendera tid och pengar på långa resor till en fast mammografienhet på ett sjukus i en större stad.  2022 beslutade dock Region Norrbotten att lägga ned de mobila mammografivagnarna, vilket har försämrat kvinnors tillgång till potentiellt livsavgörande hälsokontroller - bara för att de bor på glesbygden. Det är orättvist! Kvinnor som bor i Arjeplogs kommun har i DN berättat att de måste resa 40 mil för att gå på sin mammografi, vilket kostar pengar, försvårar livspusslet och gör det svårt att få ihop med sitt arbete. Många skjuter därför upp, ställer in eller glömmer mammografin. Beslutet att lägga ner de mobila mammografivagnarna är bara ett exempel på alla politiska beslut i svensk politik som leder till att folk (särskilt kvinnor!) som bor på gles- och landsbygden får det sämre. Att tillgången till välfärd begränsas för de som bor på gles- och landsbygd bidrar till att glesbygden avfolkas och att ojämlikheten mellan stad och land ökar! Det måste stoppas, ett beslut i taget, och varför inte börja med det här idiotiska beslutet? ÅTERINFÖR DE MOBILA MAMMOGRAFIVAGNARNA!  Källor och information:  https://www.dn.se/sverige/therese-tvingas-resa-mer-an-40-mil-for-mammografi/ https://www.dn.se/sverige/lise-lotte-slogs-for-mammografin-sa-javla-orattvist/ https://www.norrbotten.se/sv/region-norrbottens-nyhetsarkiv/manga-fordelar-med-fasta-screeninglokaler-for-mammografin/?fbclid=IwQ0xDSwK1OuljbGNrArU5gWV4dG4DYWVtAjExAAEeWadyPdwsdIdtOlFhk7nSV8jXE0nR3iwqTAIxZHO5yillAy6EJ4XuwlJ3dic_aem_I3U4Fm5OldIiwbA_RaMVPA

Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt, oavsett bakgrund. Rasistiska uttalanden kan såra djupt, bidra till diskriminering och i värsta fall leda till våld. Ett samhälle byggt på förståelse och respekt är tryggare och bättre för alla.

Chareef kom som barn till Sverige tillsammans med sin mor som förälskat sig i en svensk man och flyttat till honom. Han började omgående svensk skola och pluggar även sång och musik på kulturskolan. Sång och musik är hans stora intresse och han har blivit anlitad vid ett flertal tillfällen som solist i olika sammanhang. Nu hoppas han att han ska kunna börja plugga på en musikinriktad folkhögskola med förhoppningen om att en dag kunna försörja sig på musiken.  Han har under tiden i Sverige haft uppehållstillstånd med anknytning till närstående (sin mor). Men den senaste ansökan avslogs av migrationsverket med hänvisning till att han numera är myndig och därmed borde kunna etablera ett liv i sitt hemland han inte besökt sedan han kom till Sverige som 15-åring. Lägg då till att han inte vet hur samhället fungerar i sitt gamla hemland, det finns inget socialt skyddsnät och han har inga starka band till några släktingar. Han blir mer eller mindre satt på gatan. Nu ska han överklaga migrationsverkets beslut och vi hoppas att med hjälp av denna namninsamling kunna påverka beslutsfattarna eller ännu hellre få regeringen att ändra reglerna så att denna inhumana behandling upphör. 

Rättigheter för människor med funktionsvariationer ska inte bara skyddas av lagen – de ska försvaras, upprätthållas och bäras som grundpelare i ett rättvist samhälle. Deras existens, deras värde och deras rätt till välmående får aldrig vara beroende av omgivningens förståelse, välvilja eller dagsform. Deras rättigheter är inte något som kan “ges” – de är redan deras, från början, och det är samhällets skyldighet att säkerställa att de efterlevs i praktiken.