Öresundskraft riskerar förluster på över 6 miljarder om priserna på utsläpp fortsätter på nuvarande nivå. Öresundskraft räknar själva med att köra systemet med förlust till 2040 för att sedan, om priserna stiger som förväntat, ta igen förlusterna och göra vinst mellan 2040 och 2055. Öresundskraft kan pausa investeringen i minst 10 år utan att äventyra möjligheten att fortsätta elda avfall. Öresundskraft har allt att vinna och inget att förlora på en sådan paus. Öresundskraft har inte gett politiker och medborgarna tillgång till den ekonomiska information som gör det möjligt att med öppna ögon göra ett informerat beslut eller bedriva en seriös och saklig diskussion. Detta måste ske innan ett sådant långtgående beslut kan tas. 

ROT-avdraget finansieras av våra gemensamma skattepengar. När kontrollen brister riskerar pengar som ska gynna seriösa företag och hushåll i stället att hamna hos oseriösa eller kriminella aktörer. Varje skattekrona som betalas ut felaktigt är en krona som hade kunnat användas till att finansiera vården, skola,  civilsamhället och andra viktiga delar av samhället.

Man kan tycka att det borde finnas tydligt beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter hur många anställda som behövs på en avd. med 10 äldre boende, för att de anställda ska kunna uppfylla den arbets-beskrivning de har. och efterleva den Nationella värdegrunden för äldreomsorgen, som b.la talar om att de äldre har rätt till egen tid med sin Kontaktperson 1 timme 1 gång i veckan, minst en utevistelse om dagen och minst en social aktivitet om dagen. Idag finns på de flesta äldreboenden inte någon möjlighet att uppfylla dessa krav. Hur gärna personalen än vill. Det finns heller inget skrivet om att en demens-avd ska ha högre bemanning än en somatisk- en avdelning där de boende är fysiskt sjuka men där intellektet fungerar som vanligt- . Vem som helst, tycker man, borde förstå att en demens avdelning kräver en högre bemanning. Där vistas ju människor som förutom fysiska problem ofta inte kan förstå sin omgivning längre eller kommunicera på ett adekvat sätt. Vi måste säga hur det är, alla vi som arbetar i Äldreomsorgen, och alla som själva tar del av den, och deras anhöriga, och  experterna; forskare i vård och livskvalite', sociologer, och läkare specialiserade på äldre.  Vi måste sätta ner foten och säga: Det här går inte längre. Det är helt oacceptabelt att det får se ut såhär idag och det måste få ett stopp! Var är facket och Skyddsombuden i denna beslutsordning? Ledningen, vare sig den är privat eller kommunal, har ju ekonomiska intressen att rätta sig efter och vill ju, i alla fall om det är ett privat boende, gå med vinst. Även de kommunala boendena har dock en budget som kommunen har avsatt att hålla sig till, och är den för liten så blir ju också naturligtvis bemanningen anpassad efter detta och för liten den med.  Hur har detta sätt att bemanna uppstått undrar jag? Det är som att säga att ledningen på ett sotar-företag ska säga hur många skorstenar som ska rengöras på en dag, utan att först ta reda på hur lång tid det tar, och fråga sotarna själva vad de anser att de hinner med under en dag. Företaget skulle inte fungera, för de skulle ju lova sina kunder service som inte kunde utföras på avtalad tid, eftersom sotarna inte hann med helt enkelt. Det blir ingen bra PR för ett företag. De måste ju se hur jobbet går till och anpassa sin personalstyrka efter det. -Vi har fem sotare anställda, och du kan få hjälp med din skorsten i början på nästa vecka tidigast, innan dess har vi fullbokat, är ju ofta ett svar man får i denna bransch, men i Äldreomsorgen, där delar man ut fina broschyrer till de som flyttar in och deras anhöriga där man lovar medbestämmande, aktiv fritid, utevistelse och personal som tar sig tid och lyssnar, utan att personalen har en chans att leva upp till detta. En grundbemanning på 2,5 personer på en avd med 10 demens-sjuka boende är ofta regel idag, och då ska man veta att flertalet demens-sjuka i stort sett uppfyller kraven för att få personlig assistans och alltså skulle ha det, om de inte var över 65 år. De 2, 5 personerna i personalen ska förutom att ge alla 10 boende medicin och frukost, sköta om dem och hjälpa dem med personlig omvårdnad, tvättning,  toalett-besök, påklädning och tandborstning, och matning när det behövs, dessutom sköta disk och iordningställa måltider, tvätta kläder, gå på möte med sjuksköterskan, tala med anhöriga, sköta sina ansvarsområden, beställa mat eller material till omvårdnad o.s.v. Dagen är full av grundläggande omvårdnad, och de 2,5 personerna gör vad de kan för att klara detta.  Att dessutom få ut de 10 boende som bor på avd och ge dem en social aktivitet varje dag,  är i stort sett omöjligt. Om detta måste vi prata! I dag, om en undersköterska påpekar för sin chef, att de inte har hunnit med det de skulle och att allt varit stressigt på dagen, så säger chefen i regel; -Ja, men ni var ju 2.5 personer, och det är ju grundbemanningen. Därmed är så att säga klagomålet avfärdat, och det finns inget mer att säga om saken. De hade ju grund-bemanningen uppfylld, och då har inte chefen gjort något fel. Detta måste vi belysa och få en förändring av! En grundbemanning ska aldrig få fast-ställas utan att de anställda, skyddsombud och expertis på området, har sagt sitt och fått sina krav hörsammade. Idag bestämmer alltså ledningen vad som ska vara grund-bemmaning på en avd, och skickar in uppgifter om detta till Social-styrelsen. Denna gör dock inget för att kontrollera om det är en rimlig uppskattning av personal-behovet, utan den kontrollen ska IVO göra. I praktiken så gör dock inte IVO det, utan de blandar sig i först om det uppstår direkta påtalade större problem på boendet. Arbetsmiljöverket borde också säga ifrån kan man tycka, men de har gång på gång avfärdat de 6:6-A-anmälningar som personal skickat in om stress och sjukdom orsakat av personalbrist på boenden. De sviker alltså personalen i äldreomsorgen vilket i sig är helt oförsvarligt, då undersköterskeyrket är det yrke som är värst drabbat av sjukskrivningar, såväl p.g.a fysiska skador och utslitning, som av utbrändhet och stress, och det alltså är rätt uppenbart att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter som tydligt säger hur bemanningen ska se ut på en avd, med t.ex 8,9 eller 10 boende och då också göra skillnad på om det är en demensavd. eller en somatisk avd. 

Som diakon möter jag människor när livet förändras. Jag möter människor som förlorat sin hälsa, sin ork och ibland också sin ekonomiska trygghet. Ingen människa ska behöva kämpa mot både sjukdom och ett system som är till för att ge stöd. Ett samhälle som värnar människovärdet måste också värna den som inte längre orkar bära sig själv. Därför startar jag denna namninsamling. Inte för att ställa människor mot varandra, utan för att verka för ett sjukförsäkringssystem som präglas av rättssäkerhet, medmänsklighet och tillit. Låt läkare bedöma sjukdom, låt varje profession utföra sitt uppdrag och låt den som är sjuk få den ersättning som sjukförsäkringen är avsedd att ge. Vår gemensamma trygghet ska finnas där när vi behöver den som mest.

När EU:s nya förpackningsförordning (PPWR) och kraven på utökat producentansvar (EPR) införs, slår reglerna hårt mot fel målgrupp. I stället för att bara träffa miljöbovar och storföretag tvingas nu enskilda konstnärer, frilansare, konventförsäljare och mikroföretagare att betala tusentals kronor per år för lokala representanter och register i varje enskilt EU-land de vill skicka paket till. Detta får allvarliga konsekvenser: • Svenska mikroföretag slås ut: Enskilda skapare och hantverkare som säljer prints, böcker eller hantverk har inte råd med de tusentals kronor i årsavgifter som krävs för att skicka enstaka paket till t.ex. Tyskland, Frankrike eller Österrike. • Handelsstopp och blockerade leveranser: Många skapare tvingas helt sluta skicka paket över gränserna inom EU, vilket krossar idén om den fria inre marknaden. • Kulturutbytet stryps: Småskaliga kulturskapare och nischade communities drabbas hårt när det blir i praktiken omöjligt att köpa och sälja verk, merch och oberoende litteratur mellan EU-länder. Vi stödjer målet om en hållbar miljö och minskat avfall, men miljölagstiftning får inte utformas så att den kväver de minsta aktörerna. Det krävs rimliga regler och ett undantag för mikroföretag!

Ingen ung ska behöva betala för att ta sig framåt. Varje dag behöver tusentals unga i Uppsala resa till skolan, fritidsaktiviteter, jobb, praktik och för att träffa familj och vänner. För många familjer är kostnaden för busskort en stor utgift, vilket gör att vissa unga tvingas stanna hemma eller tacka nej till viktiga möjligheter. Sommarlovsbiljetten var en start - nu vill vi att alla unga ska ha samma chans att ta sig dit de behöver resten av året också. Andra kommuner i Sverige har gjort det - varför ska Uppsala vara sämre?  Gratis kollektivtrafik för unga skulle: • Ge alla unga lika möjligheter att ta sig till skola, jobb och fritidsaktiviteter. • Minska den ekonomiska pressen för familjer. • Göra det lättare för fler att ta, praktik och extrajobb. • Få fler att välja bussen istället för bilen, vilket är bättre för miljön. • Ge unga större frihet och möjlighet att vara delaktiga i samhället. Genom att skriva under visar du att du vill att Region Uppsala satsar på unga och gör kollektivtrafiken mer rättvis. Skriv under och hjälp oss visa att ingen ung ska behöva betala för att ta sig framåt.

Under fem veckor 2025 uppmanades mellanstadiebarn i 18 kommuner att välja bort bilen som fordonsval till och från skolan och de sparade hela 34 ton koldioxid! Tänk vad som kan hända med utsläppen om alla elever hade möjlighet att göra samma sak. Gratis skolkort skulle alltså ge alla en tillgänglig och klimatvänlig väg till och från skolan.  Det finns många som inte har ekonomin för att köpa ett busskort eller ens en cykel, då blir det otroligt svårt att ta sig till och från skolan. I familjer där föräldrarna är ensamstående och har många barn finns det inte alltid möjlighet att lägga stora summor på saker som busskort, i dessa fall skulle gratis skolkort vara en enorm underlättnad. Många har inte heller möjlighet att bli skjutsade av sina föräldrar varje dag och då skulle ett gratis skolkort vara den perfekta vägen till att varje dag kunna åka kollektivt till och från skolan. Av: Ylva, Hoshang, Molly

En trygg bostad är grunden för att människor ska kunna skapa en stabil framtid. Idag har många unga svårt att flytta hemifrån eftersom det finns få möjligheter att hitta boende. När bostäder saknas kan unga behöva bo kvar hemma längre än de vill och få svårare att planera sin framtid. Familjer kan också påverkas genom trångboddhet och otrygga boendeförhållanden. Genom att bygga fler prisvärda ungdomsbostäder kan Uppsala skapa ett tryggare samhälle där fler människor får möjlighet att bo bra och utvecklas. Vi unga kan på så sätt känna trygghet i vetskapen om att det finns boende för oss i framtiden. 

Oskarslund ska vara en plats där människor får leva sina sista år med trygghet, värdighet och respekt. Anhöriga ska kunna känna förtroende när de lämnar sina närstående i verksamhetens omsorg, och personal ska ha en arbetsmiljö som gör det möjligt att ge den vård och omsorg som de äldre har rätt till. Under en längre tid har det framförts återkommande kritik mot verksamheten från både anhöriga, personal och tidigare medarbetare. Medierapportering om allvarliga händelser har dessutom förstärkt oron och skadat förtroendet för verksamheten. Vi menar att Oskarslund behöver ett ledarskap som bygger på öppenhet, ansvarstagande, respekt och samarbete. När förtroendet för en verksamhet har skadats krävs tydliga åtgärder för att kunna bygga upp det igen. Detta upprop handlar inte om att peka ut enskilda personer. Det handlar om att säkerställa att Oskarslund blir ett vårdboende där omsorgstagare får den trygghet och värdighet de förtjänar, där anhöriga känner sig delaktiga och där personal kan utföra sitt arbete under goda förutsättningar. Vi skriver under detta upprop för att vi tror att förändring är möjlig – och för att våra äldre förtjänar det bästa.

Regeringen vill avskaffa den generella vägpolitiken och införa särskilda betalvägar. De planerar att använd sig av ”offentlig-privat samverkan” kallad OPS. Det kommer öka trafiken, göra det dyrare och fylla fickorna på regeringens kompisar. Som tack kommer du behöva betala varje gång du åker på någon av dessa betalvägar! Vad är OPS? Offentlig-privat samverkan, OPS, är ett samlingsnamn för flera olika typer av samverkan mellan offentliga och privata aktörer. I grunden är det en upphandlingsform med ett långsiktigt avtal mellan en offentlig beställare och en privat leverantör. Det låter kanske bra men hur blir det i verkligheten? Hur brukar det bli med OPS? I Sverige ligger OPS bakom katastroferna Nya Karolinska och Arlandabanan. Dessa infrastruktursatsningar blev världens dyraste sjukhus fyllt med problem och ett svindyrt tåg till en flygplats. OPS-lösningar skenar i kostnader och ger regeringens konsultvänner ytterligare ett sätt att mjölka medborgarna på pengar. Är inte detta som trängselskatter? Nej. Trängselskatter är till för att minska trafiken. Betalvägar är till för att öka trafiken och flytta pengar från dina fickor till regeringens kompisars fickor. Skriv under om du vill stoppa betalvägarna innan det är för sent! Regeringen måste stoppa sitt arbete för betalvägar genom att: 1. Dra tillbaka sitt uppdrag till Trafikverket om ”förbereda för genomförande av statlig infrastruktur genom offentlig-privat samverkan (OPS)”  2. Stoppa lagändringen av väglagen som krävs för att ett statligt bolag ska kunna bygga och driva en statlig väg

Sedan några år tillbaka har Kv. Valand i Kungsbacka kommit att bli en tom grusplan och därmed också ett ogästvänligt fritidsområde. Under den tiden har också fastighetsägaren Aranäs Fastighets AB splittrats i två; Ernst Rosén och Ivar Kjellberg Fastighets AB varav den senare har sina plakat just på området i fråga. Det var mycket snack om att länka ihop Innerstaden med Kungsmässan den vägen, något som ännu inte infriats. Flera restauranger och kaféer har varit tvungna att stänga som ett resultat av det. Stora ord om specifika kvarterslösningar som den om huset Oasen har heller inte blivit av. Gula huset står där utan sin mikropark.  Det som måste hända nu är att Kungsbacka Kommun och Ivar Kjellberg Fastighets AB fullföljer projektet så som det var tänkt. 

Reine Karlsson, bosatt i Nykvarns kommun. Han sitter i rullstol efter en olycka. Nu riskerar han att förlora sitt nuvarande boende och flyttas till en annan kommun trots sin utsatta livssituation och omfattande behov av trygghet och kontinuitet. Eller i värsta fall bli hemlös, Samtidigt har han erbjudits en ekonomisk ersättning som inte står i rimlig proportion till de skador eller konsekvenser han drabbats av. Genom denna namninsamling uppmanar vi Nykvarns kommun att ompröva beslutet och säkerställa att Reine får en rättvis behandling, ett tryggt boende och det stöd han behöver för att kunna leva ett värdigt liv. Skriv under för att visa ditt stöd.