Så som djursjukvården ser ut idag är vi djurägare ganska maktlösa. Behandling av levande djur gäller inte i konsumenttjänstlagen(1985:716). Vi djurägare har därav inte samma rättigheter och ekonomiska skydd som andra konsumenter. Vi ska lita på att veterinären har tillräckligt med kompetens för att undersöka, utvärdera och behandla våra djur eller tillräckligt med självinsikt att kunna skicka en vidare till någon annan som besitter den kompetensen.  Vi är sedan tvungna att gå med på de undersökningar, behandlingar och/eller ingrepp som veterinären föreslår, annars riskerar vi att bli anmälda för vanvård/djurplågeri.  Kostnaden för undersökningar, behandlingar och ingrepp är oftast inget vi som djurägare kan påverka utan vi får förlita oss på att ha en bra försäkring och sparade pengar eller i värsta fall låna.  Det vi kan välja är vilken klinik vi går till, men för att få träffa en specialist och kunna utföra mer avancerade undersökningar och ingrepp så finns det inte jättemånga kliniker/djursjukhus att välja på. Veterinärer och kliniker/djursjukhus har med andra ord fritt spelrum och vi djurägare, som bara vill att våra djur ska må bra, är spelpjäserna som får betala, även om motparten fuskar. Detta måste vi ändra på.

Det är viktigt att Sverige inte sällar sig till skurknationer som Ryssland under den falska premissen att enhetligt stå för fred. Varken Fredsrådets grundare, i sitt brev till Norges statsminister, eller flera av deltagarna är intresserade av fred - utan bara att söndra och härska efter egen önskans skull.  Vi måste visa omvärlden att vi inte tänker gå den amerikanske presidenten till mötes, utan står kvar i vårt förbund med FN och dess arbete.

Maryam Tawfik är en ung kvinna som föddes i Egypten och reste därifrån när hon var 5 år och bott i Dubai i 7 år, men större delen av hennes barndom och uppväxt har ägt rum i Sverige. Hon har sina vänner och sitt sociala nätverk här. Detta är viktigt eftersom Sverige är det enda land Maryam känner som sitt hem. Hon kom hit som barn, har gått i skolan här och byggt större delen av sitt liv i Sverige. Att tvingas lämna Sverige skulle inte bara innebära att hon rycks bort från allt hon känner till, utan också att hon ställs inför en osäker framtid i ett land där hon saknar trygghet, socialt nätverk och möjligheten att leva ett värdigt liv som ung kvinna. Maryams situation förtjänar att ses med medmänsklighet, inte bara som ett ärendenummer.

Vi som undertecknar denna namninsamling kräver att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) omgående inleder en tillsyn och utredning av det privatägda boendet på Fritslavägen i Marks kommun. Borås Tidning har i flera artiklar granskat verksamheten och redovisat mycket allvarliga uppgifter. Tidningen rapporterar om vittnesmål från tidigare anställd personal som beskriver en arbetsplats präglad av rädsla för chefen och bristande säkerhet, där en tidigare medarbetare säger ”Jag förstår inte ens hur det får drivas”.  I granskningen ingår också berättelser om självmord och självmordsförsök bland boende, vilket ytterligare understryker den allvarliga oro som uttrycks av både personal och närstående.  Enligt uppgifter som vidare rapporterats i media finns dessutom vittnesmål om att personer anställts utan relevant vård- och omsorgsutbildning samt om att medarbetare med tidigare våldsbrott i bakgrund varit verksamma i arbetslaget. Vissa boende uppger dessutom att de känt sig tvungna att uppfylla oacceptabla krav som sexuella övergrepp från personal för att få tillgång till sina mediciner eller basal omsorg. När uppgifter av denna allvarliga natur framkommer i media rör det sig om situationer där människor i särskilt utsatta livssituationer, många med svår psykisk ohälsa, inte har fungerande skydd eller trygghet, trots att det är avgörande för deras överlevnad och välbefinnande. Vi anser därför att: • IVO omedelbart måste inleda en oberoende och grundlig utredning av verksamheten • boendet bör stängas tillfälligt under pågående utredning om allvarliga brister misstänks • Ansvariga aktörer omedelbart säkerställer att ingen far illa När så allvarliga uppgifter rapporteras kan samhället inte blunda. Människors trygghet, värdighet och rätt till säker vård och omsorg måste komma först. Läs mer:  Borås Tidning, “Personal på Fritslavägen: ’Förstår inte hur det får drivas’”. https://www.bt.se/boras/personal-pa-fritslavagen-forstar-inte-hur-det-far-drivas/ Borås Tidning, “Jag såg ingen annan utväg än att ta livet av mig”.  https://www.bt.se/boras/jag-sag-ingen-annan-utvag-an-att-ta-livet-av-mig/ Borås Tidning, “Tystnaden riskerar att dölja det som behöver granskas”.  https://www.bt.se/boras/tystnaden-riskerar-att-dolja-det-som-behover-granskas/

 Vem är Jomana? Jomana kom till Sverige år 2011, när hon var fyra år gammal, tillsammans med sina föräldrar. Sedan dess har hon vuxit upp här i Sverige och är en engagerad och vänlig person med stora drömmar om att hjälpa andra. Några år senare föddes hennes lillebror i Sverige och han har beviljats svenskt medborgarskap. Jomanas liv i Sverige Idag är Jomana 18 år och går sitt tredje år på gymnasiet. Hon studerar målmedvetet med målet att bli socionom och vill arbeta med att hjälpa barn och unga i utsatta situationer. Hon har tidigare ansökt om permanent uppehållstillstånd för att så småningom kunna ansöka om svenskt medborgarskap. Strax före nyår 2025 fick hon dock beskedet att hon måste lämna Sverige. Migrationsverkets beslut och de nya riktlinjerna Migrationsverkets beslut grundar sig i nya riktlinjer och rättsliga ställningstaganden, där personer som har fyllt 18 år inte längre automatiskt räknas som en del av sin kärnfamilj. Detta framgår av Migrationsverkets vägledning och praxis kring familjeanknytning och uppehållstillstånd, där vuxna barn i regel bedöms som självständiga individer. I praktiken innebär detta att unga vuxna, trots att de fortfarande bor hemma, studerar på gymnasiet och är emotionellt och socialt beroende av sin familj, kan tvingas separeras från sina föräldrar och syskon. I Jomanas fall får denna tolkning allvarliga och orimliga konsekvenser. Trots att hon har levt nästan hela sitt liv i Sverige, är mitt i sin utbildning och fortfarande utgör en självklar del av sin familjs vardag, behandlas hon som en ensam vuxen utan hänsyn till hennes faktiska livssituation. Beslutet grundar sig i Migrationsverkets nya riktlinjer och rättsliga vägledning, där personer som har fyllt 18 år i regel inte längre räknas som en del av sin kärnfamilj. Att fylla 18 år innebär inte att familjeband, trygghet eller tillhörighet upphör över en natt. Konsekvenserna av en utvisning Om Jomana utvisas innebär det att hon, för första gången i sitt liv, tvingas leva helt utan sin familj i ett land hon inte har bott i på 14 år. Hon talar inte sitt modersmål flytande och saknar både bostad och socialt nätverk i Egypten. Som kristen kvinna riskerar hon dessutom att möta otrygghet och stora svårigheter i vardagen. Varför detta beslut är orimligt Hela Jomanas liv finns i Sverige. Det är här hon har vuxit upp, gått i skolan, skapat relationer och byggt sin framtid. Hennes familj, utbildning, vänner och trygghet finns här. Trots detta väger formella åldersgränser tyngre än hennes faktiska etablering och livssituation. Därför har vi mycket svårt att acceptera Migrationsverkets beslut. Vår vädjan Vi vill inte behöva säga hejdå till Jomana. Hon betyder oerhört mycket för oss och för sitt sammanhang. Snälla – ta er tid att skriva under denna namninsamling och sprid den vidare om ni har möjlighet. Tillsammans kan vi visa att Jomana hör hemma i Sverige.   

Shanzida kom till Sverige 2016, hon var gravid och födde sitt andra barn här i Sverige. Idag har hon jobb, bor med sina 2 barn. Betalar skatt och jobbar väldig mycket inom vården. Alla som känner Shanzida tycker att hon är den bästa, roligaste och underbaraste kvinnan. Hon har hittat en svensk pojkvän sedan 1 år tillbaka.  Så varför ska hon utvisas?  Hennes barn går i skolan i Sverige, hennes dotter som är född i Sverige och är svensk medborgare vill Migrationsverket utvisa. Hon är livrädd.  Eftersom Bangladesh är ett farligt land för kvinnor och barn.  Dom har inget att återvända till. INGET! Så därför måste dom stanna i Sverige. 

Detta är bakgrunden till kampanjen – varför vi kräver förändring nu. På loppet av tio dagar har fyra kvinnor mördats i Sverige. Det senaste mordet skedde för mindre än ett dygn sedan. Polisen kan inte gå med oss på gatorna. De kan inte sitta i våra hem. De kan inte skydda oss förrän något redan har hänt, om man överhuvudtaget överlever. Jag är en av de kvinnor som fallit offer för mäns våld. Jag har levt med skyddad identitet, medan min förövare har kunnat röra sig fritt i samhället och hunnit skada fler efter mig. Vi kvinnor tvingas gömma oss. Gärningsmän går fria. Det är ett faktum. När våldsamma gärningsmän: • släpps ut för tidigt • döms till låga straff • tillåts återfalla trots känd risk  är det inte enskilda misstag. DET ÄR ETT SYSTEMFEL. Samma förövare hinner skada flera. Nya kvinnor och barn drabbas. Och gång på gång visar det sig att rättssystemet inte förmår skydda i tid. Trots detta är det kvinnan som: • uppmanas att vara försiktig • förväntas ändra sitt beteende • får ta ansvar för sin egen säkerhet utan att ges några lagliga verktyg att faktiskt skydda sig med. I Sverige sägs vi ha rätt till nödvärn, men i praktiken bara om vi råkar ha något till hands i exakt rätt ögonblick. Att i förväg bära ett proportionerligt, icke-dödligt självförsvarsredskap är i dag förbjudet En kvinna som försvarar sig riskerar därför att själv kriminaliseras, medan gärningsmannen ofta redan haft flera chanser. Staten har våldsmonopol just för att skydda medborgarna. Men när skyddet uteblir, när varningar ignoreras, när kontaktförbud inte följs upp och när straffen inte står i proportion till risken – då har staten brutit sitt samhällskontrakt. Detta är ett juridiskt och moraliskt hyckleri. Detta är viktigt eftersom kvinnor i dag lever med ett dubbelt svek. Först när rättssystemet misslyckas med att skydda kvinnor och barn från våldsamma män som släpps ut för tidigt eller återfaller trots känd risk. Därefter när samma system förbjuder kvinnor att bära något som kan hjälpa dem att försvara sina liv och riskerar att kriminalisera kvinnor som försvarar sig om de använder något att försvara sig med. Globalt dödas en kvinna eller flicka var tionde minut av mäns våld. I Sverige ser vi samma mönster: samma gärningsmän hinner skada flera, medan kvinnor uppmanas att vara försiktiga utan att ges verkliga möjligheter till skydd. Rätten till liv och trygghet måste väga tyngre än rädslan för att erkänna att systemet brister. Ett samhälle som inte kan skydda i tid kan inte heller förbjuda människor att skydda sig själva. Detta handlar inte om att skapa mer våld, utan om att förhindra att fler liv går förlorade. Våra krav Därför kräver vi att Sverige senast under 2026: 1. Erkänner statens ansvar när skyddet brister vid upprepade återfall, tidig frigivning och låga straff för våldsbrott. 2. Förtydligar nödvärnslagstiftningen  så att kvinnor inte riskerar att kriminaliseras för att ha försvarat sina liv eller försökt överleva ett våldsamt angrepp. 3. Möjliggör lagligt, proportionerligt och icke-dödligt självförsvar när staten inte kan garantera omedelbar fysisk trygghet. 4. Gör icke-dödliga självförsvarsredskap lagliga att bära i förebyggande syfte,  såsom personliga skyddsredskap utan projektiler, avsedda för nödvärn – inte för våld. 5. Erkänner kvinnors rätt till förebyggande självskydd i de situationer där samhället inte kan skydda i tid. Detta handlar inte om att beväpna samhället. Det handlar om överlevnad – inte våld. Att förbjuda kvinnor att bära något för att skydda sig, samtidigt som våldet eskalerar och gärningsmän går fria, är att lämna oss försvarslösa. Staten måste stå bakom oss. Inte efteråt. Nu.

1. Därför kräver vi att: 2. Skyddad identitet aldrig ges till personer som visat/visar allvarligt våldsbeteende av ALLA slag . 3.  Skydd ska finnas för offer och hotade – inte för gärningsmän. 4. Säkerheten för barn, kvinnor och allmänheten ska alltid komma först. 5.  Om det finns känd risk för grovt våld ska frigivning eller anonymitet inte vara möjlig. 6. Varningssignaler måste tas på allvar. 7.  Tidigare hot, våld eller försök till allvarliga brott ska väga tungt i alla beslut. 8. Riskbedömningar ska följas. 9.  Om experter bedömer att en person är farlig ska beslut inte fattas som utsätter andra för risk. 10. När systemet misslyckas ska det granskas. 11.  Vid allvarliga återfall måste det utredas vad som gick fel – för att förhindra att fler liv går förlorade. Samhället ska skydda människor – inte gärningsmän. Ingen anonymitet, ingen frigivning och inga undantag när liv och säkerhet står på spel.

Längre och skärpta konsekvenser kan bidra till ökad trygghet för oskyldiga. Rättvisa för brottsoffer och deras familjer, och fungera förebyggande mot grovt kriminellt våld.   Därför uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att se över lagstiftningen och arbeta för skärpta straff, så att vi får bättre skydd mot våldsbrott i svenska samhället och ökad tillit till Sveriges regering, myndigheter och polis. 

Under våren har en återkommande retorik etablerats i svensk offentlighet där trauma, kronisk smärta och psykisk skada beskrivs som överdrivet, kulturellt betingat, moraliskt klandervärt eller rent av samhällsskadligt. Detta sker trots omfattande vetenskaplig evidens om trauma, neuropati och långvarig smärta – och samtidigt som patienter i Sverige systematiskt nekas adekvat behandling. Vi som undertecknar detta upprop kräver att svensk vård, förvaltning och samhällsdebatt förhåller sig till etablerad medicinsk och psykologisk kunskap – och upphör med retorik som bagatelliserar eller misstänkliggör mänskligt lidande.

Den här familjen är våra fd grannar och för alltid våra vänner. Jag vill att de stannar här och fortsätta vara en del av Sverige! Sverige är hemma för dem alla och särskilt för Gaby - nu har de fått avslag på beslut från Migrationsdomstolen efter över ett års handläggningstid när de överklagade Migrationsverkets beslut om utvisning till El Salvador, där Jonathan och Silvia är födda. Gaby är 8 år och född i Sverige. Hon tränar innebandy, handboll och dans i Forsbacka. I Gävle tränar hon roller derby med Gävle Roller Derby ihop Edda och flera andra barn. Hon går även på musikaktivitet hos Kulturskolan i Gävle. Familjen är aktiva inom Svenska kyrkan och där går Gaby på miniorerna samt sjunger i luciatåget. Nu måste vi hjälpa dem! Dessutom är Gaby min dotters bästa vän - hur berättar man för sitt barn att din bästis ska utvisas och måste lämna landet? Hur gör man det när dem har gjort allt rätt och är goda människor? Snälla skriv under för att Gaby och hennes båda föräldrar ska få slippa utvisning til El Salvador och få stanna i Forsbacka, Sverige och få fortsätta med sina liv ihop med oss alla! Vill du hjälpa till med något? Hör av dig till mig Emma Eldevåg eller Jonathan Perez.

Sjukvården i Sverige brottas med brist på sjukvårdpersonal, speciellt sjuksköterskor och läkare. I Socialstyrelsens rapport från 2022 uppgav samtliga regioner att de hade brist på både läkare med specialistkompetens och specialistsjuksköterskor; ffa inom intensivvård, operation, psykiatri och barn och unga. SCB har beräknat att efterfrågan på specialistsjuksköterskor beräknas öka med 25% fram till år 2035. erfarenhet och utbildning inom vårdsektorn.Tillgång på specialistsjuksköterskor är även en yrkesgrupp som utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson lyft fram som en prioriterad grupp när det gäller att rekrytera personer med spetskompetens till Sverige.  Det medför en stor frustration när vi i vården ser hur Sverige numera behandlar invandrare med