Varje år genomför Sveriges kommuner tusentals barnavårdsutredningar. Dessa utredningar avgör om barn ska omhändertas, separeras från sina föräldrar eller få stanna hemma. Det är bland de mest ingripande beslut en myndighet kan fatta. Men det finns inga bindande regler för hur utredningarna ska genomföras. Varför? Inte för att lagarna är felaktiga – utan för att det saknas bindande krav på hur utredningarna ska genomföras. Den dominerande utredningsmetoden BBIC används av samtliga kommuner – men styrs genom privaträttsliga licensavtal, inte genom lag eller förordning. Socialstyrelsen kan ensidigt ändra metodens innehåll utan riksdagsbeslut, utan remissförfarande, utan normkontroll. Samtidigt säger Socialstyrelsen själv att BBIC "är således ingen utrednings- eller behandlingsmetod". Vad ska då styra hur utredningarna faktiskt genomförs? Det är skillnaden mellan formell rättssäkerhet (lagen finns) och materiell rättssäkerhet (lagen efterlevs). Sverige har det första. Vi saknar det andra. I praktiken genomförs utredningar ofta som standardiserade enkäter – inte som faktiska utredningar som klargör vad som hänt. Vanliga metodfel: • "Hur före om" – handläggningen utgår från att våld förekommit innan detta är utrett • Definitorisk glidning – "höjd röst" blir till "psykiskt våld" utan konkretisering • Bristande källkritik – en enskild uppgift bär beslutet medan andra källor utelämnas • Hypoteslåsning – alternativa förklaringar prövas aldrig Samtidigt saknas krav på att handläggare ska kunna grundläggande juridik. De som utreder familjer behöver inte förstå rättssäkerhetens grundprinciper – objektivitet, proportionalitet, rätten att bli hörd. JO har vid upprepade tillfällen kritiserat socialtjänstens bristande objektivitet och kompetens. Resultatet ser vi i fall som Lilla hjärtat och Fallet Adam: barn som far illa av systemet som skulle skydda dem. Familjer som splittras på bristfälliga underlag. Vi kräver konkreta förändringar: • Formalisera BBIC genom förordning – utredningsmetodik ska styras av lag, inte privaträttsliga avtal • Bindande kompetenskrav – handläggare ska ha dokumenterad utbildning i juridik och utredningsmetodik • Utredningsplaner ska kommuniceras i förväg – berörda ska kunna lämna synpunkter innan utredningen inleds • Transparens – utredningar ska innehålla uppgifter om handläggarens kompetens och nedlagd tid • Kommunal revision med särskilt uppdrag – att granska om socialtjänsten faktiskt utreder, inte bara kartlägger Vad du kan göra: 1. Skriv under detta upprop 2. Kontakta förtroendevalda i din kommun – särskilt ledamöter i socialnämnden. Kontaktuppgifter finns via Troman Publik: https://[kommun].tromanpublik.se (ersätt [kommun] med din kommuns namn) 3. Kontakta dina riksdagsledamöter – kräv att frågan lyfts i socialutskottet 4. Dela uppropet – använd #RättssäkerBarnavård Vi har lagar som skyddar barn. Nu behöver vi regler som säkerställer att lagarna följs.

Att bo på Furutåvägen ska innebära trygghet, inte oro. Genom att genomföra dessa punkter skapar vi en miljö där kriminella element inte trivs och där vi grannar kan ta tillbaka våra gemensamma ytor. • Säkerhetskameror: Kameror fungerar avskräckande för planerade brott som vandalisering och drogförsäljning. De fungerar också som polisens "ögon" i efterhand, vilket ökar chansen att de som förstör faktiskt åker fast. Det handlar om att bryta känslan av att man kan komma undan med vad som helst här. • Belysning minskar brottsligheten: Forskning (bland annat från Brå) visar att bättre belysning kan minska brottsligheten med upp till 14 %. Mörka hörn bjuder in till ljusskygg verksamhet, medan ett välbelyst område ökar den "sociala kontrollen" – vi ser varandra, och vi ser vad som händer. • Säkra lås stoppar otryggheten vid källan: När soprum och källare har svaga lås blir de tillhåll för obehöriga. Genom att uppgradera till moderna låssystem med t.ex. taggar kan vi säkerställa att endast boende har tillträde, vilket direkt minskar risken för anlagda bränder och skadegörelse. • Brandsäkerhet är livsviktigt: Efter de senaste bränderna är oron stor. Genom att se över brandcellsgränser och ventilation säkerställer vi att en brand i ett soprum eller en carport inte sprider sig till våra hem. Det handlar om att rädda liv och skydda vår egendom innan katastrofen är framme. • Grannsamverkan bygger framtiden: En gräsrotsrörelse handlar om oss som bor här. När vi lär känna varandra minskar anonymiteten, vilket är det absolut starkaste skyddet mot brott. En aktiv grannsamverkan kan minska inbrottsrisken med hela 36 % och skapar en starkare gemenskap där vi bryr oss om varandra. Genom att skriva under kräver du att Vidingehem investerar i vår säkerhet nu, för att förhindra att situationen förvärras ytterligare!

Barnets rätt till sin mamma kräver sanning – inte felaktiga journalanteckningar! Bakgrund Just nu pågår ett djupt orättfärdigt svek mot ett barn och hans mamma. Dominojouren har följt fallet med Malin (känt från Uppdrag Granskning) där en felaktig journalanteckning från en förlossning har raserat en hel familj. Trots att anteckningen om en "intellektuell funktionsnedsättning" visat sig vara helt felaktig, trots att vården bett om ursäkt och trots att nya tester bevisar att diagnosen inte finns så får inte Malin och hennes son återförenas. Barnet får bara träffa sin mamma tre timmar i veckan. Detta är inte bara ett enskilt misstag. Det är ett systemfel som hotar rättssäkerheten för alla föräldrar och barn i Sverige. När felaktiga etiketter väger tyngre än sanningen, verklig anknytning och forskning då har vårt skyddsnät gått sönder. Varför är din underskrift avgörande? Många frågar sig vad en namninsamling kan göra. Svaret är: Allt. Detta är det nästa avgörande steget i vår strategi. Genom att samla tusentals röster skapar vi ett politiskt tryck som socialtjänsten och domstolarna inte kan ignorera. Din underskrift är ett krav på att: Systemet måste börja lyssna på nya fakta. Beslutsfattare måste ställas till svars för när de vägrar rätta sina misstag. Lagstiftningen kring journalrättelse måste skärpas så att felaktiga etiketter inte kan förfölja en människa genom hela livet.

Angående förslag om avveckling av Vigelsjö gårds förskola: Barn- och skolnämndens förslag om avveckling av Vigelsjö gårds förskola väcker allvarliga frågor kring hur Norrtälje kommun lever upp till sina skyldigheter enligt Barnkonventionen, Skollagen och Läroplanen för förskolan (Lpfö 18). Barnkonventionen, som är svensk lag, slår fast att barnets bästa ska vara en primär utgångspunkt vid alla beslut som rör barn (artikel 3). Vidare har varje barn rätt till utveckling, hälsa och utbildning som tar hänsyn till individuella behov (artiklarna 6, 23 och 28). Dessa principer är även tydligt införlivade i Skollagen. Det föreslagna beslutet motiveras med att en avveckling skulle skapa bättre pedagogiska förutsättningar och arbetsmiljö. Samtidigt saknas dokumenterad utredning som visar att den pedagogiska verksamheten eller arbetsmiljön vid Vigelsjö gårds förskola brister. Avsaknaden av en barnkonsekvensanalys strider mot kommunens ansvar att säkerställa att beslut fattas på saklig grund och med barnets bästa i fokus. Enligt Skollagen (1 kap. 4–5 §§) ska utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt anpassas efter barns olika förutsättningar. Likvärdig utbildning innebär inte likformighet, utan att varje barn ges förutsättningar att lyckas utifrån sina behov (1 kap. 9 §). För många barn, särskilt barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller hög känslighet för stora och röriga miljöer, är små barngrupper, kontinuitet i personal och lugna lärmiljöer avgörande. Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) betonar vikten av trygghet, omsorg, kontinuitet och anpassade lärmiljöer samt att barn i behov av särskilt stöd ska ges det stöd som deras situation kräver. Vigelsjö gårds förskola uppfyller i dag dessa kriterier genom sin begränsade storlek, stabila personalgrupp och sin pedagogiska miljö med nära tillgång till natur, vilket också ligger i linje med läroplanens skrivningar om utemiljöns betydelse för barns hälsa och lärande. En avveckling av Vigelsjö gårds förskola innebär i praktiken att dessa barn, som behöver en miljö utan buller från trafik och kringliggande verksamheter, placeras i större förskolor där man redan har utmaningar med barngruppernas storlek, personaltäthet och -omsättning samt icke ändamålsenliga lokaler. Detta riskerar att försämra både kvalitet och arbetsmiljö i flera förskolor samtidigt, vilket strider mot Skollagens krav på trygghet och en god utbildningsmiljö (8 kap. 2–3 §§). Det är även av vikt att beakta Barnkonventionens artikel 12, som fastslår barns rätt att komma till tals i frågor som rör dem. Barnens perspektiv och upplevelser inför ett eventuellt byte från nuvarande verksamhet har inte presenterats som en faktor man tagit i beaktande under processen med förslaget. Mot bakgrund av ovanstående uppmanas Barn- och skolnämnden att: 1. avstå från beslut om avveckling tills en grundlig barnkonsekvensanalys genomförts, 2. redovisa hur förslaget är förenligt med Barnkonventionen, Skollagen och Lpfö 18, samt 3. säkerställa att kommunen även fortsättningsvis kan erbjuda reella alternativ inom förskolan för barn med olika behov. Beslut som rör förskoleverksamhet får inte reduceras till att enbart innefatta ekonomiska överväganden. Kommunen har ett lagstadgat ansvar att säkerställa barns rätt till trygghet, utveckling och likvärdig utbildning.

Våra barn med grava funktionsnedsättningar behöver föräldrar som orkar i längden. Vi ska inte behöva ta kontakt med jurist för att hävda vår rätt till avlastning, vi ska inte behöva söka förhandsbesked om LSS-insatser i andra kommuner för att kunna flytta dit vi får hjälp. Våra barn ska inte behöva omplaceras i jourhem då föräldrarna inte längre orkar. 

Stöd Eritreanska Ortodoxa Tewahdo Kyrkan i Sverige- för rättssäkerhet, religionsfrihet och sann bild Eritreanska Ortodoxa Tewahdo Kyrkan i Sverige (EOTK) är ett självständigt, demokratiskt och icke‑politiskt trossamfund som i nära 30 år har bedrivit religiös och social verksamhet i Sverige, byggd på frivillighet, pastoral omsorg och respekt för människors värdighet. Trots detta har kyrkan blivit föremål för en myndighetsgranskning där Säkerhetspolisen (Säpo) uttryckt hypotetiska risker- inte bevisade fakta om att kyrkan skulle kunna påverkas av Eritreas statliga regim eller på något sätt kränka individers fri‑ och rättigheter i Sverige. Denna riskbedömning saknar konkreta belägg och baseras på spekulationer om möjliga framtida risker, inte på dokumenterad verksamhet eller handlingar från kyrkan.  Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) har därför beslutat att dra in kyrkans ansökan om statsbidrag, trots att kyrkan uppfyllde de formella kriterierna vad gäller medlemsantal och verksamhetens omfattning. Beslutet bygger i huvudsak på det yttrande som lämnats av Säpo, vilket kyrkan själv har förklarat sig kunna bemöta och klargöra genom dialog och transparens.  Detta beslut innebär att kyrkan förlorar omkring 800 000 kronor i årligt statligt stöd, vilket allvarligt påverkar dess möjlighet att fortsätta bedriva verksamhet, ge stöd till nyanlända och skapa social gemenskap. Kyrkans krav och syfte med namninsamlingen: Kyrkan vill visa den sanna bilden av sin gemenskap, sin sociala verksamhet och sitt demokratiska och icke-politiska arbete. Genom denna namninsamling vill de säkerställa att myndigheter, media och allmänheten får en korrekt förståelse av deras arbete och värderingar. Vi vill: • Visa den sanna bilden av kyrkans gemenskap: Kyrkan har aldrig deltagit i politiska aktiviteter, styrts av utländsk stat eller kränkt någon människas rättigheter. • Stå upp för rättssäkerhet: Myndighetsbeslut måste baseras på fakta, bevis och saklig prövning — inte på hypotetiska farhågor. • Försvara religionsfrihet: Alla trossamfund i Sverige ska kunna utöva sin tro fritt utan orättvisa anklagelser. • Skydda ett viktigt socialt stöd: Kyrkan är en trygg plats för tusentals medlemmar och en källa till gemenskap, stöd och andlig vägledning. Skriv under för att stå upp för ett trossamfund som verkar för människors värdighet, social trygghet och ett demokratiskt och rättssäkert Sverige.

Saker som måste lösas snabbt är: - Att vintern kommer varje år och det måste fungera på våra vägar. Att Trafikverket ständigt ljuger om att de halkbekämpningar men sanningen är att ingen finns på plats.  - Trafikverket medvetet inte vill se till att det finns rastplatser anpassade för tung trafik. De flesta parkeringarna är för små för lastbilar samt ingen säker miljö att sova en meter från vägen med massa trafik.  På vintern märker man att de även är i motlut så du kommer inte därifrån.  - Att det är parkeringsförbud i de flesta industriområden som gör att det blir svårt att leverera till företagen som är i stort behov av just dessa transporter.  Att höra att de tycker att man står i vägen för att det är roligt?  Allt detta gör att man inte kan parkera för rast eller lagstadgad nattvila. Samt hittar man ingen plats kommer polisen ge böter samt transportstyrelsen tar ditt körkort.  Att bli straffad för något som myndigheter själva sett till att inte fungera.  -Att transportstyrelsen gör beslut att dra in körkort utan någon kontroll med färdskrivare är juridiskt fel.  -Att polisen säger att man ska ”sätta dit de jäklarna” när de har möte med trafikverket samt andra beslutsfattare ang att fordon över 3,5 ton inte får köra i det vänstra körfältet på flera motorvägar.  Att de tar beslut att det skall vara en viktgräns är vansinnigt.  Det räcker med omkörningsförbud.  Rent juridiskt blir viktgränsen ett problem som vid en händelse då höger körfält är blockerat.  För att ta dig förbi stoppet väljer man att köra om.  Nu kommer den juridiska biten. Om det är max 3.5 ton och ditt fordon vägen 65ton. Då har du ett överlass från 3.5 ton.  Det Innebär sanktions avgifter på företaget på 200.000kr samt personliga stora böter. Alltså får/kan du inte köra förbi hindret.  Här finns det inte många chaufförer som vet detta. 

Raif är fyra år och bor i Malmö. Han har autism och en språkstörning. Han kan ännu inte prata och har fortfarande blöja. Nu måste han lämna mamma och bröderna i Sverige i många månader för att söka tillstånd att få komma tillbaka. https://www.sydsvenskan.se/malmo/raif-4-utvisas-ensam/?shareSource=sharebutton

Så som djursjukvården ser ut idag är vi djurägare ganska maktlösa. Behandling av levande djur gäller inte i konsumenttjänstlagen(1985:716). Vi djurägare har därav inte samma rättigheter och ekonomiska skydd som andra konsumenter. Vi ska lita på att veterinären har tillräckligt med kompetens för att undersöka, utvärdera och behandla våra djur eller tillräckligt med självinsikt att kunna skicka en vidare till någon annan som besitter den kompetensen.  Vi är sedan tvungna att gå med på de undersökningar, behandlingar och/eller ingrepp som veterinären föreslår, annars riskerar vi att bli anmälda för vanvård/djurplågeri.  Kostnaden för undersökningar, behandlingar och ingrepp är oftast inget vi som djurägare kan påverka utan vi får förlita oss på att ha en bra försäkring och sparade pengar eller i värsta fall låna.  Det vi kan välja är vilken klinik vi går till, men för att få träffa en specialist och kunna utföra mer avancerade undersökningar och ingrepp så finns det inte jättemånga kliniker/djursjukhus att välja på. Veterinärer och kliniker/djursjukhus har med andra ord fritt spelrum och vi djurägare, som bara vill att våra djur ska må bra, är spelpjäserna som får betala, även om motparten fuskar. Detta måste vi ändra på.

Det är viktigt att Sverige inte sällar sig till skurknationer som Ryssland under den falska premissen att enhetligt stå för fred. Varken Fredsrådets grundare, i sitt brev till Norges statsminister, eller flera av deltagarna är intresserade av fred - utan bara att söndra och härska efter egen önskans skull.  Vi måste visa omvärlden att vi inte tänker gå den amerikanske presidenten till mötes, utan står kvar i vårt förbund med FN och dess arbete.

Maryam Tawfik är en ung kvinna som föddes i Egypten och reste därifrån när hon var 5 år och bott i Dubai i 7 år, men större delen av hennes barndom och uppväxt har ägt rum i Sverige. Hon har sina vänner och sitt sociala nätverk här. Detta är viktigt eftersom Sverige är det enda land Maryam känner som sitt hem. Hon kom hit som barn, har gått i skolan här och byggt större delen av sitt liv i Sverige. Att tvingas lämna Sverige skulle inte bara innebära att hon rycks bort från allt hon känner till, utan också att hon ställs inför en osäker framtid i ett land där hon saknar trygghet, socialt nätverk och möjligheten att leva ett värdigt liv som ung kvinna. Maryams situation förtjänar att ses med medmänsklighet, inte bara som ett ärendenummer.

Vi som undertecknar denna namninsamling kräver att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) omgående inleder en tillsyn och utredning av det privatägda boendet på Fritslavägen i Marks kommun. Borås Tidning har i flera artiklar granskat verksamheten och redovisat mycket allvarliga uppgifter. Tidningen rapporterar om vittnesmål från tidigare anställd personal som beskriver en arbetsplats präglad av rädsla för chefen och bristande säkerhet, där en tidigare medarbetare säger ”Jag förstår inte ens hur det får drivas”.  I granskningen ingår också berättelser om självmord och självmordsförsök bland boende, vilket ytterligare understryker den allvarliga oro som uttrycks av både personal och närstående.  Enligt uppgifter som vidare rapporterats i media finns dessutom vittnesmål om att personer anställts utan relevant vård- och omsorgsutbildning samt om att medarbetare med tidigare våldsbrott i bakgrund varit verksamma i arbetslaget. Vissa boende uppger dessutom att de känt sig tvungna att uppfylla oacceptabla krav som sexuella övergrepp från personal för att få tillgång till sina mediciner eller basal omsorg. När uppgifter av denna allvarliga natur framkommer i media rör det sig om situationer där människor i särskilt utsatta livssituationer, många med svår psykisk ohälsa, inte har fungerande skydd eller trygghet, trots att det är avgörande för deras överlevnad och välbefinnande. Vi anser därför att: • IVO omedelbart måste inleda en oberoende och grundlig utredning av verksamheten • boendet bör stängas tillfälligt under pågående utredning om allvarliga brister misstänks • Ansvariga aktörer omedelbart säkerställer att ingen far illa När så allvarliga uppgifter rapporteras kan samhället inte blunda. Människors trygghet, värdighet och rätt till säker vård och omsorg måste komma först. Läs mer:  Borås Tidning, “Personal på Fritslavägen: ’Förstår inte hur det får drivas’”. https://www.bt.se/boras/personal-pa-fritslavagen-forstar-inte-hur-det-far-drivas/ Borås Tidning, “Jag såg ingen annan utväg än att ta livet av mig”.  https://www.bt.se/boras/jag-sag-ingen-annan-utvag-an-att-ta-livet-av-mig/ Borås Tidning, “Tystnaden riskerar att dölja det som behöver granskas”.  https://www.bt.se/boras/tystnaden-riskerar-att-dolja-det-som-behover-granskas/