Vem är Jomana? Jomana kom till Sverige år 2011, när hon var fyra år gammal, tillsammans med sina föräldrar. Sedan dess har hon vuxit upp här i Sverige och är en engagerad och vänlig person med stora drömmar om att hjälpa andra. Några år senare föddes hennes lillebror i Sverige och han har beviljats svenskt medborgarskap. Jomanas liv i Sverige Idag är Jomana 18 år och går sitt tredje år på gymnasiet. Hon studerar målmedvetet med målet att bli socionom och vill arbeta med att hjälpa barn och unga i utsatta situationer. Hon har tidigare ansökt om permanent uppehållstillstånd för att så småningom kunna ansöka om svenskt medborgarskap. Strax före nyår 2025 fick hon dock beskedet att hon måste lämna Sverige. Migrationsverkets beslut och de nya riktlinjerna Migrationsverkets beslut grundar sig i nya riktlinjer och rättsliga ställningstaganden, där personer som har fyllt 18 år inte längre automatiskt räknas som en del av sin kärnfamilj. Detta framgår av Migrationsverkets vägledning och praxis kring familjeanknytning och uppehållstillstånd, där vuxna barn i regel bedöms som självständiga individer. I praktiken innebär detta att unga vuxna, trots att de fortfarande bor hemma, studerar på gymnasiet och är emotionellt och socialt beroende av sin familj, kan tvingas separeras från sina föräldrar och syskon. I Jomanas fall får denna tolkning allvarliga och orimliga konsekvenser. Trots att hon har levt nästan hela sitt liv i Sverige, är mitt i sin utbildning och fortfarande utgör en självklar del av sin familjs vardag, behandlas hon som en ensam vuxen utan hänsyn till hennes faktiska livssituation. Beslutet grundar sig i Migrationsverkets nya riktlinjer och rättsliga vägledning, där personer som har fyllt 18 år i regel inte längre räknas som en del av sin kärnfamilj. Att fylla 18 år innebär inte att familjeband, trygghet eller tillhörighet upphör över en natt. Konsekvenserna av en utvisning Om Jomana utvisas innebär det att hon, för första gången i sitt liv, tvingas leva helt utan sin familj i ett land hon inte har bott i på 14 år. Hon talar inte sitt modersmål flytande och saknar både bostad och socialt nätverk i Egypten. Som kristen kvinna riskerar hon dessutom att möta otrygghet och stora svårigheter i vardagen. Varför detta beslut är orimligt Hela Jomanas liv finns i Sverige. Det är här hon har vuxit upp, gått i skolan, skapat relationer och byggt sin framtid. Hennes familj, utbildning, vänner och trygghet finns här. Trots detta väger formella åldersgränser tyngre än hennes faktiska etablering och livssituation. Därför har vi mycket svårt att acceptera Migrationsverkets beslut. Vår vädjan Vi vill inte behöva säga hejdå till Jomana. Hon betyder oerhört mycket för oss och för sitt sammanhang. Snälla – ta er tid att skriva under denna namninsamling och sprid den vidare om ni har möjlighet. Tillsammans kan vi visa att Jomana hör hemma i Sverige.   

Shanzida kom till Sverige 2016, hon var gravid och födde sitt andra barn här i Sverige. Idag har hon jobb, bor med sina 2 barn. Betalar skatt och jobbar väldig mycket inom vården. Alla som känner Shanzida tycker att hon är den bästa, roligaste och underbaraste kvinnan. Hon har hittat en svensk pojkvän sedan 1 år tillbaka.  Så varför ska hon utvisas?  Hennes barn går i skolan i Sverige, hennes dotter som är född i Sverige och är svensk medborgare vill Migrationsverket utvisa. Hon är livrädd.  Eftersom Bangladesh är ett farligt land för kvinnor och barn.  Dom har inget att återvända till. INGET! Så därför måste dom stanna i Sverige. 

Detta är bakgrunden till kampanjen – varför vi kräver förändring nu. På loppet av tio dagar har fyra kvinnor mördats i Sverige. Det senaste mordet skedde för mindre än ett dygn sedan. Polisen kan inte gå med oss på gatorna. De kan inte sitta i våra hem. De kan inte skydda oss förrän något redan har hänt, om man överhuvudtaget överlever. Jag är en av de kvinnor som fallit offer för mäns våld. Jag har levt med skyddad identitet, medan min förövare har kunnat röra sig fritt i samhället och hunnit skada fler efter mig. Vi kvinnor tvingas gömma oss. Gärningsmän går fria. Det är ett faktum. När våldsamma gärningsmän: • släpps ut för tidigt • döms till låga straff • tillåts återfalla trots känd risk  är det inte enskilda misstag. DET ÄR ETT SYSTEMFEL. Samma förövare hinner skada flera. Nya kvinnor och barn drabbas. Och gång på gång visar det sig att rättssystemet inte förmår skydda i tid. Trots detta är det kvinnan som: • uppmanas att vara försiktig • förväntas ändra sitt beteende • får ta ansvar för sin egen säkerhet utan att ges några lagliga verktyg att faktiskt skydda sig med. I Sverige sägs vi ha rätt till nödvärn, men i praktiken bara om vi råkar ha något till hands i exakt rätt ögonblick. Att i förväg bära ett proportionerligt, icke-dödligt självförsvarsredskap är i dag förbjudet En kvinna som försvarar sig riskerar därför att själv kriminaliseras, medan gärningsmannen ofta redan haft flera chanser. Staten har våldsmonopol just för att skydda medborgarna. Men när skyddet uteblir, när varningar ignoreras, när kontaktförbud inte följs upp och när straffen inte står i proportion till risken – då har staten brutit sitt samhällskontrakt. Detta är ett juridiskt och moraliskt hyckleri. Detta är viktigt eftersom kvinnor i dag lever med ett dubbelt svek. Först när rättssystemet misslyckas med att skydda kvinnor och barn från våldsamma män som släpps ut för tidigt eller återfaller trots känd risk. Därefter när samma system förbjuder kvinnor att bära något som kan hjälpa dem att försvara sina liv och riskerar att kriminalisera kvinnor som försvarar sig om de använder något att försvara sig med. Globalt dödas en kvinna eller flicka var tionde minut av mäns våld. I Sverige ser vi samma mönster: samma gärningsmän hinner skada flera, medan kvinnor uppmanas att vara försiktiga utan att ges verkliga möjligheter till skydd. Rätten till liv och trygghet måste väga tyngre än rädslan för att erkänna att systemet brister. Ett samhälle som inte kan skydda i tid kan inte heller förbjuda människor att skydda sig själva. Detta handlar inte om att skapa mer våld, utan om att förhindra att fler liv går förlorade. Våra krav Därför kräver vi att Sverige senast under 2026: 1. Erkänner statens ansvar när skyddet brister vid upprepade återfall, tidig frigivning och låga straff för våldsbrott. 2. Förtydligar nödvärnslagstiftningen  så att kvinnor inte riskerar att kriminaliseras för att ha försvarat sina liv eller försökt överleva ett våldsamt angrepp. 3. Möjliggör lagligt, proportionerligt och icke-dödligt självförsvar när staten inte kan garantera omedelbar fysisk trygghet. 4. Gör icke-dödliga självförsvarsredskap lagliga att bära i förebyggande syfte,  såsom personliga skyddsredskap utan projektiler, avsedda för nödvärn – inte för våld. 5. Erkänner kvinnors rätt till förebyggande självskydd i de situationer där samhället inte kan skydda i tid. Detta handlar inte om att beväpna samhället. Det handlar om överlevnad – inte våld. Att förbjuda kvinnor att bära något för att skydda sig, samtidigt som våldet eskalerar och gärningsmän går fria, är att lämna oss försvarslösa. Staten måste stå bakom oss. Inte efteråt. Nu.

1. Därför kräver vi att: 2. Skyddad identitet aldrig ges till personer som visat/visar allvarligt våldsbeteende av ALLA slag . 3.  Skydd ska finnas för offer och hotade – inte för gärningsmän. 4. Säkerheten för barn, kvinnor och allmänheten ska alltid komma först. 5.  Om det finns känd risk för grovt våld ska frigivning eller anonymitet inte vara möjlig. 6. Varningssignaler måste tas på allvar. 7.  Tidigare hot, våld eller försök till allvarliga brott ska väga tungt i alla beslut. 8. Riskbedömningar ska följas. 9.  Om experter bedömer att en person är farlig ska beslut inte fattas som utsätter andra för risk. 10. När systemet misslyckas ska det granskas. 11.  Vid allvarliga återfall måste det utredas vad som gick fel – för att förhindra att fler liv går förlorade. Samhället ska skydda människor – inte gärningsmän. Ingen anonymitet, ingen frigivning och inga undantag när liv och säkerhet står på spel.

Längre och skärpta konsekvenser kan bidra till ökad trygghet för oskyldiga. Rättvisa för brottsoffer och deras familjer, och fungera förebyggande mot grovt kriminellt våld.   Därför uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att se över lagstiftningen och arbeta för skärpta straff, så att vi får bättre skydd mot våldsbrott i svenska samhället och ökad tillit till Sveriges regering, myndigheter och polis. 

Under våren har en återkommande retorik etablerats i svensk offentlighet där trauma, kronisk smärta och psykisk skada beskrivs som överdrivet, kulturellt betingat, moraliskt klandervärt eller rent av samhällsskadligt. Detta sker trots omfattande vetenskaplig evidens om trauma, neuropati och långvarig smärta – och samtidigt som patienter i Sverige systematiskt nekas adekvat behandling. Vi som undertecknar detta upprop kräver att svensk vård, förvaltning och samhällsdebatt förhåller sig till etablerad medicinsk och psykologisk kunskap – och upphör med retorik som bagatelliserar eller misstänkliggör mänskligt lidande.

Den här familjen är våra fd grannar och för alltid våra vänner. Jag vill att de stannar här och fortsätta vara en del av Sverige! Sverige är hemma för dem alla och särskilt för Gaby - nu har de fått avslag på beslut från Migrationsdomstolen efter över ett års handläggningstid när de överklagade Migrationsverkets beslut om utvisning till El Salvador, där Jonathan och Silvia är födda. Gaby är 8 år och född i Sverige. Hon tränar innebandy, handboll och dans i Forsbacka. I Gävle tränar hon roller derby med Gävle Roller Derby ihop Edda och flera andra barn. Hon går även på musikaktivitet hos Kulturskolan i Gävle. Familjen är aktiva inom Svenska kyrkan och där går Gaby på miniorerna samt sjunger i luciatåget. Nu måste vi hjälpa dem! Dessutom är Gaby min dotters bästa vän - hur berättar man för sitt barn att din bästis ska utvisas och måste lämna landet? Hur gör man det när dem har gjort allt rätt och är goda människor? Snälla skriv under för att Gaby och hennes båda föräldrar ska få slippa utvisning til El Salvador och få stanna i Forsbacka, Sverige och få fortsätta med sina liv ihop med oss alla! Vill du hjälpa till med något? Hör av dig till mig Emma Eldevåg eller Jonathan Perez.

Sjukvården i Sverige brottas med brist på sjukvårdpersonal, speciellt sjuksköterskor och läkare. I Socialstyrelsens rapport från 2022 uppgav samtliga regioner att de hade brist på både läkare med specialistkompetens och specialistsjuksköterskor; ffa inom intensivvård, operation, psykiatri och barn och unga. SCB har beräknat att efterfrågan på specialistsjuksköterskor beräknas öka med 25% fram till år 2035. erfarenhet och utbildning inom vårdsektorn.Tillgång på specialistsjuksköterskor är även en yrkesgrupp som utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson lyft fram som en prioriterad grupp när det gäller att rekrytera personer med spetskompetens till Sverige.  Det medför en stor frustration när vi i vården ser hur Sverige numera behandlar invandrare med 

Det är viktigt att vi klarar av att hon stannar, eftersom hon bor inte med sina föräldrar för dom misshandla henne som ledde till en trauma som jag sa. Inget barn ska behöva gå igenom det igen om hon flydde och ditt ett bättre liv. Som jag sa så har hon hela sitt liv framför sig och nu ska allt förstöras på grund av er? Helt respekt löst. Hon har sin utbildning här och bor i en familj som välkomnade henne med ett stort hjärta. Hon har alla sina vänner här där hon känner sig trygg. ”DELA VIDARE TILL SÅ MÅNGA SOM MÖJLIGT”

”Jaha, det där snacket om LSS och assistans igen. Det gäller inte mig.” Då får jag gratulera. Att du redan på förhand vet att du inte kommer råka ut för en bilolycka eller hjärnblödning, dykolycka eller sjukdom med funktionsnedsättning till följd. Att ditt barn eller barnbarn inte kommer födas för tidigt, råka ut för en vårdskada eller överleva ett självmordsförsök. Att du själv eller den du älskar inte behöver hjälp i sin livsföring eller stöd för att anhöriga ska kunna fortsätta yrkesarbeta och någorlunda sova om nätterna. Istället för att blunda kan du välja att se den personliga assistansen som en livförsäkring för precis varenda en av oss, för både dig och mig. Du kan välja övertygelsen att ett självbestämt liv är en mänsklig rättighet värd att kämpa för. Det tar bara några minuter för dig att göra din röst hörd. Skriv på och visa vår regering att du vill ha ett Sverige där alla har rätt till ett liv i frihet! För Martin, David och 18 000 andra medborgare i Sverige är personlig assistans livsavgörande. LSS handlar inte endast om personlig assistans utan omfattar nio andra insatserna där även ledsagning just nu är i ropet. Insatserna är uppmärksammade på så vis att våra myndigheter gör allt i sin makt för att begränsa dem.  De metoder som regeringen använder är beprövade och effektiva härskartekniker 1)     Med domstolarnas hjälp urholka LSS så att lagen inte längre kan tillämpas 2)     Misstänkliggöra och svartmåla den assistansberättigade  3)     Svälta ut assistansen genom att inte verkställa den av regeringen utlovade indexeringen ”Men menar vi allvar med att spara pengar på människor går det så klart inte längre an att rädda livet på folk utan urskiljning. När kommer den första riksdagsdebatten om att inte rädda bebisar födda före, säg, vecka 28, som möjligen kommer att behöva samhällets stöd? Eller tvärtom ge dödshjälp till barn som visar sig ha obotliga hjärnskador? Hur gör vi med olyckor liknande min egen? Bör vi avskaffa all sjukvård där patienten inte blir fullt återställd? Eller var går gränsen?” skriver Annika Taesler, elitryttaren som blev totalförlamad, i en debattartikel i Expressen från 2018. 2018 var läget illa. Nu är det betydligt värre. Nu verkar kommunerna kämpa om första platsen “Sveriges värsta LSS kommun”. I toppen hittar vi Söderhamn, Vännäs, Flen, Vansbro, Falun, Gnosjö och Uppsala. Uppsala, som förhoppningsvis nått sin bottennotering, menar nu att de ska vända den negativa trenden i kommunen för att LSS återigen ska tillämpas utifrån de ursprungliga intentionerna. Om Uppsala kommun håller sina löften så är det ett bevis på att motstånd lönar sig. Att vi kan göra våra röster hörda hela vägen upp till regeringen! “Min åsikt är ändå att assistansen är dyr, onödigt lyxig och att den handlar om välfärdskriminalitet”. Det är farligt när en berättelse blir ensidig. När regering, kommuner och media medvetet väljer att lyfta fram personen i behov av samhällets insatser som parasit eller kriminell. Och det är alltid lättare att tro, anta och skylla ifrån sig istället för att ta reda på fakta.  Om varken mänskliga rättigheter, ansvar eller moral talar till våra styrande så är jag säker på att pengar gör det. Priset för att ersätta assistansen med andra alternativ är högre, både i pengar och i mänskligt lidande. I exemplet Uppsala kommun kommer de nästa år behöva betala 63 miljoner in i det kommunala utjämningssystemet just på grund av sina besparingar inom LSS och den personliga assistansen. Att dra in insatser kanske spar pengar i stunden men de långsiktiga ekonomisk följderna blir enorma när anhöriga tvingas ta över ansvaret. Den nu rådande snäva tillämpningen av LSS leder till absurda situationer där tonåringar och vuxna tvingas ha med sig sina föräldrar överallt där deras jämnåriga rör sig fritt. Drömmar om studier, arbete och ett aktivt liv grusas. I stället hänvisas ungdomarna till ett liv präglat av bidragsberoende och utan frihet. Det är inte bara ovärdigt, det är också samhällsekonomiskt förkastligt. Martin och Davids fall vittnar om att handläggarnas bedömningar även präglas av subjektivitet och godtycklighet. För Martins del slog handläggningen fast, i direkt strid med läkarens intyg, att hans omfattande funktionsnedsättning sedan födseln var övergående. En uppenbart orimlig bedömning som resulterade i att all personlig assistans drogs in. I Davids fall beslutades att universitetsstudier inte är en meningsfull sysselsättning för honom och han nekades det assistansstöd han behöver för att kunna fullfölja sina studier.  Kommuner och regering bryter i sitt agerande inte bara mot LSS utan även mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsätting som garanterar full delaktighet och jämlikhet. Agerandet strider i många fall dessutom mot Barnkonventionen, som fastslår alla barns lika värde och att ingen får diskrimineras. Barnkonventionen är lag i Sverige sedan 2020.  Det här pågår i Sverige just nu. Vi kräver att regeringen tar sitt ansvar NU! https://www.facebook.com/reel/856326386865283 KARL RYDÅ: Kommunens behandling av Martin och David är skamlig Reglerna för LSS-stöd ändras i Uppsala https://www.facebook.com/reel/1873617476850648 LSS: När började ni se på mig som en parasit? TEMA - Behovsbedömning av personlig assistans i kommunerna Assistansen pressas i budgetkampen – Bengt Westerberg varnar för otrygghet

I ETT LÄGE MED EN ARBETSMARKNAD DÄR DET FINNS FLER SÖKANDE ÄN JOBB ÄR DET LIKA OLOGISKT SOM INHUMANT ATT SLÅ SÖNDER DET SISTA AV TRYGGHET. En aldrig tidigare skådad grymhet i Sverige. Tonläget hittills i debatten (om den finns alls) kring de katastrofalt dramatiska sänkningarna av ersättningsnivåerna för deltagare i Arbetsförmedlingens program inklusive dag-100-sänkningen, fångar inte vidden av allvaret och konsekvenserna. Tonläget borde utgå från de akuta nödlägen den orsakat för allt fler; potentiellt för hundratusentals. Människor, till största delen ambitiösa som vill ha jobb, kommer i masstal få sina liv sönderslagna, tvingas överskuldsatta att bli hemlösa. Stressorer som tar liv. Du som har jobb idag: Vad skulle du själv göra om din inkomst sänktes till några få tusenlappar? Beslutet att automatiskt sänka A-kassan med 5% var hundrade dag är inte bara en ekonomisk katastrof för enskilda — det är en systemförändring genomförd i skymundan, utan konsekvensanalys, utan proportionalitetsprövning och möjligen i strid med internationella åtaganden om social trygghet. Det handlar om rättssäkerhet och politiskt ansvar. Det kräver handling nu — från politiker, fack, media, jurister och allmänheten. KONKRETA EXEMPEL PÅ HUR DESSA INHUMANA REFORMER DRABBAR KAN DU HITTA HÄR: https://sites.google.com/view/arbetssokandes-ratt-till-liv/storys (Detta är också webbsidan för detta initiativ som innehåller många tips på hur du kan bidra i denna kamp att rädda tiotusentals, kanske hundratusentals från tragedi.)

Regeringen tillsatte en utredning för att se över möjligheterna att kunna döma 14-åringar som begår allvarliga brott till fängelse. Utredaren har inte tittat på hur förslaget skulle påverka att göra det mot 13-åringar. Att regeringen vill gå vidare med förslaget är i sig allvarligt. Det finns viktiga grundprinciper:   • Barn som begår brott ska inte blandas med vuxenvärldens kriminella.  • BRIS - Barnens rätt i samhället, tar upp att kriminalvården inte är redo att ta emot 13-åringar. • Varje barn som dras in i kriminalitet är ett misslyckande från vuxenvärlden och samhället.   Politikernas förslag är inte förankrad med evidensen och går emot forskningen. Istället för att fokusera på att fängsla barn borde politiker lägga mer energi på att förebygga att barn hamnar där. Den SD-ledda regeringen och Socialdemokraterna nationellt har dragit fel slutsatser och borde istället se hur Socialdemokraterna i Stockholm Stad gör.    Det är bra politik att:   • Erbjuda frukost till alla barn i stadens skolor i eftersatta områden, att fritidsklubbarna nu blir avgiftsfria. Järva Stadsdel samarbetar med föreningar och ger ut föreningsbidrag till en stor bredd föreningar som syftar till att skapa en meningsfull fritid.  • Att alla ungdomar i Järva som söker sommarjobb får ett erbjudande. Så de har en rad på cv:et och en referens för kommande jobbsökande.   • Att det sker satsningar och investeringar i området som att Tekniska museet öppnat i Tensta och att det sker flera satsningar inom STEM (Vetenskapens hus som öppnar i Kista). Det skapar framtidstro och ger barnen som växer upp i området en bild av vad de kan göra.