*Svenska nedanför* Uppsala University currently lacks a central policy or designated body for assessing the ethical dimensions of its formal agreements with international partners. At present, these assessments are made at the departmental level, where staff are rarely equipped to evaluate the human-rights or international-law implications of such partnerships. This creates legal and reputational risks for the University – namely, the possibility of maintaining collaborations with institutions implicated in serious or systemic violations of human rights or international law.  Existing national frameworks, such as "responsible internationalisation" developed at the governmental level, risk allowing foreign policy priorities to shape decisions that should be guided by ethical principle. Uppsala University should instead ground its decisions in autonomously-established ethical standards, rooted in international human rights and humanitarian law – insulated from political pressure and consistent across all partnerships. Establishing PEAT would: • Align the University's international collaborations with its own Common Values, the Swedish Higher Education Act, and the SUHF Global Responsible Engagement Checklist; • Protect the University's reputation by ensuring partnerships are assessed against predetermined ethical standards rather than political pressures; and • Support departments and researchers by providing clear, transparent guidance, relieving them of the obligation to make complex international-law assessments individually. *Svenska* Uppsala universitet saknar för närvarande en central policy eller ett utsett organ för att bedöma de etiska dimensionerna av sina formella avtal med internationella partners. I dagsläget görs dessa bedömningar på institutionsnivå, där personalen sällan är rustad att utvärdera de mänskliga rättighets- eller folkrättsliga implikationerna av sådana partnerskap. Detta skapar juridiska risker och risker för universitetets anseende – nämligen möjligheten att upprätthålla samarbeten med institutioner som är inblandade i allvarliga eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller internationell rätt. Befintliga nationella ramverk, såsom "ansvarsfull internationalisering" som utvecklats på regeringsnivå, riskerar att låta utrikespolitiska prioriteringar styra beslut som bör vägledas av etiska principer. Uppsala universitet bör i stället grunda sina beslut i autonomt fastställda etiska standarder, förankrade i internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt – skyddade från politiska påtryckningar och konsekventa i förhållande till alla partnerskap. Att inrätta PEAT skulle: • Anpassa universitetets internationella samarbeten till dess egna gemensamma värderingar, högskolelagen och SUHF:s checklista för globalt ansvarsfullt engagemang; • Skydda universitetets anseende genom att säkerställa att partnerskap bedöms mot förutbestämda etiska standarder snarare än politiska påtryckningar; och • Stödja institutioner och forskare genom att tillhandahålla tydlig och transparent vägledning, och därigenom avlasta dem från skyldigheten att göra komplexa folkrättsliga bedömningar individuellt.

*Svenska nedanför* Uppsala University currently lacks a central policy or designated body for assessing the ethical dimensions of its formal agreements with international partners. At present, these assessments are made at the departmental level, where staff are rarely equipped to evaluate the human-rights or international-law implications of such partnerships. This creates legal and reputational risks for the University – namely, the possibility of maintaining collaborations with institutions implicated in serious or systemic violations of human rights or international law.  Existing national frameworks, such as "responsible internationalisation" developed at the governmental level, risk allowing foreign policy priorities to shape decisions that should be guided by ethical principle. Uppsala University should instead ground its decisions in autonomously-established ethical standards, rooted in international human rights and humanitarian law – insulated from political pressure and consistent across all partnerships. Establishing PEAT would: • Align the University's international collaborations with its own Common Values, the Swedish Higher Education Act, and the SUHF Global Responsible Engagement Checklist; • Protect the University's reputation by ensuring partnerships are assessed against predetermined ethical standards rather than political pressures; and • Support departments and researchers by providing clear, transparent guidance, relieving them of the obligation to make complex international-law assessments individually. *Svenska* Uppsala universitet saknar för närvarande en central policy eller ett utsett organ för att bedöma de etiska dimensionerna av sina formella avtal med internationella partners. I dagsläget görs dessa bedömningar på institutionsnivå, där personalen sällan är rustad att utvärdera de mänskliga rättighets- eller folkrättsliga implikationerna av sådana partnerskap. Detta skapar juridiska risker och risker för universitetets anseende – nämligen möjligheten att upprätthålla samarbeten med institutioner som är inblandade i allvarliga eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller internationell rätt. Befintliga nationella ramverk, såsom "ansvarsfull internationalisering" som utvecklats på regeringsnivå, riskerar att låta utrikespolitiska prioriteringar styra beslut som bör vägledas av etiska principer. Uppsala universitet bör i stället grunda sina beslut i autonomt fastställda etiska standarder, förankrade i internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt – skyddade från politiska påtryckningar och konsekventa i förhållande till alla partnerskap. Att inrätta PEAT skulle: • Anpassa universitetets internationella samarbeten till dess egna gemensamma värderingar, högskolelagen och SUHF:s checklista för globalt ansvarsfullt engagemang; • Skydda universitetets anseende genom att säkerställa att partnerskap bedöms mot förutbestämda etiska standarder snarare än politiska påtryckningar; och • Stödja institutioner och forskare genom att tillhandahålla tydlig och transparent vägledning, och därigenom avlasta dem från skyldigheten att göra komplexa folkrättsliga bedömningar individuellt.

Vår fina fina vän Wafiq blir utvisad från Sverige inom 4 veckor. Han har bott här i 7 år, jobbar, har gått skola, tagit studenten här och jobbar nu. Nu kommer han att förlora vänner, trygghet och sin framtid här. Om Wafiq åker tillbaka till Bangladesh kommer han att behöva börja om i klass 8 trots att han är 20 år, då de svenska betygen ej gäller där. Hans familj blir kvar i Sverige, likaså den framtid han byggt upp och alla hans vänner. Han kommer att behöva börja om från noll. Trots detta har han nu fått ett beslut om att han måste lämna landet.  Det här handlar inte bara om ett papper. Det  handlar om en människa. En människa som inom 4 veckor kommer förlora hela sitt liv, och Sverige kommer förlora en riktigt riktigt fin kille, kollega och framför allt vän.  Han är älskad av alla oss kompisar. Han förlorar allt han har jobbat för, och vi förlorar vår bästa vän. Det finns ingen som du Wafiq, och vi kommer göra allt vi kan!

Varje år spenderar Malmö stad 9-10 miljarder kronor på upphandling och inköp, pengar som till stor del kommer från Malmöbornas fickor. Vi vill att Malmö stad lever upp till sina människorättsliga förpliktelser och slutar handla med företag som är involverade i allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.  Malmö stad säger sig stå för mänskliga rättigheter, men i kommunens inköp är det tydligt att kraven inte efterföljs. Malmö stad handlar och använder sig av tjänster och varor från flera företag som är djupt involverade i exempelvis: • Möjliggörandet av apartheid • Infrastrukturprojekt på ockuperad mark Offentliga skattemedel ska inte bidra till grova människorättsbrott. Det går att genomföra upphandlingar där både mänskliga rättigheter och de allmänna principerna för offentlig upphandling respekteras. Genom att anta en etisk upphandlingspolicy (EUP) kan Malmö stad leda vägen och ta ansvar för sina människorättsliga förpliktelser. Vi vill  att Malmö Stad antar en Etisk Upphandlingspolicy  (EUP) i syfte att: 1. Utesluta företag som är inblandade i grova och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, med utgångspunkt i 13 Kap. 3 § 1 p. och 3 p. LOU. 2. Införa effektiva kontrollmekanismer för att identifiera och utesluta företag som har dokumenterat inblandning i grova och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. 3. Inkorporera tydliga villkor i kommunens kontrakt och avtal som förpliktar leverantörer att efterfölja FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECDS riktlinjer för multinationella företag.  4. Säkerställa att upphandlingsstrategier och processer är i linje med svensk lag, EU-rätten samt internationell rätt, förpliktelser och riktlinjer. Vill du inte heller betala för brott mot mänskligheten? Skriv under namninsamlingen!

Det handlar om demokrati i praktiken. Enligt lagen om nationella minoriteter ska romer ha rätt till delaktighet och inflytande i frågor som berör dem. När beslut fattas utan verkligt samråd urholkas både rättigheter och förtroende. Det som händer i Malmö riskerar att bli ett exempel som påverkar hur minoriteters rättigheter respekteras i hela Sverige. Detta handlar inte bara om romer. Det handlar om vilken demokrati vi vill ha. Sex krav till Malmö stad För att Malmö stad ska kunna uppfylla sina åtaganden mot den romska minoriteten och inte försvaga dem, krävs BLAND ANNAT sex konkreta krav. KRAV 01 Säkerställ meningsfullt och tidigt samråd Vid förslag om organisationsförändringar ska Malmö stad genomföra strukturerade samråd med romer innan beslut fattas. Detta ska säkerställa ett reellt inflytande för romer i frågor som berör dem. Samrådsprocessen ska följa Europarådets krav, den svenska minoritetslagen och Malmö stads riktlinjer för tidiga, inkluderande och meningsfulla samråd. KRAV 02 Gör en fullständig konsekvensanalys Innan en handlingsplan föreslås upphöra, andra styrdokument föreslås revideras eller ersättas, eller nya insatser föreslås. Kommunen ska redovisa hur de föreslagna förändringarna påverkar romers rättigheter, RIKC:s uppdrag och tilliten till kommunen och de ansvariga beslutsfattarna. Underlåtenhet att genomföra en konsekvensanalys betraktas som en allvarlig brist. KRAV 03 Behåll och utveckla RIKC:s roll Kommunen ska tydligt definiera RIKC:s strategiska funktion även vid en eventuell omorganisation och säkerställa att centret behåller inflytande över program, handlingsplaner och andra relevanta styrdokument. RIKC:s erfarenheter ska användas för att stärka verksamheten och får inte försvagas. KRAV 04 Återuppta och reformera Romska rådet Om kommunen bedömer att den tidigare modellen är otillräcklig ska kommunen, i samråd med romer, utforma en ny representativ modell i stället för att låta rådet vara pausat på obestämd tid. Under övergångsperioden ska romska Malmöbor ges tillgång till strukturerade samrådsformer som säkerställer en meningsfull dialog med ansvariga beslutsfattare, inklusive politiskt ansvariga. KRAV 05 Förtydliga ansvar och säkra transparens Kommunstyrelsen ska tydligt beskriva samordningsansvarets innebörd, hur det strategiska och operativa arbetet ska samverka samt vilka resurser som ingår. Offentlig uppföljning och rapportering ska säkerställa att minoritetspolitiken inte försvagas. KRAV 06 Stärk barns och ungas medverkan Kommunen ska utveckla särskilda former för att involvera romska barn och unga i samråd och programutformning, i enlighet med minoritetslagens krav på att barn och unga ska ges möjlighet till inflytande. Läs mer på på www.vemsdemokrati.se

Vi kräver att regering och svenska kyrkan postumt benådar offren i häxprocesserna – historiens största svenska rättsskandal. Vi vill även att det framförs en ursäkt för de skador häxprocesserna orsakade. De svenska häxprocesserna på 1600-talet genomfördes och drevs på av kungen och kyrkan. De tillsammans utgjorde då den svenska staten, idag motsvarande regering respektive kyrka. Genom införande av nya lagar och rättsvidriga metoder möjliggjordes häxjakt och avrättningar. 95 procent av de cirka 300 dödsoffren var kvinnor. Särskilda riskgrupper var äldre kvinnor, personer med invandrarbakgrund eller funktionsvariationer, samt barn. Målet med benådning och en officiell ursäkt från regeringen och svenska kyrkan är att ge upprättelse till offren och läka de sår som häxprocesserna orsakade – sår som fortfarande blöder, i samhället och hos nu levande ättlingar till offren. Benådning och ursäkt är också ett sätt att blottlägga det vi menar var en strategi från kungen och kyrkan: att få människor att vända sitt hat och vrede mot grannen, istället för mot dem som har makten. Strategin används av makthavare än idag på olika håll i världen, genom att utpeka marginaliserade grupper som syndabockar för allt ont. I oroliga tider dras vi människor lätt med i sådana masshysterier, vilket också är viktigt att påminna om.  Att minnas historiens misstag minskar risken att upprepa dem. Stat och kyrka ska kunna ställas till svars för felaktiga handlingar och be om ursäkt även för fel som begåtts i historisk tid.  Vi kräver att: - Regeringen ska benåda de svenska häxprocessernas offer postumt.  - Regeringen och svenska kyrkan officiellt ska be om ursäkt för de skador som deras institutioner orsakade med häxprocesserna. Vi som skapat denna namninsamling är föreningen Malin Matsdotters örtagård - minnesmärket över offren i Stockholms häxprocesser. 

Rättvisa. 

Det blåser kalla vindar genom Sverige när kommuner kallar Pride för "politiskt laddat". Det är bara en tidsfråga innan dessa odemokratiska vindarna har blåst bort prideflaggan och dess innebörd all världens väg. Att se en hel kommun komma samman och fira Pride kan vara livsavgörande för en ungdom som inte vågar leva som den är. Det är en enkel handling att hissa Prideflaggan där man som kommun visar att alla ens medborgare är lika viktiga. Ett tydligt ställningstagande för rätten att älska vem man vill, trots våra övriga olikheter. Trelleborg kan bättre, hissa regnbågsflaggorna på kommunens flaggstänger! 

På onsdag 25 mars kl. 13.00 sammanträder Samhällsbyggnadsnämnden i Lerum och har på dagordning om att säga upp vårt hyresavtal. Utöver bristen på dialog med Friskis&Svettis Lerum som hyrt lokalerna i nästan 40 år och brist på konsekvensanalys, saknas dessutom grundläggande information om vad som faktiskt är planerat för lokalerna framåt. Friskis&Svettis i Lerum är en inkluderande mötesplats där människor inte bara tränar, utan också finner gemenskap och möjlighet till engagemang. Observera att du inte måste donera några pengar för att skriva under namninsamlingen.

Idag är det första uppehållstillståndet som beviljas alltid tillfälligt. Tidigast efter tre år kan ett permanent uppehållstillstånd beviljas men på grund av utlänningslagens utformning oftast senare. Den som kommer hit som barn och under åren med ett tillfälligt uppehållstillstånd hinner fylla 18 år, får med stor sannolikhet ett utvisningsbeslut. Den nuvarande ordningen innebär att barn som under flera år lagligen vistats i Sverige och etablerat en stark anknytning till landet riskerar att förlora sin rätt att stanna på grund av en åldersrelaterad omklassificering, snarare än en förändring i faktiska omständigheter. Att som huvudregel ge barn permanenta uppehållstillstånd skulle stärka integrationen och säkerställa att rättssystemet i högre grad överensstämmer med principen om barnets bästa. Vi menar att nuvarande ordning inte i tillräcklig utsträckning beaktar dessa aspekter. Lagstiftaren bör därför överväga att återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel för barn och unga som beviljas tillstånd i Sverige. Vidare uppfattas den nuvarande lagstiftningen som godtycklig och orättvis av oss samhällsmedborgare. Att som huvudregel ge barn permanenta uppehållstillstånd är dessutom lönsamt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Varje barn som befinner sig i Sverige med uppehållstillstånd har skolplikt. När ungdomar utvisas efter att ha gått i svensk skola går Sverige miste om de resurser som har investerats i ungdomarna. När vi utvisar dessa ungdomar förlorar vi viktig arbetskraft i ett land som är beroende av arbetskraftsinvandrig sedan lång tid tillbaka. I förhoppning om en ändamålsenlig lagstiftning, Tereza Ortiz, Bente Büttner och Greta Thunberg Rights Collective rightscollective.eu

Hej. Som elkunder hos Södra Hallands Kraft, utan möjlighet att välja elabonnemangsbolag utan att flytta från kommunen, så känner iallafall jag mig lurad.  Inte nog med att elen är svindyr i SE4 och skatt på skatt osv, så väljer Södra Hallands Kraft att lägga på eltariff på våra räkningar 1,5 år innan den skulle införas. För mig och för att inte att bli helt golvade av era avgifter så har vi fått ha 13 grader inomhus, ha ytterkläder, mössor och trippla raggsockar inomhus och vi tvingas vara uppe på nätterna för att kunna tvätta, duscha, diska osv.  Detta kan inte vara rimligt i Sverige 2026  Nu är avgiften slopad av regeringen och vi kräver därför att ni återbetalar denna helt vansinniga avgift.  Ni skriver på er hemsida att det fortfarande är elbrist i vårt område.  Ni skriver att avgiften ska användas för att bygga ut ert nät.  Men då kan ni inte ha ett företag.  Man kan nämligen inte skylla på att varan man säljer är dålig tillgång på.  Man kan heller inte kräva att ens kunder ska betala för att man vill utöka sin verksamhet.  Jag är själv företagare och hade aldrig kunnat behandla mina kunder så här illa.  Det ni bedriver mot era kunder är utpressning, och är som företag fullständigt oacceptabelt mot oss kunder.  Dessutom så vägrar ni att låta folk dela upp betalningen på dessa hutlösa räkningar.  Istället riskerar man att få strömmen avstängd.  Tycker ni verkligen att det är ok att göra så här mot folk?  Att ni inte skäms, kan jag inte förstå.  Så, som sagt, vi kräver nu att dessa pengar betalas tillbaka, och det omgående.  Antingen i pengar eller i ett tillgodo-saldo på räkningen.  Annars går jag till alla instanser som finns och även till media, om så krävs.  Och iaf jag, kommer dessutom byta elavtal från er.  Vi är väldigt många som blivit drabbade av er och vi blir väldigt många kunder som lämnar er isf.  Mvh Tina - Våxtorp 

Vi som arbetar inom LSS i Falu kommun har fått besked om att vårt flexibla arbetstidsavtal sägs upp av kommunal då kommunen inte mötte deras krav. Men kommnunen skulle ändå sagt upp avtalet längre fram. Beslutet motiveras med besparingar ifrån kommunens sida. Tidigare tillhörde vi Socialförvaltningen men ligger nu under Omvårdnadsförvaltningen. Trots att verksamheten inom LSS länge fått höra att vi sparat pengar och haft en fungerande verksamhet, drabbas vi nu av samma besparingar som äldreomsorgen och hemtjänsten – verksamheter där kostnaderna sett annorlunda ut. Det innebär att ett avtal som fungerat bra för både personal, verksamhet och brukare riskerar att försvinna, trots att det inte är inom LSS som problemen funnits. Flexavtalet har bidragit till bättre arbetsmiljö, flexibilitet och möjlighet att få vardagen att fungera för personalen. Att ta bort det riskerar att göra det svårare att behålla och rekrytera personal inom en redan pressad verksamhet. Vi skriver under denna namninsamling för att visa att vi inte accepterar detta beslut och uppmanar Falu kommun att ompröva frågan och värna om personalen inom LSS. Det har varit mycket förändringar till det sämre nu under flera år och nu har vi fått nog. Vi vill kunna vara med och påverka.