Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.

Just nu kämpar 6-årige Albin för sin trygghet. Efter ett domstolsbeslut riskerar han att tvingas flytta till en pappa som myndigheter tidigare har bedömt utövat våld. Att separera Albin från sin mamma, sin bror och hela hans trygga vardag strider mot barnets bästa.  Läs mer på följande källor: [1, 2, 3, 4] Vi som skriver under detta kräver att berörda myndigheter, politiker och rättsväsende tar sitt ansvar. Systemfel och bristande kommunikation mellan myndigheter får inte leda till att barn far illa. Ett barns liv och säkerhet får aldrig bli en chansning. [1, 2] Skriv under för att: 1. Säkerställa att Albins (och andra fall) skyddsbehov tas på allvar och prioriteras. 2. Stoppa beslutet som tvingar honom till en otrygg miljö. 3. Kräva att socialtjänsten och berörda instanser agerar enligt Barnkonventionen. [1, 2, 3] Skriv under och dela för att rädda Albin! ENGLISH below: Right now, 6-year-old Albin is fighting for his safety. Following a recent court decision, he risks being forced to move to a father whom authorities have previously determined to have subjected him to violence. Separating Albin from his mother, his brother, and his entire secure everyday life goes against the child's best interests. Read more about the case through these sources: [1, 2, 3, 4] We, the undersigned, demand that the relevant authorities, politicians, and the judicial system take responsibility. Systemic failures and a lack of communication between agencies must not lead to children suffering. A child's life and safety can never be a gamble. [1, 2] Sign to: 1. Ensure that Albin's (and future children’s) need for protection is taken seriously and prioritized. 2. Halt the decision that forces him into an unsafe environment. 3. Demand that social services and relevant authorities act in accordance with the UN Convention on the Rights of the Child. [1, 2, 3] Please sign and share to save Albin!

Utöver Sergios alla rättigheter och det inhumana i att slita upp någons livs på detta sätt, så kan inte ett 1,5 årigt barn vara utan sin pappa i minst 2 år. Detta beslut drabbar en hel familj som kommer att få svåra konsekvenser, och det strider inte minst mot barnkonventionen där ett barns rätt till sin familj är lag.   Vad är meningen med att sära på en småbarnsfamilj i flera år när kraven redan är uppfyllda? Vilken funktion fyller det och framförallt vilken skada gör det? Det är frågor vi önskar att Migrationsverket och ansvariga politiker svarar på.   Utrikesdepartementet avråder sedan den 12 februari 2026 resor till Kuba, “med anledning av den allvarliga situationen på Kuba”. Sergio har också uttryckt kritik gentemot regimen i Kuba och deltagit i demonstrationer här i Sverige – därför finns en risk att staten kommer att arrestera, förhöra och i värsta fall sätta Sergio i fängelse (detta går at läsa om hos Amnesty eller Human Rights Watch till exempel).  Tack för att ni skriver under, vänligen flera hjärtekrossade vänner. 

Jag kom till Sverige den 13 oktober 2015 efter att ha flytt från hot och förföljelse i Kurdistan, Irak – ett land där varken staten eller polisen kan skydda mig. Sedan 2017 har jag arbetat hårt varje dag, försörjt mig själv och lärt mig svenska helt på egen hand utan SFI, eftersom jag valt att arbeta och bidra direkt till det svenska samhället. När mitt asylärende avslogs 2018 erbjöds jag att söka arbetstillstånd. Det gjorde jag, och fick det förlängt i många år fram till nyligen. Migrationsverket anmärker nu på att jag inte berättade om mina skyddsskäl under tiden jag hade arbetstillstånd. Men min förklaring är helt mänsklig: Jag fokuserade på att arbeta och bygga en trygg framtid. Eftersom jag befann mig i Sverige och trodde att jag var säker, behövde jag inte oroa mig för hoten i mitt hemland – jag skulle ju inte tillbaka dit. Det var ett logiskt val för att få ett snabbt beslut och kunna leva i fred, men Migrationsverket vägrar att lyssna på denna förklaring. År 2023 träffade jag min sambo Yuliia och vi förlovade oss. Den 2 juli 2025 föddes vår son här i Umeå. Idag är han exakt 10 månader och 17 dagar gammal. Min sambo och min son är ukrainska medborgare med skydd under EU:s massflyktsdirektiv. Migrationsverket vägrar att ge mig uppehållstillstånd baserat på min familj, med hänvisning till att deras status är tidsbegränsad. Denna strikta regel slår extremt hårt i Sverige; i andra länder, som exempelvis Finland, Tyskland, Spanien,bla bla tillåts familjer i samma situation att hålla ihop. Nu vill Migrationsverket utvisa mig till Irak. Jag kan inte återvända dit på grund av livsfara, och jag kan absolut inte ta med mig min ukrainska familj till Kurdistan där jag själv inte är säker. De varken kan eller vill följa med mig dit. Myndigheterna föreslår att jag ska åka till ett tredje land utanför Europa, men jag har inget annat land som tar emot mig. Det enda andra land som har en koppling till min familj är Ukraina, men där pågår ett fullskaligt krig. Hade det varit fred i Ukraina hade vi kunnat åka dit tillsammans, men som situationen är nu kan jag inte kasta in mitt spädbarn och min sambo i ett krigsdrabbat land, och jag kan inte åka dit själv utan dem. Europa har lovat att skydda ukrainska flyktingar, men genom att utvisa mig straffar Sverige min son. Att utvisa en pappa från sitt spädbarn bryter brutalt mot Barnkonventionen. Om Sverige utvisar mig kommer jag att förlora all kontakt med min familj och helt missa min sons uppväxt. Det kommer att orsaka min son ett livslångt psykiskt trauma och kränka hans rätt till båda sina föräldrar. Jag överklagar nu till Migrationsöverdomstolen. Snälla, skriv under denna namninsamling för att visa domstolen och politikerna att en skötsam, arbetande pappa hör hemma hos sin son och sin sambo här i Umeå. Splittra inte vår familj!

Sverige och EU ska snart förhandla med talibanerna (!) för att öka utvisningarna till Afghanistan. Nu står det klart att talibanernas förhandlingsledare kommer vara islamisten Abdul Qahar Balkhi. Det är ingen neutral diplomat. Det är talibanregimens välpolerade PR-man. En person som försvarat att flickor inte får gå i afghanska skolor, som har avfärdat FN:s kritik mot talibanernas brott mot mänskliga rättigheter och som insisterar på att talibanerna ska betraktas som en normal regering trots alla deras terrordåd.  Men det finns något mer som borde få varningsklockorna att ringa högt. Historiskt har Balkhi gång på gång krävt att västvärlden ska öppna plånboken för talibanerna. Han har krävt att frysta tillgångar ska släppas fria utan villkor, att sanktioner ska hävas och att väst ska normalisera relationerna med regimen.  Talibanerna har med andra ord velat ha pengar, legitimitet och samarbete utan att behöva respektera grundläggande mänskliga rättigheter. Och nu ska samma person förhandla med Sverige och EU om utvisningar. Är det någon som på allvar tror att talibanerna kommer göra detta gratis?  Vi har redan sett hur Tidöregeringen varit beredda att göra upp med auktoritära regimer för att få fler deportationer. De gav 100 miljoner av våra skattepengar till Somalias antisemitiska premiärminister för att utvisningarna av somalier skulle öka: https://www.dn.se/sverige/har-ar-den-hemliga-uppgorelsen-om-somaliapengarna/  100 miljoner till en extremist som hyllar Hamas och hävdar att judar är djävulens barn.  Nu vill Tidö samtala med bokstavliga terrorister där människor som flytt kvinnoförtryck, religiös förföljelse och talibanernas våld används som förhandlingsbrickor. Enligt jurister vid Fridh advokatbyrå kan Sveriges förhandlingar med talibanerna utgöra brott mot de mänskliga rättigheterna. De påpekar även att Ulf Kristersson kan komma att bli dömd som talibansk medbrottsling i internationell domstol om det här genomförs: https://www.gp.se/debatt/om-sverige-utvisar-afghaner-mojliggor-vi-manniskorattsbrott.51287d49-5dbe-48fd-958e-8d258ee64294  Migrationsminister Johan Forssell har själv förtydligat att det inte bara handlar om utvisningar av kriminella, utan av alla afghaner som har fått avslag: https://www.sverigesradio.se/artikel/debatt-bor-sverige-samtala-med-talibanerna-om-utvisningar-hur-tjockt-ar-kuvertet  Inklusive kristna konvertiter som riskerar förföljelse.  Inklusive kvinnor som i praktiken hamnar i slaveri om de utvisas.  Inklusive minoriteter som redan lever i skräck. Och Sverige sätter sig vid förhandlingsbordet med deras förtryckare. Det är ett moraliskt haveri.

Vi som bor i Vänersborgs kommun känner oss utstötta då våra grannkommuner (Trollhättan, Lilla-Edet och Grästorp) delar ut gratis ABC-zon biljetter under sommaren till studerande ungdomar. Alltså till barn födda 2007 - 2012 (åk 7-9 samt gymnasieelever). Vi i Vänersborgs kommun borde få en sådan möjlighet att resa fritt under sommarlovet, speciellt för oss som är i extra behov av kollektivtrafiken och varken har körkort eller bil.  Vi som bor utanför tätbebyggt område och som vill ha ett socialt fungerande liv under sommarlovet förtjänar också chansen att kunna ha det, utan att spendera våra pengar på biljetter hit och dit. En resa till Göteborg kostar 84 kr, gäller 180 minuter. Sedan måste man köpa en biljett tillbaka vilket gör att summan blir totalt 168 kr endast för att dra ut till stan och sen hem igen. Så borde det inte behöva vara, åtminstone inte under sommarlovet då vi ska roa oss och njuta av ledigheten.

För att många kvinnor lider dagligen av väntetider, felbehandling, feldiagnostisering, felmedicinering och får inte rätt vård och därav ingen chans till ett liv med mindre smärtor och besvär och därav chans till ökad livskvalite. I Sverige erbjuds kvinnor med besvär och smärtor mestadels bara hormoner medan forskning visar att detta aldrig tar bort endometrios härdar och sammanväxningar och för att ca 1/3 av endometrios patienter har progesteron resistans samtidigt som 60-80% som får kirurgisk åtgärd upplever förbättring och ökad livskvalite men majoriteten nekas den möjligheten. och för rätten till korrekt diagnostisering som bara kan ges via titthålsdiagnostik och då detta erbjuds bara en bråkdel av alla drabbade. Patienter blir ju i dagsläget lidande om rätt hjälp inte erbjuds i Sverige eller om man känner sig felbehandlad och felbedömd av svensk sjukvård. Om rätt sorts vård/åtgärd/medicinering som önskas bara erbjuds utomlands inom eu men man inte har möjlighet att betala för det själv. 

Vi behöver din hjälp.   Kvinnors mänskliga rättigheter inskränks i svensk förlossningsvård och vi måste agera nu för att stoppa den utveckling som pågår. Kvinnor har enligt lag rätt att själva välja var de vill föda sina barn. Rätten skyddas av Europakonventionen och är en del av Sveriges internationella åtaganden som måste säkerställas i praktiken. Men en rättighet som inte motsvaras av någon annans skyldighet är i praktiken ingen verklig rättighet. IVO har publicerat en rapport efter att de genomfört en granskning av förlossningsvården på uppdrag av regeringen. Efter IVO:s granskning har flera barnmorskor tvingats sluta bistå kvinnor som vill föda hemma. Samtidigt ställs krav på de få barnmorskor som finns kvar som är svåra eller omöjliga att uppfylla i praktiken - och som i stället inskränker kvinnors rättigheter. Resultatet är att kvinnor som vill föda hemma riskerar att stå utan barnmorska under födseln. IVOs rapport bekräftar också förekomsten av andra inskränkningar av födandes mänskliga rättigheter, inklusive obstetriskt våld och kränkande vård. Stora problem som vi och andra myndigheter tidigare har uppmärksammat - och som måste åtgärdas omedelbart.  I ett öppet brev kräver vi därför att Socialstyrelsen, IVO och regeringen skyndsamt tar ett gemensamt ansvar för att säkerställa att de födandes mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs. Läs brevet här! Höj din röst - Skriv under vårt öppna brev!

Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Politiker som tar emot hemliga pengar undergräver förtroendet för demokratin. I SVT:s 30 minuter den 16 april 2026 fick EU-parlamentarikern Teodorescu Måwe upprepade frågor om sin hemliga givare. Hon vägrade svara på samtliga. Hon ville inte säga om det är en privatperson, ett företag eller en organisation. Hon ville inte ens säga ungefär hur stor summan är. [1] Vet du vad hon gör i EU-parlamentet vid sidan av detta? Hon är den enda ledamoten i hela parlamentet som haft enskilda lobbymöten med övervakningsjätten Palantir – bolaget som hjälper amerikanska ICE att jaga invandrare. [2] Hon har också haft flera lobbymöten med vapenföretag och försvarsindustri. [3] Kan den hemliga donatorn vara kopplad till ett av de företag hon lobbas av? Vi vet inte. Vi kan inte veta. Det är ett problem. Det här är en politiker med en karriär som går hand i hand med hemlighetsmakeri: chefslobbyist för friskolejätten Academedia med 85 000 kronor i månadslön, sparkad från DN:s ledarsida för att ha sökt lobbyuppdrag med hemliga kunder vid sidan av journalistiken. [4] Programledare i SVT, där hon debatterade skolpolitik utan att berätta för tittarna att hon nyligen lobbat för Academedia. [5] Hemliga kunder. Hemliga lobbyuppdrag. Hemlig donator. Teodorescu Måwe och KD hävdar att upplägget följer reglerna. Läser man reglerna ser det ut som att de har fel. EU-parlamentets regler finns till för att motverka korruption, och ledamöter uppmanas att tacka nej till gåvor värda mer än 150 euro. [6] Andra svenska EU-parlamentariker redovisar extrainkomster på några hundra kronor i månaden. Teodorescu Måwe redovisar bara en hemlig summa från en hemlig givare. Kritiken av upplägget är massiv: Transparency International, Corporate Europe Observatory, DN:s ledarsida och till och med Expressens ledarsida. De sistnämnda som säger att upplägget ”stinker”. [7] Folkvalda ska inte stå i skuld till anonyma givare. Kristdemokraternas vill dock skala upp modellen. Partisekreteraren söker nu öppet ännu fler givare som också ska kunna få vara hemliga. [8] Det är raka motsatsen till den transparens som demokratin behöver. Lösningen när en hotad politiker behöver skydd är inte att en okänd privatperson eller ett okänt företag betalar. Lösningen är att myndigheterna gör sitt jobb – precis som de skyddar riksdagsledamöter och ministrar. [9] Skriv under om du håller med: en folkvald EU-parlamentariker ska inte kunna ta emot hemliga pengar från hemliga givare. Väljarna förtjänar att veta vem som betalar. Visa pengarna! Källor [1] SVT 30 minuter, 16 april 2026, https://www.svtplay.se/video/eZxgomP/30-minuter/ [2] Granskningsinstitutet Klägget, Alice Teodorescu Måwe är enda ledamoten som har lobbymöten med Palantir ensamt, https://klagget.nu/2026/02/25/alice-teodorescu-mave-ar-enda-ledamoten-som-har-lobbymoten-med-palantir-ensamt/ [3] Granskningsinstitutet Klägget, Teodorescu Måwe får finansiellt stöd av hemlig givare, https://klagget.nu/2026/03/13/teodorescu-mave-far-finansiellt-stod-av-hemlig-givare/ [4] ETC, DN dumpar Alice Teodorescu – lobbyismen fällde henne, https://www.etc.se/inrikes/dn-dumpar-alice-teodorescu-lobbyismen-faellde-henne [5] Granskningsinstitutet Klägget, Ska lobbyister verkligen vara programledare i SVT?, https://klagget.nu/2024/01/17/ska-lobbyister-verkligen-vara-programledare-i-svt/ [6] Europaparlamentets uppförandekod, Annex 1, artikel 6, https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/lastrules/ANN-01_EN.html [7] Expressens ledarsida, Teodorescu mörkar om hemliga bidragen, https://www.expressen.se/ledare/ledare-teodorescu-morkar-om-hemliga-bidragen/ ; DN:s ledarsida, https://www.dn.se/ledare/susanne-nystrom-varfor-efterlyser-kd-fler-sponsorer-till-alice-teodorescu-mawe/ ; Flamman, https://www.flamman.se/teodorescu-mawe-far-finansiellt-stod-av-anonym-donator/ [8] ETC, KD:s gränslösa svar på kritiken: tigger mer pengar till Teodorescu Måwe, https://www.etc.se/ledare/kd-s-graensloesa-svar-paa-kritiken-tigger-mer-pengar-till-teodorescu-maawe [9] Säkerhetspolisen, Personskydd, https://www.sakerhetspolisen.se/verksamheten/personskydd.html

*Svenska nedanför* Uppsala University currently lacks a central policy or designated body for assessing the ethical dimensions of its formal agreements with international partners. At present, these assessments are made at the departmental level, where staff are rarely equipped to evaluate the human-rights or international-law implications of such partnerships. This creates legal and reputational risks for the University – namely, the possibility of maintaining collaborations with institutions implicated in serious or systemic violations of human rights or international law.  Existing national frameworks, such as "responsible internationalisation" developed at the governmental level, risk allowing foreign policy priorities to shape decisions that should be guided by ethical principle. Uppsala University should instead ground its decisions in autonomously-established ethical standards, rooted in international human rights and humanitarian law – insulated from political pressure and consistent across all partnerships. Establishing PEAT would: • Align the University's international collaborations with its own Common Values, the Swedish Higher Education Act, and the SUHF Global Responsible Engagement Checklist; • Protect the University's reputation by ensuring partnerships are assessed against predetermined ethical standards rather than political pressures; and • Support departments and researchers by providing clear, transparent guidance, relieving them of the obligation to make complex international-law assessments individually. *Svenska* Uppsala universitet saknar för närvarande en central policy eller ett utsett organ för att bedöma de etiska dimensionerna av sina formella avtal med internationella partners. I dagsläget görs dessa bedömningar på institutionsnivå, där personalen sällan är rustad att utvärdera de mänskliga rättighets- eller folkrättsliga implikationerna av sådana partnerskap. Detta skapar juridiska risker och risker för universitetets anseende – nämligen möjligheten att upprätthålla samarbeten med institutioner som är inblandade i allvarliga eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller internationell rätt. Befintliga nationella ramverk, såsom "ansvarsfull internationalisering" som utvecklats på regeringsnivå, riskerar att låta utrikespolitiska prioriteringar styra beslut som bör vägledas av etiska principer. Uppsala universitet bör i stället grunda sina beslut i autonomt fastställda etiska standarder, förankrade i internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt – skyddade från politiska påtryckningar och konsekventa i förhållande till alla partnerskap. Att inrätta PEAT skulle: • Anpassa universitetets internationella samarbeten till dess egna gemensamma värderingar, högskolelagen och SUHF:s checklista för globalt ansvarsfullt engagemang; • Skydda universitetets anseende genom att säkerställa att partnerskap bedöms mot förutbestämda etiska standarder snarare än politiska påtryckningar; och • Stödja institutioner och forskare genom att tillhandahålla tydlig och transparent vägledning, och därigenom avlasta dem från skyldigheten att göra komplexa folkrättsliga bedömningar individuellt.

*Svenska nedanför* Uppsala University currently lacks a central policy or designated body for assessing the ethical dimensions of its formal agreements with international partners. At present, these assessments are made at the departmental level, where staff are rarely equipped to evaluate the human-rights or international-law implications of such partnerships. This creates legal and reputational risks for the University – namely, the possibility of maintaining collaborations with institutions implicated in serious or systemic violations of human rights or international law.  Existing national frameworks, such as "responsible internationalisation" developed at the governmental level, risk allowing foreign policy priorities to shape decisions that should be guided by ethical principle. Uppsala University should instead ground its decisions in autonomously-established ethical standards, rooted in international human rights and humanitarian law – insulated from political pressure and consistent across all partnerships. Establishing PEAT would: • Align the University's international collaborations with its own Common Values, the Swedish Higher Education Act, and the SUHF Global Responsible Engagement Checklist; • Protect the University's reputation by ensuring partnerships are assessed against predetermined ethical standards rather than political pressures; and • Support departments and researchers by providing clear, transparent guidance, relieving them of the obligation to make complex international-law assessments individually. *Svenska* Uppsala universitet saknar för närvarande en central policy eller ett utsett organ för att bedöma de etiska dimensionerna av sina formella avtal med internationella partners. I dagsläget görs dessa bedömningar på institutionsnivå, där personalen sällan är rustad att utvärdera de mänskliga rättighets- eller folkrättsliga implikationerna av sådana partnerskap. Detta skapar juridiska risker och risker för universitetets anseende – nämligen möjligheten att upprätthålla samarbeten med institutioner som är inblandade i allvarliga eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller internationell rätt. Befintliga nationella ramverk, såsom "ansvarsfull internationalisering" som utvecklats på regeringsnivå, riskerar att låta utrikespolitiska prioriteringar styra beslut som bör vägledas av etiska principer. Uppsala universitet bör i stället grunda sina beslut i autonomt fastställda etiska standarder, förankrade i internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt – skyddade från politiska påtryckningar och konsekventa i förhållande till alla partnerskap. Att inrätta PEAT skulle: • Anpassa universitetets internationella samarbeten till dess egna gemensamma värderingar, högskolelagen och SUHF:s checklista för globalt ansvarsfullt engagemang; • Skydda universitetets anseende genom att säkerställa att partnerskap bedöms mot förutbestämda etiska standarder snarare än politiska påtryckningar; och • Stödja institutioner och forskare genom att tillhandahålla tydlig och transparent vägledning, och därigenom avlasta dem från skyldigheten att göra komplexa folkrättsliga bedömningar individuellt.