Det är många som störs av telefonförsäljare, och många äldre som blir lurade att ingå onödiga avtal per telefon och därmed få ökade kostnader. 

Rädda FIP-bilen i Heby – för vår trygghet, för våra liv FIP-bilen i Heby har sedan 2007 spelat en avgörande roll vid olyckor och bränder. Genom att vara först på plats har den möjliggjort livräddande insatser flera minuter innan övriga resurser hunnit fram – minuter som i många fall kan vara helt avgörande för liv och hälsa. Att ta bort FIP-bilen innebär: • försämrad trygghet för Hebyborna, • längre insatstider, • och ökad risk för både liv och egendom. Att bevara FIP-bilen är att sätta invånarnas säkerhet främst. FIP-bilar ger kortare responstider, snabbare vård och effektivare användning av räddningstjänstens resurser. Flera räddningstjänster runt om i landet har i sina utvärderingar visat att FIP-verksamhet både ökar säkerheten och minskar samhällets kostnader över tid. Heby kommun bör ta till sig dessa erfarenheter – inte gå i motsatt riktning. Min egen upplevelse – varför detta är personligt för mig Sommaren 2021, under en renovering hemma, slog jag av misstag en kofot rakt in i mitt smalben – mitt i ett gammalt bensår. Blodförlusten var kraftig och jag ringde SOS Alarm. Medan jag fortfarande hade larmoperatören i luren, hörde jag hur FIP-bilen startade sina sirener – den stod då hemma hos FIP-personen vid OK-området i Heby. Bara att höra reaktionen på mitt nödrop gav mig lugn. Sirenerna kom snabbt närmare. Inom bara några minuter var hjälpen hos mig, och blödningen kunde kraftigt minskas – långt innan ambulansen anlände, den kom först efter ytterligare drygt 20 minuter. Vi som bor i landsbygd måste kunna lita på att hjälpen kommer i tid, oavsett om vi råkar ut för en trafikolycka, en arbetsplatsolycka, en olycka i hemmet – eller drabbas av ett plötsligt hjärtstopp. Vad ska politikerna i Heby Kommun göra! Vi kräver att Heby kommuns politiker agerar för att stoppa avvecklingen av FIP-bilen genom att upphäva beslutet om avveckling. Skriv under – för din trygghet, för våra liv!

Måndagen den 11:e augusti gick min treåriga tax ut i koppel och blev attackerad bakifrån av en amstaff. Hade det inte varit en hund som var avlad att döda; hade en ”vanlig” hund varit lös hade dess instinkter inte varit att bita tag i en hund eller barn och inte släppa förrän ”bytet” slutade röra sig. Alla vet; och ändå görs inget.  Jag är inte ensam om att ha upplevt vad som faktiskt kan hända när vissa individer väljer hundar som enbart är menade för våld. Vi är rädda för att säga det rakt ut, men alla vet. Den ekonomiska kostnaden svider; men vi klarar oss. Vad hade hänt om den lilla hunden istället älskades lika mycket av någon som inte har samma medel?  Ägare av farliga hundar må vara skyldiga att ersätta kostnader, men vad hjälper det när alla i Winstons närhet är traumatiserade? Och hur han; som lekt fint med alla möjliga hundar, nu är livrädd för precis allt? Vem står för den kostnaden? Vill man ha en kraftig hund finns det hundratals raser som inte avlats för att döda allt som kommer i deras väg. Det är dags att vi tacklar problemet genom att införa lagstiftning enligt Storbritanniens modell. Nästa gång denna amstaff går okopplad kan det vara din treåring, ditt lilla barnbarn eller vem som helst som dessa hundar är menade att mörda. Statistiken talar sitt tydliga språk: hundar som dödar allt de kan komma åt har ingen plats i vårt samhälle. Vi förstår att det nästan alltid är ”ägarens fel”; men ingen behöver äga en hund som är avlad för våld.  Lagförändringen vi vill se är enligt Storbritanniens modell. Den förklaras här: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Dangerous_Dogs_Act_1991

 Min fru står inför en omfattande operation på höger hand och kommer att behöva mitt stöd under hela sin återhämtning. Våra två barn, 4 år och 10 månader gamla, befinner sig i en känslig fas av sitt liv och behöver sin pappa för trygghet, kärlek och vardaglig omsorg. Enligt Europakonventionen (artikel 8) och FN:s barnkonvention – som sedan 2020 är svensk lag – har barn rätt till respekt för sitt familjeliv och att växa upp med båda sina föräldrar. Artikel 3 i barnkonventionen fastslår att barnets bästa alltid ska vara vägledande i alla beslut som rör barn. Att skilja ett barn från en förälder är ett mycket allvarligt ingrepp och får endast ske om det är absolut nödvändigt och tydligt i barnets bästa. Om jag utvisas nu skulle det inte bara splittra vår familj, utan också orsaka djupa och långvariga känslomässiga och praktiska konsekvenser för oss alla. Myndigheterna har dessutom en skyldighet att verka för familjeåterförening och skydda barnets rätt till kontinuitet, trygghet och kärlek. Denna situation handlar om mer än bara lagar och regler – det handlar om medmänsklighet, familjens enhet och barnens rätt att växa upp med båda sina föräldrar. Vi vädjar därför att myndigheterna visar omtanke och låter oss vara tillsammans under denna kritiska tid.

• Respekt för prestationerna – Zlatan är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. Statyn restes som en symbol för hans karriär och bör stå på en plats där den respekteras. • Skydd mot vandalism – I Malmö har statyn vid upprepade tillfällen blivit skadad och vanställd. I Stockholm kan den få bättre bevakning och placeras på en säker, central plats. • Tillgänglighet för fler – Som huvudstad är Stockholm ett naturligt nav för turister, fotbollsfans och skolklasser som vill se statyn. • Ny mening och stolthet – Om Malmöborna inte vill ha statyn, kan Stockholm ta emot den och låta den bli en nationell symbol istället för en lokal konflikt. • Bevara svensk idrottshistoria – Statyn är en del av vår moderna sportkultur och bör inte glömmas bort eller förfalla.

Ingen regering i en demokrati kan ledas av en person som försvarar, legitimerar och till och med uppmuntrar folkrättsbrott, krigsbrott, brott mot mänskligheten, ockupation och folkmord. När Israels bestialiska arme systematiskt riktar in sig på att mörda civila - en stor majoritet av dem barn, använder svält som vapen, jämnar sjukhus och skolor med marken, fördriver hela befolkningar på flykt för att sen avrätta dem blir  Ebba Busch uttalande och djupt människofientliga samt avhumaniserande påstående om att ”Israel gör hela världen en tjänst” ett öppet godkännande av folkmord och ett direkt medgivande till brott mot folkrätten. “Ebba Busch underminerar därmed Sveriges skyldigheter enligt internationell rätt,  Genèvekonventionerna och FN-stadgan med sitt uttalande.” Ebba Busch har även offentligt uttryckt stöd för att flytta Sveriges ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem – en åtgärd som strider mot folkrätten, FN:s resolutioner och Sveriges utrikespolitiska linje om att inte erkänna östra Jerusalem som Israels huvudstad. Östra Jerusalem är enligt FN och internationell rätt ockuperat palestinskt territorium, olagligt annekterat av Israel genom militär makt och etnisk rensning. Att ensidigt flytta Israels ambassad dit skulle innebära ett de facto erkännande av Israels illegala annektering – och därmed upphöja ockupationen till normaliserad diplomatisk verklighet. Dessa uttalanden från en svensk vice statsminister undergräver Sveriges ställning som folkrättslig aktör och bryter mot EU:s och FN:s hållning.  “Vi accepterar inte att Ebba Busch ska rättfärdiga folkmord i våra namn! Vi kräver att Ebba Busch avsätts!”

För att insikten att en människas förutsättningar påverkar vem vi blir, att de flesta som behandlas väl och kan vara trygga vill leva i fred och med respekt för sin  omgivning. För att vi håller på att lämna  den parentes  i världshistorien vårt samhälle  varit en del av i historien. En parentes där rasism , ojämlikhet, ojämställdhet, demonisering, rädsla och segregering varit på tillbakagång. 

Vi är svenska pensionärer som arbetat, betalat skatt och bidragit till Sverige under våra yrkesliv. Många av oss har valt att tillbringa ålderdomen utomlands,  i andra EU-länder och har planerat vår ekonomi utifrån det svenska pensionssystemet. Beslutet från riksdagen, som började gälla i januari 2023, innebär att garantipensionen inte längre får följa med utomlands.  Genom att definiera garantipensionen som en “minimiförmån” har man stoppat utbetalningarna till oss som bor utomlands  trots att vi byggt upp vår rätt till den under ett helt arbetsliv i Sverige. Detta är ett svek. Ett brott mot förtroendet. En nedmontering av tryggheten.  Personer som bor utomlands belastar inte svensk välfärd (bostadsbidrag, hemtjänst, vård, mediciner etc.). Att betala ut garantipension till dessa individer kan därför vara billigare för staten än om de tvingas återvända av ekonomiska skäl.  Samtidigt fortsätter staten att betala ROT-avdrag till svenskar som renoverar fritidshus i Spanien. Hur kan det vara rimligt att skattemedel går till nya fönster i lyxvillor men inte till garantipension för dem som slitit ett helt liv i Sverige? Vi kräver att regeringen: • Återställer rätten till garantipension för svenska pensionärer inom EU och EES • Slutar behandla arbetande medborgare som bidragstagare • Prioriterar grundtrygghet framför skattesubventioner till välbärgade Skriv under och stå upp för rättvisa! Frågan om garantipension till utlandssvenskar handlar inte om lyxliv eller överdriven rättighet. Det handlar om värdighet, rättvisa och rimlig grundtrygghet för dem som arbetat och levt sina liv i Sverige. Kampen fortsätter för att denna grupp inte ska glömmas eller tystas.

Jag heter Magdalena Ericsson och har startat den här namninsamlingen för att vi som medborgare inte kan vara tysta medan svält används som vapen mot befolkningen i Gaza. Sverige måste ta ansvar. Svenska företag som ABB och Ericsson har dokumenterade affärsrelationer med Israel, och svenska pensionspengar investeras i företag som bidrar till ockupationen och det militära förtrycket. Tillsammans måste vi kräva att detta upphör. Israel använder svält som vapen i Gaza. FN och internationella hjälporganisationer varnar för att hela befolkningen är på gränsen till utplåning. Detta bryter mot internationell humanitär rätt och utgör ett direkt hot mot civilbefolkningens överlevnad. Trots detta fortsätter svenska företag och investerare att upprätthålla affärsrelationer med Israel – utan konsekvenser: ABB har ett dotterbolag i Israel och har levererat teknik för el- och energisystem där. Företaget har samarbetat med israeliska elmyndigheter och kan vara del av den infrastruktur som driver ockupationen. Ericsson har under flera år levererat telekommunikationsutrustning till Israel. Bolaget har ett kontor i Herzliya och har uppgett att man arbetar med israeliska operatörer. Utrustning från Ericsson kan användas i övervakning och kontrollsystem på ockuperad mark. AP-fonderna – våra gemensamma pensionsfonder – investerar i flera företag som direkt bidrar till Israels ockupation och folkrättsbrott. Det gäller framför allt AP1–AP4, som äger aktier i bolag som bygger övervakningssystem åt den israeliska armén, tillverkar vapen och militära drönare samt levererar maskiner till bosättningar på ockuperad mark. Nyligen avslöjade dessutom Ekots granskning (augusti 2025) att även AP7, där närmare sex miljoner svenskar automatiskt har sina pensionspengar, investerar i det israeliska företaget ICL Group. ICL tillverkar bland annat vit fosfor – ett ämne som orsakar fruktansvärda brännskador och enligt Amnesty International och Human Rights Watch har dokumenterats användas av Israel i tättbefolkade områden i Gaza och Libanon. Att svenska pensionspengar används på detta sätt innebär att vi alla – utan att ha valt det själva – riskerar att bidra till brott mot mänskliga rättigheter och folkrätten. Vi är en grupp aktivister och samhällsengagerade medborgare som tillsammans står bakom den här namninsamlingen. Vi vägrar acceptera att svält används som vapen mot befolkningen i Gaza – och att svenska företag och pensionsfonder fortsätter affärsverksamhet som bidrar till det. Vi kan inte stå passiva medan ett folk svälts ihjäl. Tillsammans kan vi tvinga fram handling. Stödjande aktivister och konton: (denna lista uppdateras löpande) Jeanette Holmesson, aktivist @insaneninja7 (instagram) @pretty.propali (instagram) @gomda.kvinnor (instagram) @insidiox (instagram) @general.knas (instagram) @mariamagdalenae (instagram) Fakta och bakgrund: Här kan du läsa hela faktaunderlaget med källor: https://drive.google.com/file/d/1-8FfvyYJtkv7ToGgaY-NnxuC4rEe4zyq/view?usp=drivesdk

Sveriges regering har valt att frysa biståndet till UNRWA, mitt i en hungerkris där spädbarn svälter ihjäl. Det här är inte bara en moralisk skandal. Det kan också bryta mot folkrätten och Barnkonventionen. Om ingen KU-anmälan görs, signalerar vi att statsråd står över ansvar, även när deras beslut bidrar till barns död. Vi kräver ansvar, transparens och handling. Barns liv får inte vara ett politiskt spelkort.

För Lars Olof, och för många andra i liknande situation, är assistansen inte en extra hjälp, utan en förutsättning för att kunna leva ett värdigt liv. När samhället drar in livsnödvändiga insatser utan insyn från närstående, förlorar vi inte bara trygghet, vi förlorar medmänsklighet. Ett beslut som detta påverkar hela människan: fysiskt, psykiskt och socialt. Det visar att vi som samhälle måste stå upp för våra mest sårbara. Därför är detta viktigt – för Lars Olof, och för oss alla.

”Potatisfält besprutas med PFAS – riskerar hamna i grundvattnet"  Se artikel: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/potatisfalt-besprutas-med-pfas-riskerar-hamna-i-grundvattnet  Vi tror att vi har så bra miljö och miljölagstiftning i Sverige MEN det är tillåtet att bespruta hela potatisfält med PFAS-kemikalier!  PFAS är en grupp kemikalier som är giftiga, potentiellt cancerframkallande, reproduktionsstörande, kan ge missbildningar och leverstörningar samt de är långlivade. Det betyder att de inte bryts ner i naturen. I artikeln står det ”Riskerar hamna i grundvattnet – det ska nu undersökas”. Det är ganska säkert att man kommer att hitta PFAS i grundvattnet, eftersom PFAS sprutas på hela potatisblasten flera gånger per säsong OCH eftersom PFAS är vattenlösligt. OM man testar för PFAS i potatisen så kommer man naturligtvis att hitta PFAS där också. Vi har alla PFAS i vårt blod så varför skulle det inte finnas i den potatis som besprutats med PFAS? Detta är ett totalt nederlag för miljöarbetet i Sverige. I vår miljölag finns det en paragraf (2 kap. 3 § miljöbalken), den så kallade ”försiktighetsprincipen”: alltså att om det finns osäkerhet om t ex ett kemiskt ämnes farlighet, så ska det inte användas. I fallet med potatisen har man använt principen precis tvärtom. ”Så länge det inte finns solklara bevis i mångåriga studier, så förbjuder vi inte ämnet.) HELT GALET!