Vi står enade i djup oro över situationen på Brinkebergsanstalten. Rapporter om matstrejker och undermålig behandling har nått oss, och vi kan inte längre tiga. Föreställ er att vara inlåsta, beroende av anstalten för er grundläggande näring, bara för att serveras mat som är så dålig att personalen själva avråder från att äta den. Rå fisk, blodig kyckling. otillräcklig näring – det är en skam. Det är våra medmänniskor, kanske till och med våra anhöriga, som sitter där. De förväntas arbeta, att bidra, men hur kan de göra det på tom mage? Tre pannkakor till en vuxen man? Delad mjölk och en handfull ägg per vecka? Det är inte bara orimligt, det är inhumant. Och när de vågar klaga, möts de med inlåsning och bestraffningar. Detta är inte bara en fråga om dålig mat; det är en fråga om mänskliga rättigheter. Artikel 5 i de mänskliga rättigheterna skyddar oss från tortyr och förnedrande behandling. Är det inte förnedrande att medvetet svälta någon? Artikel 12 garanterar rätten till hälsa, men hur kan de intagna vara friska när de nekas grundläggande näring? Och artikel 19, yttrandefriheten – de straffas för att de klagar! Vi kan inte tillåta att detta fortsätter. Våra anhöriga är där för att sona sina brott, för att förändras och utbilda sig. Men hur kan de göra det när deras grundläggande värdighet kränks? Varje person därinne är fortfarande en människa, med familj och rättigheter. Låt oss stå upp för dem. Låt oss kräva en förändring. Skriv under vår namninsamling och hjälp oss att sätta stopp för detta maktmissbruk och inhumana beteende. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Det här viktigt att ta upp för att folk ska kunna ta del av våran historia. Jag vill uppmana fler folk som är våran situation att också låta andra människor få ta del av deras historia. Det är också viktigt för mig att veta att vi har försökt med allt vi kan! 

Vi är medlemmar i SACO som vill att vår centralorganisation tar ställning för sina internationella, människorättsliga förpliktelser och för grundläggande fackliga värderingar genom att ta ställning mot den israeliska militärens folkmord mot palestinier. Styrelseledamöter från tre SACO-förbund, Akademikerförbundet SSR, SRAT respektive Sveriges Lärare, har reserverat sig mot SACO-styrelsens nuvarande inställning (https://www.arbetsvarlden.se/saco-beslutet-tar-inte-stallning-om-gaza-strider-mot-vardegrunden), men det finns mer vi medlemmar som utgör federationen kan göra. Ett enkelt steg för vår styrelse är att kräva att Sveriges myndigheter och näringsliv tar aktiva åtgärder för att förhindra och stoppa militärt våld mot civila i Gazaremsan. Fackliga organisationer och deras internationella solidaritetshandlingar har varit viktiga i kampen mot orättvisor genom historien och världen över, till exempel mot apartheid i Sydafrika och mot diktatur i Chile. Akademikerorganisationer, med bland annat lärare, läkare och ingenjörer, har en särskild åtminstone symbolisk roll att spela, då israelisk militär systematiskt har angripit lärosäten, vårdinrättningar och samhällsinfrastruktur. Vi SACO-medlemmar vill att vår centralorganisation tar ställning mot det israeliska folkmordet på palestinier i Gazaremsan! Federationen SACO består av följande fackförbund, är du medlem i något av dem är detta upprop till för dig: - Akademikerförbundet SSR - Akavia - DIK - Fysioterapeuterna - Kyrkans akademikerförbund - Naturvetarna - Officersförbundet - Reservofficerarna - Sjöbefälsföreningen - SRAT - Sveriges Arbetsterapeuter - Sveriges Arkitekter - Sveriges Farmaceuter - Sveriges Ingenjörer - Sveriges Läkarförbund - Sveriges Lärare - Sveriges Psykologförbund - Sveriges Skolledare - Sveriges Tandläkarförbund - SULF - Sveriges Veterinärförbund

Ungdomshuset i Mellerud är en viktig och trygg mötesplats där unga får vara sig själva, hitta gemenskap och ta del av meningsfulla aktiviteter. Att stänga det vore att ta ifrån dem en chans till stöd, utveckling och en positiv fritid.

Vi kräver att ansvar utkrävs när myndighetspersoner agerar bortom lagens gränser. Vi kräver en Lex Adam – en ny lag som innebär: • Att socialtjänsten måste anlita oberoende experter i barnavårdsutredningar (t.ex. psykologer, beteendevetare, jurister, traumaspecialister). • Att varje utredning granskas av en oberoende part som inte är en del av socialtjänsten/socialnämnden och med spetskompetens att göra sådana granskningar. • Att politiker i socialnämnder får rätt till en andra bedömning i känsliga ärenden. Det handlar om att skydda barn, återupprätta förtroendet för socialtjänsten och säkerställa att ingen familj någonsin ska behöva gå igenom det Adam och hans pappa har utsatts för. Skriv under för att kräva en Lex Adam. För rättssäkerhet. För barnets bästa. För demokratin. Se Uppdrag gransknings reportage Adam och övergreppen | SVT Play: Uppdrag granskning: Adam och övergreppen | SVT Play Fler länkar som handlar om fallet Adam: Pappan om den svidande kritiken mot hanteringen av Adam-fallet: ”Upprättelse” | SVT Nyheter Pappan efter granskningen av fallet Adam: ”Jag är rentvådd på riktigt” – HD S i Helsingborg efterlyser ny lag: ”lex Adam” – HDhttps://www.svtplay.se/uppdrag-granskning-adam-och-overgreppen Använd gärna hashtag #inte1barntill när du gör inlägg som handlar om samhällets utsatta barn. 

Svenska folket behöver se en film som humaniserar palestinier. Palestinier är också människor med drömmar om trygghet och kärlek. 

Uppropet startades av kvinnor – men det här är ett gemensamt rop på rättvisa.  Vi är kvinnor, män, icke-binära, unga och gamla – och vi står enade.  För mänskliga rättigheter. För livet. För Palestina. Vi är inte bundna till något parti eller någon religion. Vi är förenade i vår vädjan:  🔹 Lyft våra röster.  🔹 Lyft verkligheten i Gaza. ❗ Det här är inte ett krig – det är ett folkmord Det som pågår i Palestina är inte ett krig mellan två jämnstarka parter. Det är ett pågående folkmord, en systematisk etnisk rensning, där kvinnor och barn är de främsta måltavlorna. Gazabor tvingas föda barn utan bedövning. Barn amputeras utan smärtlindring. Familjer utplånas. Föräldrar samlar ihop sina barns kvarlevor i plastpåsar. Sjukvårdssystemet i Gaza är på gränsen till kollaps. Al-Awda Hospital, det sista fungerande sjukhuset i norra Gaza, tvingades stänga den 29 maj 2025 efter upprepade attacker och belägring. 📢 Internationella organ är tydliga Internationella domstolen i Haag, FN:s undersökningskommission, Amnesty, WHO, UN OCHA och Läkare utan gränser – alla slår fast: Det som sker är krigsförbrytelser, folkrättsbrott och brott mot mänskligheten.

Hassan-Ali Husseini flydde från Afghanistan och kom till Sverige för snart tio år sedan. Han lärde sig snabbt svenska och har sedan dess varit en aktiv och engagerad del av vårt samhälle. Med en stark vilja att hjälpa till har han inte bara anpassat sig – han har bidragit. Nu hotas han av utvisning, med verkställighet planerad till slutet av juni. Hassan är utbildad undersköterska och har arbetat heltid inom hemtjänsten i fem år – ett yrke där det redan råder stor personalbrist. Han är en uppskattad och viktigt del av hemtjänsten, där han dagligen tar hand om äldre och sjuka med respekt, värme och professionalism.  Men Hassan är inte bara viktig i sin yrkesroll. Han är också en människa som berör många på djupet. Genom åren har han skapat djupa relationer med människorna runt omkring sig, och för många är han som en familjemedlem. Att han tvingas lämna Sverige skulle inte bara skapa ett tomrum i hans liv – utan även i livet hos oss som haft förmånen att stå honom nära.  Vi behöver fler som Hassan, inte färre. Positiv förändring är ingenting man väntar på. Det är något som kräver handling – något man måste kämpa för. Idag har du möjligheten att kämpa för en människa som behöver din hjälp – en människa som under hela sitt liv har hjälpt andra. Hassan förtjänar att få stanna.

Tre barn som under flera år bott i ett tryggt familjehem hotas nu av omplacering – mot sin vilja och trots tydliga varningssignaler om att en återförening med de biologiska föräldrarna kan innebära både psykisk och fysisk fara. Barnens pappa har dömts för narkotikabrott och vittnesmål från barnen själva, grannar, lärare och poliser har länge pekat på en våldspräglad hemmiljö – redan innan barnen omhändertogs av socialtjänsten.  Även deras biologiska mamma har berättat om det våld som hon har utsatts för, innan hon tog tillbaka sitt vittnesmål.  Föräldrarna har hävdat att inget våld förekommit – men SVT:s granskning visar en annan bild. Enligt flera tidigare utredningar samt en dom om LVU i kammarrätten har barnen utsatts för vanvård, våld och psykisk misshandel. Barnen har beskrivits leva under "terrorväldesliknande förhållanden".  Ett av barnen har berättat för sin lärare att hon har blivit biten av sin biologiska pappa.   – Jag ångrar att jag inte tog bild på röda märken som jag såg på barnets hals, säger läraren Malin. Trots detta har Söderhamns socialtjänst valt att ignorera tidigare domar, utredningar samt utlåtanden från skola och polis.  Socialtjänsten bortser från barnens egna berättelser – och ifrågasätter till och med deras minnen av allvarliga tandproblem.  Två professorer i tandvård har granskat en bild på de utdragna tänderna och konstaterar att de uppvisar stora kariesangrepp. Socialtjänsten ifrågasätter barnens uppgifter om våld och försummelse- trots att det är dessa uppgifter som har legat till grund att barnen fick LVU. Att mamman senare tagit tillbaka sitt vittnesmål, och att pappan friats i tingsrätten på grund av brist på bevis, väger nu tyngre för socialtjänsten i Söderhamns kommun, än barnens upplevelser och den omfattande dokumentation som finns. 🚨Vad har hänt:  1. Det finns ingen dokumentation som visar att barnens egna åsikter har efterfrågats, vilket strider mot svensk lagstiftning. När syskonen har uttryckt sin vilja, har socialtjänsten valt att inte ta hänsyn till deras åsikter. 2. Enhetschef Gustav Larsson kritiserade barnens uttalanden i media och kallade det ”olämpligt”. Detta trots att barns yttrandefrihet är skyddad enligt både svensk lag och barnkonventionen. 3. Trots lagens krav på rättssäker prövning nekade socialtjänsten barnen ett eget juridiskt ombud inledningsvis – något domstolen senare rättade genom att utse en advokat att företräda dem. 4.  Förvaltningsrätten beslutade att barnen inte skulle flyttas. I direkt strid med denna dom, försökte kommunen häva barnens LVU – ett rättsosäkert försök att verkställa den omstridda flytten.  5.  Lagstiftningen kräver att barnets bästa ska prövas ytterst noggrant innan vård enligt LVU upphör. Kommunens agerande visar på en ignorans inför detta och riskerar barnens välfärd. 6. Barnens berättelser om våld och försummelse har tonats ner. De har blivit ifrågasatta, inte lyssnade på – och i vissa fall tillrättavisade – av vuxna i maktposition. Handläggare på socialtjänsten påstår att barnen inte har utsatts för försummelse och våld, trots att det finns dokumentation.  Det är gaslighting av utsatta barn. 7. Socialtjänsten planerade att placera barnen i ett familjehem som har kopplingar till gängkriminalitet.  8. Kommunen bryter mot lagen Lex lilla hjärtat vilket syftar till att försvåra att barn plötsligt rycks från ett familjehem de rotat sig i. När det gått två år i familjehemmet ska man pröva om vårdnaden om barnet ska flyttas dit. Men Söderhamns kommun har inte övervägt om en vårdnadsöverflyttning kan vara bra för syskonen, trots att de bott i samma hem i snart tre år. Detta är inte bara ett svek mot tre barn – det är ett allvarligt hot mot rättssäkerheten för alla barn i kommunens vård. Ett rättssamhälle kan aldrig acceptera att barn tystas, kringgås och manipuleras av dem som har makten över deras liv. 🖊️ Skriv under för barns rätt att vara trygga – och bli hörda. Läs gärna mer om den granskning som SVT har gjort gällande barnen och socialtjänsten i Söderhamns kommun: https://www.svt.se/nyheter/om/familjehemsbarnen-i-soderhamn

Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt, oavsett bakgrund. Rasistiska uttalanden kan såra djupt, bidra till diskriminering och i värsta fall leda till våld. Ett samhälle byggt på förståelse och respekt är tryggare och bättre för alla.

Chareef kom som barn till Sverige tillsammans med sin mor som förälskat sig i en svensk man och flyttat till honom. Han började omgående svensk skola och pluggar även sång och musik på kulturskolan. Sång och musik är hans stora intresse och han har blivit anlitad vid ett flertal tillfällen som solist i olika sammanhang. Nu hoppas han att han ska kunna börja plugga på en musikinriktad folkhögskola med förhoppningen om att en dag kunna försörja sig på musiken.  Han har under tiden i Sverige haft uppehållstillstånd med anknytning till närstående (sin mor). Men den senaste ansökan avslogs av migrationsverket med hänvisning till att han numera är myndig och därmed borde kunna etablera ett liv i sitt hemland han inte besökt sedan han kom till Sverige som 15-åring. Lägg då till att han inte vet hur samhället fungerar i sitt gamla hemland, det finns inget socialt skyddsnät och han har inga starka band till några släktingar. Han blir mer eller mindre satt på gatan. Nu ska han överklaga migrationsverkets beslut och vi hoppas att med hjälp av denna namninsamling kunna påverka beslutsfattarna eller ännu hellre få regeringen att ändra reglerna så att denna inhumana behandling upphör. 

Upprop för rättvisa – Stöd vår familjs kamp för att få stanna i Sverige Jag kom till Sverige för tio år sedan och ansökte om asyl. Efter ett avslag valde jag att göra ett så kallat spårbyte och sökte i stället arbetstillstånd. Jag beviljades arbetstillstånd genom en anställning i en livsmedelsbutik. Efter två år fick jag mitt tillstånd förnyat. Min arbetsgivare, som också är min bror, föreslog senare att jag skulle byta bransch till frisöryrket – ett yrke jag har arbetat med sedan mitt hemland. Jag följde rådet, eftersom jag trodde att det var möjligt att byta bransch så länge jag hade samma arbetsgivare. Jag fick även då mitt arbetstillstånd förnyat i ytterligare två år. Men när jag senare ansökte om permanent uppehållstillstånd fick jag avslag, med motiveringen att jag hade bytt bransch. Detta beslut anser jag vara orättvist. Jag har under alla dessa år arbetat lagligt, betalat skatt och följt samhällets regler. Jag har integrerat mig och bidragit till det svenska samhället. Min fru och våra två barn kom till Sverige för sex år sedan. Vi har alla anpassat oss, lärt oss språket och arbetat hårt. Min äldsta son har nu tagit examen från gymnasiet och har arbetat i tre år. Min yngsta son har ett år kvar på gymnasiet och har arbetat i två år. Min fru har studerat SFI, lärt sig svenska och arbetar idag på Willys. Hon har haft egen inkomst i tre år. Hela vår familj har försörjt sig själva, vi har aldrig varit en belastning för samhället. Vi har inte begått några brott och vi har följt alla lagar och regler efter bästa förmåga. När jag bytte bransch kände jag inte till att det kunde påverka mitt tillstånd negativt. Varken jag eller min bror hade kännedom om att detta skulle kunna leda till avslag – vi trodde att det viktigaste var att jag arbetade hos samma arbetsgivare och fortsatte betala skatt. Trots våra ansträngningar och vårt bidrag till samhället har Migrationsverket nekat vår rätt till trygghet och framtid här. De har endast fokuserat på ett formellt branschbyte, utan att ta hänsyn till vår helhetssituation. Vi ber därför om ert stöd – skriv under detta upprop för att visa att ni står bakom vår rätt att stanna i Sverige. Vi är en hederlig, hårt arbetande familj som bara vill fortsätta leva, arbeta och bidra i det samhälle vi kallar vårt hem. Tack för ert stöd.