Agaba Rogers is a loved member of Rainbow Refugees since 2024. He is a gay man from Uganda and has always been open about his experiences of discrimination, violence and even death threats from his family, that now has disowned him. Therefore he fled to Sweden and no longer has contact with his family. If he gets deported from Sweden and forced to go back to Uganda he loosed every possibility to a good, safe and dignified life, that every human being should have.  The Universal Declaration of Human Rights states: Article 1: All human beings are born free and equal in dignity and rights. Article 2: Everyone is entitled to all the rights and freedoms set forth in this Declaration, without distinction of any kind, such as race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status. Article 3: Everyone has the right to life, liberty and security of person. Article 5: No one shall be subjected to torture or to cruel, inhuman or degrading treatment or punishment. Article 14: Everyone has the right to seek and to enjoy in other countries asylum from persecution. And so on!! Agaba won’t not be able to be himself in Uganda and he would always be scared of violence and death threats, in worst case even violence that will lead to death. 

Bakom namninsamlingen står Arbete åt alla, ett partipolitiskt obundet nätverk av och för arbetslösa. https://arbeteatalla.se Stoppa sänkningarna av ersättningen från a-kassan och aktivitetsstödet Från och med 1:a oktober sänktes många av ersättningsnivåerna både i a-kassan och aktivitetsstödet och nedtrappningen med tiden i arbetslöshet gjordes kraftigare. Vi vill återställa de sänkta ersättningarna till de nivåer som gällde före 1:a oktober 2025. Stoppa Arbetsförmedlingens krav på arbetslösa att arbeta utan anställning och lön Att ålägga arbetslösa att utföra arbete utan avtal om anställning och utan lön som villkor för att få ut ersättningen vid arbetslöshet, innebär tvångsarbete. Vi kräver att den som åläggs att utföra arbete skall ha avtal om anställning och lön och räknas som löntagare. Lönen och övriga villkor skall vara lika som för kollektivavtalens för anställda med liknande uppgifter. Stoppa aktivitetskravet, där personer med försörjningsstöd ska arbeta utan anställning Personer som åläggs att arbeta inom kommunernas aktivering skall räknas som arbetstagare. Detta antingen aktiveringen arrangeras av kommunen direkt eller av privata anordnare. Kommunen, eller den privata anordnaren skall skriva avtal som arbetsgivare om anställning och lön på samma nivå som kollektivavtalen för vanliga anställda med liknande arbetsuppgifter.

Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.

Utöver Sergios alla rättigheter och det inhumana i att slita upp någons livs på detta sätt, så kan inte ett 1,5 årigt barn vara utan sin pappa i minst 2 år. Detta beslut drabbar en hel familj som kommer att få svåra konsekvenser, och det strider inte minst mot barnkonventionen där ett barns rätt till sin familj är lag.   Vad är meningen med att sära på en småbarnsfamilj i flera år när kraven redan är uppfyllda? Vilken funktion fyller det och framförallt vilken skada gör det? Det är frågor vi önskar att Migrationsverket och ansvariga politiker svarar på.   Utrikesdepartementet avråder sedan den 12 februari 2026 resor till Kuba, “med anledning av den allvarliga situationen på Kuba”. Sergio har också uttryckt kritik gentemot regimen i Kuba och deltagit i demonstrationer här i Sverige – därför finns en risk att staten kommer att arrestera, förhöra och i värsta fall sätta Sergio i fängelse (detta går at läsa om hos Amnesty eller Human Rights Watch till exempel).  Tack för att ni skriver under, vänligen flera hjärtekrossade vänner. 

Jag kom till Sverige den 13 oktober 2015 efter att ha flytt från hot och förföljelse i Kurdistan, Irak – ett land där varken staten eller polisen kan skydda mig. Sedan 2017 har jag arbetat hårt varje dag, försörjt mig själv och lärt mig svenska helt på egen hand utan SFI, eftersom jag valt att arbeta och bidra direkt till det svenska samhället. När mitt asylärende avslogs 2018 erbjöds jag att söka arbetstillstånd. Det gjorde jag, och fick det förlängt i många år fram till nyligen. Migrationsverket anmärker nu på att jag inte berättade om mina skyddsskäl under tiden jag hade arbetstillstånd. Men min förklaring är helt mänsklig: Jag fokuserade på att arbeta och bygga en trygg framtid. Eftersom jag befann mig i Sverige och trodde att jag var säker, behövde jag inte oroa mig för hoten i mitt hemland – jag skulle ju inte tillbaka dit. Det var ett logiskt val för att få ett snabbt beslut och kunna leva i fred, men Migrationsverket vägrar att lyssna på denna förklaring. År 2023 träffade jag min sambo Yuliia och vi förlovade oss. Den 2 juli 2025 föddes vår son här i Umeå. Idag är han exakt 10 månader och 17 dagar gammal. Min sambo och min son är ukrainska medborgare med skydd under EU:s massflyktsdirektiv. Migrationsverket vägrar att ge mig uppehållstillstånd baserat på min familj, med hänvisning till att deras status är tidsbegränsad. Denna strikta regel slår extremt hårt i Sverige; i andra länder, som exempelvis Finland, Tyskland, Spanien,bla bla tillåts familjer i samma situation att hålla ihop. Nu vill Migrationsverket utvisa mig till Irak. Jag kan inte återvända dit på grund av livsfara, och jag kan absolut inte ta med mig min ukrainska familj till Kurdistan där jag själv inte är säker. De varken kan eller vill följa med mig dit. Myndigheterna föreslår att jag ska åka till ett tredje land utanför Europa, men jag har inget annat land som tar emot mig. Det enda andra land som har en koppling till min familj är Ukraina, men där pågår ett fullskaligt krig. Hade det varit fred i Ukraina hade vi kunnat åka dit tillsammans, men som situationen är nu kan jag inte kasta in mitt spädbarn och min sambo i ett krigsdrabbat land, och jag kan inte åka dit själv utan dem. Europa har lovat att skydda ukrainska flyktingar, men genom att utvisa mig straffar Sverige min son. Att utvisa en pappa från sitt spädbarn bryter brutalt mot Barnkonventionen. Om Sverige utvisar mig kommer jag att förlora all kontakt med min familj och helt missa min sons uppväxt. Det kommer att orsaka min son ett livslångt psykiskt trauma och kränka hans rätt till båda sina föräldrar. Jag överklagar nu till Migrationsöverdomstolen. Snälla, skriv under denna namninsamling för att visa domstolen och politikerna att en skötsam, arbetande pappa hör hemma hos sin son och sin sambo här i Umeå. Splittra inte vår familj!

För att många kvinnor lider dagligen av väntetider, felbehandling, feldiagnostisering, felmedicinering och får inte rätt vård och därav ingen chans till ett liv med mindre smärtor och besvär och därav chans till ökad livskvalite. I Sverige erbjuds kvinnor med besvär och smärtor mestadels bara hormoner medan forskning visar att detta aldrig tar bort endometrios härdar och sammanväxningar och för att ca 1/3 av endometrios patienter har progesteron resistans samtidigt som 60-80% som får kirurgisk åtgärd upplever förbättring och ökad livskvalite men majoriteten nekas den möjligheten. och för rätten till korrekt diagnostisering som bara kan ges via titthålsdiagnostik och då detta erbjuds bara en bråkdel av alla drabbade. Patienter blir ju i dagsläget lidande om rätt hjälp inte erbjuds i Sverige eller om man känner sig felbehandlad och felbedömd av svensk sjukvård. Om rätt sorts vård/åtgärd/medicinering som önskas bara erbjuds utomlands inom eu men man inte har möjlighet att betala för det själv. 

VARFÖR DIN UNDERSKRIFT GÖR SKILLNAD • Rädda liv och framtidsdrömmar: Vi kan inte stå tysta när våra vänner och klasskamrater skickas som måltavlor till länder de inte längre känner. Att utvisa en tonåring till en krigszon är att medvetet förstöra ett liv som precis har börjat. • Försvara det mänskliga värdet: När vi tillåter att familjer splittras och att 18-årsdagen förvandlas till en dödsdom, urholkar vi de mänskliga rättigheter vi påstår oss stå för. Om rättigheterna inte gäller alla, förlorar de sitt värde för oss alla. • Sluta kasta bort Sveriges resurser: Det är ett svek mot samhället att utvisa de mest ambitiösa och integrerade unga människorna. Vi behöver deras kompetens, deras drivkraft och deras vilja att bidra till vår gemensamma framtid. • Bevara tryggheten och moralen: Ett samhälle som vänder ryggen åt sina mest sårbara ungdomar förlorar sin medmänsklighet. Genom att stoppa utvisningarna visar vi att vi står upp för rättvisa, trygghet och det löfte vi gav när de kom hit: att här räknas du som människa.

Vi behöver din hjälp.   Kvinnors mänskliga rättigheter inskränks i svensk förlossningsvård och vi måste agera nu för att stoppa den utveckling som pågår. Kvinnor har enligt lag rätt att själva välja var de vill föda sina barn. Rätten skyddas av Europakonventionen och är en del av Sveriges internationella åtaganden som måste säkerställas i praktiken. Men en rättighet som inte motsvaras av någon annans skyldighet är i praktiken ingen verklig rättighet. IVO har publicerat en rapport efter att de genomfört en granskning av förlossningsvården på uppdrag av regeringen. Efter IVO:s granskning har flera barnmorskor tvingats sluta bistå kvinnor som vill föda hemma. Samtidigt ställs krav på de få barnmorskor som finns kvar som är svåra eller omöjliga att uppfylla i praktiken - och som i stället inskränker kvinnors rättigheter. Resultatet är att kvinnor som vill föda hemma riskerar att stå utan barnmorska under födseln. IVOs rapport bekräftar också förekomsten av andra inskränkningar av födandes mänskliga rättigheter, inklusive obstetriskt våld och kränkande vård. Stora problem som vi och andra myndigheter tidigare har uppmärksammat - och som måste åtgärdas omedelbart.  I ett öppet brev kräver vi därför att Socialstyrelsen, IVO och regeringen skyndsamt tar ett gemensamt ansvar för att säkerställa att de födandes mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs. Läs brevet här! Höj din röst - Skriv under vårt öppna brev!

Hon kom till Sverige när hon var 3 år och har hela sitt liv i Sverige. Nu när hon ska fylla 18 blir hon tvingad att åka tillbaka till Ryssland. Hon vill få möjlighet att få avsluta sitt sista år på gymnasiet för att ta studenten. Snälla hjälp oss få det här möjligt.

Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Vår fina fina vän Wafiq blir utvisad från Sverige inom 4 veckor. Han har bott här i 7 år, jobbar, har gått skola, tagit studenten här och jobbar nu. Nu kommer han att förlora vänner, trygghet och sin framtid här. Om Wafiq åker tillbaka till Bangladesh kommer han att behöva börja om i klass 8 trots att han är 20 år, då de svenska betygen ej gäller där. Hans familj blir kvar i Sverige, likaså den framtid han byggt upp och alla hans vänner. Han kommer att behöva börja om från noll. Trots detta har han nu fått ett beslut om att han måste lämna landet.  Det här handlar inte bara om ett papper. Det  handlar om en människa. En människa som inom 4 veckor kommer förlora hela sitt liv, och Sverige kommer förlora en riktigt riktigt fin kille, kollega och framför allt vän.  Han är älskad av alla oss kompisar. Han förlorar allt han har jobbat för, och vi förlorar vår bästa vän. Det finns ingen som du Wafiq, och vi kommer göra allt vi kan!

Hali har bott och arbetat i Sverige i över 7 år. Under den tiden har han skaffat sig ett stabilt liv, arbetat, betalat skatt och till och med köpt en bostad. Han är en del av samhället och har byggt sin framtid här. Trots detta riskerar han nu att bli utvisad. Detta är inte bara ett hårt slag mot Hali – utan också orimligt ur ett samhällsperspektiv. Sverige behöver människor som arbetar, bidrar och integreras. Att utvisa någon som gjort allt rätt skickar fel signaler.