VARFÖR DIN UNDERSKRIFT GÖR SKILLNAD • Rädda liv och framtidsdrömmar: Vi kan inte stå tysta när våra vänner och klasskamrater skickas som måltavlor till länder de inte längre känner. Att utvisa en tonåring till en krigszon är att medvetet förstöra ett liv som precis har börjat. • Försvara det mänskliga värdet: När vi tillåter att familjer splittras och att 18-årsdagen förvandlas till en dödsdom, urholkar vi de mänskliga rättigheter vi påstår oss stå för. Om rättigheterna inte gäller alla, förlorar de sitt värde för oss alla. • Sluta kasta bort Sveriges resurser: Det är ett svek mot samhället att utvisa de mest ambitiösa och integrerade unga människorna. Vi behöver deras kompetens, deras drivkraft och deras vilja att bidra till vår gemensamma framtid. • Bevara tryggheten och moralen: Ett samhälle som vänder ryggen åt sina mest sårbara ungdomar förlorar sin medmänsklighet. Genom att stoppa utvisningarna visar vi att vi står upp för rättvisa, trygghet och det löfte vi gav när de kom hit: att här räknas du som människa.

Vi behöver din hjälp.   Kvinnors mänskliga rättigheter inskränks i svensk förlossningsvård och vi måste agera nu för att stoppa den utveckling som pågår. Kvinnor har enligt lag rätt att själva välja var de vill föda sina barn. Rätten skyddas av Europakonventionen och är en del av Sveriges internationella åtaganden som måste säkerställas i praktiken. Men en rättighet som inte motsvaras av någon annans skyldighet är i praktiken ingen verklig rättighet. IVO har publicerat en rapport efter att de genomfört en granskning av förlossningsvården på uppdrag av regeringen. Efter IVO:s granskning har flera barnmorskor tvingats sluta bistå kvinnor som vill föda hemma. Samtidigt ställs krav på de få barnmorskor som finns kvar som är svåra eller omöjliga att uppfylla i praktiken - och som i stället inskränker kvinnors rättigheter. Resultatet är att kvinnor som vill föda hemma riskerar att stå utan barnmorska under födseln. IVOs rapport bekräftar också förekomsten av andra inskränkningar av födandes mänskliga rättigheter, inklusive obstetriskt våld och kränkande vård. Stora problem som vi och andra myndigheter tidigare har uppmärksammat - och som måste åtgärdas omedelbart.  I ett öppet brev kräver vi därför att Socialstyrelsen, IVO och regeringen skyndsamt tar ett gemensamt ansvar för att säkerställa att de födandes mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs. Läs brevet här! Höj din röst - Skriv under vårt öppna brev!

Hon kom till Sverige när hon var 3 år och har hela sitt liv i Sverige. Nu när hon ska fylla 18 blir hon tvingad att åka tillbaka till Ryssland. Hon vill få möjlighet att få avsluta sitt sista år på gymnasiet för att ta studenten. Snälla hjälp oss få det här möjligt.

Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Vår fina fina vän Wafiq blir utvisad från Sverige inom 4 veckor. Han har bott här i 7 år, jobbar, har gått skola, tagit studenten här och jobbar nu. Nu kommer han att förlora vänner, trygghet och sin framtid här. Om Wafiq åker tillbaka till Bangladesh kommer han att behöva börja om i klass 8 trots att han är 20 år, då de svenska betygen ej gäller där. Hans familj blir kvar i Sverige, likaså den framtid han byggt upp och alla hans vänner. Han kommer att behöva börja om från noll. Trots detta har han nu fått ett beslut om att han måste lämna landet.  Det här handlar inte bara om ett papper. Det  handlar om en människa. En människa som inom 4 veckor kommer förlora hela sitt liv, och Sverige kommer förlora en riktigt riktigt fin kille, kollega och framför allt vän.  Han är älskad av alla oss kompisar. Han förlorar allt han har jobbat för, och vi förlorar vår bästa vän. Det finns ingen som du Wafiq, och vi kommer göra allt vi kan!

Hali har bott och arbetat i Sverige i över 7 år. Under den tiden har han skaffat sig ett stabilt liv, arbetat, betalat skatt och till och med köpt en bostad. Han är en del av samhället och har byggt sin framtid här. Trots detta riskerar han nu att bli utvisad. Detta är inte bara ett hårt slag mot Hali – utan också orimligt ur ett samhällsperspektiv. Sverige behöver människor som arbetar, bidrar och integreras. Att utvisa någon som gjort allt rätt skickar fel signaler.

Det handlar om demokrati i praktiken. Enligt lagen om nationella minoriteter ska romer ha rätt till delaktighet och inflytande i frågor som berör dem. När beslut fattas utan verkligt samråd urholkas både rättigheter och förtroende. Det som händer i Malmö riskerar att bli ett exempel som påverkar hur minoriteters rättigheter respekteras i hela Sverige. Detta handlar inte bara om romer. Det handlar om vilken demokrati vi vill ha. Sex krav till Malmö stad För att Malmö stad ska kunna uppfylla sina åtaganden mot den romska minoriteten och inte försvaga dem, krävs BLAND ANNAT sex konkreta krav. KRAV 01 Säkerställ meningsfullt och tidigt samråd Vid förslag om organisationsförändringar ska Malmö stad genomföra strukturerade samråd med romer innan beslut fattas. Detta ska säkerställa ett reellt inflytande för romer i frågor som berör dem. Samrådsprocessen ska följa Europarådets krav, den svenska minoritetslagen och Malmö stads riktlinjer för tidiga, inkluderande och meningsfulla samråd. KRAV 02 Gör en fullständig konsekvensanalys Innan en handlingsplan föreslås upphöra, andra styrdokument föreslås revideras eller ersättas, eller nya insatser föreslås. Kommunen ska redovisa hur de föreslagna förändringarna påverkar romers rättigheter, RIKC:s uppdrag och tilliten till kommunen och de ansvariga beslutsfattarna. Underlåtenhet att genomföra en konsekvensanalys betraktas som en allvarlig brist. KRAV 03 Behåll och utveckla RIKC:s roll Kommunen ska tydligt definiera RIKC:s strategiska funktion även vid en eventuell omorganisation och säkerställa att centret behåller inflytande över program, handlingsplaner och andra relevanta styrdokument. RIKC:s erfarenheter ska användas för att stärka verksamheten och får inte försvagas. KRAV 04 Återuppta och reformera Romska rådet Om kommunen bedömer att den tidigare modellen är otillräcklig ska kommunen, i samråd med romer, utforma en ny representativ modell i stället för att låta rådet vara pausat på obestämd tid. Under övergångsperioden ska romska Malmöbor ges tillgång till strukturerade samrådsformer som säkerställer en meningsfull dialog med ansvariga beslutsfattare, inklusive politiskt ansvariga. KRAV 05 Förtydliga ansvar och säkra transparens Kommunstyrelsen ska tydligt beskriva samordningsansvarets innebörd, hur det strategiska och operativa arbetet ska samverka samt vilka resurser som ingår. Offentlig uppföljning och rapportering ska säkerställa att minoritetspolitiken inte försvagas. KRAV 06 Stärk barns och ungas medverkan Kommunen ska utveckla särskilda former för att involvera romska barn och unga i samråd och programutformning, i enlighet med minoritetslagens krav på att barn och unga ska ges möjlighet till inflytande. Läs mer på på www.vemsdemokrati.se

Varför detta är livsviktigt: • Ingen återvändo: Dödsstraffet är ett oåterkalleligt straff. I en ockupationskontext, där rättssäkerheten i militärdomstolar dömts ut av FN, innebär dessa avrättningar att civila riskerar att mördas av staten utan en rättvis prövning. • Brott mot folkrätten: Att införa och verkställa dödsstraff mot en befolkning under ockupation strider mot Genèvekonventionen. Det är ett direkt angrepp på de universella mänskliga rättigheterna. • Eskalerar våldet: Genom att legitimera statliga avrättningar stänger man dörren för diplomati och fredliga lösningar. Det skapar en spiral av våld som drabbar oskyldiga på båda sidor. • Sveriges ansvar: Som ett land som profilerar sig som en röst för mänskliga rättigheter kan Sverige inte förbliva tyst. Vår passivitet ger grönt ljus för fortsatta övergrepp.

Rättvisa. 

Det blåser kalla vindar genom Sverige när kommuner kallar Pride för "politiskt laddat". Det är bara en tidsfråga innan dessa odemokratiska vindarna har blåst bort prideflaggan och dess innebörd all världens väg. Att se en hel kommun komma samman och fira Pride kan vara livsavgörande för en ungdom som inte vågar leva som den är. Det är en enkel handling att hissa Prideflaggan där man som kommun visar att alla ens medborgare är lika viktiga. Ett tydligt ställningstagande för rätten att älska vem man vill, trots våra övriga olikheter. Trelleborg kan bättre, hissa regnbågsflaggorna på kommunens flaggstänger! 

Sverige har chansen att visa vägen mot en omtänksammare och ljusare framtid för oss, djuren och kommande generationer. Djuren och vi tackar dig för din medkänsla och underskrift. Dela jättegärna petitionen och kärleken för framförallt djurens skulle då de inte kan! 🐷🐮🐰🐣🐟🥕🙏💚✨

Obesitas (svår övervikt) är en kronisk sjukdom som kan leda till allvarliga följdsjukdomar som diabetes, hjärtproblem och högt blodtryck. Det finns idag läkemedel som hjälper många att gå ner i vikt och förbättra sin hälsa – men de är mycket dyra och subventioneras inte. Det betyder att bara den som har råd kan få behandling. Vi tycker att personer med obesitas ska ha samma rätt till medicinsk behandling som personer med andra kroniska sjukdomar. Vård ska ges efter behov – inte efter plånbok. Att göra läkemedlen tillgängliga för fler kan minska lidande, förebygga andra sjukdomar och på sikt spara pengar för samhället.