En statlig utredning kom 2016 fram till att surrogatmoderskap inte är förenligt med kvinnors och barns rättigheter och inte bör tillåtas i Sverige. Utredningen menade att myndigheter bör motverka att svenskar ingår surrogatarrangemang i andra länder genom att informera om riskerna för utnyttjande. Men trots utredningens tydliga slutsatser har ingenting gjorts för att stoppa den växande reproduktiva handeln. Varje år kommer över 200 barn som tillkommit genom surrogatmoderskap till Sverige. Några av de vanligaste destinationerna dit svenskar vänder sig just nu är Ukraina, Georgien, Colombia och USA. Den reproduktiva industrin söker sig till länder där kvinnors rättigheter har svagt rättsligt skydd och där det finns många utsatta kvinnor som kan förmås bära barn åt välbeställda svenskar och andra västerlänningar. Ofta är länderna också drabbade av konflikter och kvinnor som flyr löper stor risk att bli utnyttjade. När de skriver på ett surrogatkontrakt säger de upp rätten att bestämma över sin egen kropp och göra abort. Surrogatmoderskap medför stora hälsorisker kopplade till hormonbehandlingar, graviditet, förlossning samt det trauma det kan innebära att separeras från det barn en burit inom sig. Forskning visar vilket psykiskt lidande surrogatmödraskap innebär för kvinnorna, men även hur deras egna barn påverkas. Även barnen som föds genom surrogatmoderskap påverkas av att skiljas från den kvinna vars röst och rörelser de känt i nio månader inne i magen. Föräldrabalken säger att adoptioner bara får godkännas om ersättning inte utlovats och om samtycke inhämtas efter att mamman har återhämtat sig efter förlossningen. Surrogatmoderskap, som ofta innebär att en av de beställande föräldrarna måste adoptera barnet, strider per definition mot dessa principer, som etablerats för att minska riskerna för barnhandel.

Vi behöver få en förändring. Ett kvitto på att vi behövs, precis som alla andra.

Vi behöver en humanistisk värld där mänskliga rättigheter värderas och upprätthålls! Varje människa är unik i sin skapelse och förtjänar att tillhöra och respekteras! Trygghet, tillit, förtroende!

I dagsläget saknas det en lämplig skolform i vår kommun (närområde) med rätt typ av lokaler, mindre grupper/klasser, många npf-kunniga lärare/pedagoger och där eleverna kan uppleva en meningsfull social samvaro utifrån deras behov. Kunskaper kring npf (autism, adhd, add, tourettes och språkstörning) är bristfällig i de flesta av kommunens grundskolor. I grundsärskolan (anpassad grundskola) finns både pedagogiken, rätt tempo, mycket kunskap om anpassning, mindre grupper och undervisningen är ofta både individanpassad och personaltät. Allt detta behöver många elever med NPF för att inte dagligen misslyckas. Men målgruppen för grundsärskolan/anpassad grundskola är enbart för elever med en intellektuell funktionsnedsättning. Alla elever med NPF som inte har en intellektuell funktionsnedsättning hamnar mellan stolarna. Därför behövs en resursskola med inriktning mot NPF som ett alternativ.

Assistansen är livsnödvändig, utan den stannar livet. Är det rätt att straffas för att du vill leva ett aktivt liv och arbeta? Vad har hänt med människors lika värde i dagens Sverige? Marias fall är ett bland många. Nedskärningarna inom assistansen måste få ett slut! Maria är en ostoppbar naturkraft som brinner för en jämlik scenkonst och ett jämställt samhälle, låt inte Försäkringskassan underminera hennes kämpaglöd! Bidra med din röst och stötta henne i kampen.

Jag vill att beslutet, som har fattats av Skövde Kommun, ändras så fort som möjligt och att vi som är handikappade också får leva som en del i samhället, precis som alla andra. Därför behöver jag ha så många som möjligt på min sida för att kunna sätta ordentlig press på Skövde Kommun så att vi som är handikappade får bevara en av våra mest självklara rättigheter.

För att kunskaper, erfarenheter och meriter är viktigare än vem man är.

Vi som använder hjälpmedel gör inte det för nöjes skull utan för att vi behöver dem. Hjälpmedel är en nödvändig förutsättning för många av oss för att vi på lika villkor som andra ska kunna delta i samhället, i vardagen, i skolan, i arbetslivet och på fritiden. Men utan hjälpmedel tas rörelsefriheten ifrån oss. Utan hjälpmedel blir vi, personer med funktionsnedsättning, avskurna från samhället. Att ta ut avgifter på hjälpmedel är inte värdig ett välfärdsland som Sverige. Vi riktar oss till följande regionråd: Talla Alkurdi, Region Stockholm Emilie Orring, Region Uppsala Lars Lundqvist, Region Sörmland Marie Morell, Region Östergötland Rachel De Basso, Region Jönköpings län Mikael Johansson, Region Kronoberg Mattias Adolfson, Region Kalmar län Meit Fohlin, Region Gotland Christina Mattisson, Region Blekinge Mikaela Waltersson, Region Halland Helen Eliasson, Västra Götalandsregionen Carl Johan Sonesson, Region Skåne  Åsa Johansson, Region Värmland Andreas Svahn, Region Örebro län Mikael Andersson Elfgren, Region Västmanland Elin Norén, Region Dalarna Patrik Stenvard, Region Gävleborg Bengt Bergqvist, Region Jämtland Härjedalen Peter Olofsson, Region Västerbotten Beatrice Öhman, Region Norrbotten

När Tahira flydde till Sverige 2010 för att rädda livet på sin dotter kom hon till Sverige som en ung, rädd och gravid Pakistansk kvinna och hon klarade inte att på rätt sätt föra sin talan för att bli betrodd av Migrationsverket. Gamla domar kan tyvärr inte rivas upp men hennes dotter har ett nytt skyddsskäl som inte har prövats. Barnkonventionen betonar barns rätt att komma till tals men detta är något som Duaa egentligen aldrig fått i hela denna långa process trots att detta handlar om hennes liv. Hennes vision är inte en framtid då hon blir bortgift och själv föder barn utan att få fortsätta vara ett barn. Låt Duaas röst bli hörd!

I Järva är nyrekryteringar till organiserad kriminalitet ett stort problem allt fler barn och unga rekryteras i den grov organiserade brottsligheten. För att bryta denna trend tycker vi att idrotten är en kraftfull brottförebyggande insats. Hjälp oss att kämpa för rättvisa och låta nattfotbollen i Järva fortsätta. Vi tycker att det är orimligt och kräver att att idrottsförvaltningen slutar häxjakten på Said Ali tillika AIF Kista.

Det krävs bara att 2 ledamöter går över till oppositionens sida för att regeringen ska fällas, så någon omöjlighet är det absolut inte. Och vi har sett hur folkets röst lyckats röra om hos beslutsfattare tidigare så skriv på du också om du håller med om nedan: Vi är djupt oroade över det land vi kan komma att finna på andra sidan dessa 4 år. Vi är många som är stolta över de fina grundvärderingar Sveriges befolkning alltid har visat, både mot sitt eget folk och folk i nöd som har sökt sig hit. Dessa grundvärderingar är nu djupt hotade och vi känner oss inte längre trygga med att få öppna våra famnar och att vara lika givmilda som vi tidigare varit. Sverige är på väg att förvandlas till ett land vi inte vill förknippas med.

Blir sjukvårdspersonal skyldiga att anmäla personer utan uppehållstillstånds kommer det inte bara leda till arbetsvägran. Det kommer leda till att ännu färre unga vill jobba inom vården, det i sin tur leder till utökad personalbrist. Konsekvenserna blir inte bara etiska och moraliska, de blir även ekonomiska och kvalitet på vården kommer försämras. I längden kommer kvaliteten på vården inte bara påverka personer utan uppehålls tillstånd men även hela Sveriges befolkning. Hälso- och sjukvårdens finanser och underbemanning är redan ett samhällsproblem. Fullföljs tidöavtalets förslag kommer samhällsproblemen bli större. Den etiska och moraliska tyngden kommer att öka hos vårdpersonalen. De kan behöva gå hem från varje arbetspass med vetskapen att en sjuk eller skadad patienten inte får den vård och rehabilitering den behöver, bara för personen är född i ett annat land. Personer som kommit till Sverige för att fly från krig, förföljelse eller andra omständigheter kommer inte våga söka vård. De kan hamna i situationer där de måste välja att inte söka vård och leva med sjukdomar eller skador, eller att söka vård men då bli skickade till ett land och riskera fängelse eller till och med död. Alla människor har rätt till ett värdigt liv, rätt till utbildning och rätt till ett liv fritt från lidande (FN:s konvention om mänskliga rättigheter, 2008).