Torsdagen den 31 januari är bara en i raden av händelser där ordningsvakter uppträder diskriminerade och använder övervåld mot personer med en annan hudfärg än vit, denna gång en afrosvensk mamma som är gravid och hade sin femåriga dotter med sig. Fler och fler vittnar om hur ordningsvakter använder övervåld. De gör det också uteslutande mot personer som ofta diskrimineras. Vi vet detta för att situationerna filmas och vi får höra de utsattas berättelser. Detta kallas för rasprofilering och betyder att en granskas hårdare och i många fall misstänks för brott endast utifrån utseende och färg på huden. Diskriminering och rasprofilering är inte geografiskt bundet till vissa förorter utanför storstäder, utan finns överallt i hela Sverige. Därför måste moderna vaktbolag kunna utföra sina jobb utan att gå på människors utseende eller falla för sina egna fördomar. I ett demokratisk land ska inte sunkiga fördomar om människor styra hur ordningsvakter agerar. Det är ett demokratiproblem när inte alla värderas lika inför lagen, där vissa misstänks mer än andra utifrån hudfärg eller utseende, därför kräver vi ett stopp av övervåld från ordningsvakter nu. Källor: SVT, Gravid kvinna till sjukhus – efter att ha avvisats från tåg, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/tumult-vid-hotorget-kvinna-ford-till-sjukhus Aftonbladet, Förundersökning om vaktingripande mot gravid kvinna, https://www.aftonbladet.se/a/Eo1zgG

Nuvarande asylpolitik är ett hån mot civilsamhället som ställde upp 2015. Bara för de ensamkommande ungdomarna kan 100 000 svenskar ha engagerat sig - och fortsätter engagera sig idag. Politiken förändrar samhället. De som finns omkring flyktingarna, i alla åldrar, förlorar tilltron till samhällssystemet. Signalerna från regeringen är att man inte bryr sig om civilsamhället, och att solidaritet med utsatta inte är viktigt. I stället för att tillvarata resurser, få integration och arbetskraft får vi ett växande skuggsamhälle. Det drabbar oss med ökande drogmissbruk och kriminalitet. Vårt samhälle blir osäkrare och resurser måste läggas på polis, rättssväsende, fängelser etc. Samtidigt är utvisningssystemet extremt dyrbart, med rättsprocesser, gränspolis, förvar och transporter av människor som bara vill få arbeta. Vi som har hört flyktingarnas berättelser, vi som har träffat dem, umgåtts med dem, arbetat med dem, vet vilka vanliga och fina människor de flesta av dem är. De har blivt våra vänner, våra familjemedlemmar. Varje utvisning karvar ett hål i våra hjärtan ...

Vi behöver mobilisera motkrafter mot den ökande främlingsfientligheten och rasismen i Sverige och världen. När demokratin hotas måste vi samla all vår kraft för att bevara den och stå upp för FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Allt vi lärde oss av andra världskriget finns samlat i denna deklaration.

Donald Trump har stora drömmar om att bli USA:s president och han har gått från att ses som en pajas till att vara en av favoriterna. Trump är också känd för att säga minst sagt rasistiska saker, samtidigt han använder Sverige som ett positivt exempel i sin extrema retorik. Att bli sammankopplade med en person som säger att kvinnor endast finns till för att tillfredsställa män är knappast något ett land vill bli hopkopplat med. Som svenskar vill vi inte vara hopkopplade med en man som bland annat tycker att mexikaner är tjuvar och våldtäktsmän. Nu måste vi säga stopp! Vi kan inte låta Donald Trump känna sig välkommen i vårt land! Källor: http://www.huffingtonpost.com/entry/18-real-things-donald-trump-has-said-about-women_55d356a8e4b07addcb442023 https://www.washingtonpost.com/news/fact-checker/wp/2015/07/08/donald-trumps-false-comments-connecting-mexican-immigrants-and-crime/

Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.

Jag kom till Sverige den 13 oktober 2015 efter att ha flytt från hot och förföljelse i Kurdistan, Irak – ett land där varken staten eller polisen kan skydda mig. Sedan 2017 har jag arbetat hårt varje dag, försörjt mig själv och lärt mig svenska helt på egen hand utan SFI, eftersom jag valt att arbeta och bidra direkt till det svenska samhället. När mitt asylärende avslogs 2018 erbjöds jag att söka arbetstillstånd. Det gjorde jag, och fick det förlängt i många år fram till nyligen. Migrationsverket anmärker nu på att jag inte berättade om mina skyddsskäl under tiden jag hade arbetstillstånd. Men min förklaring är helt mänsklig: Jag fokuserade på att arbeta och bygga en trygg framtid. Eftersom jag befann mig i Sverige och trodde att jag var säker, behövde jag inte oroa mig för hoten i mitt hemland – jag skulle ju inte tillbaka dit. Det var ett logiskt val för att få ett snabbt beslut och kunna leva i fred, men Migrationsverket vägrar att lyssna på denna förklaring. År 2023 träffade jag min sambo Yuliia och vi förlovade oss. Den 2 juli 2025 föddes vår son här i Umeå. Idag är han exakt 10 månader och 17 dagar gammal. Min sambo och min son är ukrainska medborgare med skydd under EU:s massflyktsdirektiv. Migrationsverket vägrar att ge mig uppehållstillstånd baserat på min familj, med hänvisning till att deras status är tidsbegränsad. Denna strikta regel slår extremt hårt i Sverige; i andra länder, som exempelvis Finland, Tyskland, Spanien,bla bla tillåts familjer i samma situation att hålla ihop. Nu vill Migrationsverket utvisa mig till Irak. Jag kan inte återvända dit på grund av livsfara, och jag kan absolut inte ta med mig min ukrainska familj till Kurdistan där jag själv inte är säker. De varken kan eller vill följa med mig dit. Myndigheterna föreslår att jag ska åka till ett tredje land utanför Europa, men jag har inget annat land som tar emot mig. Det enda andra land som har en koppling till min familj är Ukraina, men där pågår ett fullskaligt krig. Hade det varit fred i Ukraina hade vi kunnat åka dit tillsammans, men som situationen är nu kan jag inte kasta in mitt spädbarn och min sambo i ett krigsdrabbat land, och jag kan inte åka dit själv utan dem. Europa har lovat att skydda ukrainska flyktingar, men genom att utvisa mig straffar Sverige min son. Att utvisa en pappa från sitt spädbarn bryter brutalt mot Barnkonventionen. Om Sverige utvisar mig kommer jag att förlora all kontakt med min familj och helt missa min sons uppväxt. Det kommer att orsaka min son ett livslångt psykiskt trauma och kränka hans rätt till båda sina föräldrar. Jag överklagar nu till Migrationsöverdomstolen. Snälla, skriv under denna namninsamling för att visa domstolen och politikerna att en skötsam, arbetande pappa hör hemma hos sin son och sin sambo här i Umeå. Splittra inte vår familj!

För att många kvinnor lider dagligen av väntetider, felbehandling, feldiagnostisering, felmedicinering och får inte rätt vård och därav ingen chans till ett liv med mindre smärtor och besvär och därav chans till ökad livskvalite. I Sverige erbjuds kvinnor med besvär och smärtor mestadels bara hormoner medan forskning visar att detta aldrig tar bort endometrios härdar och sammanväxningar och för att ca 1/3 av endometrios patienter har progesteron resistans samtidigt som 60-80% som får kirurgisk åtgärd upplever förbättring och ökad livskvalite men majoriteten nekas den möjligheten. och för rätten till korrekt diagnostisering som bara kan ges via titthålsdiagnostik och då detta erbjuds bara en bråkdel av alla drabbade. Patienter blir ju i dagsläget lidande om rätt hjälp inte erbjuds i Sverige eller om man känner sig felbehandlad och felbedömd av svensk sjukvård. Om rätt sorts vård/åtgärd/medicinering som önskas bara erbjuds utomlands inom eu men man inte har möjlighet att betala för det själv. 

Det konstiga är att all brottslighet som finns inom SD inte har påverkat förtroendet för detta parti. Det är dags att ändra på det! Det är valår i år.

1. Det är en förlust för det svenska samhället ​När vi utvisar människor som redan arbetar och betalar skatt förlorar Sverige viktig kompetens och arbetskraft. Det drabbar arbetsgivare som satsat på sin personal och det innebär förlorade skatteintäkter som annars skulle gått till skola, vård och omsorg. ​2. Det splittrar liv och skapar mänskligt lidande ​Att tvingas lämna ett land där man har byggt upp ett hem, skaffat vänner och kanske bildat familj är ett enormt trauma. Det är djupt omänskligt att rycka upp människor som har gjort allt rätt, följt lagar och blivit en del av vår gemenskap, bara för att skicka dem till en plats där de inte längre har något. ​3. Det skapar otrygghet och sänker moralen ​Ett rättssäkert system bör belöna integration. När de som kämpar och etablerar sig ändå utvisas, skapar det en känsla av hopplöshet och otrygghet – inte bara för de drabbade, utan även för grannar, kollegor och vänner som ser orättvisan ske på nära håll.

Varför vi kräver att Sverige ska erkänna Västsahara Västsahara är ett land som ligger på Afrikas västkust. Landet kallas även för Afrikas sista koloni. Från 1880-talet var Västsahara en spansk koloni. Vid 1975 skulle Västsahara bli avkolonialiserat men Spanien överlämnade Västsahara i ett illegalt avtal till Marocko och Mauretanien. Båda de länderna gick beväpnat in i Västsahara, som hade sin egen befrielserörelse Polisario sedan två år tillbaka. Marocko vann över både Mauretanien och Polisario. Polisario befinner sig än idag i exil i grannlandet Algeriet. Därifrån utropade de den självständiga staten Sahrawi Arab Democratic Republic (SADR) år 1976, som borde inkludera hela Västsahara, i nuläget är det den östra tredjedelen av landet som är nästintill obebodd. De bor tillsammans med ungefär 200 000 västsaharier i flyktinglägrena som byggdes upp vid Marockos invasion 1975, för nästan 50 år sedan.  Västsahara är rikt på naturresurser och därmed av stort ekonomiskt intresse för Marocko. All vinst från fisk, grönsaker, förnyelsebar energi och fosfat som produceras på västsaharisk mark går till Marocko. Det pågick en väpnad konflikt mellan Marocko och Polisario från att Marocko invaderade 1975. Vid 1991 blev det ett eldupphör då båda länderna undertecknade ett avtal från FN om vapenvila. I avtalet ingick det även att det skulle hållas en folkomröstning där västsaharierna skulle välja mellan att vara ett självständigt land eller att tillhöra Marocko. FN har ännu inte genomfört denna folkomröstning. En av anledningarna till det är Marockos starka band till Frankrike. Frankrike har en permanent plats och vetorätt i FN:s säkerhetsråd, och blockerar gång på gång omröstningar vars utfall missgynnar Marocko. På en del kartor finns inte ens Västsahara som land, den landytan räknas istället till Marocko. Marocko har sedan 2004 även sagt nej till att Västsaharas självständighet är ett alternativ. Det, tillsammans med att FN inte har genomfört folkomröstningen, är en av orsakerna till att Polisario och Marocko avbröt vapenvilan 2020. Idag är dessa två stater i krig mot varandra. Genom Västsahara går världens längsta aktiva mur på 2 700 km, vilket är den näst längsta muren efter kinesiska muren. Att muren är aktiv betyder att Marockos militär och landminor befinner sig där. Väster om den ligger det område som är under marockansk kontroll, ungefär två tredjedelar av landets yta. Dit får varken journalister eller oberoende observatörer resa. Alla nyheter och uppdateringar om vad som händer väster om muren kommer från västsaharier, som riskerar sin egen säkerhet för att dokumentera och sprida information till omvärlden. I den ockuperade delen blir västsaharier nekade jobb och bostäder enbart för sin etnicitet. De blir även straffade, det vill säga, misshandlade, fängslade och ibland mördade av Marockos militär för att visa västsaharas flagga, filma och ha fredliga demonstrationer. Sveriges riksdag beslutade 2012 att Sverige skulle erkänna Västsahara som en egen stat. Det har ännu inte skett. Med den här namninsamlingen vill vi sätta press på regeringen att fullfölja riksdagsbeslutet från 2012. Erik Christiansson, Saga Gabrielsson, Linn Karpsten Klangevik, Kyoka Ogata, Mei Sakai, kursdeltagare på Res och förändra världen-kursen, Färnebo folkhögskola Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna  Susanne Gerstenberg, Kvinnor för Fred Adolfo Ovalle, ordförande Latinamerikagrupperna Paul Carlsson, ordförande Praktisk Solidaritet Matts Mattsson, Solidaritet Nordost Benjamin Ladraa, medgrundare av Solidarity Rising Klas Sellström, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika

Kan du inte be på BTH längre pga nya öppettiderna till stillarummet? Joina namninsamlingen! Tillsammans är vi starka och kan göra förändring. Då vi inte har fått respons från BTH, så är din röst superviktig för att få ledningen att förstå hur många som blir drabbade av nuvarande situationen! Rummet är en viktig resurs för många av oss här på BTH, då det erbjuder en plats för reflektion och återhämtning för en mångfald av behov och trosövertygelser. I dagsläget har Stilla rummet begränsade öppettider, vilket har orsakat bekymmer bland oss studenter som använder rummet dagligen för att utföra sina böner. Det är viktigt att notera att under sommarhalvåret sträcker sig de muslimska bönetiderna även till kvällen, vilket ytterligare förstärker behovet av att tillhandahålla ett tillgängligt utrymme för böner under senare timmar. Bönen är en viktig del av vår tro och personliga utveckling. För många av oss är det en tid för stillhet, återkoppling och andlig upplevelse som bidrar till vårt välbefinnande och fokusering. Meditation har även påvisats ha positiva effekter på studieprestationer och välmående. Vi anser det vara av yttersta vikt att institutionen strävar efter att tillgodose behoven hos alla studenter, oavsett deras trosövertygelser. Utan möjlighet att utföra våra böner på lämpliga platser kan vissa studenter tvingas söka andra utrymmen, vilket kan vara olämpligt för både dem och deras omgivning. Avsaknaden av ett avskilt utrymme för bön har dessutom ökat behovet för användning av utrymningsvägen i G-huset, som studenter har uppmanats att undvika. Med detta i åtanke skulle vi vilja föreslå att avskaffa öppettiderna för Stilla rummet eller i värsta fall förlänga det till kl 00 för att tillgodose behoven hos våra muslimska studenter, och säkerställa en inkluderande miljö för alla på högskolan. Detta skulle inte bara möjliggöra för studenter att utföra sina böner i rätt miljö, utan också främja en känsla av gemenskap och respekt för alla religiösa och kulturella traditioner.

Vi behöver visa Turkiet att vi inte kan acceptera att man kriminaliserar kärlek, och visa att vi Sverige som land kan bättre. Vi kan inte tillåta att stötta ett land i att normalisera iden att kärlek är en akt av terrorism!