Nuvarande asylpolitik är ett hån mot civilsamhället som ställde upp 2015. Bara för de ensamkommande ungdomarna kan 100 000 svenskar ha engagerat sig - och fortsätter engagera sig idag. Politiken förändrar samhället. De som finns omkring flyktingarna, i alla åldrar, förlorar tilltron till samhällssystemet. Signalerna från regeringen är att man inte bryr sig om civilsamhället, och att solidaritet med utsatta inte är viktigt. I stället för att tillvarata resurser, få integration och arbetskraft får vi ett växande skuggsamhälle. Det drabbar oss med ökande drogmissbruk och kriminalitet. Vårt samhälle blir osäkrare och resurser måste läggas på polis, rättssväsende, fängelser etc. Samtidigt är utvisningssystemet extremt dyrbart, med rättsprocesser, gränspolis, förvar och transporter av människor som bara vill få arbeta. Vi som har hört flyktingarnas berättelser, vi som har träffat dem, umgåtts med dem, arbetat med dem, vet vilka vanliga och fina människor de flesta av dem är. De har blivt våra vänner, våra familjemedlemmar. Varje utvisning karvar ett hål i våra hjärtan ...

Vi behöver mobilisera motkrafter mot den ökande främlingsfientligheten och rasismen i Sverige och världen. När demokratin hotas måste vi samla all vår kraft för att bevara den och stå upp för FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Allt vi lärde oss av andra världskriget finns samlat i denna deklaration.

Donald Trump har stora drömmar om att bli USA:s president och han har gått från att ses som en pajas till att vara en av favoriterna. Trump är också känd för att säga minst sagt rasistiska saker, samtidigt han använder Sverige som ett positivt exempel i sin extrema retorik. Att bli sammankopplade med en person som säger att kvinnor endast finns till för att tillfredsställa män är knappast något ett land vill bli hopkopplat med. Som svenskar vill vi inte vara hopkopplade med en man som bland annat tycker att mexikaner är tjuvar och våldtäktsmän. Nu måste vi säga stopp! Vi kan inte låta Donald Trump känna sig välkommen i vårt land! Källor: http://www.huffingtonpost.com/entry/18-real-things-donald-trump-has-said-about-women_55d356a8e4b07addcb442023 https://www.washingtonpost.com/news/fact-checker/wp/2015/07/08/donald-trumps-false-comments-connecting-mexican-immigrants-and-crime/

1. Det är en förlust för det svenska samhället ​När vi utvisar människor som redan arbetar och betalar skatt förlorar Sverige viktig kompetens och arbetskraft. Det drabbar arbetsgivare som satsat på sin personal och det innebär förlorade skatteintäkter som annars skulle gått till skola, vård och omsorg. ​2. Det splittrar liv och skapar mänskligt lidande ​Att tvingas lämna ett land där man har byggt upp ett hem, skaffat vänner och kanske bildat familj är ett enormt trauma. Det är djupt omänskligt att rycka upp människor som har gjort allt rätt, följt lagar och blivit en del av vår gemenskap, bara för att skicka dem till en plats där de inte längre har något. ​3. Det skapar otrygghet och sänker moralen ​Ett rättssäkert system bör belöna integration. När de som kämpar och etablerar sig ändå utvisas, skapar det en känsla av hopplöshet och otrygghet – inte bara för de drabbade, utan även för grannar, kollegor och vänner som ser orättvisan ske på nära håll.

Varför vi kräver att Sverige ska erkänna Västsahara Västsahara är ett land som ligger på Afrikas västkust. Landet kallas även för Afrikas sista koloni. Från 1880-talet var Västsahara en spansk koloni. Vid 1975 skulle Västsahara bli avkolonialiserat men Spanien överlämnade Västsahara i ett illegalt avtal till Marocko och Mauretanien. Båda de länderna gick beväpnat in i Västsahara, som hade sin egen befrielserörelse Polisario sedan två år tillbaka. Marocko vann över både Mauretanien och Polisario. Polisario befinner sig än idag i exil i grannlandet Algeriet. Därifrån utropade de den självständiga staten Sahrawi Arab Democratic Republic (SADR) år 1976, som borde inkludera hela Västsahara, i nuläget är det den östra tredjedelen av landet som är nästintill obebodd. De bor tillsammans med ungefär 200 000 västsaharier i flyktinglägrena som byggdes upp vid Marockos invasion 1975, för nästan 50 år sedan.  Västsahara är rikt på naturresurser och därmed av stort ekonomiskt intresse för Marocko. All vinst från fisk, grönsaker, förnyelsebar energi och fosfat som produceras på västsaharisk mark går till Marocko. Det pågick en väpnad konflikt mellan Marocko och Polisario från att Marocko invaderade 1975. Vid 1991 blev det ett eldupphör då båda länderna undertecknade ett avtal från FN om vapenvila. I avtalet ingick det även att det skulle hållas en folkomröstning där västsaharierna skulle välja mellan att vara ett självständigt land eller att tillhöra Marocko. FN har ännu inte genomfört denna folkomröstning. En av anledningarna till det är Marockos starka band till Frankrike. Frankrike har en permanent plats och vetorätt i FN:s säkerhetsråd, och blockerar gång på gång omröstningar vars utfall missgynnar Marocko. På en del kartor finns inte ens Västsahara som land, den landytan räknas istället till Marocko. Marocko har sedan 2004 även sagt nej till att Västsaharas självständighet är ett alternativ. Det, tillsammans med att FN inte har genomfört folkomröstningen, är en av orsakerna till att Polisario och Marocko avbröt vapenvilan 2020. Idag är dessa två stater i krig mot varandra. Genom Västsahara går världens längsta aktiva mur på 2 700 km, vilket är den näst längsta muren efter kinesiska muren. Att muren är aktiv betyder att Marockos militär och landminor befinner sig där. Väster om den ligger det område som är under marockansk kontroll, ungefär två tredjedelar av landets yta. Dit får varken journalister eller oberoende observatörer resa. Alla nyheter och uppdateringar om vad som händer väster om muren kommer från västsaharier, som riskerar sin egen säkerhet för att dokumentera och sprida information till omvärlden. I den ockuperade delen blir västsaharier nekade jobb och bostäder enbart för sin etnicitet. De blir även straffade, det vill säga, misshandlade, fängslade och ibland mördade av Marockos militär för att visa västsaharas flagga, filma och ha fredliga demonstrationer. Sveriges riksdag beslutade 2012 att Sverige skulle erkänna Västsahara som en egen stat. Det har ännu inte skett. Med den här namninsamlingen vill vi sätta press på regeringen att fullfölja riksdagsbeslutet från 2012. Erik Christiansson, Saga Gabrielsson, Linn Karpsten Klangevik, Kyoka Ogata, Mei Sakai, kursdeltagare på Res och förändra världen-kursen, Färnebo folkhögskola Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna  Susanne Gerstenberg, Kvinnor för Fred Adolfo Ovalle, ordförande Latinamerikagrupperna Paul Carlsson, ordförande Praktisk Solidaritet Matts Mattsson, Solidaritet Nordost Benjamin Ladraa, medgrundare av Solidarity Rising Klas Sellström, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika

Kan du inte be på BTH längre pga nya öppettiderna till stillarummet? Joina namninsamlingen! Tillsammans är vi starka och kan göra förändring. Då vi inte har fått respons från BTH, så är din röst superviktig för att få ledningen att förstå hur många som blir drabbade av nuvarande situationen! Rummet är en viktig resurs för många av oss här på BTH, då det erbjuder en plats för reflektion och återhämtning för en mångfald av behov och trosövertygelser. I dagsläget har Stilla rummet begränsade öppettider, vilket har orsakat bekymmer bland oss studenter som använder rummet dagligen för att utföra sina böner. Det är viktigt att notera att under sommarhalvåret sträcker sig de muslimska bönetiderna även till kvällen, vilket ytterligare förstärker behovet av att tillhandahålla ett tillgängligt utrymme för böner under senare timmar. Bönen är en viktig del av vår tro och personliga utveckling. För många av oss är det en tid för stillhet, återkoppling och andlig upplevelse som bidrar till vårt välbefinnande och fokusering. Meditation har även påvisats ha positiva effekter på studieprestationer och välmående. Vi anser det vara av yttersta vikt att institutionen strävar efter att tillgodose behoven hos alla studenter, oavsett deras trosövertygelser. Utan möjlighet att utföra våra böner på lämpliga platser kan vissa studenter tvingas söka andra utrymmen, vilket kan vara olämpligt för både dem och deras omgivning. Avsaknaden av ett avskilt utrymme för bön har dessutom ökat behovet för användning av utrymningsvägen i G-huset, som studenter har uppmanats att undvika. Med detta i åtanke skulle vi vilja föreslå att avskaffa öppettiderna för Stilla rummet eller i värsta fall förlänga det till kl 00 för att tillgodose behoven hos våra muslimska studenter, och säkerställa en inkluderande miljö för alla på högskolan. Detta skulle inte bara möjliggöra för studenter att utföra sina böner i rätt miljö, utan också främja en känsla av gemenskap och respekt för alla religiösa och kulturella traditioner.

Vi behöver visa Turkiet att vi inte kan acceptera att man kriminaliserar kärlek, och visa att vi Sverige som land kan bättre. Vi kan inte tillåta att stötta ett land i att normalisera iden att kärlek är en akt av terrorism!

Polisbrutaliteten är en av de flera markörerna för institutionell rasism och offer för polisbrutalitet dras med det resten av sina liv. Därför bör frågan om polisbrutalitet sättas omgående på den politiska dagordningen.

Tillfällig uppehållstillstånd bygger en barriär mellan dem och samhället och hindra integrationen. Barnen får hanterar på samma sitt som de som har kommit tidigare, de får känna sig hemma trygga och säkra. Flyktingar letar efter ett land och de villkor som krävs är jättesvårt att nå. Det blir mobbning, förtryck och tortyr. Eftersom de nästan omöjligt och man känner sig stressad och att är inte välkomna i Sverige. Barnen känner sig mindre än de andra.

Det är dags att sätta stopp för väktare/ordningsvakter/polisers maktmissbruk och övervåld. Vi är många som känner ett stort obehag och missnöje för polisen och ordningsvakter idag. Vi är för många som blivit utsatta för deras övervåld och maktmissbruk, händelserna anmäls men ingenting händer. Vi känner oss maktlösa, och ingen tror på oss. Det här är människor i tjänst som ska skapa vår trygghet, men det är snarare tvärtom. Med en namninsamling kan vi visa vårt missnöje, och få igenom en förändring. Låt oss inte bli en stad där vi ska acceptera övervåld från folk i uniformer. Låt oss inte tystas ner! Hör våra röster och stoppa deras våld!