Detta är en viktig fråga för jämställdhet samt en mänsklig rättighet att ha full makt över sin egen kropp. I juli 2019 infördes den första samtyckeslagen som är ett stort steg i rätt riktning. Nu saknas kunskap inom vad samtycke innebär. Detta är något "samtyckeskondomen" och VågaFråga UF:s arbete kommer att bidra med. Genom din underskrift ökar du chansen att "samtyckeskondomen" kommer ut till Sveriges ungdomar.

Jordens medeltemperatur har redan stigit med drygt en grad. I Järfällas koldioxidbudget (Kevin Anderson m.fl) konstaterades redan 2017 att 1,5°C målet i Parisavtalet tyvärr inte längre ett rimligt eller nåbart åtagande. För att klara 2 grader krävs ett minimum av årliga utsläppsminskningar på 10 % i absoluta termer – men snabbt öka denna takt upp till 15 % per år. Om en lägre ambitionsnivå sätts i form av en fördröjd start eller lägre årliga utsläppsminskningar, innebär antingen att en trolig chans att uppnå 2°C åtagandet inte längre är möjligt, eller att ännu mer drastiska utsläppsminskningar krävs. Nödläge innebär en mycket svår situation där liv står på spel och det kanske kan kännas alarmistiskt att till det ordet. Men redan idag ser vi allt oftare extremväder som kostar människor livet, runt om i världen. Och vilda djur och växtlighet hinner inte anpassa sig när klimatet ändras så drastiskt. Nu måste det bli ett slut på att skjuta problemet på framtiden. Vi är sista generationen som kan vända utvecklingen, och vi måste ge röst åt alla som ännu inte är födda eller är för små för att föra sin talan kring den klimatproblematik som de inte bidragit till. Tack! Fridays For Future Järfälla

Just nu ligger åter igen ett groteskt lagförslag på bordet i Turkiet där en man som våldtar en flicka kan slippa straff om han gifter sig med barnet. Det pågår en våldsepidemi mot kvinnor i Turkiet och enligt feministiska aktivister är lagförslaget ett sätt att försöka dölja detta faktum. Juridiska experter säger att förslaget kommer leda till ännu mer våld och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn. För fyra år sen var samma förslag uppe och då gick det inte igenom och nu kämpar kvinnorättsorganisationer för att stoppa det igen. Sveriges feministiska regering måste stötta de turkiska aktivisterna och sätta hårt mot hårt mot Turkiet. Vi får inte överge Turkiets kvinnor och barn. Varje vecka på torsdagen träffas riksdagens utrikesutskott och det är ett utmärkt tillfälle att offentligt fördöma Turkiet. Läs mer: https://www.theguardian.com/world/2020/jan/23/turkish-activists-oppose-amnesties-for-child-rapists

Att vara ”statslös” innebär att inte ha medborgarskap eller nationalitet i något land och att helt sakna medborgerliga rättigheter. Den som är statslös kan inte utvisas till något land men som ett exempel kan nämnas att Migrationsverket menar att säkerhetsläget i Gaza inte längre hindrar att palestinier utvisas dit. Detta trots att att Israel regelbundet fäller bomber över Gaza då många oskyldiga civila dödas och många obeväpnade gazabor skjuts av israeliska krypskyttar då de demonstrerar för sin frihet. Möjligheten för dem att ta sig in i Gaza är obefintlig.

Vi anser att ett beslut att förflytta klasser och minska skolan går helt emot dessa avsikter och är ett kortsiktigt beslut som får stora konsekvenser, inte bara på Rindö skola utan även på hela lokalsamhället.

Falkalyckan är ett demensboende. Dementa personer behöver trygghet och kontinuitet och sin invanda miljö. Därför ska de inte tvingas flytta.

För barnens skull, deras rätt till en trygg och bra skolgång.

Många äldre, särskilt ensamstående, har ont om pengar och de snålar och köper mat på rabatt. För dem är en bonuscheck på 25 kronor en stor sak som gör att de kan köpa den där chokladbiten. Nu gör ICA om sitt bonussystem så att du måste köpa för minst 2 000 en viss månad för att få bonuschecken. Om du inte handlar det inom en månad brinner bonuspoängen inne. ICA är Sveriges överlägset största matkedja och de tjänar multum. Att klämma åt främst äldre är snålt. Läs mer: https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/kJGdW9/ica-kunder-rasar-over-nytt-bonussystem

En person som är tvångsvårdad behöver vård under trygga förhållanden och skall slippa att oroa sig för att läkaren skall skada personens hjärna med ECT elchocker genom hjärnan. Oron är inte obefogad eftersom det finns läkare som älskar ECT. Det är många personer som har fått stora permanenta minnes förluster p.g.a. ECT. ECT bör vara sista utvägen vid djup depression, men då skall det vara frivilligt.

Vi lever i en tid av nedskärningar, så kallade effektiviseringar och budgetkriser. Detta påverkar även institutioner bland de mest centrala för människans identitet: historien och det gemensamma kulturarvet genom landets arkiv och biblioteksinstitutioner. Utan kompentent hantering, katalogisering och uppdatering av Arbetarrörelsens bibliotek tappar arbetarrörelsen sin egen berättelse. Det gör att andra ideologier och krafter kan genom historierevisionism och förfalskning förvränga den svenska historien. Vad säger det om vårt samhälle att inte ens arbetarrörelsens bibliotek kan tänka sig att betala för att förvalta sin historia? Men detta bör inte bara ses som en förlust för arbetarrörelsen utan för bibliotekssektorn i stort. Ännu ett bibliotek blir underprioriterat och underfinansierat. Biblioteken tappar i förtroende över hela Sverige och ses inte längre som den självklara mittpunkt för den svenska offentligheten som den en gång varit. I och med denna nedskärning så blir Arbetarrörelsens bibliotek, som i mer än ett århundrande stått för bildning och kunskap, endast en plats som samlar damm. Det är skamligt att inte låta kommande generationer ta del av det arv som byggt vårt samhälle. Läs mer om beslutet via pressmeddelandet på bibliotekens hemsida samt ett blogginlägg från professor i nordiska språk Olle Josephsson från 12 december 2019 respektive 22 januari 2020: https://www.arbark.se/sv/2019/12/nyheter-fran-arbark/ https://clarte.se/bloggen/11023-arbetarrorelsen-lagger-ned-sitt-bibliotek?fbclid=IwAR0HIjtcS9ncOD1ezxoVJRyIT7ZZQlpYBKSgbmIjAyw01tISRJP7sVmKak0

Rädda Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek! Det är med bestörtning vi nås av nyheten att Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek säger upp all bibliotekspersonal och totalt minskar personalstyrkan med åtta personer jämfört med i början av förra året. Alla inköp av böcker och tidskrifter har avbrutits. Kombinerat med att man nu gör sig av med nästan all bibliotekskompetens riskerar det att bli början på slutet för biblioteket. Det är inte uteslutet att detta kan leda fram till att frågan om att överhuvudtaget bevara biblioteksbeståndet väcks. Enkelt uttryckt riskerar ovärderliga delar av arbetarrörelsens idéarv att hamna i soporna om inte utvecklingen bryts. De omfattande nedskärningarna innebär också en kraftigt ökad press på den kvarvarande personalen, och har redan fått effekter i form av minskade öppettider och avskaffande av möjligheten att låna och återlämna böcker via ABF-huset. Detta är en följd av åratal av i princip oförändrade anslag i reella tal. Vad det innebär för förutsättningarna att bedriva verksamheten är uppenbart. Såväl staten som LO och Socialdemokraterna har satt Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek på undantag, och nu ser vi de dramatiska följderna. Det är särskilt allvarligt att detta sker i en tid då arbetarrörelsen är på reträtt, samtidigt som främlingsfientliga krafter har flyttat fram sina positioner. I flera europeiska länder har vi också sett angrepp och inskränkningar mot forskningsvärlden, kritiska medier med mera. Det allra sista som behövs i det här läget är att kasta arbetarrörelsens idéarv och minne i soporna och inskränka möjligheterna till forskning i dess historia. Vi 378 undertecknare slår vakt om arbetarrörelsens minne och möjligheten till forskning i arbetarrörelsens historia. Därför säger vi: rädda Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek! Anslagsgivarna måste skyndsamt skjuta till ökade resurser till verksamheten, och biblioteksverksamheten måste räddas. English: Save the library and historical archive of the Swedish labor movement! It is with great dismay that we learn that the historical archive and library of the labor movement of Sweden is dismissing their educated librarians and downsizing their personnel with a total of eight people compared to the beginning of last year. All purchases of books, journals and magazines have been canceled. In combination with the dismissal of almost all educated staff with the eradication of their competence, this is likely to be the beginning of the end of the library, and might even lead to a questioning of the existence of library institutions. Simply put, invaluable parts of the labor movement’s legacy are at risk of vanishing into garbage if this development isn’t halted and stopped. The extensive cutbacks will also imply heavier workloads on remaining staff, and have already affected the library’s open hours as well as the possibility to borrow and return books through the Workers' Educational Association (Arbetarnas bildningsförbund, ABF). This is a continuation of years of basically unaltered subsidies in real numbers. What this means for the maintaining of the organization is obvious. The state as well as the Swedish Trade Union Confederation (LO) and the Social Democratic Party have kept the library and archive of the labor movement on low priority, and now we see the dramatic consequences. It is particularly serious that this is happening during a time of retreat for the labor movement, all the while immigration critics are moving their positions forward. We have witnessed attacks and limitations in the research community of several European countries and their critical media. The last thing needed right now is the discard of the labor movement’s intellectual legacy and memory, and the possibility of insight into its history. This is why we say: save the library and historical archive of the labor movement of Sweden! Financial providers must quickly supply the institution, and the library must be saved from shutdown.

PS! Alla ni som skrivit under har, skriv gärna på namninsamlingen som finns för att få en folkomröstning! Gå med i Trafikupproret i Örebro på Facebook eller vänd er till Liberalerna för att skriva ut listor! Första etappen i superbussnätet har tagits och hela projektet väntas kosta en halv miljard kronor, samtidigt som det hotas med att lägga ner bussavgångar och t.o.m hela busslinjer samt slopa 3 timmars biljettövergång. Ofta är det de som bor i utkanten av Örebro kommun eller i de mindre orterna som drabbas av nedskärningarna och man blir "en tredje klassens medborgare". Man har nyligen satsat pengar på att låta bilägare få åka gratis buss en period för att få dem att byta till kollektivt, samtidigt så förlorar vi nästan alla bilägare när priserna höjs och bussen blir dyrare än bilen. I samma veva får vi höra att nästan alla Sveriges kommuner behöver spara pengar och kommer dra in på såväl omsorg som utbildning. Vart ligger Örebros prioriteringar? Är detta vad ni vill att skattepengarna ska läggas på? Uppdatering 24/6-20: Jag blev intervjuad av SVT Örebro 20/6 som kommer gå att se inom några dagar. Jag vill även lägga till lite mer information och aspekter inom detta ämne. Som jag förstått ska endast superbussarna gå i stan, så även endel av de som bor utanför stan men inte utanför kommunen kommer antagligen också behöva byta buss. Det finns personer som antagligen inte kommer kunna eller klara av att åka dessa superbussar som ska ha mest ståplatser och rymma så många som möjligt. Äldre människor, personer med såväl fysiska som psykiska funktionsvariationer eller människor som inte klarar av folksamlingar. Hur ska dessa människor kunna åka kollektivt inom stan? Jag har läst nyligen att bussen till och från Hjortkvarn ska tas bort, det enda kollektivmedel som finns där. Så samtidigt som de vill att vi ska åka mer kollektivt tar de också bort möjligheten för att det inte är "lönsamt". Återigen blir de på landsbygden tredje klassens medborgare, alla kan ju inte bo i stan så då måste de på landsbygden ha en fungerande och befintlig kollektivtrafik. Istället för att ta bort bussen helt skulle man kunna göra den beställningsbar som det finns på andra ställen, där jag bodde tidigare kunde man ringa minst 2 timmar innan vissa tider så kom det en mindre buss. Faktumet att 12 busslinjer lagts ned och sex stycken förkortas eller ändras är absurt, menar dem att vi har haft så många onödiga linjer? En buss som skulle dras in fick iallafall vara kvar efter protester (Ljusnarsberg). De försämrar den kollektiva trafiken för de i utkanten av Örebro kommun eller i andra kommuner i Örebro län, men i stan ska det läggas pengar på snabba och effektiva bussar. I flertalet delar av Örebro flyttar man inte om man inte har bil och körkort, flertalet gånger så ser man på Öbo att de erbjuder en att behålla köpoängen om man flyttar till exempelvis Kilsmo och Odensbacken. Öbo flaggar för dålig och nästan obefintlig kollektivtrafik där och det är antagligen en stor faktor till att det är svårt att locka folk att bo där. Man vill att vi ska åka kollektivt men man försämrar möjligheterna allt mer på landsbyggden. Man tvingar i princip in alla till stadskärnan eller där kollektivtrafiken är god. Om superbussarn införs kommer allt fler behöva göra bussbyten vilket kan resultera i en risk att allt fler väljer bort bussen. Detta projekt ska dessutom vara färdigt tidigast 2025, vill vi ha en uppgrävd stad så länge? Och till vilken nytta? Man påstår att befolkningen i Örebro har ökat, men tvärtom så har den enligt SVT minskat det senaste året. Det känns som att politikerna kör över oss medborgare och ville börja så fort som möjligt för att vi inte ska kunna stoppa dem. Det är vår stad också!