Daniella kom till Sverige från Palestina (Bethlehem) tillsammans med sin mamma och syster när hon var 7 år gammal. Nu är hon 20 år och har bott nästan hela sitt liv här.  Sverige är det enda hem hon känner till.

Till hösten 2025 har Västtrafik genomfört förändringar i busstrafiken, i Skaraborg innebär det i vissa delar påtagliga försämringar. Försämringar som leder till att många trogna resenärer, som åkt kollektivt under många år, nu tar bilen eller planerar inköp av ytterligare bil till hushållet för att kunna ta bilen. Det ska även noteras att dialogen med kommuner och kommunalförbund i området om turutbud med regionaltrafiken inte görs, trots att detta påverkar pendling och trafiksituation lokalt i stor utsträckning. Kommunerna får besked om hur förändringen ser ut, men bjuds inte in att delta i planeringen, trots stol lokal kunskap. Utöver sämre turtäthet på sträckor och tider med många resenärer, har direktbussar tagits bort och de nämnda linjerna dras med stora förseningar. Att bussar redan före förändringen gått fulla och ibland kört förbi hållplatser, utan att stanna på grund av detta, tas det ingen hänsyn till. Detta löses istället med fler bilresor.  På landsbygden är det märkbart när en buss som exempelvis linje 212 får färre avgångar, något som påverkar enskilda (främst ungdomar) märkbart. Att den tidiga avgången från skolorten tagits bort ger ungdomar en väntetid på 2 timmar efter skolans slut. En sådan tur borde rimligtvis kunna vara anropsstyrd. Särskilt då närtrafiken inte är tillgänglig på de tiderna. Det är också värt att lyfta de arbeten som påbörjats på väg 49, förändringar som planerat under lång tid och där beredskapen för att minimera förseningar som ökar med varje tur lyser med sin frånvaro. Detta innebär att Västtrafik med sin förändring skapar mer biltrafik, i en tid när Trafikverket går ut och ber om hjälp att minska biltrafiken för att minimera köbildning. Skulle Västtrafik följa Trafikverkets budskap, då skulle rimligtvis förändringen göras i den andra riktningen, med fler turer för att avlasta den aktuella sträckan de kommande två åren. I sammanhanget ska det även nämnas att det problem som uppstod i koppling till tågtrafiken kvarstår även efter denna förändring. Att pendla till Stockholm med buss till Skövde från väster går inte. Bussen är inte sällan sen, och bytestiden är enligt tidtabell 8 minuter till det första tåget 06.00. Även när bussen är i tid är bytestiden väl kort. Att linjerna dras med stora förseningar och att avgångar ibland ställs in efter förändringen är mer regel än undantag, i pendeltrafik är det sällan bussen är mindre än 10 minuter sen, något som pekar på orimliga tider satta i tidtabeller. Att tidtabellen inte går att hålla drabbar i förlängningen även busschaufförernas arbetsmiljö, både vad gäller rast/vila, känslan av att ha gjort ett bra jobb och inte minst i hur stämningen blir på plats mellan resande och chaufför. Det gör också att det som resande inte går att lita på att du kommer i tid om du tar bussen. De linjer som används som exempel i namninsamlingen är: Linje 200  Linje 212 Linje 600 (tidigare linje 1, inklusive direktbuss) Problemen förekommer dock på fler ställen och på många linjer i vårt omårde.

Om en kedja tar över och gör om stället till ännu en sportbar, försvinner inte bara en lokal – vi förlorar en bit av Göteborgs kultur och själ. Det är därför Q-märkning är så viktig. Här får inga Buffalo Wings, lökringar och själlös franchisekultur ta över. Här ska det inrökta rökrummet, toan utan lås, Vegas-maskinerna och julbelysningen som hängt i fönstret i decennier leva kvar.

Billigare SL-kort behövs SL-kortet är för dyrt. Så har det varit alldeles för länge. Priset på SL-kortet har gått upp mer än priset på bensin, mer än våra löner och mer än den generella prisutvecklingen i samhället. Samtidigt kämpar vi med att få pengarna att räcka till höga matpriser, hyror och räntor. Trots det kan politikerna göra det ännu dyrare nästa år. Då får vi ännu mindre att leva för. Men vi kan inte bara välja bort kollektivtrafiken när den blir dyrare. Vi behöver SL för att ta oss till jobbet och få vardagen att gå ihop. Billigare SL-kort är möjligt Vi vet att billigare biljetter är möjligt: • I Göteborg sänks priset på månadskortet vid årskiftet till 720 kr. • I Tyskland kostar ett månadskort för hela landet 640 kr. • I Wien kostar ett månadskort 340 kr. Politikerna prioriterar inte våra behov. Trots att billigare biljetter både behövs och är möjligt så har Stockholms politiker aldrig sänkt priset. För att politikerna ska sänka priset måste vi tvinga dem. Våra biljettköp finansieras till hälften av SL. Det ger oss makt! På arbetsplatsen kan vi strejka för bättre löner och villkor genom att gemensamt lägga ned arbetet. Det funkar eftersom det känns i arbetsgivarens plånbok. Som resenärer kan vi strejka för billigare biljetter på liknande sätt genom att gemensamt vägra betala fullt pris. Om vi köper rabatterade biljetter kan vi åka som vanligt samtidigt som det slår mot politikernas budget. Då tvingar vi politikerna att sluta höja priset och skära ner på trafiken. Tillsammans kan vi vinna! För att biljettstrejken ska fungera behöver vi vara många som hjälps åt. Tillsammans kan vi undvika SL:s kontrollanter, skydda varandra från böter och sätta press på politikerna. Alla krafter behövs – du som inte längre har råd med SL-kortet, du som har råd och kan betala lite extra till bötesfonden, och du som mest är arg på att politikerna inte prioriterar kollektivtrafiken. Skriv under om du stödjer biljettstrejken för billigare SL-kort.

SSRI/SNRI har flera olika biverkningar som försämrar livet för de som tar dem, sexuell dysfunktion, avtrubbade känslor etc. Vi som är satta i detta beroende, ofta utan att veta det då vården påstår att dessa mediciner inte är beroendeframkallande, bör kunna få hjälp precis som de som får hjälp av andra mediciner.

Jag kommer själv från Afghanistan och vet hur det känns att leva utan frihet. Ett land där oliktänkande tystas, där människor lever i ständig rädsla, och där ingen får välja sin egen väg eller tro fritt. Religionsfrihet existerar inte, och den som vågar avvika från normen riskerar hårda straff. Särskilt kvinnor drabbas. De får inte gå i skolan, inte arbeta, inte röra sig fritt, och de får inte bestämma över sina egna liv. Deras röster har tystats, men deras styrka lever kvar. I dag känns det som att världen har vänt bort blicken. Kvinnorna i Afghanistan har blivit osynliga i den globala debatten, som om deras lidande inte längre spelar någon roll. Men vi får aldrig vänja oss vid deras förtryck. Vi får aldrig acceptera tystnaden. Själv bor jag nu i Sverige, ett land där jag har fått uppleva frihet, trygghet och mänskliga rättigheter. Här har jag lärt mig vad jämställdhet faktiskt innebär: att kvinnor och män har samma värde och samma rättigheter. Att alla ska få utbilda sig, uttrycka sina åsikter och forma sina liv utan rädsla. Därför använder jag min röst för dem som tystas. Jag står upp för flickor som förnekas sin framtid, för kvinnor som tvingas leva i skuggan av män.  Vi får inte blunda. Vi får inte glömma. Tillsammans kan vi påverka och visa att talibanernas förtryck aldrig är acceptabelt. Låt oss stå enade för frihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter, överallt i världen.

Vi förstår behovet av effektivisering, men vi menar att det pedagogiska värdet och barnens bästa måste väga tyngre än organisatoriska lösningar. Att låta Ekens förskola vara kvar för de allra yngsta barnen är ett konkret sätt att säkerställa en trygg och forskningsbaserad start på deras utbildningsresa. Vi uppmanar er därför att ompröva beslutet och behålla Ekens förskola som en småbarnsavdelning för 1–3-åringar. På så sätt får barnen den trygga grund de behöver, och Hofors kommun visar att man sätter barnens bästa först. Med vänlig hälsning,

För att alla tjejer förtjänar att kunna försvara sig själva. För att vi vet att det sexualiserade våldet genomsyrar hela tjejers liv och diskriminerar inte ålder.  Det finns många olika möjligheter för att genomföra feministiskt självförsvar i skolan. Skolor runt om i landet har på eget bevåg lagt till feministiskt självförsvar i skolan. 2015 avsatte Göteborgs stad 5 miljoner kronor till feministiskt självförsvar, vilket visar att det absolut inte är något svårt att inom skolan arbeta mot det sexualiserade våldet och tjejers vardagsrädsla.  Om det feministiska självförsvaret kunde budgeteras för i Göteborgs skolor 2015, varför skulle det då inte längre vara möjligt? Vi vet att vi kan skapa förändring så länge som vi kämpar för det!  Håller du med om att feministiskt självförsvar i skolan låter som en bra idé? Se då till att skriva under denna namninsamling!

För att marsilino och hans familj är en del av oss alla

busskorten ger folk med daglig verksamhet en chans till att ha en fritid utanför dagliga verksamheten. vilket kan bli väldigt dyrt för folk som oftast lever på relativt låg ekonomi.

Det är viktigt eftersom om Mena åker tillbaks till Egypten då tar militären honom i 3 år och det kan hända krig ju genom några länder och Egypten som det hörs så de kan hända honom något där i Egypten, plus hans framtid kommer bli förstörd och då efter det kommer han inte kunna studera något i landet, men här i Sverige då han kan försätta kämpa med plugget som han brukar göra hela tiden och han kan blir något bra för landet som ekonom.

Det är viktigt eftersom om Marsilino åker tillbaks till Egypten så kommer hans framtid bli förstörd eftersom han kommer inte kunna fortsätta i skolan. Han kommer inte fortsätta studera och han kommer direkt åka till militären i tre år och efter tre år så kommer han inte kunna fortsätta  att lära sig i skolan eller fortsätta studera i landet.