År efter år har vi sett hur våra arbetsvillkor försämras, arbetsbördan ökat och hur arbetsgivaren gång på gång brutit mot ingångna avtal – utan några kännbara konsekvenser. HÖK 21 var ett svek, HÖK 24 var ett svek och HÖK25 är på väg att bli ännu ett svek. Det är inte längre hållbart att fortsätta acceptera avtal som arbetsgivaren delvis ignorerar, samtidigt som arbetsmiljön försämras och fler lärare blir sjuka eller tvingas lämna yrket. Det är dags att sätta ner foten, något som borde ha gjorts för länge sedan. Lönen är inte huvudfrågan – det är arbetsvillkoren. Vi kräver reglerad undervisningstid och reglerade klasstorlekar, något som fastslås av regeringens/riksdagens senaste utredning om regleringar i skolan. En lärare kan inte undervisa hur många elever som helst samtidigt, hur många klasser som helst och samtidigt bibehålla kvaliteten samt värna om hens hälsa. Det är dags att erkänna att läraryrket inte fungerar på samma sätt som industrin.  En fabriksarbetare kan öka produktionen genom effektivisering (ny organisation, ny maskineri) men en lärare kan inte undervisa fler elever och samtidigt upprätthålla samma kvalitet. Tvärtom – när planeringstiden och tid för efterarbete minskar, sjunker kvaliteten drastiskt. Detta drabbar både elever och lärare.  Återkommande nedskärningar gör att lärarkåren, i synnerhet i förskolan och grundskolan går på knäna: stödlärare, speciallärare, elevassistenter, kuratorer, psykologer och skolsköterskor försvinner från våra skolor, vilket ökar de befintliga lärarnas arbetsbörda ytterligare.  Svenska skolan är kraftigt underfinansierad och t.o.m. i en välmående kommun som Täby har man tyvärr exempel som träslöjdslärare som tiger material på byggarbetsplatser eller hemkunskapslärare som får nöja sig med två kanelpåsar i stället för fyra för att budgeten inte räcker till. Ibland kan det till och med vara inköpsstopp. Det finns t.o.m lärare som inte ens hinner ta ut sin lagstadgade lunchrast! Samtidigt sitter tusentals obehöriga människor på lärartjänster som enligt lag borde annonseras och tillfalla behöriga och legitimerade lärare. Ca 30% av undervisande personal i grundskolan är inte lärare (ännu högre i friskolorna), något som de flesta vårdnadshavarna inte känner till eller väljer att strunta i med förödande konsekvenser för elevernas kunskapsutveckling.  Anledningen brukar vara att de är billigare och lydigare än någon med lärarexamen. Många medlemmar har fått nog. Vi väntar på en förbundsstyrelse och en avtalsdelegation som vågar stå upp för oss och ta ut oss i strejk. Även om vi inte får exakt det vi kräver, kommer vi att ha visat arbetsgivaren att vi är redo att kämpa, vilket kommer att påverka framtida förhandlingar. Vi är färdiga med att stillatigande acceptera villkor som bryter ner oss och urholkar skolan.  Nu är det dags att agera – och att göra det på riktigt! Lärarkåren har länge varit redo för strejk, och många är beredda att tillfälligt gå ner i inkomst för att ta striden. Även om strejkkassan inte skulle räcka för en total strejk på obestämd tid kan man inleda med en fullskalig strejk och därefter övergå till 1–2 strejkdagar per vecka. En lågintensiv strejk 1-2 dagar i veckan skulle kunna pågå i flera månader, t.o.m år! Med rätt strategi kan vi maximera trycket på arbetsgivaren och minimera risken för att lärarna tvingas tillbaka under dåliga villkor. En riktad strejk skulle kunna planeras så att den påverkar arbetsgivaren och skolans verksamhet så mycket som möjligt – exempelvis under nationella prov, betygsättning, utvecklingssamtal och andra kritiska moment. Det finns säkert andra effektiva eller långdragna sätt att strejka på. Det handlar inte bara om att få ett bättre avtal här och nu, utan snarare om att skicka en tydlig signal: vi accepterar inte längre villkor som gör oss sjuka, som driver oss bort från yrket och som förstör kvaliteten i undervisningen. Även en misslyckad strejk skulle skicka rätt signal till arbetsgivaren. Man missar alltid alla skott man inte skjuter. Låt oss skjuta! Med förhoppning om mod och beslutsamhet,

Alla har rätt till värme o kärlek 

Det är viktigt eftersom alla har rätt till prisvärd mat. De kraftigt ökande matpriserna slår hårt mot hushållen, samtidigt som stora livsmedelskedjor gör enorma vinster. Det är en orättvis utveckling som måste stoppas. Genom att gå samman och påverka marknaden kan vi visa att vi inte accepterar att mat blir allt dyrare utan rimlig anledning. Konsumenter har makt, och genom att agera gemensamt kan vi pressa butikerna att erbjuda skäliga priser. Det handlar om rättvisa, ekonomisk trygghet och att stå upp för allas rätt till mat.

Så att dom ska kunna leva ett bra liv i Sverige och gå färdigt sina utbildningar.

Den ständiga personalomsättningen där personal byts ut och sägs upp skapar en oro och stress hos barn, föräldrar och personal. Nu har vi föräldrar i Järvas förskolor fått nog. Vi som föräldrar behöver säkerställa att våra barn får en god utbildning i en trygg miljö, något som alla barn har rätt till.

We affirm our unwavering commitment to the fundamental principles of free expression, academic freedom, and the pursuit of knowledge. The detention of Mahmoud Khalil—a Columbia University student who has actively participated in advocating for justice and amplifying marginalized voices—raises profound concerns about the erosion of these values in academic spaces and beyond. Universities are meant to be sanctuaries of open discourse, where diverse perspectives can be expressed without fear of persecution. The ability to question, critique, and challenge prevailing narratives lies at the heart of education and the advancement of society. Academic institutions must remain steadfast in protecting these rights, ensuring that students, faculty, and researchers can engage in meaningful dialogue and activism without the looming threat of retaliation. The arrest and detention of Mahmoud Khalil not only threatened his personal safety and academic future but also cast a chilling effect on students, educators, and activists who rely on free expression to advocate for change. Such actions risk silencing dissent, discouraging critical inquiry, and undermining the core mission of education as a space for dialogue, growth, and understanding. We call upon all academic institutions — to defend the right of students and scholars to engage in peaceful protest, express their beliefs, and contribute to global conversations without fear of punishment or deportation. We urge policymakers to uphold the principles enshrined in the First Amendment and to recognize that the pursuit of knowledge can only thrive in an environment where freedom of thought is not only permitted but protected. The fight for justice, equality, and truth should never be met with detention. We stand in solidarity with Mahmoud Khalil and all those who seek to defend the inalienable right to speak, learn, and advocate for a better world.

Följeslagarprogrammet startades 2002 efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem om internationell skyddande närvaro för utsatta civila i samband med den andra intifadan. Sedan dess har Sverige, tillsammans med ett 20-tal andra länder, deltagit i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Sedan programmets start har över 400 svenskar tjänstgjort som följeslagare på Västbanken. Nu har regeringen, genom Sida, avslutat programmets finansiering – trots att internationell skyddande närvaro behövs mer än någonsin. Det senaste året har rättslösheten ökat markant på Västbanken. Över 50 palestinska samhällen har tömts på grund av våld, hot och trakasserier från israeliska bosättare. Samtidigt har 41 bosättarutposter tillkommit, enligt den israeliska människorättsorganisationen Kerem Navot. Palestinier på Västbanken tvingas leva under konstant hot om våld och trakasserier från bosättare och militär. Följeslagarna har i 22 år funnits på plats för att skydda dem. De har bidragit med skyddande närvaro genom att: • Följa barn till skolan • Bevaka vägspärrar • Sova över hos familjer som hotas av bosättarvåld • Vandra med herdar som vallar sina får • Delta i olivskörden och plantera träd • Närvara vid gudstjänster Följeslagarna dokumenterar även brott mot mänskliga rättigheter och rapporterar vidare till FN och andra organisationer. Genom att synliggöra israeliska säkerhetsstyrkors och bosättares övergrepp spelar följeslagarna en central roll i att öka medvetenheten om mänskliga rättigheter och situationen i Palestina och Israel. Den svenska finansieringen möjliggör en fortsatt närvaro som är avgörande för att skydda civila och deras rätt till ett värdigt liv. Situationen blir allt mer akut Det senaste året har situationen på Västbanken försämrats drastiskt. Många internationella organisationer har tvingats lämna området, vilket gör Följeslagarprogrammet ännu viktigare. Varför är Följeslagarprogrammet viktigt? • Skyddande närvaro: Följeslagarna hjälper till att dämpa våldet och skyddar civila som lever under hot och förtryck. • Bevakning och rapportering: De dokumenterar brott mot folkrätten och lyfter fram konsekvenserna av ockupationen för både palestinier och israeler. • Opartiskhet och ickevåld: Programmet arbetar utifrån principer om ickevåld och opartiskhet, utan att ta ställning i konflikten, men med en tydlig ståndpunkt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Konsekvenser av indragen finansiering Beslutet att avsluta finansieringen av Följeslagarprogrammet riskerar att lämna civila palestinier på Västbanken utan det skydd och stöd som programmet erbjuder. Detta beslut har kritiserats av flera organisationer och politiker som menar att programmets insatser för att skydda mänsklig värdighet och främja fred är viktigare än någonsin. Den här namninsamlingen har startats av tidigare deltagare i Följeslagarprogrammet. Läs mer om programmet här.

Dom kan få en chans att stanna i Sverige med eran hjälp

Ställföreträdande saknar rättssäkra och värdiga förutsättningar – vi kräver handling! Gode män och förvaltare gör en ovärderlig insats för personer som behöver stöd i vardagen. Men dagens lagstiftning brister i rättssäkerhet och kvalitet, vilket drabbar både de som behöver en ställföreträdare och de som utför uppdragen. Detta måste förändras! Sedan 2021 finns förslag på regeringsnivå för att förbättra systemet – men inget har hänt. Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS) har länge drivit på för en lösning. Vi har lyft frågan till politiker, föreslagit förbättringar och krävt handling. Vi vill se: ✔ Ett nationellt ställföreträdarregister – så att behörighet blir tydlig och administrationen enklare. ✔ Bättre digitala lösningar – för att minska utanförskap och förenkla arbetet. ✔ Tydligare lagstiftning – som stärker rättssäkerheten och värnar de mest utsatta. Regeringen måste agera! Läs mer om vårt arbete och skriv under vår namninsamling för att sätta press på justitieministern. Vi är Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare. Vi samlar medlemmar med olika typer av lagreglerade frivilliguppdrag, bland annat gode män och förvaltare. Vi ger våra medlemmar stöd i sina uppdrag och erbjuder bland annat de försäkringar våra medlemmar behöver för att vara trygga i sina uppdrag. Har du ett lagreglerat frivilliguppdrag är du varmt välkommen som medlem, läs mer på rfs.se

1. Förbättrad tillgänglighet för äldre och personer med funktionsnedsättning   2. Social inkludering och jämlikhet   3. Stöd för den lokala ekonomin   4. Miljö- och hållbar utveckling   5. Effektivare kollektivtrafiksystem   6. Minskat bilberoende och trafikbelastning   7. Ökad självständighet för invånare utan bil   8. Förbättrad service till centrala delar av staden   9. Underlättad tillgång till samhällsresurser   10. Främjande av en levande och attraktiv stadsmiljö  

Rättsliga invändningar Förvaltningslagen anger att myndigheters beslut ska vila på saklig grund och att berörda parter ska ges möjlighet att yttra sig innan ett beslut som påverkar dem fattas. • Har kommunen säkerställt att föräldrar och skolledning har fått en reell möjlighet att påverka beslutet innan det fattas? • Har en barnkonsekvensanalys enligt barnkonventionengenomförts i enlighet med det lagstadgadebarnrättsperspektivet i svensk lagstiftning? • Är förslaget förenligt med gällande detaljplaner? • Kommunallagen kräver att beslut ska vara proportionerliga i förhållande till problemet de avser att lösa. • Vilka mindre ingripande åtgärder har kommunen analyserat och testat innan detta relativt långtgående förbud föreslogs? • Finns en dokumenterad riskanalys av de alternativa skolvägarna och vilka konsekvenser de får för barnens säkerhet? Begäran Med anledning av ovanstående begär vi i EFF att: 1. Tekniska nämnden drar tillbaka förslaget i sin nuvarande form och avstår från att fatta beslut om trafikförbudet innan en fullständig konsekvensanalys har genomförts. 2. Kommunen inleder en dialog med berörda parter, inklusive skolledningen och föräldraföreningen, för att identifiera alternativa åtgärder som bättre uppnår syftet med trafiksäkerhet. 3. En barnkonsekvensanalys genomförs och offentliggörs, i enlighet med barnkonventionen och svensk lagstiftning, innan något beslut fattas. 4. En analys över förslagets förenlighet med gällande detaljplaner och ifall nödvändiga bygglov har sökts. 5. En kostnadsuppskattning av att genomföra förslaget  Hör av er om ni har synpunkter eller frågor, Vänligen Johannes Rudbeck ordf Elevverkets Föräldraförening EFF

Det är viktigt att stoppa de digitala nationella proven nu eftersom systemet har visat sig ha fundamentala brister som redan lett till inställda prov. Problemen med rättstavningsfunktionen och dataskyddet är bara symptom på djupare tekniska problem. Trots att närmare 700 miljoner kronor investerats, plus enorma summor som skolorna tvingats lägga på anpassningar, finns ingen trovärdighet i att systemet någonsin kommer att fungera i full skala. De upprepade problemen tar värdefull tid och energi från undervisningen, vilket direkt drabbar elevers lärande och skapar onödig stress för både lärare och elever. Samtidigt är ett nytt betygssystem på väg enligt den nya utredningen, vilket skulle kräva en helt annan typ av prov än vad nuvarande system är designat för. Dessutom löper avtalet för det nuvarande provsystemet ut 2027, vilket innebär att en ny upphandling ändå är oundviklig. Tekniken har utvecklats avsevärt under de sju år projektet pågått, vilket gör nuvarande lösning föråldrad innan den ens fungerar. Att fortsätta med ett system som utlöser så många varningssignaler vore oansvarigt mot elever, lärare och skattebetalare. Att stoppa projektet nu är inte ett misslyckande utan ett ansvarstagande som möjliggör en omstart med moderna lösningar som faktiskt fungerar.