Man kan tycka att det borde finnas tydligt beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter hur många anställda som behövs på en avd. med 10 äldre boende, för att de anställda ska kunna uppfylla den arbets-beskrivning de har. och efterleva den Nationella värdegrunden för äldreomsorgen, som b.la talar om att de äldre har rätt till egen tid med sin Kontaktperson 1 timme 1 gång i veckan, minst en utevistelse om dagen och minst en social aktivitet om dagen. Idag finns på de flesta äldreboenden inte någon möjlighet att uppfylla dessa krav. Hur gärna personalen än vill. Det finns heller inget skrivet om att en demens-avd ska ha högre bemanning än en somatisk- en avdelning där de boende är fysiskt sjuka men där intellektet fungerar som vanligt- . Vem som helst, tycker man, borde förstå att en demens avdelning kräver en högre bemanning. Där vistas ju människor som förutom fysiska problem ofta inte kan förstå sin omgivning längre eller kommunicera på ett adekvat sätt. Vi måste säga hur det är, alla vi som arbetar i Äldreomsorgen, och alla som själva tar del av den, och deras anhöriga, och  experterna; forskare i vård och livskvalite', sociologer, och läkare specialiserade på äldre.  Vi måste sätta ner foten och säga: Det här går inte längre. Det är helt oacceptabelt att det får se ut såhär idag och det måste få ett stopp! Var är facket och Skyddsombuden i denna beslutsordning? Ledningen, vare sig den är privat eller kommunal, har ju ekonomiska intressen att rätta sig efter och vill ju, i alla fall om det är ett privat boende, gå med vinst. Även de kommunala boendena har dock en budget som kommunen har avsatt att hålla sig till, och är den för liten så blir ju också naturligtvis bemanningen anpassad efter detta och för liten den med.  Hur har detta sätt att bemanna uppstått undrar jag? Det är som att säga att ledningen på ett sotar-företag ska säga hur många skorstenar som ska rengöras på en dag, utan att först ta reda på hur lång tid det tar, och fråga sotarna själva vad de anser att de hinner med under en dag. Företaget skulle inte fungera, för de skulle ju lova sina kunder service som inte kunde utföras på avtalad tid, eftersom sotarna inte hann med helt enkelt. Det blir ingen bra PR för ett företag. De måste ju se hur jobbet går till och anpassa sin personalstyrka efter det. -Vi har fem sotare anställda, och du kan få hjälp med din skorsten i början på nästa vecka tidigast, innan dess har vi fullbokat, är ju ofta ett svar man får i denna bransch, men i Äldreomsorgen, där delar man ut fina broschyrer till de som flyttar in och deras anhöriga där man lovar medbestämmande, aktiv fritid, utevistelse och personal som tar sig tid och lyssnar, utan att personalen har en chans att leva upp till detta. En grundbemanning på 2,5 personer på en avd med 10 demens-sjuka boende är ofta regel idag, och då ska man veta att flertalet demens-sjuka i stort sett uppfyller kraven för att få personlig assistans och alltså skulle ha det, om de inte var över 65 år. De 2, 5 personerna i personalen ska förutom att ge alla 10 boende medicin och frukost, sköta om dem och hjälpa dem med personlig omvårdnad, tvättning,  toalett-besök, påklädning och tandborstning, och matning när det behövs, dessutom sköta disk och iordningställa måltider, tvätta kläder, gå på möte med sjuksköterskan, tala med anhöriga, sköta sina ansvarsområden, beställa mat eller material till omvårdnad o.s.v. Dagen är full av grundläggande omvårdnad, och de 2,5 personerna gör vad de kan för att klara detta.  Att dessutom få ut de 10 boende som bor på avd och ge dem en social aktivitet varje dag,  är i stort sett omöjligt. Om detta måste vi prata! I dag, om en undersköterska påpekar för sin chef, att de inte har hunnit med det de skulle och att allt varit stressigt på dagen, så säger chefen i regel; -Ja, men ni var ju 2.5 personer, och det är ju grundbemanningen. Därmed är så att säga klagomålet avfärdat, och det finns inget mer att säga om saken. De hade ju grund-bemanningen uppfylld, och då har inte chefen gjort något fel. Detta måste vi belysa och få en förändring av! En grundbemanning ska aldrig få fast-ställas utan att de anställda, skyddsombud och expertis på området, har sagt sitt och fått sina krav hörsammade. Idag bestämmer alltså ledningen vad som ska vara grund-bemmaning på en avd, och skickar in uppgifter om detta till Social-styrelsen. Denna gör dock inget för att kontrollera om det är en rimlig uppskattning av personal-behovet, utan den kontrollen ska IVO göra. I praktiken så gör dock inte IVO det, utan de blandar sig i först om det uppstår direkta påtalade större problem på boendet. Arbetsmiljöverket borde också säga ifrån kan man tycka, men de har gång på gång avfärdat de 6:6-A-anmälningar som personal skickat in om stress och sjukdom orsakat av personalbrist på boenden. De sviker alltså personalen i äldreomsorgen vilket i sig är helt oförsvarligt, då undersköterskeyrket är det yrke som är värst drabbat av sjukskrivningar, såväl p.g.a fysiska skador och utslitning, som av utbrändhet och stress, och det alltså är rätt uppenbart att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter som tydligt säger hur bemanningen ska se ut på en avd, med t.ex 8,9 eller 10 boende och då också göra skillnad på om det är en demensavd. eller en somatisk avd. 

I ett läge när hela övriga Norrbotten skriker efter vårdpersonal i en svår tid gällande kompetensförsörjningen, väljer Älvsbyn en annan väg. Med stora nedskärningar i hemtjänst, försämrade scheman och arbetsvillkor. Forsätter man på inslagen väg kommer äldreomsorgen/Älvsbyn tappa stor kompetens och människor som brinner för sitt arbete. Det finns även en risk att personal flyttar från orten när övriga kommuner i länet letar febrilt efter personal. Kompetensförsörjningen i Älvsbyn som redan är svår riskerar att bli ännu svårare om människor blir uppsagda och man står fast vid schematjänstgöring som innefattar utökad helgtjänstgöring, färre lediga dagar och kortare framförhållning.  Vård och omsorg är kärnverksamhet som utför ett livsviktigt arbete dygnets alla timmar. Frågan är oerhört viktig för alla som bor i Älvsbyn. Gör din röst hörd. För personal och äldreomsorgen! 

Vårt krav: Vi kräver fler bussavgångar mellan kl. 18:00 och 00:00. Det ska vara enkelt att resa hållbart och prisvärt, även på kvällen. Skriv under för att visa att vi är många som vill ha en förändring!!!

Vi har under den senaste tiden tagit del av den bild som spridits om vår verksamhet. Den bygger, enligt vår uppfattning, till stor del på uppgifter från en eller ett fåtal medarbetare och speglar därför inte den samlade verkligheten. Vi som arbetar i verksamheten vet att det finns utmaningar, men också ett stort engagemang, professionalism och ett omfattande arbete som varje dag görs för våra omsorgstagare. Den bilden förtjänar också att få komma fram. Vi anser att beslut och offentliga uttalanden bör bygga på ett brett och rättvisande underlag där flera perspektiv tas i beaktande. En ensidig beskrivning riskerar att skada både medarbetare, verksamheten och förtroendet för den omsorg som bedrivs. Det är viktigt att även belysa ansvarsfördelningen vid eventuella missförhållanden. Medarbetare som arbetar nära de äldre har ett ansvar att rapportera brister och avvikelser, och det är sedan ledningens ansvar att ta emot informationen, utreda den och vid behov vidta åtgärder. I denna fråga finns det olika uppfattningar. Vår bild är att rapportering har skett och att åtgärder har vidtagits när brister har uppmärksammats. Därför anser vi att helheten behöver synliggöras, där både identifierade brister och det arbete som görs för att hantera och förbättra verksamheten får komma fram. Genom din namnunderskrift visar du att du står bakom en saklig, rättvis och nyanserad beskrivning av verksamheten, där både utmaningar och det goda arbete som utförs varje dag ges utrymme.

Oskarslund ska vara en plats där människor får leva sina sista år med trygghet, värdighet och respekt. Anhöriga ska kunna känna förtroende när de lämnar sina närstående i verksamhetens omsorg, och personal ska ha en arbetsmiljö som gör det möjligt att ge den vård och omsorg som de äldre har rätt till. Under en längre tid har det framförts återkommande kritik mot verksamheten från både anhöriga, personal och tidigare medarbetare. Medierapportering om allvarliga händelser har dessutom förstärkt oron och skadat förtroendet för verksamheten. Vi menar att Oskarslund behöver ett ledarskap som bygger på öppenhet, ansvarstagande, respekt och samarbete. När förtroendet för en verksamhet har skadats krävs tydliga åtgärder för att kunna bygga upp det igen. Detta upprop handlar inte om att peka ut enskilda personer. Det handlar om att säkerställa att Oskarslund blir ett vårdboende där omsorgstagare får den trygghet och värdighet de förtjänar, där anhöriga känner sig delaktiga och där personal kan utföra sitt arbete under goda förutsättningar. Vi skriver under detta upprop för att vi tror att förändring är möjlig – och för att våra äldre förtjänar det bästa.

Modersmålsundervisning och studiehandledning är en lagstadgad rättighet enligt skollagen och en central del av elevers kunskapsutveckling, språkprogression och identitetsutveckling. För många elever är modersmålet avgörande för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen och därmed nå gymnasie- och högskolebehörighet. Förändringar i organisationen påverkar inte bara strukturen, utan i praktiken elevers tillgång till undervisning, kontinuitet och likvärdighet. När undervisning samlas i större grupper eller förläggs längre från elevernas ordinarie skola kan det leda till försämrad tillgänglighet och minskad delaktighet. Enligt skollagen (2010:800) ska utbildningen vara likvärdig och tillgänglig för alla elever, oavsett språk, bakgrund eller skolenhet. Detta innebär att kommunen har ansvar för att rättigheten även fungerar i praktiken – inte enbart formellt. Varför är detta viktigt? Modersmålsundervisning och studiehandledning är en viktig del av många elevers utbildning. För många elever är stödet avgörande för språkutveckling, kunskapsresultat, delaktighet i undervisningen och möjligheten att nå vidare studier. Förändringar som påverkar tillgänglighet, kontinuitet eller kvalitet kan därför få konsekvenser långt utanför själva organisationen och påverka elevernas möjligheter att lyckas i skolan. Vi uppmanar Täby kommun att 1. säkerställa att elevernas rättigheter enligt skollagen, barnkonventionen och principen om likvärdig utbildning beaktas fullt ut vid alla beslut som rör modersmålsundervisning och studiehandledning, 2. offentliggöra relevanta beslutsunderlag, utredningar och konsekvensanalyser på ett öppet och transparent sätt i enlighet med offentlighetsprincipen och god förvaltningssed, 3. genomföra en reell, dokumenterad och inkluderande dialog med berörda elever, vårdnadshavare och personal innan beslut fattas eller genomförs, 4. säkerställa att eventuella organisationsförändringar inte försämrar elevernas faktiska tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning eller inskränker deras lagstadgade rättigheter, vare sig direkt eller indirekt, 5. ta fram en långsiktig och hållbar plan för verksamheten som stärker kvalitet, tillgänglighet, kontinuitet och likvärdighet för eleverna. Därför skriver vi under Barn har rätt till en likvärdig utbildning och till det stöd de behöver för att nå sin fulla potential. Vi uppmanar Täby kommun att säkerställa att framtida beslut om modersmålsundervisning och studiehandledning grundas på tydliga konsekvensanalyser och på elevernas bästa. Skriv under för en likvärdig skola, god tillgänglighet och starka rättigheter för alla elever. Skriv under för en likvärdig skola, elevernas rättigheter och deras integritet. Som berörd invånare har du, i enlighet med grundläggande demokratiska principer och förvaltningsrättsliga utgångspunkter, rätt att framföra dina synpunkter i ärenden som påverkar dig och dina barns utbildningssituation innan beslut fattas och genomförs.

Om Sveriges Radio börjar skapa en kultur där hat är acceptabelt, vart kommer det att sluta? Agnes Wolds sade att hon skulle göra ALLT i sin makt för att ”omvandla” sitt barnbarn om det vore trans även om det betyder att åka till fängelse i fyra år. Ska ett en person som blir betalt av VÅRA skattepengar få säga att psykisk-tortyr mot transpersoner är acceptabelt? 

För oss som bor i Simrishamns kommun är det viktigt att vi blir fler, då får vi ännu bättre samhällsservice och behålla alla våra fantastiska företag och affärer

Detta är viktigt då samtliga barn och unga ska ha samma förutsättningar i sin utbildning oavsett de omständigheter som äger rum i kommunen.  En målsättning som (antagligen) samtliga partier delar är att Arboga ska bli "Sveriges bästa skola". Detta mål kan därför inte uppfyllas utan resurspedagoger som kan hjälpa elever som på flera olika grunder kan behöva stöd i sin undervisning. 

Örebro kommun ska säkerställa att alla ungdomar som sökt sommarjobb får en faktiskt möjlighet till arbete. Ungdomar i särskilt utsatta områden, särskilt Vivalla, ska prioriteras eftersom behovet av stöd, arbetslivserfarenhet och framtidstro är som störst där.

VARFÖR DIN UNDERSKRIFT GÖR SKILLNAD • Rädda liv och framtidsdrömmar: Vi kan inte stå tysta när våra vänner och klasskamrater skickas som måltavlor till länder de inte längre känner. Att utvisa en tonåring till en krigszon är att medvetet förstöra ett liv som precis har börjat. • Försvara det mänskliga värdet: När vi tillåter att familjer splittras och att 18-årsdagen förvandlas till en dödsdom, urholkar vi de mänskliga rättigheter vi påstår oss stå för. Om rättigheterna inte gäller alla, förlorar de sitt värde för oss alla. • Sluta kasta bort Sveriges resurser: Det är ett svek mot samhället att utvisa de mest ambitiösa och integrerade unga människorna. Vi behöver deras kompetens, deras drivkraft och deras vilja att bidra till vår gemensamma framtid. • Bevara tryggheten och moralen: Ett samhälle som vänder ryggen åt sina mest sårbara ungdomar förlorar sin medmänsklighet. Genom att stoppa utvisningarna visar vi att vi står upp för rättvisa, trygghet och det löfte vi gav när de kom hit: att här räknas du som människa.

Kollektivtrafiken mellan Laxne, Mariefred och kringliggande orter fungerar idag inte tillräckligt bra för människors faktiska behov. Frågan har visat sig beröra långt fler än endast skolpendling. Efter att frågan lyfts lokalt har många invånare beskrivit problem kopplade till: * barns möjlighet att ta sig till skolan, * gymnasiependling, * arbetspendling, * kvälls- och helgtrafik, * anslutningar till tåg, * samt möjligheten att leva på landsbygden utan att vara helt beroende av bil. Människor beskriver att de: * behöver skjutsa barn varje dag, * tackar nej till arbeten, * har svårt att ta sig till aktiviteter och service, * eller blir helt begränsade om bilen går sönder. Frågan påverkar också äldre, ungdomar och hushåll utan bil. Det har dessutom framkommit ett stort lokalt engagemang från boende i bland annat Laxne, Mariefred, Skottvång och andra delar av området. Många beskriver att kollektivtrafiken försämrats över tid och att dagens lösningar inte motsvarar dagens behov. Bättre bussförbindelser skulle inte bara underlätta vardagen för boende utan också bidra till: * minskad klimatpåverkan, * starkare landsbygdsutveckling, * bättre tillgänglighet, * ökad möjlighet att bo kvar på landsbygden, * samt stärkt besöksnäring och lokal utveckling i området.