Den här familjen är våra fd grannar och för alltid våra vänner. Jag vill att de stannar här och fortsätta vara en del av Sverige! Sverige är hemma för dem alla och särskilt för Gaby - nu har de fått avslag på beslut från Migrationsdomstolen efter över ett års handläggningstid när de överklagade Migrationsverkets beslut om utvisning till El Salvador, där Jonathan och Silvia är födda. Gaby är 8 år och född i Sverige. Hon tränar innebandy, handboll och dans i Forsbacka. I Gävle tränar hon roller derby med Gävle Roller Derby ihop Edda och flera andra barn. Hon går även på musikaktivitet hos Kulturskolan i Gävle. Familjen är aktiva inom Svenska kyrkan och där går Gaby på miniorerna samt sjunger i luciatåget. Nu måste vi hjälpa dem! Dessutom är Gaby min dotters bästa vän - hur berättar man för sitt barn att din bästis ska utvisas och måste lämna landet? Hur gör man det när dem har gjort allt rätt och är goda människor? Snälla skriv under för att Gaby och hennes båda föräldrar ska få slippa utvisning til El Salvador och få stanna i Forsbacka, Sverige och få fortsätta med sina liv ihop med oss alla! Vill du hjälpa till med något? Hör av dig till mig Emma Eldevåg eller Jonathan Perez.

Sjukvården i Sverige brottas med brist på sjukvårdpersonal, speciellt sjuksköterskor och läkare. I Socialstyrelsens rapport från 2022 uppgav samtliga regioner att de hade brist på både läkare med specialistkompetens och specialistsjuksköterskor; ffa inom intensivvård, operation, psykiatri och barn och unga. SCB har beräknat att efterfrågan på specialistsjuksköterskor beräknas öka med 25% fram till år 2035. erfarenhet och utbildning inom vårdsektorn.Tillgång på specialistsjuksköterskor är även en yrkesgrupp som utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson lyft fram som en prioriterad grupp när det gäller att rekrytera personer med spetskompetens till Sverige.  Det medför en stor frustration när vi i vården ser hur Sverige numera behandlar invandrare med 

Flera företag som tidigare tillät distans- eller hybridarbete kräver nu att personalen ska återgå till kontoret. Dessa beslut fattas ofta av ledningar utanför Sverige, utan vetenskaplig grund eller dialog med de anställda. Det här får stora konsekvenser för många. Personer som anställts för att arbeta på distans tvingas nu pendla långa sträckor eller flytta, vilket skapar problem med till exempel barnomsorg.

Stoppa de stora barngrupperna – ge våra barn trygghet och fler pedagoger! Trosa kommun hävdar att pga demografi samt ekonomi så skulle 3 förskolor stängas... detta har i praktiken lett till att fler barn trängs ihop på färre förskolor. Detta har resulterat i att Trosa kommuns förskolor bryter mot de flesta av skolverkets riktvärden och barnens trygget, rättigheter och behov nu inte uppfylls. Likaså är arbetsmiljön för våra pedagoger under all kritik. Vi som skriver under reagerar starkt på den utveckling vi ser i Trosa kommuns förskolor. Barngrupperna har blivit så stora att barnens trygghet, lärande och välmående riskeras varje dag. I vissa grupper är det fler barn än Skolverkets riktmärken tillåter, och ofta finns för få pedagoger för att skapa en lugn och trygg miljö. När barngrupper slås ihop, när vikarier ersätter fasta pedagoger och när personalen går på knäna drabbas barnen hårdast. Många är små. De behöver stabila relationer, närvarande vuxna och en miljö där de kan leka, utvecklas och känna sig trygga. Vi accepterar inte: • stökiga och stressiga miljöer • för många barn på samma yta • för få utbildade pedagoger • otrygghet och bristande kontinuitet Barnen förtjänar bättre. Pedagogerna förtjänar bättre. Trosa förtjänar bättre. För mer ingående information samt siffror från skolverkets riktvärden m.m. kan läsas nedan ___________________________________________________________________ Mer ingående information med siffror 1. Barngrupperna överskrider Skolverkets riktmärken 1. Skolverket anger tydliga riktmärken för vad som anses vara trygga och utvecklingsmässigt lämpliga gruppstorlekar: 1. 12 barn i grupper med yngre barn (1–3 år) 2. 15 barn i grupper med äldre barn (3–5 år) 2. I flera av Trosa kommuns förskolor har grupper nu 10–50 % fler barn än riktmärkena, ibland med ännu fler barn när avdelningar slås ihop på grund av personalbrist. Detta ökar risken för stress, konflikter, otrygghet och sämre förutsättningar för lärande. 3. Skolverket är tydliga: stora barngrupper påverkar både barns trygghet och personalens arbetsmiljö negativt. 2. För låg personaltäthet strider mot nationella rekommendationer  1. Skolverket rekommenderar dessutom att bemanningen bör ligga runt: • 1 pedagog per 5 barn i grupper med yngre barn • 1 pedagog per 6–7 barn i grupper med äldre barn 2. När grupper slås ihop och fasta pedagoger ersätts av vikarier eller lämnas utan ersättning, hamnar bemanningen i praktiken ofta betydligt sämre än dessa nivåer. Det innebär att barn inte får tillräcklig vuxennärvaro, att pedagogerna tvingas prioritera “akuta behov” framför pedagogiskt arbete, och att kvaliteten sjunker oavsett personalens kompetens och engagemang. 3. Stökiga och otrygga miljöer påverkar både barn och personal 1. När många barn vistas på samma yta, särskilt om personalgruppen är ny eller varierande, ökar risken för: 1. hög ljudnivå och stress 2. Konflikter och oro 3. Olyckor (min son hade rymt utanför staketet en dag, aldrig hänt tidigare. Vad hade hänt om inte ett annat barn sagt till, vart var pedagogerna?) 4. Att barn inte blir sedda eller hörda 5. Att trygghet och relationer bryts när personal byts ut 2. Det är inte en arbetsmiljö som någon pedagog vill eller kan arbeta långsiktigt i, och det är inte en miljö där små barn kan utvecklas tryggt. 4. Förskolan ska utgå från barnens bästa – inte anpassas till nedskärningar Skollagen kräver att utbildningen ska vara trygg, likvärdig och utformas så att varje barn får det stöd det behöver.  När barngrupperna blir för stora och personalstyrkan för liten blir detta omöjligt, oavsett hur professionell personalen är.

• Värdighetsgarantin: Det handlar om våra äldres mänskliga värdighet. Grundläggande behov som renlighet, näringsintag och social kontakt får inte äventyras. Att inte ha tid att hjälpa någon upp ur sängen eller att sakna matvaror är ett brott mot den värdighetsgaranti kommunen ska stå för. • Arbetsmiljö och kvalitet: En ohållbar arbetsmiljö med oersatt tid och extrem stress leder till personalflykt – som jag själv vittnar om. Detta försämrar kontinuiteten och kvaliteten på vården ytterligare. Om systemet inte fungerar kommer personalen inte att stanna, och de äldre blir lidande. • Samhällsansvar: De äldre som byggt upp vårt samhälle förtjänar att bli omhändertagna med respekt. Att säkerställa att hemtjänsten har rätt förutsättningar är ett grundläggande samhällsansvar och en investering i en human välfärd.

Det finns ett behov av ett klorfritt badhus i Umeå, både för personer med allergier och astma och för alla som vill minska exponeringen för skadliga ämnen och värna om en giftfri inomhus- och utomhusmiljö. Klor kan dessutom bidra till negativa hälsoeffekter och orsaka slitage på byggnader. För att möta behovet föreslås att kommunen antingen omvandlar ett befintligt centralt badhus – exempelvis Navet eller Hemgården – eller bygger ett nytt klorfritt badhus på Teg. Detta skulle göra det möjligt att bada och simma året runt i en klorfri miljö, både inomhus och utomhus. Idag är tillgången till centrala badhus begränsad, vilket gör det svårt för sjukpensionärer, äldre och personer med funktionsnedsättning att ta sig till mer avlägsna badhus som Ersboda, Sävar, Holmsund, Hörnefors och Obbola. Ett centralt placerat klorfritt badhus skulle göra det betydligt lättare för fler att ta sig dit utan långa resor eller bussbyten. Förslaget är att börja med ett centralt klorfritt badhus och på sikt omvandla även övriga badhus i kommunen till klorfria alternativ.  Mvh Marie Johansson (Umeå)

Detta är viktigt eftersom Anis Khaled Gouaref redan har omplacerats, och hans frånvaro märks tydligt i vår vardag på Waterfront Building. Anis har varit en uppskattad och betydelsefull del av huset, och hans positiva energi, bemötande och engagemang har skapat trygghet och trivsel för alla som arbetar här. Utan honom har arbetsmiljön förändrats till det sämre. Vi vill att han ska få möjlighet att återvända eftersom hans närvaro gör stor skillnad för gemenskapen och stämningen i huset.

Det här är inte arbetskläder – skriv under för en trygg och värdig arbetsmiljö! Förskolan är en verksamhet med hög smittrisk. Kommunals medlemmar arbetar dagligen nära barn där förkylningar, magsjuka och andra infektioner kan förekomma. De hanterar snor, saliv, kräkningar och andra kroppsvätskor – men arbetsgivaren tillhandahåller inga arbetskläder för inomhusbruk. Resultatet? Privata kläder som riskerar att bli nedsmutsade och bära med sig smittoämnen hem till anhöriga och andra människor. Smitta fastnar i textilier. Utan arbetskläder ökar risken för att infektioner sprids vidare till infektionskänsliga personer, barn och människor vi möter i affären, eller på vägen hem. Eftersom arbetsgivaren inte erbjuder arbetskläder kan man heller inte kräva ombyte vid dagens slut, vilket förstärker risken ytterligare. Det här handlar inte bara om arbetsmiljö, det är också en reallönesänkning. Många av Kommunals medlemmar beskriver att man har separata garderober för jobb och privatliv och letar efter billiga kläder för att klara arbetsdagarna. Förskolemiljön sliter hårt på kläderna, och fläckar från färg, mat och andra material är vanliga. Fläckar som inte alltid går bort i tvätten. Det är orimligt att förskolepersonal ska bekosta och ständigt ersätta sina egna arbetskläder i ett modernt samhälle. Arbetskläder är en självklarhet i yrken med smittrisk, men inte i förskolan, den verksamhet som tar hand om det finaste vi har: våra barn. Det här är en fråga om arbetsmiljö, hälsa och rättvisa. Därför tar Kommunal nu upp kampen mot denna ojämställdhet och uppmanar alla, både privatpersoner och förskolepersonal, att skriva under namninsamlingen. Tillsammans kan vi sätta press på arbetsgivarna och politikerna: Det här är inte arbetskläder – och det är dags att ändra på det!

I ETT LÄGE MED EN ARBETSMARKNAD DÄR DET FINNS FLER SÖKANDE ÄN JOBB ÄR DET LIKA OLOGISKT SOM INHUMANT ATT SLÅ SÖNDER DET SISTA AV TRYGGHET. En aldrig tidigare skådad grymhet i Sverige. Tonläget hittills i debatten (om den finns alls) kring de katastrofalt dramatiska sänkningarna av ersättningsnivåerna för deltagare i Arbetsförmedlingens program inklusive dag-100-sänkningen, fångar inte vidden av allvaret och konsekvenserna. Tonläget borde utgå från de akuta nödlägen den orsakat för allt fler; potentiellt för hundratusentals. Människor, till största delen ambitiösa som vill ha jobb, kommer i masstal få sina liv sönderslagna, tvingas överskuldsatta att bli hemlösa. Stressorer som tar liv. Du som har jobb idag: Vad skulle du själv göra om din inkomst sänktes till några få tusenlappar? Beslutet att automatiskt sänka A-kassan med 5% var hundrade dag är inte bara en ekonomisk katastrof för enskilda — det är en systemförändring genomförd i skymundan, utan konsekvensanalys, utan proportionalitetsprövning och möjligen i strid med internationella åtaganden om social trygghet. Det handlar om rättssäkerhet och politiskt ansvar. Det kräver handling nu — från politiker, fack, media, jurister och allmänheten. KONKRETA EXEMPEL PÅ HUR DESSA INHUMANA REFORMER DRABBAR KAN DU HITTA HÄR: https://sites.google.com/view/arbetssokandes-ratt-till-liv/storys (Detta är också webbsidan för detta initiativ som innehåller många tips på hur du kan bidra i denna kamp att rädda tiotusentals, kanske hundratusentals från tragedi.)

Arbetslösa förtjänar trygghet, inte sänkta ersättningar! Vi protesterar mot regeringens nya regler som sänker ersättningsnivåerna för deltagare i Arbetsförmedlingens program. Dessa regler innebär att människor som redan har begränsad ekonomisk trygghet får ännu mindre att leva på. Det är märkligt och orättvist att systemet verkar uppmuntra de som redan har gott om pengar genom att ge ännu mer, medan de som redan har lite ekonomiskt stöd får mindre ersättning när de försöker göra rätt för sig och delta i arbetsmarknadsprogram. Resultatet blir lägre ersättning och sämre ekonomiskt skydd för de som redan har begränsade resurser. Detta drabbar både arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadsprogram och leder till ökad ekonomisk utsatthet och stress. Forskning visar att det inte finns ett klart och generellt samband mellan lägre ersättningsnivåer och lägre arbetslöshet. Internationella jämförelser visar att länder med höga ersättningar kan ha bland de lägsta arbetslösheterna (dagensarena.se). Dessutom visar studier att sänkta ersättningsnivåer kan få allvarliga hälsoeffekter. En svensk studie från 2006–2010 visade att försämrad arbetslöshetsersättning korrelerade med ökad ekonomisk stress och fler sjukhusinläggningar relaterade till psykisk ohälsa och alkoholproblem (BMC Public Health, 2022). Det är alltså både orättvist och riskfyllt att sänka ersättningen – inte bara för ekonomin, utan även för människors hälsa. Uppmaning: Skriv under om du också vill att människor som deltar i arbetsmarknadsprogram ska ha en rimlig och trygg ersättning. Tillsammans kan vi visa regeringen att dessa regler måste ändras.

Ebba Busch och KD hävdar att ett förbud mot burka och niqab bör införas eftersom sådana religiösa uttryck ”inte går ihop med svenska värderingar”. Ett sådant förslag och om det går igenom skulle hota den svenska religionsfriheten något brutalt, det är en väg vi ej gärna ser Sveriges styre ta. Rädda religionsfriheten!

Jag har bott i Sverige i 16 år. Sverige är mitt hem. Här växer också mina två barn upp – de är 11 och 15 år gamla (födda och uppväxta i Sverige) och har permanent uppehållstillstånd. Efter att jag skilde mig från barnens Pappa återkallade Migrationsverket mitt tillfälliga uppehållstillstånd och beslutade om utvisning. Jag överklagade beslutet till domstolen.Efter 12 månader domstolen återförvisade ärendet till Migrationsverket. Sedan dess har det gått 5 månader och jag har inte fått något svar. Jag har gemensam vårdnad på mina barn. Men varje dag lever jag i ovisshet och rädsla. Jag är orolig för att Migrationsverket ska fatta ett nytt utvisningsbeslut – vilket skulle skilja mig från mina barn. Jag ber inte om något orimligt. Jag ber bara om rättvisa – att Migrationsverket ser mig som den jag är: en mamma, en arbetande människa, en del av det svenska samhället. Jag hade rätt att skilja mig. Eftersom jag valde det ska inte betyda att förlora sitt hem, sitt liv och sina barn. 👉 Skriv under denna namninsamling för att be Migrationsverket behandla mitt ärende rättvist och låta mig stanna i Sverige. Tillsammans kan vi visa att mänsklighet, familjeband och rättvisa ska stå i centrum för svensk migrationspolitik.