Detta är viktigt då samtliga barn och unga ska ha samma förutsättningar i sin utbildning oavsett de omständigheter som äger rum i kommunen.  En målsättning som (antagligen) samtliga partier delar är att Arboga ska bli "Sveriges bästa skola". Detta mål kan därför inte uppfyllas utan resurspedagoger som kan hjälpa elever som på flera olika grunder kan behöva stöd i sin undervisning. 

Örebro kommun ska säkerställa att alla ungdomar som sökt sommarjobb får en faktiskt möjlighet till arbete. Ungdomar i särskilt utsatta områden, särskilt Vivalla, ska prioriteras eftersom behovet av stöd, arbetslivserfarenhet och framtidstro är som störst där.

VARFÖR DIN UNDERSKRIFT GÖR SKILLNAD • Rädda liv och framtidsdrömmar: Vi kan inte stå tysta när våra vänner och klasskamrater skickas som måltavlor till länder de inte längre känner. Att utvisa en tonåring till en krigszon är att medvetet förstöra ett liv som precis har börjat. • Försvara det mänskliga värdet: När vi tillåter att familjer splittras och att 18-årsdagen förvandlas till en dödsdom, urholkar vi de mänskliga rättigheter vi påstår oss stå för. Om rättigheterna inte gäller alla, förlorar de sitt värde för oss alla. • Sluta kasta bort Sveriges resurser: Det är ett svek mot samhället att utvisa de mest ambitiösa och integrerade unga människorna. Vi behöver deras kompetens, deras drivkraft och deras vilja att bidra till vår gemensamma framtid. • Bevara tryggheten och moralen: Ett samhälle som vänder ryggen åt sina mest sårbara ungdomar förlorar sin medmänsklighet. Genom att stoppa utvisningarna visar vi att vi står upp för rättvisa, trygghet och det löfte vi gav när de kom hit: att här räknas du som människa.

Kollektivtrafiken mellan Laxne, Mariefred och kringliggande orter fungerar idag inte tillräckligt bra för människors faktiska behov. Frågan har visat sig beröra långt fler än endast skolpendling. Efter att frågan lyfts lokalt har många invånare beskrivit problem kopplade till: * barns möjlighet att ta sig till skolan, * gymnasiependling, * arbetspendling, * kvälls- och helgtrafik, * anslutningar till tåg, * samt möjligheten att leva på landsbygden utan att vara helt beroende av bil. Människor beskriver att de: * behöver skjutsa barn varje dag, * tackar nej till arbeten, * har svårt att ta sig till aktiviteter och service, * eller blir helt begränsade om bilen går sönder. Frågan påverkar också äldre, ungdomar och hushåll utan bil. Det har dessutom framkommit ett stort lokalt engagemang från boende i bland annat Laxne, Mariefred, Skottvång och andra delar av området. Många beskriver att kollektivtrafiken försämrats över tid och att dagens lösningar inte motsvarar dagens behov. Bättre bussförbindelser skulle inte bara underlätta vardagen för boende utan också bidra till: * minskad klimatpåverkan, * starkare landsbygdsutveckling, * bättre tillgänglighet, * ökad möjlighet att bo kvar på landsbygden, * samt stärkt besöksnäring och lokal utveckling i området.

Ebba Buschs idéer leder tillbaka till tiden innan föräldraförsäkringen, men vi är många som vill se en mer jämställd föräldraförsäkring. 

 Skaparverkstan ger barn och unga andra sätt att uttrycka det som sker inuti dem och ger verktyg för att motverka psykisk ohälsa längre fram i livet. Skaparverkstan är en fritidsaktivitet som inte är prestations- eller tävlingsinriktad. Barnen lär sig uttrycka sin fantasi och kreativitet och de tränar sin finmotorik. Skaparverkstan är en paus från skärmen och tillsammans med en trygg vuxen ges de möjlighet att utforska sin kreativitet. 

*Svenska nedanför* Uppsala University currently lacks a central policy or designated body for assessing the ethical dimensions of its formal agreements with international partners. At present, these assessments are made at the departmental level, where staff are rarely equipped to evaluate the human-rights or international-law implications of such partnerships. This creates legal and reputational risks for the University – namely, the possibility of maintaining collaborations with institutions implicated in serious or systemic violations of human rights or international law.  Existing national frameworks, such as "responsible internationalisation" developed at the governmental level, risk allowing foreign policy priorities to shape decisions that should be guided by ethical principle. Uppsala University should instead ground its decisions in autonomously-established ethical standards, rooted in international human rights and humanitarian law – insulated from political pressure and consistent across all partnerships. Establishing PEAT would: • Align the University's international collaborations with its own Common Values, the Swedish Higher Education Act, and the SUHF Global Responsible Engagement Checklist; • Protect the University's reputation by ensuring partnerships are assessed against predetermined ethical standards rather than political pressures; and • Support departments and researchers by providing clear, transparent guidance, relieving them of the obligation to make complex international-law assessments individually. *Svenska* Uppsala universitet saknar för närvarande en central policy eller ett utsett organ för att bedöma de etiska dimensionerna av sina formella avtal med internationella partners. I dagsläget görs dessa bedömningar på institutionsnivå, där personalen sällan är rustad att utvärdera de mänskliga rättighets- eller folkrättsliga implikationerna av sådana partnerskap. Detta skapar juridiska risker och risker för universitetets anseende – nämligen möjligheten att upprätthålla samarbeten med institutioner som är inblandade i allvarliga eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller internationell rätt. Befintliga nationella ramverk, såsom "ansvarsfull internationalisering" som utvecklats på regeringsnivå, riskerar att låta utrikespolitiska prioriteringar styra beslut som bör vägledas av etiska principer. Uppsala universitet bör i stället grunda sina beslut i autonomt fastställda etiska standarder, förankrade i internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt – skyddade från politiska påtryckningar och konsekventa i förhållande till alla partnerskap. Att inrätta PEAT skulle: • Anpassa universitetets internationella samarbeten till dess egna gemensamma värderingar, högskolelagen och SUHF:s checklista för globalt ansvarsfullt engagemang; • Skydda universitetets anseende genom att säkerställa att partnerskap bedöms mot förutbestämda etiska standarder snarare än politiska påtryckningar; och • Stödja institutioner och forskare genom att tillhandahålla tydlig och transparent vägledning, och därigenom avlasta dem från skyldigheten att göra komplexa folkrättsliga bedömningar individuellt.

*Svenska nedanför* Uppsala University currently lacks a central policy or designated body for assessing the ethical dimensions of its formal agreements with international partners. At present, these assessments are made at the departmental level, where staff are rarely equipped to evaluate the human-rights or international-law implications of such partnerships. This creates legal and reputational risks for the University – namely, the possibility of maintaining collaborations with institutions implicated in serious or systemic violations of human rights or international law.  Existing national frameworks, such as "responsible internationalisation" developed at the governmental level, risk allowing foreign policy priorities to shape decisions that should be guided by ethical principle. Uppsala University should instead ground its decisions in autonomously-established ethical standards, rooted in international human rights and humanitarian law – insulated from political pressure and consistent across all partnerships. Establishing PEAT would: • Align the University's international collaborations with its own Common Values, the Swedish Higher Education Act, and the SUHF Global Responsible Engagement Checklist; • Protect the University's reputation by ensuring partnerships are assessed against predetermined ethical standards rather than political pressures; and • Support departments and researchers by providing clear, transparent guidance, relieving them of the obligation to make complex international-law assessments individually. *Svenska* Uppsala universitet saknar för närvarande en central policy eller ett utsett organ för att bedöma de etiska dimensionerna av sina formella avtal med internationella partners. I dagsläget görs dessa bedömningar på institutionsnivå, där personalen sällan är rustad att utvärdera de mänskliga rättighets- eller folkrättsliga implikationerna av sådana partnerskap. Detta skapar juridiska risker och risker för universitetets anseende – nämligen möjligheten att upprätthålla samarbeten med institutioner som är inblandade i allvarliga eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller internationell rätt. Befintliga nationella ramverk, såsom "ansvarsfull internationalisering" som utvecklats på regeringsnivå, riskerar att låta utrikespolitiska prioriteringar styra beslut som bör vägledas av etiska principer. Uppsala universitet bör i stället grunda sina beslut i autonomt fastställda etiska standarder, förankrade i internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt – skyddade från politiska påtryckningar och konsekventa i förhållande till alla partnerskap. Att inrätta PEAT skulle: • Anpassa universitetets internationella samarbeten till dess egna gemensamma värderingar, högskolelagen och SUHF:s checklista för globalt ansvarsfullt engagemang; • Skydda universitetets anseende genom att säkerställa att partnerskap bedöms mot förutbestämda etiska standarder snarare än politiska påtryckningar; och • Stödja institutioner och forskare genom att tillhandahålla tydlig och transparent vägledning, och därigenom avlasta dem från skyldigheten att göra komplexa folkrättsliga bedömningar individuellt.

Vår fina fina vän Wafiq blir utvisad från Sverige inom 4 veckor. Han har bott här i 7 år, jobbar, har gått skola, tagit studenten här och jobbar nu. Nu kommer han att förlora vänner, trygghet och sin framtid här. Om Wafiq åker tillbaka till Bangladesh kommer han att behöva börja om i klass 8 trots att han är 20 år, då de svenska betygen ej gäller där. Hans familj blir kvar i Sverige, likaså den framtid han byggt upp och alla hans vänner. Han kommer att behöva börja om från noll. Trots detta har han nu fått ett beslut om att han måste lämna landet.  Det här handlar inte bara om ett papper. Det  handlar om en människa. En människa som inom 4 veckor kommer förlora hela sitt liv, och Sverige kommer förlora en riktigt riktigt fin kille, kollega och framför allt vän.  Han är älskad av alla oss kompisar. Han förlorar allt han har jobbat för, och vi förlorar vår bästa vän. Det finns ingen som du Wafiq, och vi kommer göra allt vi kan!

Hali har bott och arbetat i Sverige i över 7 år. Under den tiden har han skaffat sig ett stabilt liv, arbetat, betalat skatt och till och med köpt en bostad. Han är en del av samhället och har byggt sin framtid här. Trots detta riskerar han nu att bli utvisad. Detta är inte bara ett hårt slag mot Hali – utan också orimligt ur ett samhällsperspektiv. Sverige behöver människor som arbetar, bidrar och integreras. Att utvisa någon som gjort allt rätt skickar fel signaler.

Oliver Li och Andreas Bernmyr har gjort en enorm insats i vår ungdomsgrupp och är båda två enormt stora och älskade förebilder och framförallt ledare för oss alla. Vi vill ha kvar våra präster i vår församling och kräver ändrade arbetsvillkor och en förbättrad arbetsmiljö så att de båda kan fortsätta med sitt underbara arbete för oss unga men även för hela församlingen. 

Vi som arbetar inom LSS i Falu kommun har fått besked om att vårt flexibla arbetstidsavtal sägs upp av kommunal då kommunen inte mötte deras krav. Men kommnunen skulle ändå sagt upp avtalet längre fram. Beslutet motiveras med besparingar ifrån kommunens sida. Tidigare tillhörde vi Socialförvaltningen men ligger nu under Omvårdnadsförvaltningen. Trots att verksamheten inom LSS länge fått höra att vi sparat pengar och haft en fungerande verksamhet, drabbas vi nu av samma besparingar som äldreomsorgen och hemtjänsten – verksamheter där kostnaderna sett annorlunda ut. Det innebär att ett avtal som fungerat bra för både personal, verksamhet och brukare riskerar att försvinna, trots att det inte är inom LSS som problemen funnits. Flexavtalet har bidragit till bättre arbetsmiljö, flexibilitet och möjlighet att få vardagen att fungera för personalen. Att ta bort det riskerar att göra det svårare att behålla och rekrytera personal inom en redan pressad verksamhet. Vi skriver under denna namninsamling för att visa att vi inte accepterar detta beslut och uppmanar Falu kommun att ompröva frågan och värna om personalen inom LSS. Det har varit mycket förändringar till det sämre nu under flera år och nu har vi fått nog. Vi vill kunna vara med och påverka.