Våldsutsatthet är ett stort folkhälsoproblem som ofta osynliggörs. Möjligheten att få specialiserad behandling är redan starkt begränsad runt om i landet. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har utrett hur mottagningar för personer som utsatts för sexuella övergrepp fungerar och kan utvecklas. Asta-mottagningen har i den utredningen uppmärksammats som ett gott exempel. Jämställdhetsministern var därför på besök på Asta-mottagningen och var mycket positiv till verksamheten. Asta-mottagningen har lyfts fram under #metoo-rörelsen som en förebild då den erbjuder specialistbehandling för vuxna som utsatts för våldtäkt, sexuella övergrepp i barndomen, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i partnerrelation. Mottagningen utgör en av landets ytterst få offentligt finansierade behandlingsenheter som vänder sig till dessa brottsoffer. Trots det har beslutande politiker förändrat verksamheten. Teamet är splittrat och därmed saknas förutsättningar för Asta-mottagningens beprövade behandlingsmetoder. Politikerna måste nu gå till handling för att återställa och utveckla Asta-mottagningen. Asta-teamets arbete bygger på lång erfarenhet och specialistkompetens som måste bevaras och spridas. Den 9 december 2020 ska regionpolitiker få information om verksamhetens situation. Vi uppmanar därför politikerna att göra om och göra rätt! * (Se uppdatering) Vi kräver att: Politiker i Region Västerbotten stoppar avvecklingen av Asta-mottagningen. Asta-mottagningen behöver återställas och utvecklas för att behandlingsmetoderna ska nå brottsoffer i Västerbotten och i hela landet. * UPPDATERING 2020-12-21 Efter sammanträde 2020-12-09 har beslutande politiker i Region Västerbotten fortfarande inte säkerställt att Asta’s framgångsrika behandlingsmetoder kommer finnas kvar. Aktuell forskning visar att det behövs riktade mottagningar till sexuellt våldsutsatta brottsoffer. I den nya organisationen har Asta’s samlade kompetens och det multidisciplinära teamet splittrats och försvunnit. Därför fortsätter kampen för återupprättande och utveckling av Asta-mottagningen i sin tidigare form! * UPPDATERING 2021-07-26 Det finns en motion av Fullmäktigeledamot Elmer Eriksson (M) - ”Återstarta ASTA-mottagningen”. Beslut i ärendet är planerat att fattas vid sammanträde i Regionfullmäktige i Västerbotten den 21 september. Denna namninsamling kommer därför stängas den 20 augusti, och därefter överlämnas till berörda mottagare.

för att folk lider och går på knäna och det drabbar framförallt våra barn , till följd av att föräldrar inte får akassa utbetald till följd av att man ex blivit uppsagd pga corona pandemin ... folk riskerar bli vräkta pga utebliven ersättning då hjälper inte retroaktiv utbetalning man måste kunna leva idag också och försörja sina barn , enligt socialtjänstlagen har alla rätt till ett drägligt liv ... är detta vad som är ett drägligt liv när man inte fått ersättning på flera månader ..

Huddinge Kommun behöver ändra sitt beslut att flytta på Emanuel för tredje gången och istället låta honom bo kvar där han är nu. Huddinge Kommun behöver ta hänsyn till alla separationer som Emanuel redan upplevt och vad barn i hans extremt tidiga och känsliga ålder behöver för att utvecklas på bästa sätt, dvs kontinuitet, trygghet och möjlighet till anknytning. De behöver lyssna på utlåtanden från andra professioner som barnläkare och barnpsykologer. Huddinge Kommun måste även ta hänsyn till att BARNKONVENTIONEN IDAG ÄR SVENSK LAG. Det innebär att stor vikt måste läggas vid barnets bästa. Myndigheter behöver vidta flera åtgärder vid utredningar om barn som är TVÅNGSOMHÄNDERTAGNA. Emanuels första månader i livet var kaotiska. Han föddes under komplikationer med kejsarsnitt och behövde stanna på sjukhuset en tid efter födseln. Mamman försvann från honom när han var en månad gammal på grund av sjukdom och kom tillbaka efter ungefär två och en halv månad. Under den tiden mamman var borta tog hans mormor hand om honom. Emanuel var sedan tvungen att flytta med sin mamma till ett utredningshem på begäran av Huddinge Kommun. Efter två veckor vart han omedelbart tvångsomhändertagen och placerades där han bor idag. EMANUEL HAR BEHÖVT SKILJAS FRÅN SINA NÄRMASTE TRE GÅNGER OCH TVINGATS BYTA MILJÖ TVÅ GÅNGER, ALLT UNDER SITT FÖRSTA LEVNADSÅR. Emanuel är idag ett år och har lyckats utvecklas i en miljö där han har blivit trygg, trots en mycket tuff start i livet. Han är ett lyckligt barn, och håller på att utveckla en personlighet med vuxna han är trygg med. Dem sätter honom allra först och är hans trygghet i livet. Familjen har dessutom byggt en sund relation till Emanuels mor och är förstående för hennes situation. Nu har Huddinge Kommun bestämt att ta Emanuels trygghet ifrån honom på vaga grunder; de anser att familjen han bor hos är olämpliga för att de är för unga (32 år), de har inga egna barn och Emanuel är deras första placering. Hur kan de i så fall ha tillåtit Emanuel bo där så länge redan, nio månader? Huddinge Kommun har inte gjort en riskbedömning; vad utsätts Emanuel för vid ytterligare en separation? Man har inte gjort en bedömning kring vad som är bäst för Emanuel utifrån hans ålder och psykologiska utveckling eller hämtat in yttrande från barnavårdscentralen, barnpsykolog eller BUP. Att ges möjligheten att knyta an till betydelsefulla vuxna så tidigt i livet förebygger ohälsa, och ger barnet bättre förutsättningar att klara svårigheter senare. Tidiga störningar ökar lidandet senare i livet. Huddinge Kommuns förhållningssätt gällande Emanuel är att de vet ”bäst”. Detta frångår det faktum att barnkonventionen ska styra kommunens hantering av Emanuels ärende. Det ska gälla inte bara i Emanuels fall utan för alla barn. VI BEHÖVER BÖRJA TA BARNENS BÄSTA PÅ ALLVAR. ATT FLYTTA EMANUEL EN TREDJE GÅNG UNDER HANS FÖRSTA LEVNADSÅR GÅR EMOT LAGEN OCH KAN SKADA HONOM FÖR LIVET. #inte1barntill

Fredagen den 13 november attackerade marockanska soldater civila västsaharier i Guerguerat, vid den sydvästra delen av Västsahara nära gränsen till Mauretanien. Västsaharierna protesterade fredligt mot den passage som Marocko olagligt byggt genom buffertzonen där varken Marockos eller Polisario Fronts väpnade styrkor får befinna sig enligt eldupphöravtalet som signerades 1991. Passagen bryter mot vapenvilans regler och bidrar dessutom till att transportera stölder av Västsaharas rika naturtillgångar. Den marockanska attacken är den senaste i en lång rad av provokationer och upprepad råvaruplundring från Marockos sida som möjliggjorts av årtionden av ointresse och flathet från FN:s och omvärldens sida. Västsahariernas representation, Polisario Front, förklarade att eldupphör-avtalet inte längre gäller på grund av Marockos brott och har nu under den senaste veckan beskjutit marockanska fästen längs den tvåhundrasjuttio mil långa mur, som Marocko byggt och som delar Västsahara i två delar, en ockuperad och en befriad. Vi inom det svenska civilsamhället tar avstånd från alla våldshandlingar och bevittnar med bestörtning hur regionen riskerar att kastas in i en väpnad konflikt som inte minst skulle drabba den västsahariska civilbefolkningen hårt. Sverige kan göra en viktig insats för att ge de unga västsaharierna nytt hopp genom att kräva att FN skyndsamt genomför den utlovade folkomröstningen! 1991 trädde eldupphöravtalet mellan Marocko och Polisario Front i kraft. Efter det sexton år långa kriget, sedan Marocko ockuperade Västsahara 1975, skulle västsaharierna, i likhet med andra afrikanska kolonier, äntligen genom en folkomröstning få välja sin framtid, självständighet eller integration med Marocko. Avkoloniseringsprocessen skulle ledas av FN-styrkan MINURSO under sex månader. Både Marocko och Polisario Front undertecknade denna Settlement Agreement, FN:s resolution 690. Dessa sex månader har blivit till tjugonio år och ingen folkomröstning har genomförts. Marocko vägrar släppa det råvarurika Västsahara. FN och omvärlden tiger still. Stormakterna med vetorätt, med USA och Frankrike i spetsen och med goda relationer till Marocko, styr hanteringen i FN:s Säkerhetsråd. Samtidigt lever uppåt tvåhundratusen västsaharier sedan fyrtio år tillbaka i flyktingläger i den algeriska öknen i väntan på att få återgå till ett fritt Västsahara. Vi uppmanar Sverige och FN att inse allvaret. Vi manar till aktion innan en storskalig väpnad konflikt i nordvästra Afrika är ett faktum. Anna Sundström, Olof Palmes Internationella Center Benjamin Ladraa, Solidarity Rising Gabi Björsson, Emmaus Stockholm Gerardo Lizano, Praktisk Solidaritet, Emmaus/Gävle Biståndsgrupp Jan Strömdahl, Svenska Västsaharakommittén Kristin Ivarsson, Björkåfrihet Louise Lindfors, Afrikagrupperna Ole von Uexkull, Right Livelihood-stiftelsen Sonja Gardefjord, Kommittén för Västsaharas Kvinnor Med stöd av följande aktivister: Anna-Lena Efverman, skådespelerska Cecilia Berger, MD, PhD, biträdande överläkare Iki Gonzalez Magnusson, scenkonstnär Khairat Carlo Omar, student, personalvetare Lo Kauppi, skådespelerska, författare Paola Bruna, konstnär, konstpedagog Parastoo Najafi Parwin Hoseinia, scenkonstnär Veronica Palm, S-debattör, skribent, f.d. riksdagsledamot

Indigenous people’s ancestral land is threatened by Europe’s largest logging company. - Sveaskog intends to log 1000 football fields of forests, devastating to the climate and a death sentence for our community, says Lars Anders Baer, chairman of the Sámi reindeer herding district Luokta-Mávas. Europe's largest logging company, Government-owned Sveaskog, plans to harvest the last remaining natural forests in Luokta-Mávas Sámi reindeer herding district, in the northern part of Sweden. The indigenous Sámi people have been living on these lands for thousands of years, proven by archaeological traces in the now threatened forests. - The elders have always said that as long as the reindeer can live here, so can we. Now we are faced with a scenario that will be crucial for the reindeer's survival, and our existence as a people. Without the forests, no life, says Sofia Jannok One cannot clear-cut natural forests and at the same time halt the climate collapse nor honour the Paris agreement. It's impossible. But if Luokta-Mávas’ indigenous people's rights are respected, Sweden still has a fair chance to live up to the Paris Agreement. It's in their hands now. We are not here to protest, we are here to protect. This is part of a greater #StandWithSápmi movement. Stay tuned and we will engage with you more so that we together can make our collaborative voices heard and make sure that this never happens in Sápmi again. The last remaining natural forests in Sápmi shouldn't, under any circumstances, be clear-cut. For more information: http://arvasfoundation.com/#!/luokta-mavas-vs-sveaskog/ Gijtto/Tack Lars-Anders Baer, Sofia Jannok. Luokta-Mávas

Folkhälsomyndigheten införde skärpta lokala allmänna råd för Kalmar län den 10 november, i samband med det skriver Linneuniversitetet på sin hemsida att examinationer fortsätts på plats i lokaler men att det används en möblering som innebär att de håller den fysiska distansen och samtidigt minskar risken för fusk, genom att de som mest har 50 tentander i samma sal. Det finns även vakter från Securitas anlitade med uppdrag att hålla uppsikt för att trängsel inte ska uppstå i lokalerna, och på så sätt minska smittspridningen. Salstentamen kan omvandlas till digital examination i form av: hemtentamen på distans, hemuppgift på distans och muntlig examination på distans. Frågan är då varför inte detta görs med alla tentor som går att omvandla oavsett program? Region Kalmar län uppmanar att i största möjliga grad undvika fysiska kontakter med personer utanför det egna hushållet för att minska trycket på sjukvården samt minska smittspridningen. Vår hälsa tas inte på allvar men vi studenter är oroliga över vår egen hälsa, våra anhörigas och över våra medmänniskor! Stoppa salstentorna!

De boende måste känna sig trygga i sina hem. Det bor många unga tjejer i huset vilket ger oss en ökad utsatthet då majoriteten av de som inkräktat i huset varit äldre påverkade män.

Detta är ett övergrepp av alla inblandade myndigheter. Man ger sig, med lagens hand, på en djurfristad som gör allt för att djuren ska ha det så bra som möjligt medan det systematiska våldet inom djurindustrin får fortsätta. Vi behöver ändrade lagar NU! Tack för att du höjer din röst för djuren!

Precis som samtliga länder i världen står vi inför kommande och redan komna klimatförändringar. Stora som små så måste vi ta steg för att beskydda vårat hem. Särskilt viktigt är det för mig att den gemene människan förstår att många av de vardagsprodukter som vi använder ofta medför stora och ibland irreversibla skador mot naturen. Om vi kan börja med att få bort giftiga ämnen ur våra vardagsprodukter kan vi snart börja våran väg mot klimatpositiv påverkan.

Vi är övertygade om att en försämrad arbetsrätt är dåligt för hela våran bransch. En försämring i LAS kommer bereda en ännu större väg för oseriösa aktörer inom Måleribranschen och på sikt konkurrera ut alla företag som med hjärta vill ha ordning och redan på arbetsmarknaden. Vi är också övertygade om att trygga anställningar leder till en sund och konkurrenskraftig bransch med trygga anställda som vågar göra dom privata investeringar som både livet och marknaden behöver för att upprätthålla en stark välfärd!

Ett hotellbygge skulle innebära för stor påverkan och hotar de natur- och kulturvärden som finns kring Jonsereds herrgård. Det skulle innebära mer trafik på en redan hårt belastad väg. Ett hotell finns dessutom idag i fabriksområdet. Vi som skriver under detta dokument har ett krav: lägg ner planerna på ett hotell i stallet vid Jonsereds Herrgård. Kostnaden uppskattades av kommunen tidigt i processen till 70 miljoner. Sedan dess har omfattande krav gällande byggnationstid och anpassning för skyddade arter såsom fladdermöss tillkommit. Det kommer bli 36 rum, varav två VIP-rum till fladdermöss. Om kommunens uppskattning 2017 stämmer, kommer kostnaden bli 2 miljoner kr per hotellrum.

På väg mot ett hållbart samhälle är transporten ett viktigt steg. Vi stödjer principen att kunna ta sig fram utan miljöskadande utsläpp. Kalmar region bör ställa sig bredvid detta, med sina mål att utveckla klimatsmart och hållbar transport. Att öppna Ölandsbron till cyklar är ett självklart steg! Bron har hållit cykeltrafik tidigare, men i och med en hastighetshöjning för bilarna - från 70 till 90 km/h - ansågs det för farligt för cyklar att vistas där. Hastighetshöjningen innebär minimal tidsvinst för bilister. Om vi sänker farten till 70 km/h igen kan cyklarna komma tillbaka! En liten skillnad för bilarna, stor skillnad för cyklar! Framtidens transport kan inte cirkulera runt bilar. Gå med oss på bron till hållbarhet - öppna Ölandsbron till cyklar!