Oavsett om vi någon gång har jobbat i en skola eller inte är det lätt att föreställa sig hur svårt det är att se alla barns behov som ensam lärare i ett klassrum med 27 barn. Någon räcker tålmodigt upp handen och det vill man uppmärksamma, men det går inte för någon annan ropar rakt ut tills den blir tilltalad. En tredje måste gå på toa och en fjärde lägger sig under bordet. Skollagen och läroplanen (Lgr22) slår fast att utbildningen i Sverige ska vara likvärdig, vila på vetenskaplig grund och ge varje elev det stöd och den stimulans som behövs för att utvecklas så långt som möjligt. Dessutom råder skolplikt, vilket innebär att alla barn måste gå i skolan men också att skolan måste erbjuda en trygg, säker och fungerande arbetsmiljö där elever faktiskt har möjlighet att lära sig och må bra. Skolan har ett tydligt kompensatoriskt uppdrag: att utjämna skillnader i barns förutsättningar och ge alla en reell chans att lyckas, oavsett bakgrund. Uppdraget handlar inte bara om kunskaper, utan också om bildning, kritiskt tänkande, ansvarstagande och förmågan att delta aktivt i samhällslivet. Allt detta förutsätter en lärmiljö där undervisningen kan anpassas efter elevers olika behov och där varje barn blir sett. Barnen och ungdomarna formar vårt gemensamma samhälle. Deras förutsättningar till ett bra liv är oerhört viktigt i sig självt men får också tydliga konsekvenser för hur staden  utvecklas.  För att en sådan skola ska vara möjlig krävs rimliga organisatoriska förutsättningar, inte minst när det gäller klassernas storlek och lärartätheten. När grupperna blir för stora minskar möjligheten att ge individuellt stöd, skapa arbetsro och bygga de relationer som både skollagen och skolplikten förutsätter. Om elever är skyldiga att vara i skolan varje dag måste skolan samtidigt vara en plats som är tillräckligt trygg, lugn och bemannad för att de faktiskt ska kunna lyckas. Annars riskerar skolans lagstadgade uppdrag att urholkas. Men det här handlar inte bara om lagar. Forskningen är tydlig: mindre klasser, särskilt i de tidiga skolåren, leder till bättre kunskapsutveckling, tryggare miljöer och starkare relationer*. Sveriges lärares undersökning från 2023 är en av flera undersökningar som visar att omkring 20 elever per klass ger god kvalitet och studiero. I dag ligger snittet i Stockholms skolor redan i lågstadiet på 26–28 elever. Samtidigt ökar behovet av extra anpassningar och särskilt stöd ju större klasserna blir, en utveckling som inte är på förhand given utan ett resultat av politiska beslut och avsaknaden av reglering kring klasstorlekar och lärartäthet. Skriv under uppropet och hjälp oss sprida det.  /Engagerade föräldrar, skolpersonal och stockholmare

 Kulturskolan spelar en avgörande roll för barns och ungas möjlighet att uttrycka sig kreativt, utveckla självförtroende och känna gemenskap. När verksamheten bedrivs i lokaler som är ohälsosamma eller inte anpassade för den typ av undervisning som Kulturskolan bedriver, drabbas elever, personal och hela kommunens kulturliv. Att säkerställa friska, ändamålsenliga och långsiktiga lokaler är en fråga om ansvar för barn och ungas hälsa, men också om kvalitet, likvärdighet och Söderhamns framtid som en attraktiv och levande kommun. 

1. En likvärdig skolgång i hela Västerviks kommun - stor risk för sämre utbildning, resultat och måluppfyllelse i Överum trots att det ska vara likvärdig skola. 2. Resurser som möjliggör att våra lärare faktiskt kan följa skollagen.  3. Resurser som ger alla elever chansen att gå ut med godkända betyg och därmed få bättre framtidsutsikter. 4. Resurser för tidiga insatser för att motverka problem senare i skolgången. 5. Resurser för att kunna arbeta med tillsynsansvar, arbetsmiljölagen, trygghet och motverkningar av kränkning (kap. 5 Skollagen). 6. En levande landsbygd med fungerande skola så att barnfamiljer stannar kvar, och flyttar in. Vi vill ha kommunens bästa skola men det är svårt med en omöjlig budget.  Snälla skriv på!

Eftersom hon har bott i Sverige i 12 år och väntat på ett medborgarskap i över 4 år tycker vi, hennes vänner att hon ska få stanna.  Låt Roua stanna!

Kalix kommun som gärna annonserar sig som friluftskommun beslutar nu att elver på gymnasiet inte får behålla sin traditionella vinterfriluftsdag.  Denna dag är mycket viktig för både elevernas mentala och fysiska hälsa. Att få ta en dags paus från skolarbete och istället vara ute i naturen är mycket värdefullt för både eleverna och lärarna och bör inte tas bort.

Våra tättingar tillhör den biologiska mångfalden och många arter blir allt färre pga minskad tillgång på många insektsarter. Detta är en följd av förändrat klimat med katastrofer som hetta, torka, skyfall, kyla, översvämningar, mm.

Varje år genomför Sveriges kommuner tusentals barnavårdsutredningar. Dessa utredningar avgör om barn ska omhändertas, separeras från sina föräldrar eller få stanna hemma. Det är bland de mest ingripande beslut en myndighet kan fatta. Men det finns inga bindande regler för hur utredningarna ska genomföras. Varför? Inte för att lagarna är felaktiga – utan för att det saknas bindande krav på hur utredningarna ska genomföras. Den dominerande utredningsmetoden BBIC används av samtliga kommuner – men styrs genom privaträttsliga licensavtal, inte genom lag eller förordning. Socialstyrelsen kan ensidigt ändra metodens innehåll utan riksdagsbeslut, utan remissförfarande, utan normkontroll. Samtidigt säger Socialstyrelsen själv att BBIC "är således ingen utrednings- eller behandlingsmetod". Vad ska då styra hur utredningarna faktiskt genomförs? Det är skillnaden mellan formell rättssäkerhet (lagen finns) och materiell rättssäkerhet (lagen efterlevs). Sverige har det första. Vi saknar det andra. I praktiken genomförs utredningar ofta som standardiserade enkäter – inte som faktiska utredningar som klargör vad som hänt. Vanliga metodfel: • "Hur före om" – handläggningen utgår från att våld förekommit innan detta är utrett • Definitorisk glidning – "höjd röst" blir till "psykiskt våld" utan konkretisering • Bristande källkritik – en enskild uppgift bär beslutet medan andra källor utelämnas • Hypoteslåsning – alternativa förklaringar prövas aldrig Samtidigt saknas krav på att handläggare ska kunna grundläggande juridik. De som utreder familjer behöver inte förstå rättssäkerhetens grundprinciper – objektivitet, proportionalitet, rätten att bli hörd. JO har vid upprepade tillfällen kritiserat socialtjänstens bristande objektivitet och kompetens. Resultatet ser vi i fall som Lilla hjärtat och Fallet Adam: barn som far illa av systemet som skulle skydda dem. Familjer som splittras på bristfälliga underlag. Vi kräver konkreta förändringar: • Formalisera BBIC genom förordning – utredningsmetodik ska styras av lag, inte privaträttsliga avtal • Bindande kompetenskrav – handläggare ska ha dokumenterad utbildning i juridik och utredningsmetodik • Utredningsplaner ska kommuniceras i förväg – berörda ska kunna lämna synpunkter innan utredningen inleds • Transparens – utredningar ska innehålla uppgifter om handläggarens kompetens och nedlagd tid • Kommunal revision med särskilt uppdrag – att granska om socialtjänsten faktiskt utreder, inte bara kartlägger Vad du kan göra: 1. Skriv under detta upprop 2. Kontakta förtroendevalda i din kommun – särskilt ledamöter i socialnämnden. Kontaktuppgifter finns via Troman Publik: https://[kommun].tromanpublik.se (ersätt [kommun] med din kommuns namn) 3. Kontakta dina riksdagsledamöter – kräv att frågan lyfts i socialutskottet 4. Dela uppropet – använd #RättssäkerBarnavård Vi har lagar som skyddar barn. Nu behöver vi regler som säkerställer att lagarna följs.

Angående förslag om avveckling av Vigelsjö gårds förskola: Barn- och skolnämndens förslag om avveckling av Vigelsjö gårds förskola väcker allvarliga frågor kring hur Norrtälje kommun lever upp till sina skyldigheter enligt Barnkonventionen, Skollagen och Läroplanen för förskolan (Lpfö 18). Barnkonventionen, som är svensk lag, slår fast att barnets bästa ska vara en primär utgångspunkt vid alla beslut som rör barn (artikel 3). Vidare har varje barn rätt till utveckling, hälsa och utbildning som tar hänsyn till individuella behov (artiklarna 6, 23 och 28). Dessa principer är även tydligt införlivade i Skollagen. Det föreslagna beslutet motiveras med att en avveckling skulle skapa bättre pedagogiska förutsättningar och arbetsmiljö. Samtidigt saknas dokumenterad utredning som visar att den pedagogiska verksamheten eller arbetsmiljön vid Vigelsjö gårds förskola brister. Avsaknaden av en barnkonsekvensanalys strider mot kommunens ansvar att säkerställa att beslut fattas på saklig grund och med barnets bästa i fokus. Enligt Skollagen (1 kap. 4–5 §§) ska utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt anpassas efter barns olika förutsättningar. Likvärdig utbildning innebär inte likformighet, utan att varje barn ges förutsättningar att lyckas utifrån sina behov (1 kap. 9 §). För många barn, särskilt barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller hög känslighet för stora och röriga miljöer, är små barngrupper, kontinuitet i personal och lugna lärmiljöer avgörande. Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) betonar vikten av trygghet, omsorg, kontinuitet och anpassade lärmiljöer samt att barn i behov av särskilt stöd ska ges det stöd som deras situation kräver. Vigelsjö gårds förskola uppfyller i dag dessa kriterier genom sin begränsade storlek, stabila personalgrupp och sin pedagogiska miljö med nära tillgång till natur, vilket också ligger i linje med läroplanens skrivningar om utemiljöns betydelse för barns hälsa och lärande. En avveckling av Vigelsjö gårds förskola innebär i praktiken att dessa barn, som behöver en miljö utan buller från trafik och kringliggande verksamheter, placeras i större förskolor där man redan har utmaningar med barngruppernas storlek, personaltäthet och -omsättning samt icke ändamålsenliga lokaler. Detta riskerar att försämra både kvalitet och arbetsmiljö i flera förskolor samtidigt, vilket strider mot Skollagens krav på trygghet och en god utbildningsmiljö (8 kap. 2–3 §§). Det är även av vikt att beakta Barnkonventionens artikel 12, som fastslår barns rätt att komma till tals i frågor som rör dem. Barnens perspektiv och upplevelser inför ett eventuellt byte från nuvarande verksamhet har inte presenterats som en faktor man tagit i beaktande under processen med förslaget. Mot bakgrund av ovanstående uppmanas Barn- och skolnämnden att: 1. avstå från beslut om avveckling tills en grundlig barnkonsekvensanalys genomförts, 2. redovisa hur förslaget är förenligt med Barnkonventionen, Skollagen och Lpfö 18, samt 3. säkerställa att kommunen även fortsättningsvis kan erbjuda reella alternativ inom förskolan för barn med olika behov. Beslut som rör förskoleverksamhet får inte reduceras till att enbart innefatta ekonomiska överväganden. Kommunen har ett lagstadgat ansvar att säkerställa barns rätt till trygghet, utveckling och likvärdig utbildning.

Med aktuell kunskap kan man undvika konflikt och stökiga situationer i klassrummet. Detta ger både bättre studiero, och ökad förståelse.  God NPF-kunskap är en proaktiv insats som både sparar tid, pengar och lidande. Insatsen går även hand i hand med SoL och övriga lagverk som ingår i Elevhälsan. 

Lärare och elever vittnar om otrygghet, grövre trakasserier och negativa kommentarer om hbtqi-personer i skolan. Rädda Barnens Ungdomsförbund publicerade nyligen rapporten “Inte för ung för att vara mig själv – röster om att vara barn och hbtqi”, där ungdomar vittnar om en utbredd otrygghet i skolan. De beskriver hur trakasserier och mobbning kopplade till hbtqi-identitet har blivit grövre de senaste åren, samt en låg tillit till att vuxna i skolan faktiskt ingriper. Liknande erfarenheter lyfts även i MUCF:s rapport från 2024, som visar att elever möter lärare som förhåller sig passiva eller förminskande vid kränkningar, eller behandlar hbtqi-personers rättigheter som en åsiktsfråga. Fackförbundet Sveriges Lärare visar i en undersökning från förra året att var tredje mellanstadielärare och fyra av tio högstadielärare varje vecka hör negativa kommentarer om hbtqi-personer. I projektet Vi finns överallt - hbtqi på schemat! arbetar RFSL Stockholm för att öka unga hbtqi-personers trygghet i skolan genom att utveckla både kunskaper om, och representation av hbtqi i skolan - med fokus på undervisning.  Detta gör vi genom ett helt nytt, ämnesintegrerat material om hbtqi som bygger på ungdomars och lärares erfarenheter, de som med levd erfarenhet kan berätta och vittna om vad som blir relevant att fokusera på. Under projektet har vi träffat lärare från olika högstadie- och gymnasieskolor som vittnar om stora utmaningar i skolan när det gäller att prata om ämnen som riskerar att skapa konflikter i klassrummet - där hbtqi understryks. Några exempel på utmaningar är: oro för vårdnadshavares reaktioner, brist på kunskap och tid, otydliga styrdokument, osäkerhet kring både den egna kunskapen och reaktioner i klassrummet, bristande stöd från skolledning och motstånd från elever. För att göra skolan tryggare behöver vi inte hårdare tag mot problem i skolan. Vi behöver mjukare tag i klassrummet som skapar mer utrymme för de svåra samtalen. Lärare ska få kompetens och stöd att hantera konflikter och leda strukturerade samtal där olika, även polariserade, åsikter möts som en del av lärandet. Det ska ske med respekt för allas lika värde – inte enbart behandlas som ett ordningsproblem. Det är ett politiskt ansvar. Skriv under namninsamlingen och kräv att regeringen agerar för en tryggare skola för alla. En skola där lärarna har resurserna de behöver! Namninsamlingen är öppen till och med valdagen, den 13 september 2026. Lovise Brade, förbundsordförande RFSL Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom Jennie Graflund, ordförande RFSL Stockholm

1. Barnens trygghet och kontinuitet Att få gå på samma skola från förskoleklass till sexan skapar en enorm trygghet. Barnen känner personalen, lokalerna och de äldre eleverna. Genom att dela upp skolorna i en "lågstadiesskola" och en "mellanstadiesskola" tvingar man barnen till ett onödigt och tidigt skolbyte som bryter deras kontinuitet och trygghet i närområdet. 2. Splittring av familjer och syskon När skolorna görs om till "specialskolor" för olika åldrar blir det omöjligt för syskon att gå på samma skola. För familjer, och särskilt för ensamstående föräldrar, innebär det en ohållbar logistik med hämtningar och lämningar på olika håll. Dessutom förlorar syskonen den värdefulla kontakten och tryggheten i att ha varandra nära under skoldagen 3. En livsfarlig skolväg som konsekvens Det mest kritiska är att denna omorganisation tvingar ut de minsta barnen på vägar som inte är byggda för dem. Att flytta barn från en skola med trygga tunnlar till en skola som kräver passage över trafikerade vägar utan säkra övergångar är ett direkt hån mot barnkonventionen och barnens rätt till en säker miljö.

Maryam Tawfik är en ung kvinna som föddes i Egypten och reste därifrån när hon var 5 år och bott i Dubai i 7 år, men större delen av hennes barndom och uppväxt har ägt rum i Sverige. Hon har sina vänner och sitt sociala nätverk här. Detta är viktigt eftersom Sverige är det enda land Maryam känner som sitt hem. Hon kom hit som barn, har gått i skolan här och byggt större delen av sitt liv i Sverige. Att tvingas lämna Sverige skulle inte bara innebära att hon rycks bort från allt hon känner till, utan också att hon ställs inför en osäker framtid i ett land där hon saknar trygghet, socialt nätverk och möjligheten att leva ett värdigt liv som ung kvinna. Maryams situation förtjänar att ses med medmänsklighet, inte bara som ett ärendenummer.