Jag planerar att studera vid gymnasiet i Karlstad, men min folkbokföringsadress är i Ludvika. För att resa till Karlstad krävs det att jag först tar en buss till Västerås eller Örebro. Denna resväg innebär en betydande omväg, vilket medför extra kostnader och tidsåtgång. Det går endast ett direkttåg till karlstad, men enbart på söndagar, och dessutom endast i den riktningen, inte tillbaka.

Barnen är vår framtid och det viktigaste vi har, barnen förtjänar en stressfri förskola med vuxna som hinner med sitt arbete. Att överlämna sitt barn i barnomsorgens händer, ska vara en trygghet för varje förälder. En anställd ska orka göra sitt bästa varje dag, det vi ser beslutas nu är inte i rätt riktning. Skola och omsorg behöver fler vuxna för barnen, inte färre! Kommunen hänvisar som orsak till det demografiska läget, med minskande barnkullar. I praktiken ser sanningen helt annorlunda ut, förskolorna har redan för stort antal barn på avdelningarna. Blandade grupper 1-5 i ett tal långt över gränsen på lagliga riktlinjer. Ljusdals Kommun måste tänka om! För ALLAS bästa. Namninsamlingen pågår så länge det krävs.

Daniyal kom till Sverige för 5 år sedan. Daniyal är mycket ambitiös i skolan, där han läser Naturvetenskaps programmet sista året i gymnasiet. Han är en kille med mycket höga betyg. Han är alltid mån om att göra sitt allra bästa och sitter alltid längst fram och lyssnar oavbrutet på lektionerna. Till hösten har han som plan att börja utbilda sig till tandläkare. Utöver hans ambitiösa inställning är han en otroligt fin och snäll människa. Han bryr sig om andra människor, och vill alla gott. Vi vill att Daniyal ska få stanna i Sverige, och ha en trygg och framgångsrik framtid här. Gör det du kan och skriv under! Vi hoppas att denna namninsamling kan ge Daniyal en chans till att få stanna i Sverige. 

Sverige har chansen att visa vägen mot en omtänksammare och ljusare framtid för oss, djuren och kommande generationer. Djuren och vi tackar dig för din medkänsla och underskrift. Dela jättegärna petitionen och kärleken för framförallt djurens skulle då de inte kan! 🐷🐮🐰🐣🐟🥕🙏💚✨

Namninsamling: Låt Förskolan Tantolunden vara kvar – sätt barnens bästa först Vi är föräldrar och vårdnadshavare till barn på Förskolan Tantolundens och motsätter oss Stockholms stads planer på att stänga verksamheten. Varför vi protesterar 1. Ett orimligt kortsiktigt beslut Den 23 februari 2026 får vi besked om att förskolan planeras stänga redan till midsommar samma år. Det innebär bara några månaders framförhållning för små barn och deras familjer. Att bryta upp fungerande barngrupper och trygga relationer mitt under pågående verksamhetsår är inte förenligt med barns behov av stabilitet och kontinuitet. Förskolan är inte en tillfällig lösning som kan avvecklas från en termin till nästa utan konsekvenser. 2. Barnens bästa måste väga tyngst Förskolan Tantolunden har fantastiska pedagoger som är varma, trygga och professionella.  De ser varje barn, bygger starka relationer och skapar en miljö där barn vågar utvecklas i sin egen takt. Detta har möjliggjorts av små barngrupper som ger trygghet, närhet och bättre pedagogiska förutsättningar: språkstimulans, konfliktlösning och social samhörighet. Att avveckla en fungerande verksamhet med hänvisning till prognoser och lokalkostnader riskerar att sätta ekonomi före barns behov här och nu.  3. Prognoser är inte verklighet Argument om minskat barnafödande i framtiden är just prognoser. Att stänga en förskola i förtid är ett irreversibelt beslut som påverkar barn som redan går där – inte framtida statistik. 4. Orimliga resvägar och splittrade grupper  De alternativ som erbjuds innebär längre resvägar och svårare vardagslogistik. För små barn betyder det längre dagar, mer stress och brutna relationer – både till pedagoger och kompisar. 5. Bristande transparens Vi har begärt underlag för beslutet, inklusive Swecos prognosrapport och ekonomiska kalkyler, men ännu inte fått ta del av detta. Ett så ingripande beslut måste bygga på öppna fakta. Skriv under för att bevara Förskolan Tantolunden och sätta barnens bästa först

Oavsett om vi någon gång har jobbat i en skola eller inte är det lätt att föreställa sig hur svårt det är att se alla barns behov som ensam lärare i ett klassrum med 27 barn. Någon räcker tålmodigt upp handen och det vill man uppmärksamma, men det går inte för någon annan ropar rakt ut tills den blir tilltalad. En tredje måste gå på toa och en fjärde lägger sig under bordet. Skollagen och läroplanen (Lgr22) slår fast att utbildningen i Sverige ska vara likvärdig, vila på vetenskaplig grund och ge varje elev det stöd och den stimulans som behövs för att utvecklas så långt som möjligt. Dessutom råder skolplikt, vilket innebär att alla barn måste gå i skolan men också att skolan måste erbjuda en trygg, säker och fungerande arbetsmiljö där elever faktiskt har möjlighet att lära sig och må bra. Skolan har ett tydligt kompensatoriskt uppdrag: att utjämna skillnader i barns förutsättningar och ge alla en reell chans att lyckas, oavsett bakgrund. Uppdraget handlar inte bara om kunskaper, utan också om bildning, kritiskt tänkande, ansvarstagande och förmågan att delta aktivt i samhällslivet. Allt detta förutsätter en lärmiljö där undervisningen kan anpassas efter elevers olika behov och där varje barn blir sett. Barnen och ungdomarna formar vårt gemensamma samhälle. Deras förutsättningar till ett bra liv är oerhört viktigt i sig självt men får också tydliga konsekvenser för hur staden  utvecklas.  För att en sådan skola ska vara möjlig krävs rimliga organisatoriska förutsättningar, inte minst när det gäller klassernas storlek och lärartätheten. När grupperna blir för stora minskar möjligheten att ge individuellt stöd, skapa arbetsro och bygga de relationer som både skollagen och skolplikten förutsätter. Om elever är skyldiga att vara i skolan varje dag måste skolan samtidigt vara en plats som är tillräckligt trygg, lugn och bemannad för att de faktiskt ska kunna lyckas. Annars riskerar skolans lagstadgade uppdrag att urholkas. Men det här handlar inte bara om lagar. Forskningen är tydlig: mindre klasser, särskilt i de tidiga skolåren, leder till bättre kunskapsutveckling, tryggare miljöer och starkare relationer*. Sveriges lärares undersökning från 2023 är en av flera undersökningar som visar att omkring 20 elever per klass ger god kvalitet och studiero. I dag ligger snittet i Stockholms skolor redan i lågstadiet på 26–28 elever. Samtidigt ökar behovet av extra anpassningar och särskilt stöd ju större klasserna blir, en utveckling som inte är på förhand given utan ett resultat av politiska beslut och avsaknaden av reglering kring klasstorlekar och lärartäthet. Skriv under uppropet och hjälp oss sprida det.  /Engagerade föräldrar, skolpersonal och stockholmare

 Kulturskolan spelar en avgörande roll för barns och ungas möjlighet att uttrycka sig kreativt, utveckla självförtroende och känna gemenskap. När verksamheten bedrivs i lokaler som är ohälsosamma eller inte anpassade för den typ av undervisning som Kulturskolan bedriver, drabbas elever, personal och hela kommunens kulturliv. Att säkerställa friska, ändamålsenliga och långsiktiga lokaler är en fråga om ansvar för barn och ungas hälsa, men också om kvalitet, likvärdighet och Söderhamns framtid som en attraktiv och levande kommun. 

1. En likvärdig skolgång i hela Västerviks kommun - stor risk för sämre utbildning, resultat och måluppfyllelse i Överum trots att det ska vara likvärdig skola. 2. Resurser som möjliggör att våra lärare faktiskt kan följa skollagen.  3. Resurser som ger alla elever chansen att gå ut med godkända betyg och därmed få bättre framtidsutsikter. 4. Resurser för tidiga insatser för att motverka problem senare i skolgången. 5. Resurser för att kunna arbeta med tillsynsansvar, arbetsmiljölagen, trygghet och motverkningar av kränkning (kap. 5 Skollagen). 6. En levande landsbygd med fungerande skola så att barnfamiljer stannar kvar, och flyttar in. Vi vill ha kommunens bästa skola men det är svårt med en omöjlig budget.  Snälla skriv på!

Eftersom hon har bott i Sverige i 12 år och väntat på ett medborgarskap i över 4 år tycker vi, hennes vänner att hon ska få stanna.  Låt Roua stanna!

Kalix kommun som gärna annonserar sig som friluftskommun beslutar nu att elver på gymnasiet inte får behålla sin traditionella vinterfriluftsdag.  Denna dag är mycket viktig för både elevernas mentala och fysiska hälsa. Att få ta en dags paus från skolarbete och istället vara ute i naturen är mycket värdefullt för både eleverna och lärarna och bör inte tas bort.

Våra tättingar tillhör den biologiska mångfalden och många arter blir allt färre pga minskad tillgång på många insektsarter. Detta är en följd av förändrat klimat med katastrofer som hetta, torka, skyfall, kyla, översvämningar, mm.

Varje år genomför Sveriges kommuner tusentals barnavårdsutredningar. Dessa utredningar avgör om barn ska omhändertas, separeras från sina föräldrar eller få stanna hemma. Det är bland de mest ingripande beslut en myndighet kan fatta. Men det finns inga bindande regler för hur utredningarna ska genomföras. Varför? Inte för att lagarna är felaktiga – utan för att det saknas bindande krav på hur utredningarna ska genomföras. Den dominerande utredningsmetoden BBIC används av samtliga kommuner – men styrs genom privaträttsliga licensavtal, inte genom lag eller förordning. Socialstyrelsen kan ensidigt ändra metodens innehåll utan riksdagsbeslut, utan remissförfarande, utan normkontroll. Samtidigt säger Socialstyrelsen själv att BBIC "är således ingen utrednings- eller behandlingsmetod". Vad ska då styra hur utredningarna faktiskt genomförs? Det är skillnaden mellan formell rättssäkerhet (lagen finns) och materiell rättssäkerhet (lagen efterlevs). Sverige har det första. Vi saknar det andra. I praktiken genomförs utredningar ofta som standardiserade enkäter – inte som faktiska utredningar som klargör vad som hänt. Vanliga metodfel: • "Hur före om" – handläggningen utgår från att våld förekommit innan detta är utrett • Definitorisk glidning – "höjd röst" blir till "psykiskt våld" utan konkretisering • Bristande källkritik – en enskild uppgift bär beslutet medan andra källor utelämnas • Hypoteslåsning – alternativa förklaringar prövas aldrig Samtidigt saknas krav på att handläggare ska kunna grundläggande juridik. De som utreder familjer behöver inte förstå rättssäkerhetens grundprinciper – objektivitet, proportionalitet, rätten att bli hörd. JO har vid upprepade tillfällen kritiserat socialtjänstens bristande objektivitet och kompetens. Resultatet ser vi i fall som Lilla hjärtat och Fallet Adam: barn som far illa av systemet som skulle skydda dem. Familjer som splittras på bristfälliga underlag. Vi kräver konkreta förändringar: • Formalisera BBIC genom förordning – utredningsmetodik ska styras av lag, inte privaträttsliga avtal • Bindande kompetenskrav – handläggare ska ha dokumenterad utbildning i juridik och utredningsmetodik • Utredningsplaner ska kommuniceras i förväg – berörda ska kunna lämna synpunkter innan utredningen inleds • Transparens – utredningar ska innehålla uppgifter om handläggarens kompetens och nedlagd tid • Kommunal revision med särskilt uppdrag – att granska om socialtjänsten faktiskt utreder, inte bara kartlägger Vad du kan göra: 1. Skriv under detta upprop 2. Kontakta förtroendevalda i din kommun – särskilt ledamöter i socialnämnden. Kontaktuppgifter finns via Troman Publik: https://[kommun].tromanpublik.se (ersätt [kommun] med din kommuns namn) 3. Kontakta dina riksdagsledamöter – kräv att frågan lyfts i socialutskottet 4. Dela uppropet – använd #RättssäkerBarnavård Vi har lagar som skyddar barn. Nu behöver vi regler som säkerställer att lagarna följs.