Angela har fått besked att hon inte får stanna i Sverige varken hon eller hennes familj och måste ta sig tillbaka till Serbien, de har bott här i flera år samt att mamman jobbar inom vården och har arbetstillstånd. Angela är 18 år gammal och går i gymnasiet och har bara ett år kvar till studenten, samt att hon har jobbat och gått praktik i Sverige. Nu försöker familjen överklaga men det gick inte för mamman och angelas bror och de måste lämna så snart som möjligt medan Angela och hennes lillasyster som är 11 år gammal har 4 veckor på sig att lämna Sverige. Angela är i processen att överklaga. 

När kraven på förskollärarutbildningen sänks riskeras både utbildningens kvalitet, yrkets status och barnens rätt till en trygg och pedagogisk välfungerande förskola.  Förskolläraryrket är ett samhällsbärande yrke vilket ställer höga krav på pedagogisk kompetens, professionellt ansvar och förmågan att skapa en trygg och utvecklande utbildning för barn. Därför måste även utbildningen till förskollärare hålla hög kvalitet och ställa tydliga akademiska krav på varje enskild student vid utbildningen.  Vi som studerande vid Malmö Universitet upplever att utbildningens nuvarande struktur i flera avseenden inte motsvarar dessa ambitioner. Även om utbildningens innehåll är relevant anser vi att det finns ett återkommande problem med låga krav på förberedelser, deltagande och möjligheter till fördjupande akademiska diskussioner. Vi upplever även examinationsformer där individuella kunskaper och insatser inte alltid synliggörs eller verkar bedömas på ett rättssäkert sätt. En delad upplevelse bland oss studenter är att vårt uppdrag på utbildningen ligger på att vi ska få även våra medstudenter att klara sig genom utbildningen. Vi vill inte göra utbildningen svårare bara för sakens skull. Det här handlar om att säkerställa att de studenter som examineras har de kunskaper, färdigheter och den professionella kompetens som förskolläraryrket kräver. Vilket är avgörande för utbildningens kvalitet, för yrkets status, för våra framtida kollegor och inte minst för alla de barn som förskolan är till för. 

Vi, undertecknade vårdnadshavare och våra barn, vill uttrycka vår starka önskan att vår lärare i årskurs 2 ska få stanna kvar i sin nuvarande roll. Under läsåret har läraren byggt upp starka relationer med eleverna, skapat trygghet i klassrummet och varit en viktig del av barnens utveckling och lärande. Både elever och vårdnadshavare uppskattar lärarens engagemang, kompetens och stora arbete för att skapa en positiv skolmiljö. Skolan har under en längre tid haft en hög personalomsättning, vilket har påverkat elevernas trygghet och kontinuitet. Vi har fått höra från skolledningen att man vill skapa stabilitet för eleverna och behålla personal för att stärka tryggheten på skolan. Därför har beskedet om att denna lärare ska lämna sin tjänst kommit som en stor besvikelse för många elever och vårdnadshavare. Vi anser att barnens bästa bör stå i centrum. För våra barn innebär det att få behålla en lärare som känner dem väl, som de har förtroende för och som har visat ett stort engagemang för deras utveckling och välmående. Vi uppmanar därför skolledningen och huvudmannen, Västerås stad, att ompröva beslutet och göra allt som är möjligt för att låta läraren stanna kvar. För barnens trygghet, kontinuitet och bästa. Detta upprop representerar både vårdnadshavares och elevers önskan att få behålla en lärare som gjort en mycket stor och positiv skillnad för klassen.

Humlan är barnens trygga och välkända förskolemiljö, med grön gård, stora lekytor och närhet för många familjer. Efter kommunens fönsterbyte för omkring två miljoner kronor försämrades enligt uppgift inomhusluften, och nu riskerar barnen att få betala priset genom att flyttas till klassrum, korridorer, asfalt och en lösning utan tydlig sluttid. Humlan är dessutom Sveriges äldsta förskola och en viktig del av Hallstahammars kulturarv.  För Hallstahammas attraktionskraft som inflyttningsort behövs en förskola i de västra delarna och för barnens hälsa och autonomi är det viktigt att kunna ta sig till förskolan med cykel eller till fots. Barnens bästa måste visas i handling, inte bara sägas i efterhand.

Modersmålsundervisning och studiehandledning är en lagstadgad rättighet enligt skollagen och en central del av elevers kunskapsutveckling, språkprogression och identitetsutveckling. För många elever är modersmålet avgörande för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen och därmed nå gymnasie- och högskolebehörighet. Förändringar i organisationen påverkar inte bara strukturen, utan i praktiken elevers tillgång till undervisning, kontinuitet och likvärdighet. När undervisning samlas i större grupper eller förläggs längre från elevernas ordinarie skola kan det leda till försämrad tillgänglighet och minskad delaktighet. Enligt skollagen (2010:800) ska utbildningen vara likvärdig och tillgänglig för alla elever, oavsett språk, bakgrund eller skolenhet. Detta innebär att kommunen har ansvar för att rättigheten även fungerar i praktiken – inte enbart formellt. Varför är detta viktigt? Modersmålsundervisning och studiehandledning är en viktig del av många elevers utbildning. För många elever är stödet avgörande för språkutveckling, kunskapsresultat, delaktighet i undervisningen och möjligheten att nå vidare studier. Förändringar som påverkar tillgänglighet, kontinuitet eller kvalitet kan därför få konsekvenser långt utanför själva organisationen och påverka elevernas möjligheter att lyckas i skolan. Vi uppmanar Täby kommun att 1. säkerställa att elevernas rättigheter enligt skollagen, barnkonventionen och principen om likvärdig utbildning beaktas fullt ut vid alla beslut som rör modersmålsundervisning och studiehandledning, 2. offentliggöra relevanta beslutsunderlag, utredningar och konsekvensanalyser på ett öppet och transparent sätt i enlighet med offentlighetsprincipen och god förvaltningssed, 3. genomföra en reell, dokumenterad och inkluderande dialog med berörda elever, vårdnadshavare och personal innan beslut fattas eller genomförs, 4. säkerställa att eventuella organisationsförändringar inte försämrar elevernas faktiska tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning eller inskränker deras lagstadgade rättigheter, vare sig direkt eller indirekt, 5. ta fram en långsiktig och hållbar plan för verksamheten som stärker kvalitet, tillgänglighet, kontinuitet och likvärdighet för eleverna. Därför skriver vi under Barn har rätt till en likvärdig utbildning och till det stöd de behöver för att nå sin fulla potential. Vi uppmanar Täby kommun att säkerställa att framtida beslut om modersmålsundervisning och studiehandledning grundas på tydliga konsekvensanalyser och på elevernas bästa. Skriv under för en likvärdig skola, god tillgänglighet och starka rättigheter för alla elever. Skriv under för en likvärdig skola, elevernas rättigheter och deras integritet. Som berörd invånare har du, i enlighet med grundläggande demokratiska principer och förvaltningsrättsliga utgångspunkter, rätt att framföra dina synpunkter i ärenden som påverkar dig och dina barns utbildningssituation innan beslut fattas och genomförs.

Region Östergötland diskriminerar mina - och många andras barn Skrivet 25 maj 2026 Rehab, vård och habilitering för alla barn och ungdomar i Region Östergötland har medvetet raderats ur vårduppdraget för en utpekad grupp barn. Resonemanget bakom visar en anmärkningsvärd okunskap om hur samhället faktiskt fungerar för de barn som vården nu har lämnat i sticket högst medvetet. Det är skillnad på barn och barn. Det blir allt tydligare för de östgötska familjer som drabbas. Köläget till BUP har länge varit ett ständigt inslag i våra lokala medier, oavsett politiskt styre. Men det som sällan diskuteras är vad som väntar när du väl når fram i kön. Att vara tyst om det är ohederligt, eftersom det skapar falska förväntningar. Det vi kallar NPF omfattar ett brett spektrum av ärftliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som påverkar uppmärksamhet, impulskontroll, aktivitetsnivå, socialt samspel, inlärning, minne, språk och motorik. Det innebär en sårbarhet i olika livssituationer – och skolstarten är en av de mest kritiska. Men behoven är inte alltid lätta att upptäcka. Funktion och förmåga varierar över dygn och vecka, och uttrycken skiljer sig åt beroende på ålder, kön och personlighet. Diagnosmanualerna ligger efter, särskilt när det gäller flickor. Skola och vård behöver möta barn med NPF-profil med kunskap och tvärprofessionell kompetens för att kunna se ADHD, autism, Tourettes, DLD/språkstörning, dyslexi och dyskalkyli – men också förstå kopplingarna till trotssyndrom, PDA, ARFID, överrörlighet och bindvävsproblematik (EDS/HSD), OCD, dysautonoma tillstånd (POTS, MCAS) och autoimmuna NPF-tillstånd som PANS/PANDAS. Och då har vi inte ens berört den psykiska ohälsa som riskerar att följa i spåren, trötthetssyndrom och smärtproblematik. Trots detta har vård och habilitering för barn över 7 år utan intellektuell funktionsnedsättning organisatoriskt lagts på BUP. Problemet är att de team som tidigare arbetade kring dessa barn är fullkomligt utraderade. Kvar finns en medicinsk kärna – läkare och sjuksköterskor – medan habiliteringen reducerats till generella gruppinsatser riktade främst till föräldrar. För ett barn utan samtidig psykisk sjukdom återstår i praktiken medicinering och uppmaningen att skolan ska erbjuda anpassningar. NPF är inte en psykisk sjukdom. När regionen fokuserar på psykiatriska diagnoser – BUP:s kärnuppdrag – utestängs en växande grupp barn från sin rätt till vård och habilitering. Vi kommer aldrig att komma till rätta med vårdköerna om vi inte tar tag i detta. Socialstyrelsen har riktlinjer, och det finns nationella vård- och insatsprogram för ADHD, men Region Östergötland hävdar att skolan ska lösa stödet genom särskilt stöd och anpassningar – utan att säkerställa att skolan faktiskt har förutsättningar att göra det. Skollagen är lätt att hänvisa till, men var tog Hälso- och sjukvårdslagen vägen? Ett barn tillbringar 15–20 procent av sin vakna tid i skolan. Resten av tiden är vårdnadshavarens ansvar – men det är inte rimligt att vi ska agera vikarier för ett helt vårdteam bara för att regionen har sparat bort det som fanns kvar.   Region Östergötland bygger upp en regional skuld där ett slaktat vårduppdrag ger ett tillfälligt plus i kassan medan människors privatekonomi blöder. Det är ett högt spel med unga människors liv och hälsa. Antalet självmord bland unga flickor ökar. Deras skolresultat sjunker. Samtidigt talas det om beredskap – men hur rustad är regionen egentligen? Konsekvenserna av detta kommer att slå hårt mot varje kommunbudget i länet: skolgång, måluppfyllelse, ökade behov av skolsociala team, närvarokoordinatorer, förstärkta elevhälsoteam, övergångtstal, fler platser på IM och allt annat som kommunstyrelser tvingas hantera när regionen kliver av sin del av samhällskontraktet. Och det värsta av allt.  Politikerna bakom detta vågar inte ens prata om vilka konsekvenser besluten får. De bara tiger.

För att skolan är en av Göteborgs absolut bästa och tryggaste skolor, 100 % av eleverna blir behöriga till gymnasiestudier.  En nedläggning drabbar 336 barn och deras familjer i Gårdstensområdet. Att byta skola är en mycket stor förändring för ett barn, det skapar otrygghet och bryter relationer och gemenskap som jobbats fram under lång tid.  Lägg inte ner en skola som fungerar – det är ett svek mot alla som bor i Gårdsten!

Varför är detta viktigt?  Digitalt utanförskap: Alla har inte möjlighet, teknik eller kunskap att strömma program via SVT Play eller UR Play. Den linjära kanalen säkrar att äldre och digitalt oerfarna inte stängs ute från public service.  Folkbildning för alla: I en tid av desinformation och snabba budskap behövs en dedikerad kanal för fakta, eftertanke och fördjupning mer än någonsin. Tillgänglighet: Kunskapskanalen har varit en lättillgänglig källa till lärande i över 20 år. Att flytta allt till digitala plattformar minskar kanalens synlighet och räckvidd. Vårt krav: Vi uppmanar ledningen för SVT och UR samt Kulturdepartementet att Bevara Kunskapskanalen som en linjär tv-kanal. Säkerställa att folkbildningsuppdraget förblir brett och tillgängligt för hela befolkningen. Visa ditt stöd för svensk folkbildning och skriv under digitalt idag!

Vi som bor i Vänersborgs kommun känner oss utstötta då våra grannkommuner (Trollhättan, Lilla-Edet och Grästorp) delar ut gratis ABC-zon biljetter under sommaren till studerande ungdomar. Alltså till barn födda 2007 - 2012 (åk 7-9 samt gymnasieelever). Vi i Vänersborgs kommun borde få en sådan möjlighet att resa fritt under sommarlovet, speciellt för oss som är i extra behov av kollektivtrafiken och varken har körkort eller bil.  Vi som bor utanför tätbebyggt område och som vill ha ett socialt fungerande liv under sommarlovet förtjänar också chansen att kunna ha det, utan att spendera våra pengar på biljetter hit och dit. En resa till Göteborg kostar 84 kr, gäller 180 minuter. Sedan måste man köpa en biljett tillbaka vilket gör att summan blir totalt 168 kr endast för att dra ut till stan och sen hem igen. Så borde det inte behöva vara, åtminstone inte under sommarlovet då vi ska roa oss och njuta av ledigheten.

Vätterslundsskolan är en liten välfungerande skola i lokalområdet där barnen går från förskola till tredje klass. Här känner barnen sina lärare, sina kompisar och sin väg till skolan. Att avveckla skolan innebär längre resor, mer stress och en betydligt osäkrare trafikmiljö för små barn. • Vätterslundsskolan ligger vägg i vägg med Vätterslunds förskola, vilket ger en stark trygghet för både barn och föräldrar, och en smidig vardagslogistik där lämning och hämtning av barn i olika åldrar sker på samma plats. Övergången från förskola till skola blir naturlig och lugn eftersom barnen redan känner miljön, de äldre barnen och många av de vuxna.  • Små barn i F–3 behöver trygghet och kontinuitet. Mindre skolmiljöer är bra för alla barn, men framförallt för barn med speciella behov. Detta är något som gör Vätterslundsskolan unik, vilket också är anledningen till att flertalet familjer utanför det ordinarie upptagningsområdet söker sig till skolan. • Till Vätterslundsskolan går, cyklar eller åker barnen pulka på säkra gång- och cykelvägar, något som stärker barnens självständighet och tro på sin egen förmåga. • Barnen på Vätterslundsskolan har en mycket god utomhusmiljö med tillgång till en riktig skolskog, långt från kraftigt trafikerade gator med en bra buller- och luftmiljö till följd, friytan för Vätterslundsskolans skolgård uppgår till >40 m2. • Skolan har en välfungerande, kompetent och positiv personalgrupp som, trots det överhängande hotet om att deras arbetsplats ska lägga ner, kämpar varje dag och tar hand om våra barn på ett fantastiskt sätt.  En avveckling påverkar trafiken runt mottagande skolor vilket betyder större risker. Fler lämningar, fler hämtningar, fler bilar. Det påverkar både säkerheten och framkomligheten. Många familjer får längre dagar och svårare logistik. • Många familjer kommer övergå till att skjutsa sina barn i större utsträckning eftersom den ev. nya skolvägen inte upplevs som trygg för barnen. Detta kommer att leda till ökat bilanvändande i rusningstrafik, på vägar som redan är hårt trafikerade. • Barn som inte blir skjutsade till skolan kommer i framtiden behöva följa huvudgång- och cykelstråk som då antingen går via Kortebovägen med sin omfattande trafikbelastning eller Hallmansvägen för att sedan använda kvartersgator för att ta sig fram, något som ökar risken för olyckor med dolda utfarter och döda vinklar.  • Familjer som valt att bosätta sig nära förskola och skola har aktivt valt att inte ha bil, de går eller cyklar med barnen till skolan, för att därefter fortsätta till sina arbeten. Avståndet till skolan är avgörande här.  En nedläggning gör också området mindre attraktivt. En närliggande skola är en av de viktigaste faktorerna när familjer väljer bostadsområde. Försvinner skolan tappar området både värde, trygghet och den sociala gemenskap som byggts upp kring skolmiljön. • Många barnfamiljer har redan investerat i bostad i områdena runt Vätterslundsskolan, tack vare närheten till förskola och skola, med tron om att ha gjort en klok investering för många år framöver. En nedläggning förändrar förutsättningarna i efterhand. • Vardagslogistiken försämras kraftigt för familjer med barn i olika åldrar. Familjer med små barn måste resa till två adresser, i motsatta riktningar, på några av Jönköpings mest belastade vägar, i rusningstrafik. Det ökar stressen, restiderna och riskerna i trafiken för små barn. • Skolan är en naturlig mötesplats. Här knyts vänskaper mellan barn, föräldrar och grannar. Den dagliga kontakten vid lämning och hämtning skapar relationer som håller ihop området och gör det tryggare för alla. En flytt splittrar dessa nätverk och gör vardagen mer isolerad för många barn. Enligt kommunen och politikerna är bakgrunden till den föreslagna avvecklingen den väntade demografiska utvecklingen i området och att förskolans nuvarande lokaler har underhållsbehov.  • Prognoserna som presenterats som underlag är baserade på antaganden, saknar buffert och har inte tagit höjd för varken generationsväxling i området, annan inflyttning eller nybyggnation i närområdet. • Området kring Talavid, Vätterslund och Hisingstorp har historiskt haft en hög andel barn. Enligt prognosen minskar behovet av lågstadieplatser endast från 550 (2026) till ca 530 (2034) - en skillnad på 20 barn i hela området.  • Samtidigt visar samma prognos att behovet av förskoleplatser ökar från cirka 640 till 700 under samma period, en ökning med 60 barn. Den utvecklingen innebär att fler barn kommer att behöva grundskoleplatser några år senare. • Kommunen utreder i dag inga andra alternativ än att avveckla Vätterslundsskolan, trots att flera rimliga lösningar finns. Det är fullt möjligt att i stället utreda renovering av förskolans lokaler, kapacitet i närliggande förskolor eller en tillfällig paviljong - precis som skolan nyligen haft bygglov för. • Att avveckla en välfungerande skola baserat på en prognos som samtidigt visar ett växande behov av förskoleplatser, och därmed ett framtida ökat behov av skolplatser, utan att ens utreda alternativa lösningar framstår som både förhastat och onödigt.

Kommunens skolor, äldreboenden och andra viktiga verksamheter ska finnas kvar i kommunens egen kontroll – inte säljas ut till privata aktörer för att sedan hyras tillbaka till ökade kostnader. Erfarenheter från flera svenska kommuner visar att så kallade sale and lease back-affärer kan bli mycket dyra på sikt och leda till att kommunen tappar både handlingsfrihet och kontroll över sina egna lokaler. Både Sveriges Kommuner och Regioner och Kommuninvest har varnat för riskerna med denna typ av upplägg. I många fall har det visat sig både tryggare och billigare för kommuner att själva äga sina fastigheter. Det finns flera exempel där kommuner sålt ut lokaler för att sedan behöva hyra tillbaka dem till höga kostnader, bland annat i Härnösand, Nacka och Uppvidinge. Konsekvenserna har blivit ökade kostnader och minskad möjlighet att själva styra över viktiga samhällsfunktioner. Om kommunfullmäktige driver igenom detta förslag riskerar kommunen att försvaga en redan ansträngd ekonomi och samtidigt göra sig mer beroende av privata fastighetsägare i framtiden.

Detta är viktigt då samtliga barn och unga ska ha samma förutsättningar i sin utbildning oavsett de omständigheter som äger rum i kommunen.  En målsättning som (antagligen) samtliga partier delar är att Arboga ska bli "Sveriges bästa skola". Detta mål kan därför inte uppfyllas utan resurspedagoger som kan hjälpa elever som på flera olika grunder kan behöva stöd i sin undervisning.