Sveriges folkhögskolor står inför en akut kris. Efter år av politiska nedskärningar, slopade utbildningsplatser och urholkade anslag tvingas skolor runt om i landet nu att lägga ner unika kurser, skära i personalstyrkan och i värsta fall stänga hela filialer.Detta är ett direkt slag mot vårt samhälle och vår demokrati.Folkhögskolan är inte som andra skolor. Det är en unik utbildningsform som fångar upp dem som skolsystemet har lämnat bakom sig. Det är en plats där människor får en andra chans att läsa upp sina betyg, hitta en ny yrkesbana eller växa genom kultur, konst och personlig utveckling.Att skära ner på folkhögskolorna är att:Stänga dörren för de som behöver det mest: Människor med funktionsnedsättningar, utrikesfödda som kämpar med språket och de som behöver en lugnare studiemiljö förlorar sin trygga punkt.Montera ner svenskt kulturliv: Många av våra främsta författare, musiker, konstnärer och journalister har börjat sin resa på en folkhögskola.Öka klyftorna i samhället: När utbildningsplatser försvinner ökar utanförskapet, arbetslösheten och den psykiska ohälsan.Folkbildningen är ryggraden i vår demokrati. Det är billigare att investera i människors framtid genom utbildning än att betala priset för ett ökat utanförskap senare. Vi kan inte tyst se på när en av våra viktigaste samhällsfunktioner monteras ner bit för bit.Nu måste vi visa politikerna att vi är många som står upp för folkhögskolorna. Skriv under uppropet och kräv att våra folkhögskolor skolor får de resurser de behöver för att fortsätta blomstra!

När Haninge kommun placerar ett barn i en skola förväntar man sig som förälder att tryggheten gäller under hela skolgången. Haninge profilera sig stolt som en landsbygdskommun och betonar vikten av att hela kommunen ska leva. Men kommunens agerande i skolskjutsfrågan rimmar väldigt illa med den filosofin. Genom ändrade interna riktlinjer och omritade kartor har kommunen ändrat förutsättningarna i efterhand. Enligt kommunens nya riktlinjer krävs det nu att barnet går i den skola som ligger geografiskt närmast hemmet för att beviljas skolskjuts. Det innebär att barn som kommunen tidigare har placerat i en skola utifrån dåvarande skolgränser och upptagningsområden plötsligt hamnar i kläm. Kommunen hävdar i efterhand att föräldrarna "hade kunnat välja en skola som ligger närmare". Därmed stämplas den skola som kommunen själv anvisade från början som en ”självvald skola” – och skolskjutsen dras in. Detta skapar en otrygg och ohållbar situation för familjer på landsbygden: • Farliga och olämpliga skolvägar: När skolskjutsen dras in hänvisas barn till färdvägar längs högt trafikerade vägar, utan gångbanor eller belysning. Det skapar stor otrygghet och innebär uppenbara risker. • Ändrade spelregler mitt i skolgången: Familjer som har inrättat sina liv efter kommunens ursprungliga beslut får plötsligt förutsättningarna undanryckta. Man ska kunna lita på en myndighets placering. • Landsbygdens förutsättningar ignoreras: Att bo utanför tätorten kräver fungerande samhällsservice. Om Haninge ska vara en attraktiv landsbygdskommun kan de inte lägga över hela ansvaret och kostnaden för skoltransporterna på enskilda föräldrar genom juridiska finter. Inga barn ska få sin trygghet och sin rätt till en säker skolväg nedmonterad på grund av kommunal byråkrati. Haninge kommun måste leva upp till sin egna filosofi, värna om barnets bästa och garantera en trygg skolväg för alla elever på landsbygden!

Vårt krav: Vi kräver fler bussavgångar mellan kl. 18:00 och 00:00. Det ska vara enkelt att resa hållbart och prisvärt, även på kvällen. Skriv under för att visa att vi är många som vill ha en förändring!!!

Under fem veckor 2025 uppmanades mellanstadiebarn i 18 kommuner att välja bort bilen som fordonsval till och från skolan och de sparade hela 34 ton koldioxid! Tänk vad som kan hända med utsläppen om alla elever hade möjlighet att göra samma sak. Gratis skolkort skulle alltså ge alla en tillgänglig och klimatvänlig väg till och från skolan.  Det finns många som inte har ekonomin för att köpa ett busskort eller ens en cykel, då blir det otroligt svårt att ta sig till och från skolan. I familjer där föräldrarna är ensamstående och har många barn finns det inte alltid möjlighet att lägga stora summor på saker som busskort, i dessa fall skulle gratis skolkort vara en enorm underlättnad. Många har inte heller möjlighet att bli skjutsade av sina föräldrar varje dag och då skulle ett gratis skolkort vara den perfekta vägen till att varje dag kunna åka kollektivt till och från skolan. Av: Ylva, Hoshang, Molly

Det är en mångårig tradition som gått i arv i generationer att ha skolavslutningen i en av den vackraste kyrkor.

Oskarslund ska vara en plats där människor får leva sina sista år med trygghet, värdighet och respekt. Anhöriga ska kunna känna förtroende när de lämnar sina närstående i verksamhetens omsorg, och personal ska ha en arbetsmiljö som gör det möjligt att ge den vård och omsorg som de äldre har rätt till. Under en längre tid har det framförts återkommande kritik mot verksamheten från både anhöriga, personal och tidigare medarbetare. Medierapportering om allvarliga händelser har dessutom förstärkt oron och skadat förtroendet för verksamheten. Vi menar att Oskarslund behöver ett ledarskap som bygger på öppenhet, ansvarstagande, respekt och samarbete. När förtroendet för en verksamhet har skadats krävs tydliga åtgärder för att kunna bygga upp det igen. Detta upprop handlar inte om att peka ut enskilda personer. Det handlar om att säkerställa att Oskarslund blir ett vårdboende där omsorgstagare får den trygghet och värdighet de förtjänar, där anhöriga känner sig delaktiga och där personal kan utföra sitt arbete under goda förutsättningar. Vi skriver under detta upprop för att vi tror att förändring är möjlig – och för att våra äldre förtjänar det bästa.

Vi är många föräldrar som känner oro  På flera skolor i Sollentuna vittnar föräldrar om att de upplever att skärmar används i stor utsträckning, både i undervisningen och på fritids, och att det är svårt att få svar eller gehör när man tar upp frågan. Det handlar inte om en enskild skola eller ett enskilt incident. Föräldrar från Gärdesskolan, Kärrdalsskolan, Runbackaskolan, Sofielundsskolan, Stallet, Tegelhagens skola, Töjnaskolan, Vaxmoraskolan och Vibyskolan beskriver samma mönster: mycket skärmtid, lite reflektion kring syftet med att använda skärmen, och en upplevelse av att inte bli lyssnad på av skolledningen. Det här uppropet är ett samlat uttryck för den oron och en önskan om transparens och en kommunal digitaliseringsstrategi som är för våra barns bästa.  Vad vi ser på våra barns skolor Föräldrar i kommunen berättar om barn som hämtas på fritids där projektorn är igång med TV-serier – inte som del av ett pedagogiskt upplägg, utan för att barnen "är trötta". Materialet är inte alltid åldersanpassat, och föräldrar vittnar om barn som blivit rädda och skrämda eller haft mardrömmar av vad de sett på fritids. Det handlar också om barn som spelar TV-spel eller digitala fotbollsspel, ibland på personalens mobiler, och om spel med reklaminslag.  Ett genomgående mönster är att skärmar verkar användas som ett enkelt sätt att hålla barnen sysselsatta, snarare än som ett medvetet pedagogiskt val som utgår ifrån barnens bästa. I den pedagogiska verksamheten väcker exemplen liknande frågor. Sjuåringar tränar "skrivande" genom att skriva på ipads istället för att hålla i en penna. Högläsning, en av de viktigaste grunderna för barns läsutveckling, har ersatts av en skärm och en uppläsningsröst istället för en pedagog som läser högt. Hur ska barn motiveras att läsa på egen hand när de inte ser vuxna göra det? I de ipads som kommunen sett till att skolorna köpt in så “belönas” beteenden när man gjort klart uppgifter på sätt som inte är olikt speldesign och påverkar barns hjärnor. Barn kan även “belönas” när de gjort klart pedagogiska uppgifter genom att få spela vissa spel, tex lägga digitala pärlplattor, som till skillnad mot riktiga pärlplattor, inte tränar finmotoriken. Skolböcker genomgår en noggrann redaktionell kvalitetsgranskning på ett förlag innan de ges ut. Vem granskar apparna som används i undervisningen?  Flera föräldrar har försökt få svar på enkla frågor såsom: Vad är den pedagogiska tanken? Hur mycket skärmtid är det per dag? Vad skulle man kunna göra istället? Svaren har varit vaga, undvikande, eller uteblivit helt. Föräldrar möts av tystnad – på skolan och i kommunen När föräldrar tagit upp frågan direkt med personal, på föräldramöten, i möten med rektorer och i brev till skolledningen har reaktionerna varierat från ett bemötande som knappast uppmuntrar till fortsatt engagemang, till skolledningar som aktivt undvikit att ge konkreta svar trots upprepade försök.  En förälder som frågat om rutiner för skärmanvändning redan inför skolvalet fick ett defensivt bemötande redan i det första samtalet. Föräldrar på en annan skola beskriver hur rektorn vid upprepade kontakter inte vidtog några åtgärder. Andra fick besked att just deras barn kunde hållas borta från skärmrummet, men att det inte var något som gällde för alla, något som i praktiken är ogenomförbart eller skapar exkludering. Det genomgående svaret, när ett svar alls givits, har varit att hänvisa till kommunens digitaliseringsstrategi. Så när frågan inte fick gehör på skolnivå vände sig vissa föräldrar till kommunen för att förstå:  1. Vad innebär kommunens digitaliseringsstrategi? 2. Har effekterna av digitaliseringen i skolan utvärderats? 3. Bör vårdnadshavare få information om principer, syfte och arbetssätt med skärmanvändning? Utbildningsnämnden har meddelat att man inte utvärderat digitaliseringssatsningen, att man inte kommer att prioritera information till vårdnadshavare och hänvisat tillbaka till skolornas rektorer. För föräldrar blir detta en rundgång som lämnar alla frågor obesvarade. Ny forskning ifrågasätter Sollentunas tidiga strategi och hur den efterlevs Sollentuna var tidigt ute med att digitalisera sina skolor. Det var en vision som många trodde på. Men forskningen har sedan dess hunnit ifatt och bilden är dyster. Jonathan Haidt, socialpsykolog och författare till Den ängsliga generationen, beskriver hur skärmar tränger undan de upplevelser som är avgörande för barns utveckling – varje timme vid en skärm är en timme som inte ägnas åt lek, rörelse, sociala interaktioner eller kreativt tänkande. Forskning visar att återkommande sensorisk stimulering från skärmar stimulerar hjärnans belöningssystem på ett sätt som skapar tillvänjning och undergräver barns koncentration, motivation och uthållighet. Folkhälsomyndigheten rekommenderar högst 1–2 timmars skärmtid per dag utanför skoltid. Karolinska institutet har visat kopplingar mellan hög skärmtid och försämrad sömn och ökad depression. Alternativkostnaden är konkret: rörelse och fysisk aktivitet som uteblir, den fria leken som försvinner, handstilen som aldrig övas in, och de sociala interaktionerna ansikte mot ansikte som tränar barns förmåga att läsa känslor och utveckla empati. Ny lag kring privat mobilförbud i höst Riksdagen har beslutat om ett nationellt mobilförbud som träder i kraft den 1 juli 2026 och gäller från skolstart hösten 2026. Förbudet omfattar grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: Om elever har privata mobiltelefoner ska de lämna in dem vid skoldagens början och få tillbaka dem vid skoldagens slut. Det är ett steg i rätt riktning, men förbudet löser inte frågan om hur skärmar används i den pedagogiska verksamheten, eller hur fritids organiseras. De frågorna är fortfarande obesvarade.  AI accelererar behovet av utvärdering och en ny strategi Vi befinner oss nu i en tid då AI förändrar allt. I den världen är det inte mest brådskande att barn exponeras för ännu mer skärm. Tvärtom, det som kommer att skilja nästa generation åt är förmågan till koncentration, kritiskt tänkande, självreglering och förmågan att använda teknik utan att styras av den. En digitaliseringsstrategi som inte reviderats i ljuset av ny forskning och ett nytt teknologiskt landskap är en föråldrad strategi, oavsett hur välmenande den en gång var.

Kalmar kommun planerar att ännu en gång kraftigt sänka ersättningen till resursskolan Kalmar Centrumskola. Om detta förslag blir verklighet hotas hela skolans existens, vilket i värsta fall kan tvinga verksamheten till en avveckling. Kalmar Centrumskola gör en ovärderlig insats för elever som är i behov av omfattande särskilt stöd och en trygg, anpassad skolmiljö. Kommunens ordinarie skolor saknar i dagsläget de resurser och den specifika kompetens som krävs för att möta dessa elevers unika behov. En nedskärning skulle slå direkt mot de mest sårbara barnen. De flesta av dessa barn har dessutom redan tvingats kämpa länge i kommunens egna skolor innan de fått en plats på Kalmar Centrumskola, som många gånger inte bara har varit räddningen för deras utbildning men även för deras mentala hälsa och livslust. Skriv under nu för att visa politikerna att vi kräver att förslaget stoppas och att Kalmar kommun tar ansvar för alla barns rätt till en fungerande skolgång.

Genom att minska personaltätheten kommer barnen inte få nödvändiga förutsättningar för lärande och möjligheterna till stödundervisning för de barn som behöver det kommer reduceras. Personalens uppdrag att ge barnen en grundläggande utbildning blir omöjlig och barnens kapacitet att uppnå lärandemålen kommer försämras.

​Vi kräver och förväntar oss att fotbollsplanen bevaras utifrån följande skäl: ​Klass- och socioekonomiskt perspektiv:  Det finns en enorm ekonomisk skillnad mellan sporterna. Ishockey är en extremt kostsam idrott som kräver dyr utrustning och höga avgifter, vilket väldigt många familjer i Skarpnäck helt enkelt inte har råd med. Att ersätta en gratis fotbollsplan med en dyr ishall är att prioritera en sport för de som redan har pengar, på bekostnad av de som har det tufft ekonomiskt. ​Den livsviktiga gratisytan för barnen:  Planen fungerar idag som en öppen, trygg och helt kostnadsfri samlingsplats där barnen som faktiskt bor i trakten möts varje dag året runt för att bara spela lite boll tillsammans. För många barn i området är detta den enda chansen till en aktiv fritid. Man kan inte ta bort en fungerande och gratis mötesplats som bygger gemenskap och trygghet i närområdet. ​Ingen acceptabel kompensation:  Stadens förslag att flytta fotbollsverksamheten till Kärrtorp som "kompensation" är en ohållbar lösning. Det skapar långa avstånd för de barn i Skarpnäck och Bagarmossen som idag har sportfältet som sin naturliga och trygga mötesplats. ​Ishallen hör hemma på en annan plats: Vi ställer oss bakom att en ishall ska byggas, men den måste placeras på en annan ort där den faktiskt passar och där infrastrukturen fungerar. Att klämma in den på Skarpnäcksfältet alldeles intill bostadshusen kommer bara leda till dygnet-runt-buller från kylanläggningen och en ohållbar trafiksituation på Vinggatan. ​Bygg smartare – utnyttja höjden: Vi är positiva till att området får en efterlängtad simhall, men staden måste planera smartare. Det går utmärkt att bygga simhallen i två våningar– ex. med en stor inomhushall i botten och simhallen på nästa plan. På så sätt förlorar vi inte heller inomhushallen som för övrigt också används flitigt. Genom att bygga ishallen förslagsvis i Tallkrogens gamla IP, så sparar vi fältets fria ytor och slipper förstöra fotbollsplanen. ​Det är valår i år, och vi förväntar oss att våra folkvalda politiker och stadens tjänstemän lyssnar på oss som faktiskt bor här och värnar om våra barns trygghet och rätt till en meningsfull fritid. ​Fotbollsplanen ska vara kvar!

Angela har fått besked att hon inte får stanna i Sverige varken hon eller hennes familj och måste ta sig tillbaka till Serbien, de har bott här i flera år samt att mamman jobbar inom vården och har arbetstillstånd. Angela är 18 år gammal och går i gymnasiet och har bara ett år kvar till studenten, samt att hon har jobbat och gått praktik i Sverige. Nu försöker familjen överklaga men det gick inte för mamman och angelas bror och de måste lämna så snart som möjligt medan Angela och hennes lillasyster som är 11 år gammal har 4 veckor på sig att lämna Sverige. Angela är i processen att överklaga. 

När kraven på förskollärarutbildningen sänks riskeras både utbildningens kvalitet, yrkets status och barnens rätt till en trygg och pedagogisk välfungerande förskola.  Förskolläraryrket är ett samhällsbärande yrke vilket ställer höga krav på pedagogisk kompetens, professionellt ansvar och förmågan att skapa en trygg och utvecklande utbildning för barn. Därför måste även utbildningen till förskollärare hålla hög kvalitet och ställa tydliga akademiska krav på varje enskild student vid utbildningen.  Vi som studerande vid Malmö Universitet upplever att utbildningens nuvarande struktur i flera avseenden inte motsvarar dessa ambitioner. Även om utbildningens innehåll är relevant anser vi att det finns ett återkommande problem med låga krav på förberedelser, deltagande och möjligheter till fördjupande akademiska diskussioner. Vi upplever även examinationsformer där individuella kunskaper och insatser inte alltid synliggörs eller verkar bedömas på ett rättssäkert sätt. En delad upplevelse bland oss studenter är att vårt uppdrag på utbildningen ligger på att vi ska få även våra medstudenter att klara sig genom utbildningen. Vi vill inte göra utbildningen svårare bara för sakens skull. Det här handlar om att säkerställa att de studenter som examineras har de kunskaper, färdigheter och den professionella kompetens som förskolläraryrket kräver. Vilket är avgörande för utbildningens kvalitet, för yrkets status, för våra framtida kollegor och inte minst för alla de barn som förskolan är till för.