Utbildning är en av de viktigaste resurserna vi har för att utjämna samhället. Alldeles för länge har vi tvingat in alla barn i samma mall när forskningen visar att det är medfött hur morgonpigga vi är. Detta drabbar särskilt de barn som kommer från familjer med mindre resurser. Moderaterna har nu ett förslag som riktar mig till kommunerna och de vill att de moderatledda kommunerna ska gå före. Det är lovvärt men det räcker inte att dessa kommuner går före. Vi har inte råd att låta vår främsta tillgång få något annat än den bästa utbildningen vi kan ge dem. Skriv under för att sätta press på Fridolin att plocka upp Moderaternas förslag. Källor: http://www.svd.se/somnforskare-ger-m-ratt-lat-elever-sova-langre

Endometrios är en kronisk sjukdom och den tredje vanligaste bland personer med livmoder. Cirka 200 000 personer i Sverige uppskattas lida av sjukdomen. Det innebär en tiondel av alla i fertil ålder. Trots detta är sjukdomen svårupptäckt och det tar ofta lång tid att få en korrekt diagnos. Patienter är därför ofta fel- eller obehandlade i många år innan de får rätt diagnos. Idag upplever många patienter att deras sjukdomstillstånd inte tas på allvar när de väl kommer i kontakt med sjukvården. Mötet resulterar istället i att patienten känner sig klassad som ”inbillningssjuk” och tvingas därför att själv bli den som utreder sitt tillstånd. Detta förhållande är något som inte bara resulterar i en misstro mot vården utan även försämrar patientens tillit för sin egen upplevelse av sjukdomen. Idag tar det vanligtvis 5-10 år för att ställa korrekt diagnos på en endometriospatient. När rätt diagnos uteblir ges inte heller rätt behandling, vilket leder till onödigt lidande och ytterligare försvårande komplikationer – vanligt är sammanväxningar mellan, och skador på, inre organ såsom äggstockar, urinblåsa och tarmar. Utöver detta är nervsmärtor, svårigheter att bli gravid och bestående smärta vid samlag vanligt förekommande. Detta är bara några exempel på vad endometrios kan orsaka … Sverige ligger för närvarande flera år efter andra jämförbara länder, t.ex. Danmark, när det gäller forskning och kunskapsutveckling om endometrios. Detta beror på nämnda brister i vården men det beror också på att för få endeometrioscenter etablerats i landet. Forskning om sjukdomen är lågt prioriterad och det är svårt att få forskningsmedel även när engagemang finns. Avsaknaden av nationella riktlinjer och ett erkännande av sjukdomen gör att människor blir sjukare än vad de behöver bli. 2011 inträffade det första kända dödsfallet i Sverige till följd av endometrios. Vi accepterar inte att endometrios fortfarande ses som ett “ointressant kvinnoproblem” och inte som en sjukdom år 2015. Vi kräver förändring nu. Vi vill att: - Socialstyrelsen erkänner endometrios som en folksjukdom. Att nödvändiga nationella riktlinjer sätts upp för att kunna säkerställa rätt vård i hela Sverige! Konkreta riktlinjer med särskilda krav på kunskap inom vården. - Särskilt forskningsstöd skall ges för att hitta både orsak och symptom för endometrios – och i det långa loppet hitta bättre behandlingsmetoder. - Endometrios ska vara en obligatorisk del av sexualundervisningen i skolan. Unga måste få kunskap om sjukdomen och därmed kunna få rätt vård i tid. Det ska finnas tillgänglig information och kunskap hos skolhälsovården, gynekologer, ungdomsmottagningar och kvinnoavdelningar över hela landet. Skriv under och hjälp oss att höras! /Maria Henriksson, Period, i samarbete med Endometriosföreningen Sverige, Endometriosforum Sverige, Endometrios i Sverige, Mensen, Medsystrar, 2.6miljonerklubben

Den 10 februari tog stadsdelsnämnden i Majorna Linné ett beslut om en omorganisation av skolorna i stadsdelen. Detta beslut innebär att Fjällskolans högstadium kommer flytta till Nordhemsskolan. Nordhemsskolan är redan en tillräckligt stor skola och om Fjällskolan kommer dit kommer det gå ca 950 elever där till hösten Att tränga ihop 950 elever i en enda skola kan inte sluta bra. Belastningen på personal och lokaler ökar markant när två skolor blir en. Dessutom kommer risken för konflikter elever emellan öka markant. Idag hör vi om kaoset i skolan, och visst kan det inte bli bättre om två mindre skolor slås ihop till en. Vi kan inte riskera elevers betyg, vi kan inte riskera elevers framtid! Vi måste ta ansvar! Elsa Alm 14 år, Elevrådsrepresentant Fjällskolan & Ungdomsrådsrepresentant Sören Simonson Pauli 13 år, Elevrepresentant Fjällskolan Gordon Lindquist 12 år, Elevrådsrepresentant Nordhemsskolan Adam Garneij 13 år, Matrådsrepresentant & Ungdomsrådsrepresentant Nordhemsskolan Stella Sedin 12 år, Elevrådsrepresentant Nordhemsskolan Isak Björk 13 år, Matrådsrepresentant & Ungdomsrådsrepresentant Nordhemsskolan Läs mer om vår kamp här: http://www.expressen.se/gt/100-elever-i-skolstrejk-aventyrar-var-framtid/ och här: http://skiftet.org/wp-content/uploads/2015/04/Tom-27.pdf

Bästa sättet att stå emot påverkansoperationer, trollfabriker och främmande makts försök att förstöra vår demokrati, är ett stabilt och välfungerande public service.  Public service är också ett sätt att hålla ihop landet i tuffa tider.  Lägerelds-TV - som Mello och stora sportevenemang  - är nämligen precis det som behövs när polariseringen ökar och olika grupper allt oftare ställs mot varandra.  Tänk när Stenmark åkte på 1970-talet och hela Sverige stannade! Sen hade man nåt gemensamt att prata om vid kaffebordet - något som band oss samman som invånare i samma land, sportintresserade eller ej!  Och vem ska granska makten, om inte public service finns?  Ett Sverige med ett nedmonterat public service blir ett land där makthavare kan mörklägga precis vad de vill, utan att bli störda av nyfikna journalister.  Bra för dem, men är det bra för oss?  Nej, knappast!  Därför: stoppa Tidöregeringens förslag om nedskärningar i budgeten!  Stoppa också den politiska klåfingrigheten när det gäller innehållet. Vi har granskningsnämnden - det räcker.  RÄDDA PUBLIC SERVICE NU!  #räddapublicservice

De ansvariga sitter i en annan verklighet och sviker sina medlemmar!

SWEDISH: DETTA ÄR AKUT!  Ruweyda är bara 17 år. Ett barn med hela sitt liv framför sig men om 9 dagar kan allt vara borta. Hon har fått besked: Hon måste lämna  Sverige, sitt hem sin trygghet och allt hon håller kär. Lämna skolan som hon älskar, lärarna som tror på henne och livet hon har byggt up bit för bit sedan hon kom hit. Om 9 dagar ska hon skickas till ett främmande land. Ett land hon inte kan vare sig språket eller människor. I ett land där hon saknar, trygghet, bostad och nätverk.  Men istället för att få en chans så krossas drömmarna, då blir hon dömd till ovisshet och otrygghet.  Det är inte bara en utvisning, detta är ett svek ett svek mot en ung flicka som har gjort inget annat än bara bra och rätta saker.  Hon får inte ens gå på sin första skolavslutning, inte säga hejdå. Inte ta studenten, ingenting. Istället väntar en framtid som kan vara fylld av rädsla, ensamhet och osäkerhet.  Vi har 9 dagar på oss att göra skillnaden. 10 dagar, att visa att vi inte blundar när ett oskyldigt barn förlorar sitt hem.  Stå med Ruweyda. Sprid hennes berättelse till nära och kära, personer med stora plattformar, till och med politiker om ni kan. Höj hennes röst innan det är försent.  ENGLISH: THIS IS URGENT! Ruweyda is only 17 years old. A child with her whole life ahead of her — but in 9 days, everything could be taken away. She has received the decision: She must leave Sweden, her home, her safety, and everything she holds dear. Leave the school she loves, the teachers who believe in her, and the life she has built, piece by piece, since she came here. In 9 days, she is to be sent to a foreign country — a country where she doesn’t know the language or the people. A place where she lacks safety, housing, and a network. But instead of being given a chance, her dreams are crushed, and she is sentenced to uncertainty and insecurity. This is not just a deportation — this is a betrayal. A betrayal of a young girl who has done nothing but good and right. She’s not even allowed to attend her first school graduation. No chance to say goodbye. No diploma. Nothing. Instead, a future filled with fear, loneliness, and uncertainty awaits. We have 9 days to make a difference. 9 days to show that we do not turn a blind eye when an innocent child is about to lose their home. Stand with Ruweyda. Share her story with friends and family, with people who have big platforms — even with politicians, if you can. Raise her voice before it’s too late.

Syftet är att öka empatin och lära barnen respekt och förståelse för andra varelser. Dessutom handlar detta om att förebygga selektiv empati, och istället lära barnen att allt levande förtjänar respekt, oavsett hur olika man verkar vara.  Detta är även nödvändigt för att djur ska kunna ha det bra i samhället och inte anses endast som något man använder sig av, utan som likvärdiga individer. Genom att införa ett lärande som syftar på att få barn att förstå hur djur är på ett närmare sätt som skapar en koppling mellan barnet och djuret, blir det så att barnen växer upp med detta i grunden av sin uppfostring, vilket kommer att göra chansen för dem att bli empatiska individer mot alla (även andra människor) större än risken att de växer upp med en känsla av överlägsenhet.  En annan sida av målet handlar om att djur ska ha det bra i samhället, för som man brukar säga;  "Hur man tar hand om djur är ett mått på hur ett samhälle mår".

Det innebär flertalet inskolningar för barn, en otrygghet som inte tjänar barnens bästa! Det påverkar viljan till att öka barnafödandet i kommunen och samhället som stort. Många vill bo på landsbygden, men då måste också landsbygden få fortsätta leva för att samhället/staden ska kunna leva vidare med.  Vi behöver en kommun som ser till ALLAS behov och inte bara sina egen motiv o viljor. Det är ohållbart att familjer som kanske saknar körkort inte kan ta sig till andra förskolor i kommunen med den rådande kollektivtrafiken, eller familjer som jobbar åt Falköpings-hållet ska behöva åka åt fel håll en bra bit innan det blir dags att åka tillbaka o hinna i tid till jobb. Detta innebär också att barnen i så små åldrar lär somna i bilen på hemvägen vilket ger vakna nätter vilket kan leda till ökade sjukskrivningar och en mer ekonomisk utsatthet.  Samhället Trädet lär förfalla ännu mer om förskolan försvinner för attraktionen att flytta till Trädet minskar, vilket även innebär att husvärde m.m. sjunker.  Vart är synen på barnens bästa I detta beslut?  Är det rimligt att barn ska behöva ha uppåt 4 olika inskolningar innan de kommer till 6års åldern för att de kanske först får plats på en förskola i ett mindre samhälle på andra sidan Ulricehamn? Sen när det finns plats på en förskola närmare hemmet ska behöva inskolas på nytt?  Är det rimligt att öka sjukskrivningar och sätta fler barnfamiljer i utsatthet?  Är det rimligt att investera i enbart stadskärnan och därmed minska möjligheterna för ökat barnafödande, eller är det mer rimligt att investera i att öka möjligheter att kunna skaffa barn genom att låta landsbygden få leva?  Detta påverkar också de mindre samhällena runt omkring! Det blir större barngrupper som minskar kvaliteten på barnomsorgen, mindre platser lediga på andra orter i kommunen, högre tryck. Så även om du inte personligen berörs direkt så gör du det indirekt och vi alla som bor på landsbygden runt om ulricehamn behöver hjälpas åt för att få politiker och beslutsfattare i Ulricehamn att förstå att vi på landsbygden betyder också något! Vi är också Viktiga för samhället i storhet! Jag tror på det sistnämnda! Var med mig och stötta landsbygdens överlevnad genom att låta denna fina miljö i den norraste utkanten av Ulricehamns Kommun få möjligheterna att frodas!

Det är viktigt att stoppa de digitala nationella proven nu eftersom systemet har visat sig ha fundamentala brister som redan lett till inställda prov. Problemen med rättstavningsfunktionen och dataskyddet är bara symptom på djupare tekniska problem. Trots att närmare 700 miljoner kronor investerats, plus enorma summor som skolorna tvingats lägga på anpassningar, finns ingen trovärdighet i att systemet någonsin kommer att fungera i full skala. De upprepade problemen tar värdefull tid och energi från undervisningen, vilket direkt drabbar elevers lärande och skapar onödig stress för både lärare och elever. Samtidigt är ett nytt betygssystem på väg enligt den nya utredningen, vilket skulle kräva en helt annan typ av prov än vad nuvarande system är designat för. Dessutom löper avtalet för det nuvarande provsystemet ut 2027, vilket innebär att en ny upphandling ändå är oundviklig. Tekniken har utvecklats avsevärt under de sju år projektet pågått, vilket gör nuvarande lösning föråldrad innan den ens fungerar. Att fortsätta med ett system som utlöser så många varningssignaler vore oansvarigt mot elever, lärare och skattebetalare. Att stoppa projektet nu är inte ett misslyckande utan ett ansvarstagande som möjliggör en omstart med moderna lösningar som faktiskt fungerar.

Med dagens skolbusskortsystem, där man får två resor om dagen, behöver skolungdomar betala för alla resor som krävs för att de ska ta sig till fritidsaktiviteter, träffa vänner och ibland till och med för att ta sig hem eftersom det kan krävas flera resor under dagen.  Ungdomar är en grupp med generellt mycket låga inkomster på grund av att de flesta går i skolan och alla får inte egna pengar att använda som de vill.  Detta gör att kostnader för transport kan sätta stoppklossar i vägen för deras fritid, något som alla barn har rätt till enligt barnkonventionen. Inga ungdomar ska behöva stanna hemma för att de inte har råd att vara med! Universitet- och högskolestudenter är också en grupp med svåra ekonomiska förutsättningar. I dagsläget måste studenter betala ¾ av vad arbetande vuxna betalar för en periodbiljett trots att studenter har en mycket lägre inkomst. 

Det ger studenterna erfarenhet och specifika färdigheter inför arbetslivet, utöver det är det dessutom nätverksbyggande och kan skapa fler möjligheter. Det kommer att kunna komplettera utbildningen genom att studenterna får insikter och perspektiv för att förstå och tillämpa det som har undervisats under terminerna.

Barnen i svensk skola idag har inte dom förutsättningarna som krävs för att bli en stabil vuxen människa. Hårdare tag har aldrig varit en bra åtgärd mot stök eller misslyckande  Det ser vi på funktionshinders historia från 18 till 1900 talet då man höll fast elever med npf och låste in dom för man trodde det skulle hjälpa. Senare kom politikerna på att oj det var inte bra, nu gör vi det bättre för dom utsatta Nu så kommer vi till det igen "Hårdare tag" som om vi har glömt historien. Det är dags att tänka om! Gör vi inte det, så kommer det kosta politikern mer pengar, och framför allt elevernas liv. Vill vi ha en sträng skola som fokuserar på beteenden eller vill vi ha en skola där alla kan få stöd i att lära sig saker