​Vi kräver och förväntar oss att fotbollsplanen bevaras utifrån följande skäl: ​Klass- och socioekonomiskt perspektiv:  Det finns en enorm ekonomisk skillnad mellan sporterna. Ishockey är en extremt kostsam idrott som kräver dyr utrustning och höga avgifter, vilket väldigt många familjer i Skarpnäck helt enkelt inte har råd med. Att ersätta en gratis fotbollsplan med en dyr ishall är att prioritera en sport för de som redan har pengar, på bekostnad av de som har det tufft ekonomiskt. ​Den livsviktiga gratisytan för barnen:  Planen fungerar idag som en öppen, trygg och helt kostnadsfri samlingsplats där barnen som faktiskt bor i trakten möts varje dag året runt för att bara spela lite boll tillsammans. För många barn i området är detta den enda chansen till en aktiv fritid. Man kan inte ta bort en fungerande och gratis mötesplats som bygger gemenskap och trygghet i närområdet. ​Ingen acceptabel kompensation:  Stadens förslag att flytta fotbollsverksamheten till Kärrtorp som "kompensation" är en ohållbar lösning. Det skapar långa avstånd för de barn i Skarpnäck och Bagarmossen som idag har sportfältet som sin naturliga och trygga mötesplats. ​Ishallen hör hemma på en annan plats: Vi ställer oss bakom att en ishall ska byggas, men den måste placeras på en annan ort där den faktiskt passar och där infrastrukturen fungerar. Att klämma in den på Skarpnäcksfältet alldeles intill bostadshusen kommer bara leda till dygnet-runt-buller från kylanläggningen och en ohållbar trafiksituation på Vinggatan. ​Bygg smartare – utnyttja höjden: Vi är positiva till att området får en efterlängtad simhall, men staden måste planera smartare. Det går utmärkt att bygga simhallen i två våningar– ex. med en stor inomhushall i botten och simhallen på nästa plan. På så sätt förlorar vi inte heller inomhushallen som för övrigt också används flitigt. Genom att bygga ishallen förslagsvis i Tallkrogens gamla IP, så sparar vi fältets fria ytor och slipper förstöra fotbollsplanen. ​Det är valår i år, och vi förväntar oss att våra folkvalda politiker och stadens tjänstemän lyssnar på oss som faktiskt bor här och värnar om våra barns trygghet och rätt till en meningsfull fritid. ​Fotbollsplanen ska vara kvar!

Västertorps simhall är en viktig del av stadsdelens identitet och innehåller betydande arkitektoniska, konstnärliga och kulturhistoriska värden. Samtidigt finns behov av modernisering och utveckling. Initiativet stöds av boende, simhallsbesökare och kulturmiljöintresserade.

Busstrafiken till västra Sicklaön har försämrats samtidigt som köerna på Kvarnholmsvägen växer, fler flyttar in på Kvarnholmen och ytterligare 4150 bostäder & 1400 arbetsplatser är planerade. På buss 53 har var fjärde tur dagtid och på buss 55 var tredje tur dagtid försvunnit. Hållplatsen för 55:n vid Slussen har dessutom flyttats till Hornsgatan, vilket gör byten till tunnelbana och bussar svårare. Det drabbar särskilt seniorer, vårdpersonal vid Danvikshem och oss alla som ska till jobb och skola. Förslaget om en hållplats för 53:n närmare Danvikshem har också avvisats. Buss 53 och 55 avgår dessutom nästan samtidigt mellan Henriksdalsberget och Slussen. Missar du den ena, missar du ofta båda – och kan få vänta länge. Bussarna är knökfulla vissa tider när resenärer vill undvika bussterminalen vid Fotografiska eller ska till Vikingterminalen. Buss 402 har fått tillbaka sina turer, men Kvarnholmen växer och bussarna är redan fulla vissa tider. Nu vill SL dessutom göra Slussen till ändhållplats igen istället för att fortsätta via Medborgarplatsen. Nätverket för buss 53, 55 och 402

Busslinje 144 är idag en viktig direktförbindelse mellan Älvsjö Station och Gullmarsplan. Den används varje dag av pendlare, skolelever, äldre och andra som behöver ta sig till arbete, skola, vård och kollektivtrafikens större knutpunkter. Linjen knyter också samman områden som Östberga, Örby Slott och Liseberg, där många delar skola, barnavårdscentral och vårdcentral. Det föreslagna beslutet innebär att delar av linjen dras om, att hållplatser försvinner och att många resenärer tvingas till fler byten och längre restider. Området Örby Slott–Liseberg riskerar att förlora sin direkta koppling till Gullmarsplan, Tvärbanan och Årsta. För många innebär förändringen 10–20 minuter längre restid per resa. På ett år motsvarar det en betydande förlust av tid och tillgänglighet. För äldre resenärer får förändringen särskilt stora konsekvenser. Boende på Blomsterfonden får svårare att ta sig till Gullmarsplan, och resor till exempelvis Brännkyrka kyrka blir mer komplicerade. Även tryggheten påverkas eftersom buss 144 idag är det mest direkta och trygga sättet att resa hem från Gullmarsplan på kvällstid. Samtidigt planeras fler bostäder i området med begränsade parkeringsmöjligheter. Då behövs bättre kollektivtrafik, inte sämre. Remissyttrandena från stadens stadsdelsförvaltningar visar dessutom att förslaget påverkar olika områden på olika sätt. Medan vissa stadsdelar lyfter möjliga förbättringar pekar andra på behovet av ytterligare konsekvensanalyser innan förändringarna genomförs. Det visar att förslaget skapar både vinnare och förlorare. Vi anser därför att en välfungerande direktlinje inte ska försämras innan konsekvenserna för boende, pendlare, äldre och andra berörda resenärer har utretts ordentligt, redovisats öppet och vägts in i det slutliga beslutet.

När riksdagen 2010 fattade beslut om en avreglering av järnvägsunderhållet såg man framför sig att en effektiv marknad skulle växa fram. Nu har 16 år gått och marknaden lider av betydande brister. Få aktörer, få anbud och snedvridna incitament genererar en lägre kvalitet på drift- och trafiksäkerhet än väntat, i relation till de medel som finns anslagna till järnvägsunderhåll. Dessutom ökar Trafikverkets kostnader och byråkrati – samtidigt som järnvägsunderhållet minskar.  Det finns idag ingen aktör med samlad koll på järnvägen. Förseningar inom järnvägstrafiken kostar samhället 9 miljarder kronor per år (2024). Den största delen av förseningarna (omkring 33 procent) beror på fel i järnvägsanläggningen. Eftersatt underhåll ökar också risken för driftstopp. Varken resenärer eller gods till industrin och handeln kommer fram i tid, och utan en fungerande järnväg sinkas den gröna omställningen.  Fackförbundet Seko organiserar 80 procent av all personal vid järnvägen och har vid flertalet kongresser fattat beslut om att förbundet ska verkar för ett förstatligande av järnvägen. Det innebär ett återtagande av banunderhåll, reinvesteringar, fordonsunderhåll, trafik och egen personal.  Vill du också att tågen ska gå i tid? Vill du minska risken för olyckor och påskynda den gröna omställningen? Gör skillnad genom att skriva under namninsamlingen.

Den vårdslösa trafiken som präglar Malmös stadsliv drabbar speciellt barn och unga som inte har möjlighet att röra sig fritt och säkert i sin stad.  Inga fler barn ska behöva dö i trafiken!

Grytsvägen är idag en väg där många människor känner sig otrygga till fots eller på cykel. Vägen används av boende, barnfamiljer, äldre, motionärer och turister, samtidigt som trafiken under stora delar av året är tät och ofta snabb. När människor inte vågar gå eller cykla längs vägen påverkar det både tryggheten, folkhälsan och möjligheten att leva och vistas i området på ett hållbart sätt. Många väljer bilen även för korta sträckor eftersom alternativen känns för osäkra. Det påverkar också turismen i Gryts skärgård. Besökare ska kunna uppleva vår natur och kust på ett tryggt och välkomnande sätt. Förra sommaren mötte vi två turister som valde att ta bussen tillbaka till Valdemarsvik efter att ha cyklat till Gryt, eftersom de upplevde Grytsvägen som livsfarlig. Den känslan vill vi inte att människor ska bära med sig härifrån. En gång- och cykelväg skulle göra stor skillnad för både boende och besökare — och göra det tryggare att uppleva och röra sig längs Grytsvägen året om.”

Kollektivtrafiken mellan Laxne, Mariefred och kringliggande orter fungerar idag inte tillräckligt bra för människors faktiska behov. Frågan har visat sig beröra långt fler än endast skolpendling. Efter att frågan lyfts lokalt har många invånare beskrivit problem kopplade till: * barns möjlighet att ta sig till skolan, * gymnasiependling, * arbetspendling, * kvälls- och helgtrafik, * anslutningar till tåg, * samt möjligheten att leva på landsbygden utan att vara helt beroende av bil. Människor beskriver att de: * behöver skjutsa barn varje dag, * tackar nej till arbeten, * har svårt att ta sig till aktiviteter och service, * eller blir helt begränsade om bilen går sönder. Frågan påverkar också äldre, ungdomar och hushåll utan bil. Det har dessutom framkommit ett stort lokalt engagemang från boende i bland annat Laxne, Mariefred, Skottvång och andra delar av området. Många beskriver att kollektivtrafiken försämrats över tid och att dagens lösningar inte motsvarar dagens behov. Bättre bussförbindelser skulle inte bara underlätta vardagen för boende utan också bidra till: * minskad klimatpåverkan, * starkare landsbygdsutveckling, * bättre tillgänglighet, * ökad möjlighet att bo kvar på landsbygden, * samt stärkt besöksnäring och lokal utveckling i området.

2015 köpte Ingvar Oldsberg gamla götaverkens kranarna på Lindholmen, Göteborg. För detta fick han ett pris av svenska byggnadsvårdsföreningen. Nu står det klart att en av dessa måste rivas på grund av att den är så förfallen att den utgör en säkerhetsrisk. Kranarna är ikoniska för Göteborgs historia och siluett och bör restaureras o bevaras!

Kampenhof behöver ett säkert cykelgarage så att vi invånare kan lämna våra cyklar i stan utan oro för stöld. Idag är det inte tillräckligt tryggt, och vi behöver omgående kommunala åtgärder för att skydda vår egendom, särskilt nu under sommaren. Kommunen kan inte uppmuntra till cyklande utan att erbjuda den säkerhet som krävs för det. Oron för stölder gör att många i Uddevalla undviker att cykla. Det hindrar oss från att få viktig motion och ta del av staden på ett tryggt sätt. Vi invånare finansierar kommunen och förväntar oss att våra förtroendevalda prioriterar lösningar som gör att vi vågar använda cykeln fullt ut.

Det är viktigt eftersom Umeå riskerar att hamna efter – både inom hockeyn och som stad. När Björklöven nu spelar i SHL krävs en arena som uppfyller ligans krav. Den nuvarande arenan gör inte det, vilket hotar både klubbens framtid och möjligheten att arrangera matcher på högsta nivå. En ny arena handlar inte bara om hockey. Det handlar om att skapa en mötesplats för hela Umeå – för evenemang, konserter, ungdomsidrott och gemenskap. Den stärker stadens attraktionskraft, skapar jobb och bidrar till lokal utveckling. Att investera i en ny arena är att investera i Umeås framtid.

English further below Att ha tillgång till toalett är en grundläggande mänsklig rättighet. Utopia är en offentlig plats där många redan spenderar pengar i butiker, och att ha fri tillgång till toaletter är ett måste. Den här förändringen förstärker den hälsa ojämlikheten som kvinnor möter dagligen när det gäller grundläggande behov. Den påverkar negativt vårdnadshavare med små barn samt äldre. Den innebär också en extra belastning för personer med funktionsnedsättning och för dem med medicinska tillstånd. Den skapar dessutom ytterligare ekonomisk press på låginkomstgrupper. Den utestänger människor som saknar möjlighet att betala kontaktlöst och som inte har någon metod att betala.  Beslutet att införa dessa toaletter i Utopia fattades utan någon input från allmänheten. Om du har mens varje månad, har små barn, är äldre, har ett medicinskt tillstånd, lever med en funktionsnedsättning, är student, är besökare, har det ekonomiskt svårt eller helt enkelt vill kunna använda en toalett i lugn och ro, då bör du ha rätt att göra det utan extra kostnader. In English:  Having access to a bathroom is a basic human right. Utopia is a public area with many shopgoers already spending money in stores, having services as simple as a toilet available is a must. This change amplifies the health inequality women face for necessities. This change negatively affects caretakers who have small children to look after and the elderly . This change adds additional pressure to disabled people and people with medical conditions. This change adds additional economic pressure to low income groups. This change bars access to people who don't have the ability to pay contactless or who don't have any method of payment at all.  The decision to make the bathrooms in Utopia into paid facilities was made without any input from the public. If you have periods every single month, have young children, are elderly, have a medical condition, are disabled, are a student, are a visitor, are having a tough economic time or just simply want to use the bathroom in peace, then you should have the right to without additional costs.