Våra barn som går där blir utan en kanon förskola och våra pedagoger blir utan arbete! det är totalt 18 barn som blir utan förskola!!

I en värld där tekniken utvecklas i en exponentiell takt har barns användning av skärmar blivit ett ämne som oroar både föräldrar och forskare. Skärmanvändning med tillhörande sociala medier och internet har blivit en del av människors vardag. I dagens samhälle blir man inte förvånad om en femåring äger en egen mobiltelefon. Vad många föräldrar inte vet är att skärmanvändning kan vara skadligt för små barns kognitiva och språkliga utveckling. Forskare är också överens om att depression, ätstörningar och låg självkänsla kryper neråt i åldrarna - ett mönster som är starkt kopplat till internet och sociala medier. Att barn förr eller senare kommer att introduceras för en skärm är säkert. Som förälder kan man inte stoppa denna utveckling, men genom tydliga rekommendationer och riktlinjer kan föräldrar bättre veta hur de ska tänka när de introducerar en skärm. Rekommendationerna bör tala om för föräldrar hur mycket skärmtid som rekommenderas beroende på barnets ålder samt vilken typ av innehåll barnet bör exponeras för. Det är en stor skillnad på bra och dålig skärmtid. Folkhälsomyndighetens uppgift blir därför att lägga all fakta på bordet och sätta tydliga riktlinjer och rekommendationer framåt. Som med alla rekommendationer är det upp till varje enskild individ att bestämma hur man önskar gå vidare - men då är man åtminstone medveten om riskerna.

Den 1 januari 2020 lades Hjälplinjen ner. Den gav stöd till människor i psykisk kris och bemannades av legitimerade psykologer. Året före inkom 30 000 samtal till Hjälplinjen, varav endast hälften kunde besvaras. Trots det uppenbara behovet lades Hjälplinjen ändå ner. Läget är särskilt allvarligt mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett i vår omvärld. Pandemin har redan slagit hårt mot utsatta grupper och de kraftigt ökande priserna och lågkonjunktur tenderar att driva upp den psykiska ohälsan och självmordstalen. I frånvaron av en nationell stödlinje har ett flertal ideella organisationer behövt utöka sin kapacitet. Dessa verksamheter, som ofta drivs av volontärer med medmänskligt stöd som grund, gör ett livsviktigt arbete. Men det räcker inte. Flera av dessa organisationer vittnar om ett allt högre tryck på sina stödlinjer. I veckan kom det besked om ytterligare medel till ideella organisationer som ger medmänskligt stöd till människor i kris, vilket är väldigt positivt. Vår farhåga är dock att regeringen tycker att de gjort tillräckligt i frågan. Det stöd som ges via ideell sektor är i många fall livsviktigt – men när det handlar om frågor på liv och död måste det offentliga ta ett större ansvar. Det är därför mer angeläget än någonsin att den ideella sektorns arbete kompletteras med en nationell stödlinje med legitimerad personal. En sådan hjälplinje skulle - tillsammans med den ideella sektorns förebyggande och stödjande arbete - rädda många liv varje år. Initiativtagare till detta upprop är Nationell samverkan för psykisk hälsa - NSPH, Suicide Zero och Funktionsrätt Sverige.

Sveriges demokrati får inte vara en handelsvara i processen att gå med i NATO, samt att ytterligare åtgärder mot iranska regimen måste kunna tas.

Assistansen är livsnödvändig, utan den stannar livet. Är det rätt att straffas för att du vill leva ett aktivt liv och arbeta? Vad har hänt med människors lika värde i dagens Sverige? Marias fall är ett bland många. Nedskärningarna inom assistansen måste få ett slut! Maria är en ostoppbar naturkraft som brinner för en jämlik scenkonst och ett jämställt samhälle, låt inte Försäkringskassan underminera hennes kämpaglöd! Bidra med din röst och stötta henne i kampen.

Jag vill att beslutet, som har fattats av Skövde Kommun, ändras så fort som möjligt och att vi som är handikappade också får leva som en del i samhället, precis som alla andra. Därför behöver jag ha så många som möjligt på min sida för att kunna sätta ordentlig press på Skövde Kommun så att vi som är handikappade får bevara en av våra mest självklara rättigheter.

För att kunskaper, erfarenheter och meriter är viktigare än vem man är.

Vi som använder hjälpmedel gör inte det för nöjes skull utan för att vi behöver dem. Hjälpmedel är en nödvändig förutsättning för många av oss för att vi på lika villkor som andra ska kunna delta i samhället, i vardagen, i skolan, i arbetslivet och på fritiden. Men utan hjälpmedel tas rörelsefriheten ifrån oss. Utan hjälpmedel blir vi, personer med funktionsnedsättning, avskurna från samhället. Att ta ut avgifter på hjälpmedel är inte värdig ett välfärdsland som Sverige. Vi riktar oss till följande regionråd: Talla Alkurdi, Region Stockholm Emilie Orring, Region Uppsala Lars Lundqvist, Region Sörmland Marie Morell, Region Östergötland Rachel De Basso, Region Jönköpings län Mikael Johansson, Region Kronoberg Mattias Adolfson, Region Kalmar län Meit Fohlin, Region Gotland Christina Mattisson, Region Blekinge Mikaela Waltersson, Region Halland Helen Eliasson, Västra Götalandsregionen Carl Johan Sonesson, Region Skåne  Åsa Johansson, Region Värmland Andreas Svahn, Region Örebro län Mikael Andersson Elfgren, Region Västmanland Elin Norén, Region Dalarna Patrik Stenvard, Region Gävleborg Bengt Bergqvist, Region Jämtland Härjedalen Peter Olofsson, Region Västerbotten Beatrice Öhman, Region Norrbotten

När Tahira flydde till Sverige 2010 för att rädda livet på sin dotter kom hon till Sverige som en ung, rädd och gravid Pakistansk kvinna och hon klarade inte att på rätt sätt föra sin talan för att bli betrodd av Migrationsverket. Gamla domar kan tyvärr inte rivas upp men hennes dotter har ett nytt skyddsskäl som inte har prövats. Barnkonventionen betonar barns rätt att komma till tals men detta är något som Duaa egentligen aldrig fått i hela denna långa process trots att detta handlar om hennes liv. Hennes vision är inte en framtid då hon blir bortgift och själv föder barn utan att få fortsätta vara ett barn. Låt Duaas röst bli hörd!

För att kvinnornas Utbildnings rättigheter är viktigt. De kvinnor i Afghanistan måste kunna ha rätt till att gå i skola och universitet för att försörja både sig själv och sin familj eller sitt liv , och det livet som de ska ha måste vara med bra faciliteter och samma sak som skulle man ha för män . Det måste vara lika självklart för kvinnor- kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter!

Man har under många år sparat på skolan i Piteå. Vi är nu nere i ett minimum av resurser. Genomförs detta kommer alla elever att drabbas, speciellt de svagaste med djupgående konsekvenser nu och i framtiden.

Let’s unite and together be the voice of the victims of the Islamic republics! Say they’re her name! Sign! Share! Together we can save Mohana Kameli and so many more!