Thar al-Kofi, 35, har bott i Sverige i åtta år, han talar svenska obehindrat och har sedan tre år tillbaka ett fast jobb på Melleruds Skrot och Maskin AB, ett jobb som flera svenskar säkerligen inte skulle vilja ha, men även med dessa meriter får han inte stanna kvar, Migrationsverket har nämligen beslutat att Thar ska utvisas tillbaka till Irak, de vill alltså att han ska boka en biljett direkt till döden. GT skrev redan 2010 om Thar al-Kofi, en konstnär som flydde från Bagdad efter att hans närmaste vänner blivit avrättade. En vecka innan dådet hade Thar själv blivit misshandlad och knivhuggen i huvudet av maskerade män som inte gillade hans yrke eller sätt att leva. Thar och hans advokat har lämnat in nya dokument som bevisar att han hotas till livet i Irak. Dokumenten kommer från den irakiska polismyndigheten och bekräftar det som Thar tidigare har berättat om hur hans närmaste vänner mördades 2004, detta skriver Ttela som har tagit del av dokumenten. Migrationsverket öppnade fallet för en omprövning men beslutet om utvisning står fast eftersom man inte anser att de nya uppgifterna är tillräckliga. Thar berättar själv att han inte kan komma med mer papper. De senaste dokumenten kommer från polisen i Irak och han har kämpat för att kunna hämta dem och det tog väldigt lång tid. Det är oerhört svårt att kontakta polisen nere i Irak och han har ingen aning om hur han ska kunna lösa det här. Nu har Migrationsverket även dragit in Thars arbetstillstånd och lämnat över ärendet till polisen eftersom de, enligt Ttela, ”bedömer att tvång är nödvändigt för att genomföra utvisningen”. Enligt ansvarig för Migrationsverkets presstjänst är brist på samarbete från den utvisade personen oftast också anledningen till att personer får sitt arbetstillstånd indraget. ”En person som har fått ett utvisningsbeslut kan fortsätta arbeta under tiden, så länge personen medverkar och samarbetar med Migrationsverket. Men om personen inte gör det så kan arbetstillståndet dras in.” Thar menar att han gör vad han kan för att vara Migrationsverket till lags. ”Jag försöker samarbeta med Migrationsverket. Jag kommer alltid när de kallar mig och jag har varit där fler gånger än vad jag kan räkna till”

Endometrios är en kronisk sjukdom och den tredje vanligaste bland personer med livmoder. Cirka 200 000 personer i Sverige uppskattas lida av sjukdomen. Det innebär en tiondel av alla i fertil ålder. Trots detta är sjukdomen svårupptäckt och det tar ofta lång tid att få en korrekt diagnos. Patienter är därför ofta fel- eller obehandlade i många år innan de får rätt diagnos. Idag upplever många patienter att deras sjukdomstillstånd inte tas på allvar när de väl kommer i kontakt med sjukvården. Mötet resulterar istället i att patienten känner sig klassad som ”inbillningssjuk” och tvingas därför att själv bli den som utreder sitt tillstånd. Detta förhållande är något som inte bara resulterar i en misstro mot vården utan även försämrar patientens tillit för sin egen upplevelse av sjukdomen. Idag tar det vanligtvis 5-10 år för att ställa korrekt diagnos på en endometriospatient. När rätt diagnos uteblir ges inte heller rätt behandling, vilket leder till onödigt lidande och ytterligare försvårande komplikationer – vanligt är sammanväxningar mellan, och skador på, inre organ såsom äggstockar, urinblåsa och tarmar. Utöver detta är nervsmärtor, svårigheter att bli gravid och bestående smärta vid samlag vanligt förekommande. Detta är bara några exempel på vad endometrios kan orsaka … Sverige ligger för närvarande flera år efter andra jämförbara länder, t.ex. Danmark, när det gäller forskning och kunskapsutveckling om endometrios. Detta beror på nämnda brister i vården men det beror också på att för få endeometrioscenter etablerats i landet. Forskning om sjukdomen är lågt prioriterad och det är svårt att få forskningsmedel även när engagemang finns. Avsaknaden av nationella riktlinjer och ett erkännande av sjukdomen gör att människor blir sjukare än vad de behöver bli. 2011 inträffade det första kända dödsfallet i Sverige till följd av endometrios. Vi accepterar inte att endometrios fortfarande ses som ett “ointressant kvinnoproblem” och inte som en sjukdom år 2015. Vi kräver förändring nu. Vi vill att: - Socialstyrelsen erkänner endometrios som en folksjukdom. Att nödvändiga nationella riktlinjer sätts upp för att kunna säkerställa rätt vård i hela Sverige! Konkreta riktlinjer med särskilda krav på kunskap inom vården. - Särskilt forskningsstöd skall ges för att hitta både orsak och symptom för endometrios – och i det långa loppet hitta bättre behandlingsmetoder. - Endometrios ska vara en obligatorisk del av sexualundervisningen i skolan. Unga måste få kunskap om sjukdomen och därmed kunna få rätt vård i tid. Det ska finnas tillgänglig information och kunskap hos skolhälsovården, gynekologer, ungdomsmottagningar och kvinnoavdelningar över hela landet. Skriv under och hjälp oss att höras! /Maria Henriksson, Period, i samarbete med Endometriosföreningen Sverige, Endometriosforum Sverige, Endometrios i Sverige, Mensen, Medsystrar, 2.6miljonerklubben

Efter decennier av kamp infördes den nuvarande abortlagstifningen 1974. I 40 år har den varit ett skydd för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Nu föreslår Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor att intentionerna med denna lag ska kunna kringgås. Ebba Busch Thors förslag är att vårdpersonal ska kunna vägra att utföra den vård som kvinnan önskar. Detta är inget annat är en lagligt sanktionerad vårdvägran. Om förslaget skulle gå igenom kommer det få konsekvenser för den som söker vård. Den måste fundera över om representanten för vården dömer henne och hennes val på den privata moralens grund - så kan vi inte ha det. Tafsa inte på aborträtten Ebba Busch Thor. Till resten av Sveriges partiledare säger jag: stå upp för aborträtten. Fotocredd: Frankie Fouganthin, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported Läs mer: https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/busch-thor-gast-i-bara-politik http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20690230.ab Bildkälla: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:EPP_Congress_Madrid_-_22_October_(21759928033).jpg

Sedan arbetarrörelsens barndom har kravet på kortare arbetstid funnits där. Detta verkar ha försvunnit de senaste decennierna. Arbetstidsförkortning är ett krav som har haft och har starkt stöd bland stora grupper. När Kommunal undersökte vilka som var de viktigaste frågorna för medlemmarna kom förkortad arbetstid som tredje viktigaste fråga. I Göteborg har Toyota i över ett decennium framgångsrikt haft sex timmars arbetsdag. De har fått både sänkt sjukfrånvaro och lägre personalomsättning, kort sagt nöjdare personal. Samtidigt har kvalitén ökat vilket har lett till ökad kundnöjdhet och högre omsättning. Vi lever i tider av massarbetslöshet där stora grupper är utestängda från den ordinarie arbetsmarknaden. Många arbetar allt mer medan andra inte har jobb alls. Samtidigt ser vi kraftigt ökade ohälsotal, framför allt då psykisk ohälsa. Denna utveckling måste brytas. Jobbar vi kortare tid öppnar vi för fler individer att komma in på arbetsmarknaden, vi får lättare att klare det allt stressigare livspusslet. Ernst Wigforss sade: ”Om målet med samhälls¬utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka." Jag tror detta har lika stor bärighet idag. Vi lever inte för att arbeta. Vi arbetar för att leva.

Det är viktigt, eftersom människor blir utvisade till främmande länder där dem inte kan språket. Det gäller liksom att sluta utvisa människor som har gjort ingenting

För att kvinnor ska kunna leva ett fungerande liv!! Fysiska och psykiska problem som är orimligt att leva med,men som bioidentiskt östrogen, progesteron och testosteron hjälper oss kvinnor att LEVA!!!!

Genom att minska personaltätheten kommer barnen inte få nödvändiga förutsättningar för lärande och möjligheterna till stödundervisning för de barn som behöver det kommer reduceras. Personalens uppdrag att ge barnen en grundläggande utbildning blir omöjlig och barnens kapacitet att uppnå lärandemålen kommer försämras.

Låt Tien och hans familj stanna i Sverige Vi vill att Tien och hans familj ska få stanna i Sverige eftersom de har blivit en del av det samhälle som de själva har varit med och bidragit till. Tien har bott i Sverige i sex år. När han kom hit kunde han varken språket eller mycket om landet. Under dessa år har han arbetat hårt för att anpassa sig till det svenska samhället. Idag talar han svenska flytande och går ut årskurs nio med godkänt betyg i svenska. Det visar vilken vilja och vilket engagemang han har haft för att bygga sitt liv här. Även hans föräldrar har gjort sitt bästa för att bli en del av samhället. Båda arbetar och bidrar till Sverige varje dag. Tillsammans har familjen kämpat för att skapa en trygg framtid här. Tien har också två yngre syskon, 13 och 7 år gamla, som går i svensk skola och har sina vänner, sin vardag och hela sina liv här. Det känns orättvist att utvisa en familj som under så många år har gjort allt för att anpassa sig och bli en del av samhället. Efter sex år i Sverige har de byggt upp ett liv, skapat relationer och blivit uppskattade av människor omkring sig. För oss är Tien mycket mer än bara en klasskamrat. Han är en omtänksam, glad och hjälpsam person som betyder mycket för många människor. Han bryr sig om andra och ställer alltid upp när någon behöver hjälp. Under vår klassresa för några dagar sedan tog han ansvar, hjälpte till att städa och diska och gjorde sitt bästa för att hjälpa gruppen. Sådan är han som person. Tien har många nära vänner som bryr sig om honom och hans familj. Tanken på att de ska behöva lämna allt de har byggt upp här är mycket svår att acceptera. Ingen ska behöva ryckas bort från sitt hem, sina vänner och sitt sammanhang efter att ha kämpat så länge för att bli en del av samhället. Därför ber vi er att stödja vår namninsamling. Tien och hans familj förtjänar en chans att fortsätta sina liv i Sverige. De är en familj som arbetar hårt, bidrar till samhället och har blivit en viktig del av vår gemenskap. Låt Tien och hans familj stanna.

Till politikerna i Omsorgsnämnden i Trollhättan: I torsdags fick vi personliga assistenter i Trollhättans stad ett plötsligt SMS från våra chefer. Beskedet var en chock: Redan nu på tisdag den 11 juni ska ni rösta om ett förslag att fasa ut den kommunala personliga assistansen till privata aktörer. Att få en så pass livsavgörande nyhet via ett sista-minuten-SMS – bara dagar innan ett beslut – är oacceptabelt. Det ger oss på golvet ingen ärlig chans till dialog eller insyn. Vi som skriver under denna lista kräver: 1. Stoppa förslaget om att lägga ut den kommunala assistansen på privata aktörer. 2. Värna brukarnas trygghet och den kontinuitet som vi har byggt upp under många år. 3. Respektera personalen och ge oss trygga anställningsvillkor i kommunal regi. Eftersom vi personliga assistenter arbetar ensamma och sällan träffas, samlar vi våra röster digitalt här. Vi kräver att ni lyssnar på oss innan ni fattar några beslut över våra huvuden! Skriv under i dag för att rädda den kommunala assistansen i Trollhättan!

Bakom namninsamlingen står Arbete åt alla, ett partipolitiskt obundet nätverk av och för arbetslösa. https://arbeteatalla.se Stoppa sänkningarna av ersättningen från a-kassan och aktivitetsstödet Från och med 1:a oktober sänktes många av ersättningsnivåerna både i a-kassan och aktivitetsstödet och nedtrappningen med tiden i arbetslöshet gjordes kraftigare. Vi vill återställa de sänkta ersättningarna till de nivåer som gällde före 1:a oktober 2025. Stoppa Arbetsförmedlingens krav på arbetslösa att arbeta utan anställning och lön Att ålägga arbetslösa att utföra arbete utan avtal om anställning och utan lön som villkor för att få ut ersättningen vid arbetslöshet, innebär tvångsarbete. Vi kräver att den som åläggs att utföra arbete skall ha avtal om anställning och lön och räknas som löntagare. Lönen och övriga villkor skall vara lika som för kollektivavtalens för anställda med liknande uppgifter. Stoppa aktivitetskravet, där personer med försörjningsstöd ska arbeta utan anställning Personer som åläggs att arbeta inom kommunernas aktivering skall räknas som arbetstagare. Detta antingen aktiveringen arrangeras av kommunen direkt eller av privata anordnare. Kommunen, eller den privata anordnaren skall skriva avtal som arbetsgivare om anställning och lön på samma nivå som kollektivavtalen för vanliga anställda med liknande arbetsuppgifter.

Det här är viktigt eftersom förändringarna i centrala Malmö har lett till kraftigt försämrad framkomlighet för många som pendlar till arbete, skola och vård. När flera viktiga gator stängs samtidigt skapas flaskhalsar, längre restider och mer trafik på andra redan hårt belastade vägar. Det påverkar både vardagen, arbetsliv och stadens funktion som helhet. Malmö behöver utvecklas på ett sätt som både tar hänsyn till miljö och samtidigt fungerar för de människor som faktiskt måste ta sig genom staden varje dag.

Använda lokalen på bästa sätt, inte bara låta den stå tom.