test 

Jag kom till Sverige den 13 oktober 2015 efter att ha flytt från hot och förföljelse i Kurdistan, Irak – ett land där varken staten eller polisen kan skydda mig. Sedan 2017 har jag arbetat hårt varje dag, försörjt mig själv och lärt mig svenska helt på egen hand utan SFI, eftersom jag valt att arbeta och bidra direkt till det svenska samhället. När mitt asylärende avslogs 2018 erbjöds jag att söka arbetstillstånd. Det gjorde jag, och fick det förlängt i många år fram till nyligen. Migrationsverket anmärker nu på att jag inte berättade om mina skyddsskäl under tiden jag hade arbetstillstånd. Men min förklaring är helt mänsklig: Jag fokuserade på att arbeta och bygga en trygg framtid. Eftersom jag befann mig i Sverige och trodde att jag var säker, behövde jag inte oroa mig för hoten i mitt hemland – jag skulle ju inte tillbaka dit. Det var ett logiskt val för att få ett snabbt beslut och kunna leva i fred, men Migrationsverket vägrar att lyssna på denna förklaring. År 2023 träffade jag min sambo Yuliia och vi förlovade oss. Den 2 juli 2025 föddes vår son här i Umeå. Idag är han exakt 10 månader och 17 dagar gammal. Min sambo och min son är ukrainska medborgare med skydd under EU:s massflyktsdirektiv. Migrationsverket vägrar att ge mig uppehållstillstånd baserat på min familj, med hänvisning till att deras status är tidsbegränsad. Denna strikta regel slår extremt hårt i Sverige; i andra länder, som exempelvis Finland, Tyskland, Spanien,bla bla tillåts familjer i samma situation att hålla ihop. Nu vill Migrationsverket utvisa mig till Irak. Jag kan inte återvända dit på grund av livsfara, och jag kan absolut inte ta med mig min ukrainska familj till Kurdistan där jag själv inte är säker. De varken kan eller vill följa med mig dit. Myndigheterna föreslår att jag ska åka till ett tredje land utanför Europa, men jag har inget annat land som tar emot mig. Det enda andra land som har en koppling till min familj är Ukraina, men där pågår ett fullskaligt krig. Hade det varit fred i Ukraina hade vi kunnat åka dit tillsammans, men som situationen är nu kan jag inte kasta in mitt spädbarn och min sambo i ett krigsdrabbat land, och jag kan inte åka dit själv utan dem. Europa har lovat att skydda ukrainska flyktingar, men genom att utvisa mig straffar Sverige min son. Att utvisa en pappa från sitt spädbarn bryter brutalt mot Barnkonventionen. Om Sverige utvisar mig kommer jag att förlora all kontakt med min familj och helt missa min sons uppväxt. Det kommer att orsaka min son ett livslångt psykiskt trauma och kränka hans rätt till båda sina föräldrar. Jag överklagar nu till Migrationsöverdomstolen. Snälla, skriv under denna namninsamling för att visa domstolen och politikerna att en skötsam, arbetande pappa hör hemma hos sin son och sin sambo här i Umeå. Splittra inte vår familj!

Det är viktigt eftersom kunskap om klimat och hållbarhet ger barn och unga möjlighet att förstå hur samhället påverkas och hur de själva kan vara med och skapa förändring. Om undervisningen skiljer sig mycket mellan skolor riskerar vissa elever att få sämre möjligheter att förstå framtidens utmaningar. Alla elever ska ha samma chans att lära sig om klimat, miljö och hållbar utveckling – oavsett bakgrund eller vilken skola de går på. En stark klimatundervisning stärker också demokratin, eftersom elever får verktyg att tänka kritiskt, delta i samhällsdebatten och påverka beslut som rör deras framtid.

Det är viktigt eftersom mer kunskap och bättre beredskap kan hjälpa människor och samhället att hantera klimatförändringar och skapa en tryggare framtid för alla

För att många kvinnor lider dagligen av väntetider, felbehandling, feldiagnostisering, felmedicinering och får inte rätt vård och därav ingen chans till ett liv med mindre smärtor och besvär och därav chans till ökad livskvalite. I Sverige erbjuds kvinnor med besvär och smärtor mestadels bara hormoner medan forskning visar att detta aldrig tar bort endometrios härdar och sammanväxningar och för att ca 1/3 av endometrios patienter har progesteron resistans samtidigt som 60-80% som får kirurgisk åtgärd upplever förbättring och ökad livskvalite men majoriteten nekas den möjligheten. och för rätten till korrekt diagnostisering som bara kan ges via titthålsdiagnostik och då detta erbjuds bara en bråkdel av alla drabbade. Patienter blir ju i dagsläget lidande om rätt hjälp inte erbjuds i Sverige eller om man känner sig felbehandlad och felbedömd av svensk sjukvård. Om rätt sorts vård/åtgärd/medicinering som önskas bara erbjuds utomlands inom eu men man inte har möjlighet att betala för det själv. 

Kvaliteten hotas Ersättningen har inte hängt med kostnadsökningar (löner, ob-ersättning, administration). Det gör det svårare att rekrytera och behålla kompetenta assistenter. Rättigheter urholkas i praktiken När ersättningen inte räcker påverkas stödet – vilket begränsar människors självständighet och delaktighet i samhället. Ojämlikhet ökar Skillnader mellan kommuner och anordnare växer när ekonomin inte går ihop, vilket drabbar brukare olika. Osäkerhet för alla parter Brukare, anhöriga och anordnare får svårt att planera långsiktigt när ersättningen inte är hållbar. Indexering skapar stabilitet En automatisk uppräkning kopplad till löner och inflation gör systemet förutsägbart och tryggt. 400 kr/timme speglar verkligheten bättre En höjning behövs för att täcka faktiska kostnader och säkra fungerande assistans.

Om Blå lagunen blir kommunal badplats kommer man inte längre kunna bada med hundar eller hästar.

Det är orimligt att utvisa dem från Sverige när de har levt hela sina liv här. Sverige är deras enda hem, där de har gått i skola, fått vänner och byggt sin framtid. Att tvinga dem att lämna skulle vara en stor påfrestning och ta ifrån dem deras trygghet och tillhörighet.

Det är viktigt för att våra ungdomar som har svårast social problematik ska ges en ärlig chans att komma ur vården stärkta och tryggare för att kunna få en trygg framtid utan kriminalitet, våld och missbruk. Det är också viktigt för att våra ungdomar ska få en känsla av sammanhang och en upplevelse av att kunna lita på vuxenvärlden, ibland för första gången.

Individer som inte har lika stark ekonomi ska inte behöva oroa sig över dyr kollektivtrafik samt kommer det att öka antalet personer som väljer kollektivtrafik istället för bil. Det är bättre för klimatet och plånboken. SL sänkte nyligen biljettpriset på en dygnsbiljett med ungefär 80% och gick med vinst då fler valde kollektivtrafik så det är också positivt för region Skåne om Skånetrafiken skulle sänka priserna. 

Ingen ska behöva välja mellan att köpa mat, betala hyran eller hämta ut mediciner för att få ekonomin att gå ihop. Det är en verklighet som många med psykisk ohälsa möter idag. Därför driver NSPH, RSMH och Mind uppropet “Att må dåligt ska inte kosta allt” med krav på ekonomisk trygghet vid psykisk ohälsa. Skriv under uppropet och sprid det tillsammans med oss!  Många som lever med psykisk ohälsa befinner sig i en ständig ekonomisk otrygghet. När ekonomin inte räcker till ökar risken för utanförskap, fördjupad ohälsa och sämre återhämtning. Att drabbas av psykisk ohälsa får aldrig innebära att man inte har råd att köpa mat, gå till läkaren eller delta i vardagens gemenskap. Personer med psykisk ohälsa har i genomsnitt betydligt sämre ekonomi än befolkningen i stort. Lägre inkomster, osäkra anställningar och återkommande sjukskrivningar gör att många lever med mycket små marginaler och med ständig risk för skuldsättning. För många är ekonomiskt stöd från välfärdssystemet helt avgörande för att kunna leva ett drägligt liv, men i vissa fall kan systemens utformning också bidra till ökad ekonomisk stress.  Psykisk ohälsa gör det dessutom ofta svårt att arbeta heltid, och för många innebär det perioder av sjukskrivning eller arbetslöshet som leder till långvariga inkomstbortfall. För en del är vägen in på arbetsmarknaden mycket svår, och vissa kommer – på grund av svår psykisk ohälsa – tyvärr aldrig att kunna arbeta. Även dessa personer måste ges förutsättningar att leva ett värdigt och meningsfullt liv.  Ekonomisk press påverkar inte bara inkomster, utan hela livssituationen. Utsatthet leder ofta till isolering när ekonomin sätter stopp för den sociala gemenskap och delaktighet som andra tar för given. Det försvårar återhämtning, studier, möjligheten att delta i samhället – och är dessutom kopplat till ökad risk för suicid. När pengarna inte räcker påverkas varje del av vardagen och försöken att må bättre.  Du kan hjälpa till – skriv under uppropet!   I samband med uppropet har vi startat denna namninsamling för att kräva ekonomisk trygghet vid psykisk ohälsa. Din röst räknas! 

Den öppna förskolan på Frösön är viktig för barnfamiljer i området, och en stängning kan få negativa konsekvenser för både barnens och föräldrarnas utveckling och hälsa.  Att flytta all verksamhet till andra öppna förskolor skapar trängsel i lokaler som redan har begränsat antal platser. Då Frösön är ett stort upptagningsområde där en stor del av kommunens barnfamiljer bor, är det orimligt att belasta övriga öppna förskolor med detta besökstryck. Det finns ingen garanti för att man ens kommer in när man väl tagit sig dit. Alla föräldrar har inte möjlighet att ta sig till de övriga öppna förskolor med barnvagn på ett smidigt sätt. Den lokala närvaron på Frösön är avgörande. Öppna förskolan är den främsta platsen för att bryta social isolering. Det är här vi kan förebygga psykisk ohälsa och tidigt upptäcka tecken på bristande hemförhållanden eller behov av stöd. Enligt Barnkonventionen ska barnets behov prioriteras. Att ta bort en trygg och pedagogisk närmiljö går direkt emot detta. Vid en stängning tvingas vi föräldrar söka oss till andra områden, vilket riskerar att leda till ökad isolering. Vi går miste om viktiga bekantskaper där vi kan dela tips och funderingar kring föräldraskapet. Kanske är det öppna förskolan på Frösön som våra barn skulle hitta sina första bästisar, vänskaper som ger trygghet inför skolstart och fritid. För vissa familjer kan denna mötesplats vara helt livsavgörande.  Låt oss därför bevara denna trygga miljö.