Efter decennier av kamp infördes den nuvarande abortlagstifningen 1974. I 40 år har den varit ett skydd för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Nu föreslår Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor att intentionerna med denna lag ska kunna kringgås. Ebba Busch Thors förslag är att vårdpersonal ska kunna vägra att utföra den vård som kvinnan önskar. Detta är inget annat är en lagligt sanktionerad vårdvägran. Om förslaget skulle gå igenom kommer det få konsekvenser för den som söker vård. Den måste fundera över om representanten för vården dömer henne och hennes val på den privata moralens grund - så kan vi inte ha det. Tafsa inte på aborträtten Ebba Busch Thor. Till resten av Sveriges partiledare säger jag: stå upp för aborträtten. Fotocredd: Frankie Fouganthin, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported Läs mer: https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/busch-thor-gast-i-bara-politik http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20690230.ab Bildkälla: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:EPP_Congress_Madrid_-_22_October_(21759928033).jpg

Sedan arbetarrörelsens barndom har kravet på kortare arbetstid funnits där. Detta verkar ha försvunnit de senaste decennierna. Arbetstidsförkortning är ett krav som har haft och har starkt stöd bland stora grupper. När Kommunal undersökte vilka som var de viktigaste frågorna för medlemmarna kom förkortad arbetstid som tredje viktigaste fråga. I Göteborg har Toyota i över ett decennium framgångsrikt haft sex timmars arbetsdag. De har fått både sänkt sjukfrånvaro och lägre personalomsättning, kort sagt nöjdare personal. Samtidigt har kvalitén ökat vilket har lett till ökad kundnöjdhet och högre omsättning. Vi lever i tider av massarbetslöshet där stora grupper är utestängda från den ordinarie arbetsmarknaden. Många arbetar allt mer medan andra inte har jobb alls. Samtidigt ser vi kraftigt ökade ohälsotal, framför allt då psykisk ohälsa. Denna utveckling måste brytas. Jobbar vi kortare tid öppnar vi för fler individer att komma in på arbetsmarknaden, vi får lättare att klare det allt stressigare livspusslet. Ernst Wigforss sade: ”Om målet med samhälls¬utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka." Jag tror detta har lika stor bärighet idag. Vi lever inte för att arbeta. Vi arbetar för att leva.

Tillåt Charbel & Hans familj att stanna i Sverige. Familjen kom till Sverige 2020. Dem har hela sitt liv här. Dem ser sig själva som en del av samhället. Charbel och familjen kan flytande svenska, jobbar och har följt lagarna sen dem kom hit till Sverige. Hur kan det då vara rättvist att utvisa en hel familj som bidrar till samhället? Dem visar att dem vill vara en del av oss.  Charbel har levt hela sina tonår här. Hela hans liv är här. Han har inget där. Han ville börja plugga till läkare, men det har han inte kunnat då han fick beskedet om utvisningen innan hans student. Sedan dess har han jobbat, i hopp om att få besked att stanna för att sedan kunna plugga. Familjen har alltid varit tacksam och glada över dem möjligheterna man har här i Sverige, men nu ska dem utvisas.  Hur kan det ens vara mänskligt att utvisa en hel familj till Lebanon, när Sverige avråder oss från att åka dit.    Alla vet om situationen i Libanon. Det är otryggt och osäkert pågrund av krig.  Förutom det så har Charbels pappa parkinson. En sjukdom som  inte går att bota, och hans hälsotillstånd kommer att förvärras i Libanon.  Det är höga kostnader av medicin, begränsade platser i sjukhuset och man har inte samma möjligheter av medicin i Libanon.  Charbel och hans familj är omtyckta av alla och lämnar alltid goda avtryck efter sig. Snälla personer som vill alla väl.. En bästavän för livet som nu ska lämna oss alla. Det är hemskt. Det är inget som ska accepteras, för det är helt orättvist.  Låt familjen som bidrar till samhället och är integrerade att stanna!!

Vi undertecknade kräver nu följande: Linje 683   15 minuterstrafik   Vuxna och unga måste kunna, oavsett tid, ta sig till arbetet och skola / fritidsaktiviter med buss.   Tidtabellen skall ALLTID HA DIREKT ÖVERGÅNG till och från Roslagsbanan vid både Åkersberga Centum och i Arninge (obs inte samma busstur) Linje 683 skall inte köras via hela/ej alls, via Svinningeudd och Hästängudd (reseunderlag)  Linje 670   Alt 1 SKA ALLTID SAMKÖRAS MED linje 683 i båda riktningarna för en smidig resa till och från Danderyd sjh (T-bana)   Alt 2 ny linje/ direktbuss från Runö via Svinninge /Täljö till och från Danderyd sjh

Ålderdomen är en tid dit alla som lever länge når. När vi inte längre känner att vi klarar av vår vardag i det egna hemmet kan vi komma att ställas inför en sista flytt. En flytt där hemmet blir på ett äldreboende. Tänk dej att det en dag är du. Det finns många saker i den processen som är påfrestande på olika sätt - det är inte vad den här namninsamlingen handlar om. Det handlar om den stund då du faktiskt får en plats, när du ska få flytta för sista gången. Då upphör dina möjligheter att bestämma på vilken ort du bor. Det är inte enbart ditt egna hem som försvinner. Det gör även dina aktiviteter, dina vänner och bekanta - ditt sociala liv. Man skulle kunna tänka sej att det skulle vara skyddat av lagen, att få bestämma på vilken ort jag vill bo. Men det är det inte. Det är därför upp till varje kommun att leva upp till det ändå. Det har Tierps kommun valt att inte göra. Nu är det dags att tänka om! Låt den som önskar bo på ett ålderdomshem få göra det! Låt den som beviljats rätt att bo på ett ålderdomshem få bestämma på vilken ort den vill bo!

Barnen har aldrig varit i Libanon, Sverige är deras hem. Det är här de har vuxit upp, gått i skola och skaffat sina tryggheter. Att tvingas lämna allt det de känner till och skickas till ett land de aldrig varit i innebär en djup otrygghet och rädsla. Situationen i Libanon är dessutom allvarlig, med stor oro och instabilitet. Att utvisa små barn till en sådan miljö väcker starka frågor om deras säkerhet och välmående. Barnen är idag rädda och ledsna inför vad som väntar dem. De saknar anknytning till Libanon – inga vänner, ingen vardag, ingen trygg punkt. Deras liv finns här. Vi som skriver under kräver att beslutet omprövas. Barnets bästa måste alltid komma i första hand. Den här familjen behöver få stanna tillsammans i trygghet. Skriv under för att ge dessa barn en chans till en säker och stabil framtid. Skriven av Omrans klasskamrater: Zakariya Sebastian Leolon Daniel Reza Christopher

Turbo och hans familj har varit i Sverige i flera år nu och tvingas utvisas till Mongoliet nu. Turbo och hans familj har hela sitt liv här och tvingas lämna allt bakom sig. Snälla hjälp oss försöka göra en skillnad med denna namninsamling!!❤️❤️❤️

Den nya passar inte Chalmers

Hur kan han gå tillbaka ensam

Det är viktigt eftersom vår gata sedan länge fungerar som en naturlig och levande lekyta för de boende, där majoriteten av hushållen är barnfamiljer. Nuvarande trafikmiljö skapar en ständig otrygghet och olycksrisk, då fordonshastigheterna ofta är oförenliga med barns naturliga rörelsemönster. Genom att formellt införa en gångfartsgata bekräftar vi gatans faktiska användning och skapar en juridiskt säker miljö där barnens rätt till lek och en trygg närmiljö prioriteras, helt i linje med barnkonventionen.

Hjälp oss agera för ett barns rättigheter!   Ellen är ett barn på snart 4 år med trauma och språkstörning efter  flykten från Kuba i Mars 2024.  Hon går idag på förskola där hon visar på positiv utveckling och skapat trygg anknytning till sina vänner och pedagoger. Det sker även ett parallellt samarbete med psykologiskt stöd för att bearbeta hennes tidigare upplevda svårigheter och begränsningar i känsloreglering. Ellen har även en väldigt stark och trygg anknytning till sin svenska familj och numera det svenska välfärdssamhället.  Dessa förutsättningar hjälper henne till en trygg fortsatt utveckling, vilket är en fråga om ett barns rättigheter!  En utvisning av Ellen, tillsammans med sin mamma och mormor skulle innebär en allvarlig och riskfylld vardag, hälsa och bristfälliga levnadsvillkor för samtliga i familjen.  Vi uppmanar därför Migrationsverket att ta ett beslut utifrån barnets bästa,  att låta Ellen och hennes familj stanna! 

11-timmarsregeln må vara skapad för att skydda arbetstagare – men i praktiken slår den ofta fel inom vården. Istället för bättre återhämtning leder den till splittrade scheman, ökad stress och svårigheter att få ihop både arbete och privatliv. För många innebär det kortare sammanhängande vila, fler arbetspass utspridda över veckan och mindre möjlighet till verklig återhämtning. Det påverkar inte bara personalens hälsa, utan också patientsäkerheten och kvaliteten i vården. När erfarna medarbetare pressas till ohållbara scheman ökar risken att de lämnar yrket – något vården redan idag inte har råd med. En mer flexibel tillämpning av arbetstidsregler är avgörande för att skapa en hållbar arbetsmiljö, behålla kompetens och säkerställa trygg vård för patienter.