Thar al-Kofi, 35, har bott i Sverige i åtta år, han talar svenska obehindrat och har sedan tre år tillbaka ett fast jobb på Melleruds Skrot och Maskin AB, ett jobb som flera svenskar säkerligen inte skulle vilja ha, men även med dessa meriter får han inte stanna kvar, Migrationsverket har nämligen beslutat att Thar ska utvisas tillbaka till Irak, de vill alltså att han ska boka en biljett direkt till döden. GT skrev redan 2010 om Thar al-Kofi, en konstnär som flydde från Bagdad efter att hans närmaste vänner blivit avrättade. En vecka innan dådet hade Thar själv blivit misshandlad och knivhuggen i huvudet av maskerade män som inte gillade hans yrke eller sätt att leva. Thar och hans advokat har lämnat in nya dokument som bevisar att han hotas till livet i Irak. Dokumenten kommer från den irakiska polismyndigheten och bekräftar det som Thar tidigare har berättat om hur hans närmaste vänner mördades 2004, detta skriver Ttela som har tagit del av dokumenten. Migrationsverket öppnade fallet för en omprövning men beslutet om utvisning står fast eftersom man inte anser att de nya uppgifterna är tillräckliga. Thar berättar själv att han inte kan komma med mer papper. De senaste dokumenten kommer från polisen i Irak och han har kämpat för att kunna hämta dem och det tog väldigt lång tid. Det är oerhört svårt att kontakta polisen nere i Irak och han har ingen aning om hur han ska kunna lösa det här. Nu har Migrationsverket även dragit in Thars arbetstillstånd och lämnat över ärendet till polisen eftersom de, enligt Ttela, ”bedömer att tvång är nödvändigt för att genomföra utvisningen”. Enligt ansvarig för Migrationsverkets presstjänst är brist på samarbete från den utvisade personen oftast också anledningen till att personer får sitt arbetstillstånd indraget. ”En person som har fått ett utvisningsbeslut kan fortsätta arbeta under tiden, så länge personen medverkar och samarbetar med Migrationsverket. Men om personen inte gör det så kan arbetstillståndet dras in.” Thar menar att han gör vad han kan för att vara Migrationsverket till lags. ”Jag försöker samarbeta med Migrationsverket. Jag kommer alltid när de kallar mig och jag har varit där fler gånger än vad jag kan räkna till”

Endometrios är en kronisk sjukdom och den tredje vanligaste bland personer med livmoder. Cirka 200 000 personer i Sverige uppskattas lida av sjukdomen. Det innebär en tiondel av alla i fertil ålder. Trots detta är sjukdomen svårupptäckt och det tar ofta lång tid att få en korrekt diagnos. Patienter är därför ofta fel- eller obehandlade i många år innan de får rätt diagnos. Idag upplever många patienter att deras sjukdomstillstånd inte tas på allvar när de väl kommer i kontakt med sjukvården. Mötet resulterar istället i att patienten känner sig klassad som ”inbillningssjuk” och tvingas därför att själv bli den som utreder sitt tillstånd. Detta förhållande är något som inte bara resulterar i en misstro mot vården utan även försämrar patientens tillit för sin egen upplevelse av sjukdomen. Idag tar det vanligtvis 5-10 år för att ställa korrekt diagnos på en endometriospatient. När rätt diagnos uteblir ges inte heller rätt behandling, vilket leder till onödigt lidande och ytterligare försvårande komplikationer – vanligt är sammanväxningar mellan, och skador på, inre organ såsom äggstockar, urinblåsa och tarmar. Utöver detta är nervsmärtor, svårigheter att bli gravid och bestående smärta vid samlag vanligt förekommande. Detta är bara några exempel på vad endometrios kan orsaka … Sverige ligger för närvarande flera år efter andra jämförbara länder, t.ex. Danmark, när det gäller forskning och kunskapsutveckling om endometrios. Detta beror på nämnda brister i vården men det beror också på att för få endeometrioscenter etablerats i landet. Forskning om sjukdomen är lågt prioriterad och det är svårt att få forskningsmedel även när engagemang finns. Avsaknaden av nationella riktlinjer och ett erkännande av sjukdomen gör att människor blir sjukare än vad de behöver bli. 2011 inträffade det första kända dödsfallet i Sverige till följd av endometrios. Vi accepterar inte att endometrios fortfarande ses som ett “ointressant kvinnoproblem” och inte som en sjukdom år 2015. Vi kräver förändring nu. Vi vill att: - Socialstyrelsen erkänner endometrios som en folksjukdom. Att nödvändiga nationella riktlinjer sätts upp för att kunna säkerställa rätt vård i hela Sverige! Konkreta riktlinjer med särskilda krav på kunskap inom vården. - Särskilt forskningsstöd skall ges för att hitta både orsak och symptom för endometrios – och i det långa loppet hitta bättre behandlingsmetoder. - Endometrios ska vara en obligatorisk del av sexualundervisningen i skolan. Unga måste få kunskap om sjukdomen och därmed kunna få rätt vård i tid. Det ska finnas tillgänglig information och kunskap hos skolhälsovården, gynekologer, ungdomsmottagningar och kvinnoavdelningar över hela landet. Skriv under och hjälp oss att höras! /Maria Henriksson, Period, i samarbete med Endometriosföreningen Sverige, Endometriosforum Sverige, Endometrios i Sverige, Mensen, Medsystrar, 2.6miljonerklubben

Efter decennier av kamp infördes den nuvarande abortlagstifningen 1974. I 40 år har den varit ett skydd för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Nu föreslår Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor att intentionerna med denna lag ska kunna kringgås. Ebba Busch Thors förslag är att vårdpersonal ska kunna vägra att utföra den vård som kvinnan önskar. Detta är inget annat är en lagligt sanktionerad vårdvägran. Om förslaget skulle gå igenom kommer det få konsekvenser för den som söker vård. Den måste fundera över om representanten för vården dömer henne och hennes val på den privata moralens grund - så kan vi inte ha det. Tafsa inte på aborträtten Ebba Busch Thor. Till resten av Sveriges partiledare säger jag: stå upp för aborträtten. Fotocredd: Frankie Fouganthin, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported Läs mer: https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/busch-thor-gast-i-bara-politik http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20690230.ab Bildkälla: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:EPP_Congress_Madrid_-_22_October_(21759928033).jpg

Sedan arbetarrörelsens barndom har kravet på kortare arbetstid funnits där. Detta verkar ha försvunnit de senaste decennierna. Arbetstidsförkortning är ett krav som har haft och har starkt stöd bland stora grupper. När Kommunal undersökte vilka som var de viktigaste frågorna för medlemmarna kom förkortad arbetstid som tredje viktigaste fråga. I Göteborg har Toyota i över ett decennium framgångsrikt haft sex timmars arbetsdag. De har fått både sänkt sjukfrånvaro och lägre personalomsättning, kort sagt nöjdare personal. Samtidigt har kvalitén ökat vilket har lett till ökad kundnöjdhet och högre omsättning. Vi lever i tider av massarbetslöshet där stora grupper är utestängda från den ordinarie arbetsmarknaden. Många arbetar allt mer medan andra inte har jobb alls. Samtidigt ser vi kraftigt ökade ohälsotal, framför allt då psykisk ohälsa. Denna utveckling måste brytas. Jobbar vi kortare tid öppnar vi för fler individer att komma in på arbetsmarknaden, vi får lättare att klare det allt stressigare livspusslet. Ernst Wigforss sade: ”Om målet med samhälls¬utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka." Jag tror detta har lika stor bärighet idag. Vi lever inte för att arbeta. Vi arbetar för att leva.

Är linjebuss 206 lämplig som skolskuts åt våra barn? Varje dag ska våra barn behöva dela buss med narkomaner, alkoliserade, våldsförövare, psykiskt sjuka och andra utslagna vuxna som Torsby kommun valt att placera i Östmark då det inte går att ha dem i Torsby tätort. För bara en kort tid sedan så var det ett stort polispådrag gällande knivbråk mellan två av dessa individer i Östmark. Polis kör snudd på skytteltrafik upp till Östmark för allt som händer där. Vidare så är denna linjebuss så fullsatt att många av barnen får stå. Mig veterligen så har bussarna i modern tid säkerhetsbälten...förmodligen av en anledning... Det hänvisas till Värmlandtrafik när frågan tas upp. Jag accepterar inte denna bortförklaring då Torsby kommun köper denna tjänst av Värmlandstrafik. När allt kommer till krita så rör sig allt om pengar. Ska vi som föräldrar behöva acceptera att Torsby kommuns snålhet går före skollagen, dvs Sverige rikes lag? Borde inte våra barns säkerhet sättas i främsta rummet? Som jag ser det så borde detta vara enkelt att lösa. Öppna upp portmonnän och betala för antingen en renodlad skolbuss alt sätta in en buss för narkomanerna, våldsförövarna, alkolisterna och de psykiskt sjuka- igen, som Torsby kommun valt att slussa till Östmark. Detta är skamligt. Nu i valtider borde detta gå att göra om och göra rätt. Tack för ordet.

Rannebergen behöver en vanlig mataffär så att boende enkelt kan köpa mat och andra vardagsvaror i sitt eget område. Det är särskilt viktigt för äldre, barnfamiljer och personer utan bil. En mataffär skulle också göra Rannebergen Centrum mer levande och attraktivt.

Olycka och dödsfall kan drabba oss vem helst ifall oturen är framme. Därför är det ytterst viktigt för de anhöriga att ge hedersbetygelsen till den avlidna familjemedlems strävsamma arbetsliv och leverne. Vår bror gick bort i September förra året i en ålder av 58 år. Han ställde upp för samhället och Sverige med intjänade 1.3 miljoner på pensionskontot. Så min fråga, till vilken nytta? Jag hade mer än allt annat önskat han var kvar i livet och här tillsammans med oss. Något arv blev det inte varken för min syster eller mig.

Vi är flera personer som drabbas och påverkas av att busslinje 14 mot gamla Linköping tas bort permanent och vi vill ha tillbaka den ordinarie linjen.  Alla vi i södra delarna av Linköping, exempelvis elever som ska till gymnasieskolor, högstadie eller mellanstadieskolor får det otroligt mycket svårare. Hela förra året har det varit strul med linje 14 med ombyggnationer. Även mycket strul i appen som inte visat korrekta tider eller bussar som ställts in men även bytt väg förbi andra busshållplatser. Det är som sagt ett stort problem som påverkar många negativ och försvårar vardagen. Vi vill ha tillbaka linje 14

Motion : ett härbärge för att akut hemlösa i huddinge kommun   Till  Huddinge kommunfullmäktige   I Huddinge kommun lever omkring 260 personer i akut hemlöshet. Det är 260 människor för många. Att hamna i hemlöshet är sällan något man väljer själv. Bakom det kan det finnas arbetslöshet, skilsmässa, beroendeproblematik, sjukdom, psykisk ohälsa eller andra omständigheter som gör att en person plötsligt står utan bostad och trygghet.    För de här människorna kan varje kväll innebära en desperat jakt på någonstans att sova. Det kan handla om portuppgångar, garage, offentliga toaletter eller andra platser där man tillfälligt kan få skydd. Det hör innebär inte bara ett stort mänskligt lidande för den som saknar bostad, utan också skapa otrygghet för kommunens övriga invänare.   Det är särskilt anmärkningsvärt att huddinge kommun, som trots sin storlek och sina resurser, inte har något härbärge för personer som befinner sig i akut hemlöshet.   Ett härbärge kan vara mer än ett tak över huvudet. Med utbildad personal på plats kan det också vara en första kontakt med socialtjänst, vård, beroendevård och andra stödinsatser.     Vi yrkar därför:   Att huddinge kommun utreder och inrättar ett kommunalt härbärge för personer i akut hemlöshet, med ca 20-25 platser och bemanning dygnet runt.   Att kommunen återkommer till kommunfullmäktige med förslag på lokalisering, organisation, bemanning och finansiering av verksamheten.    Huddinge ska vara en trygg kommun för alla. Att erbjuda en trygg plats att sova för människor i akut hemlöshet är ett grundläggande steg i den riktningen.    Huddinge (datum)  

George Mason 74 år som har demens sjukdom han har bott i Sverige i 25 år ska den 20 agusti utvisas till England. Han hade uppehållstillstånd till 2007 som man trodde var permanent. Men som upptäcktes inte stämde efter flera år. Dom har sökt ett nytt uppehållstillstånd men dom har fått avslag på avslag. Skriv under denna namninsamling så att vi kan låta George Mason att stanna här i Sverige och slippa bli utvisad till England.

Gröna ytor i bostadsområden är viktiga för att skydda den biologiska mångfalden, göra värmeböljor uthärdliga och förbättra människors fysiska och psykiska hälsa, inte minst möjlighet till lek, rörelse och kreativitet för barn och unga. Trots det vill staden nu genomgående bygga bort våra gröna kilar! De gröna ytor som avsiktligen sparades mellan husen när områdena uppfördes byts i förtätandet ut mot bostadshus och hårdgjorda ytor. I områden som Björkhagen, Enskede, Bagarmossen och Skarpnäck kan vi se flera exempel på det. Tät bebyggelse i sig gör oss sårbara för klimatförändringar! Hårdgjorda ytor förvärrar värmeböljor och hindrar stora vattenmängder från att rinna undan vid skyfall. Förlust av grönytor gör levnadsvillkoren för såväl människor som natur betydligt sämre och sker på bekostnad av närmiljön för både nuvarande och kommande generationer. 

Ur demokratiska förhållande och atg öka den demokratiska värderingar inom EU, där man reda  har fri handeln inom EU, kunna se radio och tv inom EU:s inre marknad. Ger både kunskap och underhållande syfte, samt ur demokratiska perspektiv.