De flesta Salabor och säkert många turister har nog otaligt antal fina sommarminnen från tidigare pubkvällar under de årsrika trädens kronor vid Gruvans Konstmästargård, och blev lika besvikna som jag när detta lades ned. Idag finns äntligen alla förutsättningar åter på plats för att fler fina sommarminnen skall kunna skapas. Hjälp till att återupprätta en fin sommartradition och en samlingsplats med anor för alla salabor och turister som besöker Salas största turistmål. Få ledningen att ändra sig.💪🙂🍻 OBS! Då sommaren redan har inletts krävs snabba puckar. Hjälp till att sprida detta på alla lämpliga platser som tänkas kan så lämnas namninsamlingen in redan den 16/6

Det har inte undgått någon att födelsetalen i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer. I media läggs fokus på lågkonjunktur, osäkerhet inför framtiden och personer som aktivt väljer att inte skaffa barn. Men i skuggan av dessa rubriker finns en stor grupp som sällan får uppmärksamhet – de ofrivilligt barnlösa.  Vi är par och individer som kämpar med primär och sekundär infertilitet. Var sjätte par påverkas. Det är långt ifrån en liten minoritet, ändå nämns vi knappt i diskussionen om den demografiska krisen. Det här är en grupp som inte bara borde höras – den måste höras. För vi vet vad barnlängtan kostar, i både kropp och själ.  Att längta efter barn är en av de mest grundläggande drömmarna många av oss bär på. För vissa kommer det enkelt. För andra krävs år av kamp, sorg och läkande mellan varje försök. Men vad händer när någon annan sätter gränsen för hur många gånger vi får försöka? När drömmen om barn, eller ett syskon, avgörs av plånboken snarare än viljan eller behovet?  I Sverige erbjuds idag tre IVF-försök genom regionen. Därefter förväntas vi själva bekosta våra fortsatta försök. För oss som dessutom är beroende av ägg- eller spermadonation gäller samma begränsning. Detta drabbar extra hårt dem av oss som har en kronisk sjukdom eller andra medicinska hinder – vi straffas dubbelt. Det är som om staten säger: "Nu räcker det", trots att vår kamp knappt börjat.  Infertilitet är inte bara en fysisk diagnos. Den är ett känslomässigt och ekonomiskt maraton. Kvinnor går igenom hormonbehandlingar, kirurgiska ingrepp och väntan – alltid med hoppet som bränsle. Samtidigt slits förhållanden sönder under pressen. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan, oro och skuld, längtan och förlust.  "Kommer jag någonsin få bli mamma?", "Vad gör vi om vi inte har råd med fler försök?", "Är det mitt fel att vi inte lyckas?" Tankarna är många, smärtan är tyst – men den är där varje dag. Vi isolerar oss. Vi skäms. Och vi bär ofta denna kamp i det fördolda, utan stöd från samhället.  Att kalla detta för "psykisk press" räcker inte. Det här är en konstant berg-och-dalbana som påverkar varje aspekt av våra liv: vår ekonomi, vår psykiska hälsa, vår relation och vår framtidstro. Många tömmer sina besparingar eller skuldsätter sig. Andra ger upp sina drömmar för att de inte har råd att försöka en gång till.  Det är inte rimligt att ett land som oroar sig för framtida skatteintäkter och en åldrande befolkning blundar för denna grupps behov. Om politiker vill öka barnafödandet, måste de börja med att stötta dem som faktiskt vill – men inte kan – få barn.  Vad kan vi göra? Att satsa på fertilitetsvård är inte en kostnad. Det är en investering – i framtida medborgare, skattebetalare och ett hållbart samhälle. Vi föreslår följande åtgärder: 1. Inför regionsfinansierade syskonförsök Många som fått sitt första barn via IVF behöver samma hjälp för att få ett syskon. Idag lämnas dessa familjer att betala själva. Det är orimligt att viljan att ge sitt barn ett syskon – och att föda fler barn till landet – möts av ett nej från vården.  2. Utöka antalet finansierade IVF-försök från 3 till 6 Allt fler fall är medicinskt komplexa. För många räcker inte tre försök. Att erbjuda upp till sex försök skulle öka chansen att lyckas och minska lidandet. Det är billigare att stötta en familj än att behandla den psykiska ohälsa som uteblivet barn orsakar.  3. Tillåt PGT-A-testning i Sverige PGT-A (genetisk screening av embryon) kan minska antal misslyckade försök, spara pengar och undvika onödigt lidande. Det minskar risken för missfall och att kvinnor tvingas genomgå aborter på grund av obotliga fosterskador. Att tillåta NIPT men inte PGT-A är inte logiskt – det är hyckleri. Kvinnan bär konsekvenserna, i både kropp och själ.  4. Förbättra fertilitetsutredningar  Svensk fertilitetsvård släpar efter. Att endast testa TSH, AMH och göra en spolning är inte tillräckligt. Vi vill se fullständiga utredningar, som inkluderar:  ✔ Endometrios, PCOS, DNA-fragmentering av spermier  ✔ Immunologiska och bakteriella faktorer  ✔ Koagulationsfaktorer, anatomiska hinder i livmodern  ✔ Hormon- och näringsbrister hos både kvinna och man  Privata kliniker erbjuder detta idag – med stor framgång. Varför inte den offentliga vården?  5. Erbjud IVF vid upprepade missfall  Att ha haft flera missfall är idag inte tillräckligt skäl för att få hjälp via IVF. Det är oacceptabelt. Ofta finns en medicinsk förklaring, men kvinnan avvisas ändå. Detta måste förändras – ingen ska tvingas gå igenom fler missfall innan vården tar ansvar.  6. Höj åldersgränsen för IVF  Många kvinnor kan och vill få barn efter 40. Med rätt hjälp är det fullt möjligt – och allt fler kliniker, även internationellt, bekräftar detta. Låt inte ålder vara ett svepskäl för att neka vård.  7. Ge vårdpersonalen rätt utbildning och resurser  Infertilitet är inte ”one size fits all”. Rätt kompetens och rätt verktyg kan minska antalet försök, förkorta väntetider och öka chanserna till framgång.  8. Förbättra ungdomars fertilitetskunskap  I skolan fokuseras det på att ”skydda dig så du inte blir gravid”. När det sedan är dags att bilda familj så är det många som inser att det var inte så lätt att bli gravid – varför berättade ingen det? Det Europeiska organet Fertility Europe har i sitt kunskapsspel FActs konstaterat att endast 12 % av Europas ungdomar känner till att fertiliteten sjunker med åldern.  Ett vägskäl – ett val  Det låga födelsetalet är en varningssignal. Vi står vid ett vägskäl. Ska vi ignorera dem som kämpar i det tysta, eller ska vi agera och ge dessa människor det stöd de förtjänar?  Det här är inte en lyxfråga. Det är inte en fråga om vilja. Det är en fråga om rättvisa – och om framtiden. Vi kan inte lägga allt ansvar på individen när det i slutändan är staten som gynnas mest. Den emotionella, fysiska och ekonomiska bördan vi bär på våra axlar måste delas.  Vi är starka, men vi ska inte behöva vara det ensamma.  Vi ber er, politiker – hör oss. Ge oss chansen att bygga de familjer vi drömmer om. Inte bara för vår skull. Utan för hela Sveriges framtid. Anna Sane Erika Guardado  Izabelle Åström Veronica Duljic Häggström Petra & Fredrik Billstein Brandservice Syd AB Femmis - Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation Riksförbundet Ofrivillig Barnlöshet

Det är viktigt att fler hyresrätter byggs för att minska den stora bostadsbristen i Alingsås. Vi behöver bygga mer för att få bort oseriösa aktörer på bostadsmarknaden.

Forskning visar att gymnasieelever som får sommarjobb har 35 procent större chans att få jobb efter examen. Det gör skillnad på riktigt. Dessutom har många kommuner i länet och runt om i landet infört en sommarjobbsgaranti för sina ungdomar – varför ska inte Sigtunas unga få samma chans?  Idag saknar många unga i kommunen möjligheten till ett första jobb, samtidigt som ungdomsarbetslösheten ligger på 23,8 procent i landet och 7,6 procent i Stockholms län. Det är ett växande problem – för utan erfarenhet är det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, och utan arbete riskerar unga att halka efter redan från början.  Förra året gick utbildningsnämnden i Sigtuna kommun med 16 miljoner i överskott samtidigt som den moderatledda kommunledningen la 40 miljoner på skattesänkningar. En sommarjobbsgaranti hade endast kostat omkring 11 miljoner. Kommunledningen måste prioritera oss ungdomar först!  Vi tycker att ungas framtid borde komma först. Därför vill vi att kommunen inför en sommarjobbsgaranti för alla elever i årskurs 9 och på gymnasiet. Det är en investering i oss ungdomar och vår framtid!

Små barn behöver trygghet, stabilitet och vuxna som ser dem. Detta är särskilt viktigt under skolans första år.  På Ängskolan har fyra lågstadieklasser fungerat väl och både barnen och lärare är glada och nöjda. Nu har skolledningen beslutat att slå ihop dem till tre utan att redovisa konsekvenserna för barnen, utan att lyssna eller svarar på vårdnadshavarnas försökt till kontakt och utan att följa barnkonventionens krav på att alltid sätta barnets bästa först. Större klasser betyder färre vuxna per elev, mindre tid för varje barn, lägre kvalität på utbildning till alla barn och särskilt barn med specifika behov. Detta äventyrar även barnens trygghet.  Det här beslutet sparar möjligen in en lärarlön, men det sker på bekostnad av över 100 barns skolmiljö, lärande och välmående. De berörda lärarna får med större klasser en betydligt sämre arbetsmiljö. När barn påverkas måste besluten tas öppet, med insyn och med respekt för både fakta och känslor. Vi vill ha en skola där transparens, dialog och barnets bästa är självklara delar av varje beslut. Därför behöver vi agera nu! innan det är för sent.

Vad kräver vi ? 1. Ett omedelbart stopp för utvisningar till krigszoner, diktaturer och länder där barns och människors rättigheter inte kan garanteras. 2. Att inga fler barn, familjer eller individer placeras i förvar utan full rättssäkerhet. 3. Att barns bästa alltid ska komma i främsta rummet – utan undantag. 4. Att tidigare utvisningar granskas retroaktivt av en oberoende kommission. 5. Att Migrationsverket följer Barnkonventionen, Europakonventionen (EKMR) och Regeringsformen i varje beslut. 6. Att nya rättsprocesser införs, grundad på internationella konventioner och rättsstatens principer. Varför är det viktigt ? För rättssäkerheten och mänskliga rättigheter får inte vara förhandlingsbara. För att barnkonventionen, som även är lag - måste vara mer än tomma ord. Tredje tilläggsprotokollet i barnkonventionen behöver bli verklighet. För att vi inte ska bli ett land som vänder bort blicken när människor far illa - trots att våra egna lagar och konvensionsåtagande, säger att vi ska skydda. Vi har nu lämnat in en stämningsansökan, den 21 maj till Stockholms tingsrätt - Bosse och jag, mot svenska staten. Det är dags att kräva förändring - i handling, inte bara ord. Avslutning: Detta handlar inte bara om juridik. Det handlar om att stå upp för människor – för värme, omtanke och rättvisa. Skriv under – låt oss stå enade mot rättsövergrepp. Vi behöver din underskrift för morgondagens förändring. Skapad av Bo Bertilsson och Joanna Arvidsson – Låt berättelserna aldrig tystna.

Nilo är född här. Uppvuxen här. Sverige är hennes enda hem. Jag har fått lära känna Nilo och hennes mamma genom kyrkan – två otroligt varma och fina människor med hjärtan som lyser. Nu har Migrationsverket beslutat att de ska utvisas. Varför? För att myndigheten inte tror att de är kristna – för att det inte går att "bevisa" vad som finns i deras hjärtan. Och de ska skickas iväg tillsammans med Nilos pappa, som tidigare misshandlat mamman. Det är så fel. Ett barn som levt hela sitt liv här. Som älskar sitt hem. 

Nygårdsområdet i Täby Kyrby är både ett värdefullt naturområde och en bevaransvärd kulturmiljö. Miljöpartiet de gröna i Täby vill värna och bevara Nygårdsområdet nu och för framtida generationer täbybor. Det finns flera skäl till att stoppa exploateringsplanerna då byggnation kommer att leda till:  • De gröna områdena, rekreationsområdena, i Täby minskar ytterligare. • Den biologiska mångfalden minskar med negativ påverkan på ekosystemen. • Trafik och buller ökar i Kyrkbyn, bl.a. utanför Kyrkskolan. • Kostnader för vägutbyggnad samt ökade kostnader för VA-ledningar läggs på din skatt och din Va-taxa. Dessutom är förslaget i strid med kommunens beslutade översiktsplan, där området är klassificerat som park- och naturområde.

Till er som har makten att påverka  stoppa utvisningen av lilla Nelia Nelia är två år gammal. Hon är född och uppvuxen i Sverige. Här finns allt hon känner till: hennes mamma och pappa, hennes syskon, hennes hem, hennes förskola och hennes trygghet. Hon går på dagis i sitt närområde där hon stortrivs, leker med sina vänner och får den omsorg varje barn har rätt till. Nu står hon inför en utvisning till Kongo-Kinshasa  ett land hon aldrig varit i, ett land där hon saknar familj, nätverk och skydd. Ett land som idag präglas av allvarliga oroligheter, väpnade konflikter och en humanitär kris. Att skicka ett barn dit, utan sina föräldrar, är inte bara orimligt  det är direkt livsfarligt. Hur kan vi som samhälle rättfärdiga att ett barn rycks upp från sin trygga tillvaro och skickas till en plats där hennes liv och framtid hotas? Hur rimmar detta med principen om barnets bästa, som enligt både svensk lag och FN:s barnkonvention ska gå först i alla beslut som rör barn? Vi vädjar till er: se Nelia. Se barnet bakom beslutet. Se till hennes trygghet, hennes rättigheter och hennes framtid. Stoppa utvisningen. Låt Nelia stanna i Sverige 

Vart håller vår migrationspolitik på att ta vägen? När började vi utvisa svenska barn? Barn och ungdomar som har levt större delen av sina liv i Sverige och byggt upp en tillvaro här, utvisas! Visste du att Shaghayegh som 2024 tog studenten från naturprogrammet just nu är i den situationen? Nu riskerar Shaghayegh att utvisas till Iran. Ett land där kvinnors rättigheter inte  respekteras. Där det är farligt att vara kristen. Ett land där hon inte kan uttrycka sin identitet, tro, eller människosyn. Vi behöver din hjälp att påverka detta! Du kan göra skillnad genom att skriva under och sprida ordet vidare! Shaghayegh var 10 år när hon först kom till Sverige. Ett barn. Sedan hon flydde hit har hon kämpat sig fram och tog studenten från gymnasiet med goda betyg. Hon har alla sina nära släktingar och alla sina vänner här i Sverige. Hon har byggt upp ett helt liv och sina drömmar om att bli läkare här. Hon delar språket, värderingarna och kristendomen med majoritetsbefolkningen i Sverige. Det finns inga möjligheter för Shaghayegh att blomstra i Iran. Sverige har gjort henne gott och hon är en tillgång för Sverige. Det finns stor potential för att hon kan fortsätta bidra till det svenska samhället om vi bara ger henne chansen. Nu håller hennes framtidsplaner på berövas både henne och Sverige.  Lyssna på Shaghis berättelse! Skriv på!

Ni i regeringen har makten att agera – men ni låter bli. Ett första steg borde vara självklart: slopa momsen på basvaror. Potatis, ris, mjölk, bröd – det är inte lyx. Det är livsnödvändigheter. Att staten i dag tjänar pengar på att folk köper mat i kris är inget annat än cyniskt. Flera andra länder i Europa har redan tagit det steget. Varför gör inte Sverige detsamma? Är skatteintäkter viktigare än att barn får äta sig mätta? Om regeringen verkligen ville ta ansvar skulle den införa tvingande åtgärder för att öka konkurrensen, stärka konsumentskyddet och ge stöd till dem som har det svårast. Det skulle inte vara radikalt – det skulle vara anständigt. Men ansvaret stannar inte där. Konkurrensverket, Konsumentverket och övriga myndigheter måste börja göra sitt jobb och se till att det inte förekommer oegentligheter – något vi vet sker i alldeles för stor utsträckning. Överpriser, marknadsdominans och tyst pris samordning måste granskas och åtgärdas – inte normaliseras. Så Elisabeth Svantesson – visa att ni står på folkets sida. Slopa momsen på basvaror. Piska tillsynsmyndigheterna och ge dem makten att agera. Stoppa matkrisen innan den blir en permanent verklighet. För det är inte förståelse vi behöver – vi kräver handling. Med hopp om handling, PS. Vi bojkottar just nu, Ica, coop samt producenterna Arla, Findus, Kronfågel, Scan, Zoegas och Skånemejerier. Vi kommer att utöka med fler matjättar och producenter varje vecka tills vi får gehör för våra krav, dessutom kommer vi med jämna mellanrum att ha total bojkott riktat mot alla matjättar samtidigt med början vecka 26.

Nunchaya bidrar till samhället, hon har via sitt företag betalat in nära 600 000kr i skatt på relativt kort tid, och har 3 anställda och 2 extra personal i sitt företag. Ett företag som nu är i farozonen p.g.a. utvisningen. Anknytning till arbete har hon ju definitivt då hon äger och driver restaurangen som blivit en central punkt för många innevånare i Nossebro. "Ingen anknytning till arbete"? Hon har pristats som årets kvinnliga företagare i mars 2025 av Centerpartiet i Nossebro samt att företaget fick Köpmannaföreningens pris 2024 vid Essunga Kommuns Näringslivsgala. "Bara viss anknytning till en person"? Hon är gift med en svensk man och har 3 anställda och 2 extra personal, och en massa kunder som har hennes restaurang som en central social punkt i tillvaron. Och om inte annat så blir man ju alltid glad när man träffar henne då hon skiner som en sol. Give Me Food FB sida Essunga Kommun Centerpartiet i Nossebro FB inlägg