Regeringen har meddelat att karensdagen ska ersättas med ett karensavdrag. Det minskar orättvisan för vissa grupper men för de allra flesta blir inkomstbortfallet precis lika stort som med karensdagen! Vi får därför inte ge upp, utan nu måste vi fortsätta att kämpa för att både karensdag och karensavdrag ska försvinna helt och hållet! Karensdagen tillkom på grund av att man misstänkte att det förekom omfattande fusk med sjukskrivningar. Trots karensdagens införande har det påstått omfattande fusket inte kunnat bevisas. Istället för att utreda och åtgärda på individnivå, för det fusk som trots allt förekommer, så får alla arbetande en kollektiv bestraffning i form av karensdagen. Kort sagt ett misstänkliggörande av alla lönearbetande i hela Sverige! Det är självklart helt orimligt! Den som är sjuk förlorar först och främst sin dagslön den första sjukdagen. Följande dagar får den sjuke endast 80% av sin lön. Till detta inkomstbortfall tillkommer ökade kostnader i form av läkarbesök, medicinering, osv. En veckas sjukskrivning kan kosta 2000 kr! Vem har råd med det inkomstbortfallet? På grund av ekonomin, och på grund av lojalitet mot arbetskamraterna och arbetsgivaren går många därför till jobbet även fast de är sjuka och utslitna. Detta gör att sjukdomar sprids lättare, och den som redan är trött och utsliten kommer att må ännu sämre. Ofta leder detta till att fler tvingas sjukskriva sig, och sjukskrivningarna blir också ofta längre än om man hade stannat hemma från början och vilat. Mot bakgrund av detta är det självklart att karensdagen är kontraproduktiv! Den gör ingen nytta, utan skapar bara fler sjukdagar! Avskaffad karensdag kostar mindre för företagen och samhället än vad smittspridning, långtidssjukskrivning och utbrändhet kostar! Alla ska ha råd att vara sjuka! Alla ska ha råd att bli friska!

Endometrios är en kronisk sjukdom och den tredje vanligaste bland personer med livmoder. Cirka 200 000 personer i Sverige uppskattas lida av sjukdomen. Det innebär en tiondel av alla i fertil ålder. Trots detta är sjukdomen svårupptäckt och det tar ofta lång tid att få en korrekt diagnos. Patienter är därför ofta fel- eller obehandlade i många år innan de får rätt diagnos. Idag upplever många patienter att deras sjukdomstillstånd inte tas på allvar när de väl kommer i kontakt med sjukvården. Mötet resulterar istället i att patienten känner sig klassad som ”inbillningssjuk” och tvingas därför att själv bli den som utreder sitt tillstånd. Detta förhållande är något som inte bara resulterar i en misstro mot vården utan även försämrar patientens tillit för sin egen upplevelse av sjukdomen. Idag tar det vanligtvis 5-10 år för att ställa korrekt diagnos på en endometriospatient. När rätt diagnos uteblir ges inte heller rätt behandling, vilket leder till onödigt lidande och ytterligare försvårande komplikationer – vanligt är sammanväxningar mellan, och skador på, inre organ såsom äggstockar, urinblåsa och tarmar. Utöver detta är nervsmärtor, svårigheter att bli gravid och bestående smärta vid samlag vanligt förekommande. Detta är bara några exempel på vad endometrios kan orsaka … Sverige ligger för närvarande flera år efter andra jämförbara länder, t.ex. Danmark, när det gäller forskning och kunskapsutveckling om endometrios. Detta beror på nämnda brister i vården men det beror också på att för få endeometrioscenter etablerats i landet. Forskning om sjukdomen är lågt prioriterad och det är svårt att få forskningsmedel även när engagemang finns. Avsaknaden av nationella riktlinjer och ett erkännande av sjukdomen gör att människor blir sjukare än vad de behöver bli. 2011 inträffade det första kända dödsfallet i Sverige till följd av endometrios. Vi accepterar inte att endometrios fortfarande ses som ett “ointressant kvinnoproblem” och inte som en sjukdom år 2015. Vi kräver förändring nu. Vi vill att: - Socialstyrelsen erkänner endometrios som en folksjukdom. Att nödvändiga nationella riktlinjer sätts upp för att kunna säkerställa rätt vård i hela Sverige! Konkreta riktlinjer med särskilda krav på kunskap inom vården. - Särskilt forskningsstöd skall ges för att hitta både orsak och symptom för endometrios – och i det långa loppet hitta bättre behandlingsmetoder. - Endometrios ska vara en obligatorisk del av sexualundervisningen i skolan. Unga måste få kunskap om sjukdomen och därmed kunna få rätt vård i tid. Det ska finnas tillgänglig information och kunskap hos skolhälsovården, gynekologer, ungdomsmottagningar och kvinnoavdelningar över hela landet. Skriv under och hjälp oss att höras! /Maria Henriksson, Period, i samarbete med Endometriosföreningen Sverige, Endometriosforum Sverige, Endometrios i Sverige, Mensen, Medsystrar, 2.6miljonerklubben

Sedan arbetarrörelsens barndom har kravet på kortare arbetstid funnits där. Detta verkar ha försvunnit de senaste decennierna. Arbetstidsförkortning är ett krav som har haft och har starkt stöd bland stora grupper. När Kommunal undersökte vilka som var de viktigaste frågorna för medlemmarna kom förkortad arbetstid som tredje viktigaste fråga. I Göteborg har Toyota i över ett decennium framgångsrikt haft sex timmars arbetsdag. De har fått både sänkt sjukfrånvaro och lägre personalomsättning, kort sagt nöjdare personal. Samtidigt har kvalitén ökat vilket har lett till ökad kundnöjdhet och högre omsättning. Vi lever i tider av massarbetslöshet där stora grupper är utestängda från den ordinarie arbetsmarknaden. Många arbetar allt mer medan andra inte har jobb alls. Samtidigt ser vi kraftigt ökade ohälsotal, framför allt då psykisk ohälsa. Denna utveckling måste brytas. Jobbar vi kortare tid öppnar vi för fler individer att komma in på arbetsmarknaden, vi får lättare att klare det allt stressigare livspusslet. Ernst Wigforss sade: ”Om målet med samhälls¬utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka." Jag tror detta har lika stor bärighet idag. Vi lever inte för att arbeta. Vi arbetar för att leva.

1. Det är en förlust för det svenska samhället ​När vi utvisar människor som redan arbetar och betalar skatt förlorar Sverige viktig kompetens och arbetskraft. Det drabbar arbetsgivare som satsat på sin personal och det innebär förlorade skatteintäkter som annars skulle gått till skola, vård och omsorg. ​2. Det splittrar liv och skapar mänskligt lidande ​Att tvingas lämna ett land där man har byggt upp ett hem, skaffat vänner och kanske bildat familj är ett enormt trauma. Det är djupt omänskligt att rycka upp människor som har gjort allt rätt, följt lagar och blivit en del av vår gemenskap, bara för att skicka dem till en plats där de inte längre har något. ​3. Det skapar otrygghet och sänker moralen ​Ett rättssäkert system bör belöna integration. När de som kämpar och etablerar sig ändå utvisas, skapar det en känsla av hopplöshet och otrygghet – inte bara för de drabbade, utan även för grannar, kollegor och vänner som ser orättvisan ske på nära håll.

Det är viktigt för Rafaelos och hans familjs framtid, eftersom beslutet är avgörande för deras liv och möjlighet att stanna i Sverige.

Varför detta är viktigt: Bullret från Huddingevägen, järnvägen och Glömstavägen når långt in i bostadsområdet och överstiger ofta Trafikverkets gränsvärden, särskilt under rusningstid. Det påverkar inte bara våra hem utan även närliggande grönområden och parker där barn leker och boende vistas. Våra uteplatser utsätts för bullernivåer som kan vara direkt skadliga för hälsan, vilket gör att vi får svårt att vistas utomhus, koppla av och njuta av vår närmiljö. Med bullerskydd skulle vi få en tystare, tryggare och mer hälsosam boendemiljö, både inomhus och utomhus.

Bästa sättet att stå emot påverkansoperationer, trollfabriker och främmande makts försök att förstöra vår demokrati, är ett stabilt och välfungerande public service.  Public service är också ett sätt att hålla ihop landet i tuffa tider.  Lägerelds-TV - som Mello och stora sportevenemang  - är nämligen precis det som behövs när polariseringen ökar och olika grupper allt oftare ställs mot varandra.  Tänk när Stenmark åkte på 1970-talet och hela Sverige stannade! Sen hade man nåt gemensamt att prata om vid kaffebordet - något som band oss samman som invånare i samma land, sportintresserade eller ej!  Och vem ska granska makten, om inte public service finns?  Ett Sverige med ett nedmonterat public service blir ett land där makthavare kan mörklägga precis vad de vill, utan att bli störda av nyfikna journalister.  Bra för dem, men är det bra för oss?  Nej, knappast!  Därför: stoppa Tidöregeringens förslag om nedskärningar i budgeten!  Stoppa också den politiska klåfingrigheten när det gäller innehållet. Vi har granskningsnämnden - det räcker.  RÄDDA PUBLIC SERVICE NU!  #räddapublicservice

Med dagens skolbusskortsystem, där man får två resor om dagen, behöver skolungdomar betala för alla resor som krävs för att de ska ta sig till fritidsaktiviteter, träffa vänner och ibland till och med för att ta sig hem eftersom det kan krävas flera resor under dagen.  Ungdomar är en grupp med generellt mycket låga inkomster på grund av att de flesta går i skolan och alla får inte egna pengar att använda som de vill.  Detta gör att kostnader för transport kan sätta stoppklossar i vägen för deras fritid, något som alla barn har rätt till enligt barnkonventionen. Inga ungdomar ska behöva stanna hemma för att de inte har råd att vara med! Universitet- och högskolestudenter är också en grupp med svåra ekonomiska förutsättningar. I dagsläget måste studenter betala ¾ av vad arbetande vuxna betalar för en periodbiljett trots att studenter har en mycket lägre inkomst. 

Det är viktigt att kämpa för att bevara lunchrestaurangen i Oskarström eftersom den inte bara erbjuder näringsrika måltider, utan också fungerar som en ovärderlig mötesplats för våra äldre. Ensamhet och social isolering är stora problem bland äldre, och denna restaurang ger dem möjlighet att bryta isoleringen, knyta kontakter och känna sig som en del av samhället. Om restaurangen stängs riskerar vi att förlora mer än bara en matplats – vi riskerar att försvaga vår gemenskap och lämna våra äldre utan ett viktigt stöd i vardagen. Att delta i kampanjen handlar om att stå upp för mänsklig värdighet, medkänsla och solidaritet. Genom att gå med i denna kampanj visar du att du bryr dig om våra äldre, att du värdesätter samhörighet och att du är villig att kämpa för ett samhälle där ingen lämnas ensam. Tillsammans kan vi göra skillnad och visa beslutsfattarna att vi prioriterar våra medmänniskors välmående.

För att kunna tillgodose ett ökat idrottande bland Norrtälje Stads invånare så måste kapaciteten på befintliga anläggningar utökas. Staden har ökat i antal med 34% under senaste tio åren. Men inget har gjorts för att främja rörelseglädje i form av extra grönytor, lekparker och ytor för spontanidrott. Föreningsverksamheterna vill därför fylla detta tomrum, men behöver lokaler för att kunna bedriva verksamhet utan att konkurrera med varandra.

Varför vi kräver att Sverige ska erkänna Västsahara Västsahara är ett land som ligger på Afrikas västkust. Landet kallas även för Afrikas sista koloni. Från 1880-talet var Västsahara en spansk koloni. Vid 1975 skulle Västsahara bli avkolonialiserat men Spanien överlämnade Västsahara i ett illegalt avtal till Marocko och Mauretanien. Båda de länderna gick beväpnat in i Västsahara, som hade sin egen befrielserörelse Polisario sedan två år tillbaka. Marocko vann över både Mauretanien och Polisario. Polisario befinner sig än idag i exil i grannlandet Algeriet. Därifrån utropade de den självständiga staten Sahrawi Arab Democratic Republic (SADR) år 1976, som borde inkludera hela Västsahara, i nuläget är det den östra tredjedelen av landet som är nästintill obebodd. De bor tillsammans med ungefär 200 000 västsaharier i flyktinglägrena som byggdes upp vid Marockos invasion 1975, för nästan 50 år sedan.  Västsahara är rikt på naturresurser och därmed av stort ekonomiskt intresse för Marocko. All vinst från fisk, grönsaker, förnyelsebar energi och fosfat som produceras på västsaharisk mark går till Marocko. Det pågick en väpnad konflikt mellan Marocko och Polisario från att Marocko invaderade 1975. Vid 1991 blev det ett eldupphör då båda länderna undertecknade ett avtal från FN om vapenvila. I avtalet ingick det även att det skulle hållas en folkomröstning där västsaharierna skulle välja mellan att vara ett självständigt land eller att tillhöra Marocko. FN har ännu inte genomfört denna folkomröstning. En av anledningarna till det är Marockos starka band till Frankrike. Frankrike har en permanent plats och vetorätt i FN:s säkerhetsråd, och blockerar gång på gång omröstningar vars utfall missgynnar Marocko. På en del kartor finns inte ens Västsahara som land, den landytan räknas istället till Marocko. Marocko har sedan 2004 även sagt nej till att Västsaharas självständighet är ett alternativ. Det, tillsammans med att FN inte har genomfört folkomröstningen, är en av orsakerna till att Polisario och Marocko avbröt vapenvilan 2020. Idag är dessa två stater i krig mot varandra. Genom Västsahara går världens längsta aktiva mur på 2 700 km, vilket är den näst längsta muren efter kinesiska muren. Att muren är aktiv betyder att Marockos militär och landminor befinner sig där. Väster om den ligger det område som är under marockansk kontroll, ungefär två tredjedelar av landets yta. Dit får varken journalister eller oberoende observatörer resa. Alla nyheter och uppdateringar om vad som händer väster om muren kommer från västsaharier, som riskerar sin egen säkerhet för att dokumentera och sprida information till omvärlden. I den ockuperade delen blir västsaharier nekade jobb och bostäder enbart för sin etnicitet. De blir även straffade, det vill säga, misshandlade, fängslade och ibland mördade av Marockos militär för att visa västsaharas flagga, filma och ha fredliga demonstrationer. Sveriges riksdag beslutade 2012 att Sverige skulle erkänna Västsahara som en egen stat. Det har ännu inte skett. Med den här namninsamlingen vill vi sätta press på regeringen att fullfölja riksdagsbeslutet från 2012. Erik Christiansson, Saga Gabrielsson, Linn Karpsten Klangevik, Kyoka Ogata, Mei Sakai, kursdeltagare på Res och förändra världen-kursen, Färnebo folkhögskola Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna  Susanne Gerstenberg, Kvinnor för Fred Adolfo Ovalle, ordförande Latinamerikagrupperna Paul Carlsson, ordförande Praktisk Solidaritet Matts Mattsson, Solidaritet Nordost Benjamin Ladraa, medgrundare av Solidarity Rising Klas Sellström, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika

Kan du inte be på BTH längre pga nya öppettiderna till stillarummet? Joina namninsamlingen! Tillsammans är vi starka och kan göra förändring. Då vi inte har fått respons från BTH, så är din röst superviktig för att få ledningen att förstå hur många som blir drabbade av nuvarande situationen! Rummet är en viktig resurs för många av oss här på BTH, då det erbjuder en plats för reflektion och återhämtning för en mångfald av behov och trosövertygelser. I dagsläget har Stilla rummet begränsade öppettider, vilket har orsakat bekymmer bland oss studenter som använder rummet dagligen för att utföra sina böner. Det är viktigt att notera att under sommarhalvåret sträcker sig de muslimska bönetiderna även till kvällen, vilket ytterligare förstärker behovet av att tillhandahålla ett tillgängligt utrymme för böner under senare timmar. Bönen är en viktig del av vår tro och personliga utveckling. För många av oss är det en tid för stillhet, återkoppling och andlig upplevelse som bidrar till vårt välbefinnande och fokusering. Meditation har även påvisats ha positiva effekter på studieprestationer och välmående. Vi anser det vara av yttersta vikt att institutionen strävar efter att tillgodose behoven hos alla studenter, oavsett deras trosövertygelser. Utan möjlighet att utföra våra böner på lämpliga platser kan vissa studenter tvingas söka andra utrymmen, vilket kan vara olämpligt för både dem och deras omgivning. Avsaknaden av ett avskilt utrymme för bön har dessutom ökat behovet för användning av utrymningsvägen i G-huset, som studenter har uppmanats att undvika. Med detta i åtanke skulle vi vilja föreslå att avskaffa öppettiderna för Stilla rummet eller i värsta fall förlänga det till kl 00 för att tillgodose behoven hos våra muslimska studenter, och säkerställa en inkluderande miljö för alla på högskolan. Detta skulle inte bara möjliggöra för studenter att utföra sina böner i rätt miljö, utan också främja en känsla av gemenskap och respekt för alla religiösa och kulturella traditioner.