Det finns några enkla saker du kan göra just nu för att bojkotta Turkiet: 1. Semestra inte i Turkiet 2. Flyg inte med statligt ägda Turkish Airlines 3. Köp inte turkiska varor (kolla ursprungsland på frukt & grönt)

Vi är övertygade om att en försämrad arbetsrätt är dåligt för hela våran bransch. En försämring i LAS kommer bereda en ännu större väg för oseriösa aktörer inom Måleribranschen och på sikt konkurrera ut alla företag som med hjärta vill ha ordning och redan på arbetsmarknaden. Vi är också övertygade om att trygga anställningar leder till en sund och konkurrenskraftig bransch med trygga anställda som vågar göra dom privata investeringar som både livet och marknaden behöver för att upprätthålla en stark välfärd!

Sjukhusledningen på Karolinska i Stockholm har beslutat att slå ihop intensivvård för barn (barn-PMI) med den för vuxna, utan att göra en konsekvensanalys eller konsultera berörda avdelningar på barnsjukhuset. Ett av flera viktiga rikssjukvårdsuppdrag hos Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm är medfött diafragmabråck. Det är ett uppdrag de delar med Skånes universitetssjukhus Lund men där Stockholm tar emot majoriteten av familjerna som drabbas. Att slå ihop vården för svårt sjuka barn med intensivvård för vuxna ser vi som mycket allvarligt och kan äventyra vad som redan är en tuff start i livet. Medfött diafragmabråck klassas som en sällsynt diagnos och specialistkunskap inom vården är bokstavligen livsviktig. Personalen inom de berörda verksamheterna har startat en namninsamling för sina medarbetare som redan är uppe i över 1000 underskrifter. För att visa vårt stöd, har nu vi i CDH Sverige startat en öppen insamling för patienter, anhöriga och medmänniskor som önskar ställa sig bakom vår förenings öppna brev till sjukhusledningen. Hjälp oss värna om den livsviktiga vård som ges till svårt sjuka barn, för att ge dem bästa möjliga förutsättningar till sina fortsatta liv utanför sjukhuset. För mer information, läs den artikel som publicerades i DN 12 oktober där berörd personal intervjuades: "Upprörd stämning när barn- och vuxenintensiven ska slås ihop på Karolinska"

Sedan ett år tillbaka finns en mötesplats för unga hbtq-personer i Skärholmen - Egalia. En trygg plats där unga kan träffa andra hbtq-ungdomar och ledare med liknande erfarenheter. En plats där de slipper bli ifrågasatta för att de är homo, bi, trans eller queer. Nu står Egalia utan fortsatt finansiering. Region Stockholm som var finansiär inför uppstarten och hela det första året menar att det inte är deras ansvar att finansiera fritidsverksamhet, utan kommunens. Vi hoppas därför att kommunen kliver in och tar ansvar för att säkra finansieringen så att Egalia kan finnas kvar i Skärholmen. De ungdomar som hittat dit behöver långsiktigt finansierade mötesplatser - inte kortsiktiga projekt som lägger ner efter ett år. Vi vet hur argumenten emot hbtq-mötesplatser brukar låta. Ofta hör man att separata mötesplatser inte borde behövas - att hbtq-ungdomar borde kunna vara på vilken fritidsgård som helst och ändå känna sig trygga. Även om grundläggande hbtq-kompetens på stadens övriga fritidsgårdar borde vara en självklarhet vill vi understryka att det inte är samma sak och att det inte räcker. Diskriminerade grupper har i alla tider funnit styrka i att träffas i egna rum och att dra undan mattan för de sammanhangen kommer inte göra behovet mindre. Det riskerar snarare att spä på isolering och psykisk ohälsa. Särskilt i Skärholmen där många unga växer upp i socioekonomisk utsatthet utan möjlighet att ta sig in till stan för att ta del av andra aktiviteter riktade till unga hbtq-personer. Med den här namninsamlingen vill vi göra ett medskick till det grönblåa styret i staden som just nu är i färd att förhandla stadens budget för 2021. Vi hoppas att Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna i de förhandlingarna väljer att stå upp för hbtq-ungdomars rätt till en meningsfull fritid genom att säkra medel till Egalia Skärholmens framtid!

Verksamheten bidrar till ökad självkänsla och förbättrad psykisk hälsa för de som utför arbetet och innebär på sikt en minskad kommunal kostnad för en utsatt grupp i samhället.

För östens väl och ve

Nu är det åter bevisat att hög arbetsbelastning inom förlossningsvården bidrar till att kvinnor skadas vid vad som borde vara det största ögonblicket i deras liv. Vi de undertecknande kräver en omfattande reform som sträcker sig längre än till pengatillskott – en attitydförändring där kvinnor och barns liv snarare än budgetar ställs i centrum. De allra flesta gravida har goda chanser att föda barn utan risk för komplikationer. Det som behövs är så mycket lugn så att kroppen får jobba ostört. Det är dock nästan aldrig möjligt, i dagens svenska förlossningsvård. Varje år drabbas tiotusentals kvinnor i Sverige av förlossningsskador som påverkar eller till och med förstör deras liv. Varje år får vi höra att ”förlossningsvården går på knäna” och att barnmorskor drivs bort från yrket av utmattning och kringskurenhet. Varje år känner sig tiotusentals föräldrar överkörda, dåligt och stressigt bemötta och går hem från sjukhuset med en känsla av att ha blivit utsatta för fysiska och själsliga övergrepp – men det de får höra är ”bebisen lever, det är ju huvudsaken!”, ”var glad att du födde i världens bästa land, du kunde ha dött!” Och det numera klassiska: ”allt ser bra ut”. Varje dag är det blivande föräldrar som skulle föredra att föda hemma med en barnmorska de känner och litar på, eller på en liten lugn födelseklinik, snarare än på ett stort akutsjukhus där ”förlossningsvården går på knäna” och barnmorskorna är utmattade, stressade och frustrerade. Det är inte ett alternativ i Sverige, till skillnad från i flertalet andra länder trots att tungt vägande forskning visar att kvinnor som föder på barnmorskeledda enheter har färre förlossningsskador, högre patienttillfredsställelse och ingen högre mödra- och barnmortalitet. I värsta fall, och ganska ofta, blir dessa föräldrar bemötta som mindre vetande. Varje dag är det blivande föräldrar som skulle föredra ett kejsarsnitt framför risken att tvingas till en stressig vaginal födsel som alldeles för ofta slutar med andra och tredje, till och med fjärde gradens bristningar och men för livet, inte minst i anknytningen till barnet. Även dessa föräldrar blir ofta bemötta som mindre vetande. Modern forskning visar klart och tydligt att lugn och ro, kontinuitet i vården, trygghet och självförtroende är grunden för en lugn och komplikationsfri födsel. För många barnmorskor är detta en omöjlighet att erbjuda de födande då de arbetar under alltför pressade förhållanden. IVOs rapport om 2019 års förlossningsskador visar att för hög arbetsbelastning är en stor orsak till förlossningsskadorna som kvinnor utsätts för idag. Föräldrakurser hjälper inte, om inte förlossningsvården förändras i grunden. Det helt centrala hormonet oxytocin, som både fungerar som smärtlindring och hjälper bebisen ut, måste få flöda ostört. Syntetiskt oxytocin, som verkligen flödar på svenska förlossningskliniker idag, är däremot inte smärtlindrande, och ökar styrkan i värkarna på ett sätt som både är smärtsamt för den födande och kan ge syrebrist till barnet. I det läget får den födande ofta epidural vilket kan sakta ner förlossningsförloppet … och så är interventionskaskaden igång. Nu har förlossningen blivit en farlig, medicinsk situation. Och de nyblivna föräldrarna tackar läkarna för att bebisen lever. Och startar sitt föräldraskap med en känsla av hjälplöshet och okunskap. Vi går inte med på det här längre! Hög arbetsbelastning inom förlossningsvården bidrar till att kvinnor skadas vid vad som borde vara det största ögonblicket i deras liv. Vi de undertecknande kräver en omfattande reform som sträcker sig längre än till pengatillskott – en attitydförändring där kvinnor och barns liv snarare än budgetar ställs i centrum. Vi kräver att politikerna tar ansvar för att förlossningsvården blir säker. Att det skapas fler alternativ till sjukhusförlossning. Och bättre villkor för barnmorskorna. De som ska besluta om landets framtida förlossningsvård bör ersättas med insatta personer som står på de födandes sida snarare än budgeten, vilket bidragit till den decennier långa krisen. Vi kräver att regeringen säkerställer att följande sker i samtliga regioner och att de nya och stora ekonomiska tillskotten nu används där de behövs bäst. Medlen måste först och främst säkerställa att patientsäkerheten garanteras landet runt; barnmorskebristen måste åtgärdas och fler platser tillkomma. Vi kräver att detta blir verklighet redan under 2021: • Nationella riktlinjer – jämlikhet i vården i hela landet • ”En födande, en barnmorska” på alla kliniker i hela landet • ”Min barnmorska” på alla kliniker i hela landet • Små, barnmorskeledda födselenheter i hela landet • Förlossningspeng som blivande föräldrar kan använda till att föda på sjukhus, barnmorskeledd födselenhet, hemma eller där de känner sig tryggast, i hela landet. Nätverket Föda lugnt Föreningen Födelsehuset Märta Cullhed Engblom, barnmorska Asabea Britton, barnmorska Källor och forskning på https://fodalugnt.se/2020/09/skriv-under-trygghet-och-lugn-for-fodande-och-barnmorskor-nu-det-ar-ett-krav

Oatly utvecklar, producerar och marknadsför bland annat havrebaserade drycker och glass. Sen i år ägs Oatly delvis av riskkapitaljätten Blackstone. Blackstone äger och investerar i brasilianska företag som är ansvariga för att skövla Amazonas, samt byggnationen av en motorväg genom regnskogen till en ny hamnterminal där soja och andra grödor kan transporteras till resten av världen. Detta görs för att expandera lantbruksnäringen i Amazonasområdet, något som vi vet är förödande för regnskogen och urfolken som bor där. Utöver detta stöttar Blackstones ägare och grundare politiker som vill avveckla miljöskydd och motarbetar klimatinitiativ. Även FN har kritiserat Blackstone för dess meriter gällande mänskliga rättighetskränkningar, och här i Sverige har firman tjänat enorma summor på hyresökningar i svensk förort. Blackstones investering av 200 miljoner dollar är en av deras minsta investeringar någonsin, ändå har företaget varit snabba att godhetssignalera sin handling. Trots detta är det investeringen i Oatly som är det enda de skryter om i sina sociala medier profiler. Detta är ett klassiskt exempel på greenwashing. Blackstone är en av de värsta bovarna när det gäller att inte driva en hållbar verksamhet. Inget tyder på att Blackstones investering är genuin, då de fortsätter finansiera förstörelse av Amazonas. Redan för ett år sedan kritiserades Oatly, då med anledning av att det kinesiska statsfinansierade bolaget China Resources blev stora delägare. Även då ifrågasatte vissa om Oatly kan kalla sig klimatsmarta samtidigt som en del av deras vinst går till kinesiska staten som inte har speciellt stor respekt för klimatet eller mänskliga rättigheter. Just nu brinner Amazonas mer än i fjol. Det brinner mer och mer pga. den ökade skövlingen. Alla företag som är inblandade i den industriella utvinningen i Amazonas, indirekt eller direkt, måste ta sitt ansvar.

På det individuella planet riskerar Keyan att både på kort och lång sikt fara mycket illa. Forskning visar att hjärnan hos barn som upplevt omsorgssvikter och tidiga separationer, jämfört med ett "normalt" barn, är tillbakabildad. På kort sikt handlar det om att Keyan riskerar dissociation och en desorganiserad anknytningsstil samt att hans språkutveckling riskeras. På lång sikt riskerar Keyan att få svårt med nära relationer (vänner och kärlekspartners), impulskontroll, kognitiva färdigheter, koncentration, uthållighet (vilket är en fördel att ha när han går i skolan) och att kriminalitet och beroende blir ett sätt för honom att hantera sitt dåliga mående på: Självmedicinering och behov av att känna tillhörighet. Troligtvis känner du igen symptomen från de barn och ungdomar du kommer i kontakt med i ditt arbete inom socialtjänsten och som ledamot i Kommunstyrelsen och Socialnämnden från fall med barn och ungdomar som är ”på glid”. Så ur ett macroperspektiv och på en samhällsnivå, handlar ditt beslut inte bara om Keyan: Det handlar om samhällets alla utsatta barn. Det är dags för dig att stå upp för dem. Res dig upp och säg: ”Stoppa omplaceringen. Nu”. Via sociala medier, digitalt eller överlämna fysiskt.

För att få en bra framtid med rätt förutsättningar behöver Leonardo och Carmen få stanna i Sverige! Peru som de kommer ifrån har inte utbildningen, kunskapen eller kapaciteten för att kunna tillgodose Leonardos behov. Leonardo har på väldigt kort tid anpassat sig i den svenska skolan och gjort enorma framsteg. Den utveckling som Leonardo gjort kommer inte kunna ske i Peru där han inte har bra erfarenheter av skolan som fryst ut och behandlat honom illa på grund av hans diagnos.

Som vi har skrivit i en debattartikel i Dagens Arena (20/09/15): Även innan katastrofen som hände förra veckan kunde man knappt påstå att flyktingar levde ett värdigt liv i lägret. Nu har situationen förvärrats betydligt med så gott som ingen tillgång till det allra nödvändigaste. Människor som måste sova under bar himmel och barn som inte ha fått mat på flera dagar. Allt detta diskuteras i den offentliga debatten. Långa artiklar skrivs om hur fruktansvärt människorna har det, numera fångna mellan det nedbrunna lägret och resten av ön Lesbos där de inte är välkomna. Men det som saknas i debatten är ofta nästa steg i tankegången. Vad betyder denna situation för oss i Sverige, för vårt ansvar som del av EU? I det mesta vi hör och läser låter det som om Moria låg i en helt annan världsdel, nästan på en annan planet. Hur kan man se misären och inte se vår roll i detta? Sverige är en del av EU och därför också medansvarig för EU:s flyktingpolitik. Att detta perspektiv är så underrepresenterade i debatten i Sverige är häpnadsväckande. I en lång artikel i DN (20/09/12) beskrivs till exempel med hjärtskärande tydlighet hur ett barn hanterar hungern genom att böja på kroppen, hur stanken av avföring runt flyktingarnas nuvarande vistelseort blir outhärdligt. Sedan anklagas EU för att de inte har löst flyktingfrågan och Lesbos invånare framställs som aggressiva och kallsinniga för att de inte vill släppa in människor till andra delar av ön. Om man ser Sverige som en del av EU och för en gångs skull inte skyller på de andra länderna som inte tar sitt ansvar så krymper skillnaden mellan oss och invånarna på Lesbos som inte släpper fram människorna. Visst, vi står inte på någon gata och skriker glåpord. Men Sverige har hittills inte yttrat sig om att ta emot människor från det nedbrunna lägret. Att vi inte står öga mot öga mot dessa människor gör denna icke-handling inte mer försvarbart. Tio andra EU-länder har i alla fall sagt att de är villiga att ta emot några av dem runt 400 ensamkommande ungdomar som har flyttats till fastlandet efter branden. Tyskland har vidare lovat att landet kan ta emot uppemot 1500 barn från lägret (SVT/20/09/10). Allt som allt handlar det om ca 13 000 människor i yttersta nöd. Sverige kan ta efter andra länder och ta emot en del av dessa flyktingar. I stället så hänvisar migrationsministern Morgan Johansson till Migrationsverket som i sin tur säger att det i nuläget är lagligt omöjligt att ta människor från Lesbos till Sverige. Den tolkningen av situationen ifrågasätts av en professor i juridik, som i en artikel i Aftonbladet (20/09/14) påpekar att det absolut skulle vara möjligt. Också med dagens lagar och regler kan Sverige hjälpa människor i en akut nödsituation – precis som det är möjligt för andra länder i EU. Under de senaste fem åren har det blivit tydligt att det är mycket svårt, om inte omöjligt att tvinga andra länder att ta emot flyktingar. Men, med sikte inriktat på ett nedbrunnet Moria, på denna misär, går det inte heller att slå fast att ”vi har gjort vårt” samtidigt som vi tittar åt ett annat håll. Sverige klarar att ta emot människor på flykt. Det vi som samhälle inte klarar av är att stå bredvid och titta på när människor måste leva under ovärdiga förhållanden i läger inom EU, som vi är en del av. 2015 visade civilsamhället vägen för ett humant bemötande av flyktingar som kom till Sverige. Det verkar vara dags nu igen. Om den politiska viljan inte räcker till så är det upp till oss som medborgare att göra vår röst hörd och se till att Sverige tar sitt ansvar.

Vi är många olika organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter som tillsammans har gjort granskningen. Vi har hittat många brister men i rapporten finns lika många förslag till förändringar. Låt oss tillsammans påverka funktionsrättspolitiken och skapa ett samhälle för alla!