Våldsutsatthet är ett stort folkhälsoproblem som ofta osynliggörs. Möjligheten att få specialiserad behandling är redan starkt begränsad runt om i landet. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har utrett hur mottagningar för personer som utsatts för sexuella övergrepp fungerar och kan utvecklas. Asta-mottagningen har i den utredningen uppmärksammats som ett gott exempel. Jämställdhetsministern var därför på besök på Asta-mottagningen och var mycket positiv till verksamheten. Asta-mottagningen har lyfts fram under #metoo-rörelsen som en förebild då den erbjuder specialistbehandling för vuxna som utsatts för våldtäkt, sexuella övergrepp i barndomen, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i partnerrelation. Mottagningen utgör en av landets ytterst få offentligt finansierade behandlingsenheter som vänder sig till dessa brottsoffer. Trots det har beslutande politiker förändrat verksamheten. Teamet är splittrat och därmed saknas förutsättningar för Asta-mottagningens beprövade behandlingsmetoder. Politikerna måste nu gå till handling för att återställa och utveckla Asta-mottagningen. Asta-teamets arbete bygger på lång erfarenhet och specialistkompetens som måste bevaras och spridas. Den 9 december 2020 ska regionpolitiker få information om verksamhetens situation. Vi uppmanar därför politikerna att göra om och göra rätt! * (Se uppdatering) Vi kräver att: Politiker i Region Västerbotten stoppar avvecklingen av Asta-mottagningen. Asta-mottagningen behöver återställas och utvecklas för att behandlingsmetoderna ska nå brottsoffer i Västerbotten och i hela landet. * UPPDATERING 2020-12-21 Efter sammanträde 2020-12-09 har beslutande politiker i Region Västerbotten fortfarande inte säkerställt att Asta’s framgångsrika behandlingsmetoder kommer finnas kvar. Aktuell forskning visar att det behövs riktade mottagningar till sexuellt våldsutsatta brottsoffer. I den nya organisationen har Asta’s samlade kompetens och det multidisciplinära teamet splittrats och försvunnit. Därför fortsätter kampen för återupprättande och utveckling av Asta-mottagningen i sin tidigare form! * UPPDATERING 2021-07-26 Det finns en motion av Fullmäktigeledamot Elmer Eriksson (M) - ”Återstarta ASTA-mottagningen”. Beslut i ärendet är planerat att fattas vid sammanträde i Regionfullmäktige i Västerbotten den 21 september. Denna namninsamling kommer därför stängas den 20 augusti, och därefter överlämnas till berörda mottagare.

Indigenous people’s ancestral land is threatened by Europe’s largest logging company. - Sveaskog intends to log 1000 football fields of forests, devastating to the climate and a death sentence for our community, says Lars Anders Baer, chairman of the Sámi reindeer herding district Luokta-Mávas. Europe's largest logging company, Government-owned Sveaskog, plans to harvest the last remaining natural forests in Luokta-Mávas Sámi reindeer herding district, in the northern part of Sweden. The indigenous Sámi people have been living on these lands for thousands of years, proven by archaeological traces in the now threatened forests. - The elders have always said that as long as the reindeer can live here, so can we. Now we are faced with a scenario that will be crucial for the reindeer's survival, and our existence as a people. Without the forests, no life, says Sofia Jannok One cannot clear-cut natural forests and at the same time halt the climate collapse nor honour the Paris agreement. It's impossible. But if Luokta-Mávas’ indigenous people's rights are respected, Sweden still has a fair chance to live up to the Paris Agreement. It's in their hands now. We are not here to protest, we are here to protect. This is part of a greater #StandWithSápmi movement. Stay tuned and we will engage with you more so that we together can make our collaborative voices heard and make sure that this never happens in Sápmi again. The last remaining natural forests in Sápmi shouldn't, under any circumstances, be clear-cut. For more information: http://arvasfoundation.com/#!/luokta-mavas-vs-sveaskog/ Gijtto/Tack Lars-Anders Baer, Sofia Jannok. Luokta-Mávas

När Region Stockholm ska spara pengar slår det hårt mot människor med funktionsnedsättning! Samtidigt som Region Stockholms bokslut visar ett överskott på 3,2 miljarder kronor vill man spara in på hjälpmedel för en utsatt grupp i samhället! Högkostnadsskyddet slopas dessutom! Den blå-gröna majoriteten i Hälso- och sjukvårdsnämnden har beslutat att människor med funktionsnedsättning själva ska betala för sina hjälpmedel. Som anledning anges minskade skatteintäkter på grund av pandemin och förändringarna i det kommunala utjämningssystemet, den så kallade Robin Hood-skatten. Vi kan inte göra någon annan tolkning än att de blå-gröna tycker det är bättre att enskilda behövande betalar mycket, istället för att vi solidariskt tar ett gemensamt ansvar. Många människor med funktionsnedsättning har ofta ett eller flera hjälpmedel. Samtidigt har många en liten inkomst, i flera fall bara sjukersättning baserad på en halvtidstjänst eller mindre. Alla de med bostadstillägg är i princip fattigpensionärer eller motsvarande. Vi pratar med andra ord inte om några höginkomsttagare. Underlaget för kommande beslut är ett tjänsteutlåtande undertecknat av Region Stockholms högsta tjänsteman: Hälso- och sjukvårdsdirektör Björn Eriksson. I tjänsteutlåtandet presenteras de hjälpmedel som ska ha egenansvar (muggar, bestick, saxar, duschpallar utan armstöd, förhöjningsdynor, tyngdtäcken, mm) respektive de hjälpmedel som ska ha en kostnad per år för att låna (ex elrullstolar, ortopediska inlägg/fotbäddar, arm- och bentränare). Till hjälpmedel som det föreslås bli egenansvar för ingår även bilanpassning. Egenansvar för hjälpmedel, vilket innebär att du köper dina hjälpmedel själv, är på väg att införas från 1 januari 2021 på en rad hjälpmedel som tidigare förskrivits gratis. Högkostnadsskyddet på hjälpmedel som varit 2 000 kronor tas samtidigt bort. Motiveringen till att ta bort detta skydd är enligt Ella Bohlin (Kd) att det blir för dyrt att införa ett digitalt system för sammanställning av de nya kostnader som uppstår när fler hjälpmedel avgiftsbeläggs. En slags dubbelbestraffning tycker vi. Först införs extra kostnader sedan tas livlinan i form av högkostnadsskyddet bort. När beslut ska fattas som påverkar människors liv är det mycket viktigt att göra en ordentlig och ingående konsekvensanalys, alltså att undersöka hur ett förslag till beslut kommer påverka enskilda i deras vardag samt att se vilka ytterligare kostnader som kan tillkomma. Det finns inte någon konsekvensanalys i detta beslutsunderlag. Exempelvis, vad händer för dem som inte har råd att betala flera tusen kronor för att köpa ortopediskt utprovade korrekta skor med inlägg? Ska de istället efter ett tag belasta sjukvården med nedsatt känsel, dålig blodcirkulation eller söka sig till fysioterapeuterna med sina felställningar/missbildningar? Ska de som inte har råd att köpa en egen duschstol, ramla och bryta lårbenshalsen, vad kostar inte det? Tyngdtäcken som kostar mycket pengar för den enskilda och som kräver utprövning övergår till egenansvar, det påstås att det inte finns någon evidens att tunga täcken fungerar men det finns visst sådan evidens. Varför hänvisar region Stockholm till kanadensisk forskning när de själva beställt en undersökning från Karolinska, kan det vara för att den svenska forskningen – visar på att tyngdtäcken har effekt? När Region Stockholm ska spara pengar slår det hårt mot människor med funktionsnedsättning! Samtidigt som Region Stockholms bokslut visar ett överskott på 3,2 miljarder kronor vill man spara in på hjälpmedel för en utsatt grupp i samhället! Högkostnadsskyddet slopas dessutom! I våra ögon rimmar detta förslag till beslut väldigt illa med FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige skrev under och sedan också ratificerade redan 2009. Där framgår tydligt rätten till tillgänglighet och lika valmöjligheter för alla även de med funktionsnedsättning. Om alla ska kunna delta i samhället på lika villkor är hjälpmedel en förutsättning och att alla har ekonomisk möjlighet att skaffa sig dessa hjälpmedel. Beslutet att få ner Region Stockholms kostnader för hjälpmedel, på bekostnad av människor med funktionsnedsättning, är tänkt att gälla från 1 januari 2021, men i själva verket sker det redan nu. Av en slump upptäcktes att det är förskrivningsstopp för tyngdtäcken redan från 1 november i år, och detta är ju något som helt föregriper beslutet med två månader. Gäller det fler hjälpmedel? Beslutet i sig visar på en besparing på ynka 64 miljoner på en hjälpmedelsbudget på drygt 2 miljarder. Det måste finnas annat att spara in på? Vi kräver att en ordentligt utförd konsekvensanalys måste göras och att hänsyn till mänskliga rättigheter måste tas. När Region Stockholm går med 3,2 miljarder plus ska det inte sparas på hjälpmedel och högkostnadsskyddet ska finnas kvar. Tycker du som vi? Skriv under! DHR Stockholms Läns Distrikt Epilepsiföreningen i Stor-Stockholm Hjärnkraft Stockholms län Huvudvärksföreningen Stockholm Neuroförbundet Stockholms Län Parkinson Förbundet Stockholm Personskadeförbundet RTP - Stockholms läns distrikt Rörelsehindrade Barn och Ungdomar i Stockholms län (RBU Stockholm) Stockholms län reumatikerdistrikt Strokeföreningen i Stockholms län

Sjukhusledningen på Karolinska i Stockholm har beslutat att slå ihop intensivvård för barn (barn-PMI) med den för vuxna, utan att göra en konsekvensanalys eller konsultera berörda avdelningar på barnsjukhuset. Ett av flera viktiga rikssjukvårdsuppdrag hos Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm är medfött diafragmabråck. Det är ett uppdrag de delar med Skånes universitetssjukhus Lund men där Stockholm tar emot majoriteten av familjerna som drabbas. Att slå ihop vården för svårt sjuka barn med intensivvård för vuxna ser vi som mycket allvarligt och kan äventyra vad som redan är en tuff start i livet. Medfött diafragmabråck klassas som en sällsynt diagnos och specialistkunskap inom vården är bokstavligen livsviktig. Personalen inom de berörda verksamheterna har startat en namninsamling för sina medarbetare som redan är uppe i över 1000 underskrifter. För att visa vårt stöd, har nu vi i CDH Sverige startat en öppen insamling för patienter, anhöriga och medmänniskor som önskar ställa sig bakom vår förenings öppna brev till sjukhusledningen. Hjälp oss värna om den livsviktiga vård som ges till svårt sjuka barn, för att ge dem bästa möjliga förutsättningar till sina fortsatta liv utanför sjukhuset. För mer information, läs den artikel som publicerades i DN 12 oktober där berörd personal intervjuades: "Upprörd stämning när barn- och vuxenintensiven ska slås ihop på Karolinska"

Sedan ett år tillbaka finns en mötesplats för unga hbtq-personer i Skärholmen - Egalia. En trygg plats där unga kan träffa andra hbtq-ungdomar och ledare med liknande erfarenheter. En plats där de slipper bli ifrågasatta för att de är homo, bi, trans eller queer. Nu står Egalia utan fortsatt finansiering. Region Stockholm som var finansiär inför uppstarten och hela det första året menar att det inte är deras ansvar att finansiera fritidsverksamhet, utan kommunens. Vi hoppas därför att kommunen kliver in och tar ansvar för att säkra finansieringen så att Egalia kan finnas kvar i Skärholmen. De ungdomar som hittat dit behöver långsiktigt finansierade mötesplatser - inte kortsiktiga projekt som lägger ner efter ett år. Vi vet hur argumenten emot hbtq-mötesplatser brukar låta. Ofta hör man att separata mötesplatser inte borde behövas - att hbtq-ungdomar borde kunna vara på vilken fritidsgård som helst och ändå känna sig trygga. Även om grundläggande hbtq-kompetens på stadens övriga fritidsgårdar borde vara en självklarhet vill vi understryka att det inte är samma sak och att det inte räcker. Diskriminerade grupper har i alla tider funnit styrka i att träffas i egna rum och att dra undan mattan för de sammanhangen kommer inte göra behovet mindre. Det riskerar snarare att spä på isolering och psykisk ohälsa. Särskilt i Skärholmen där många unga växer upp i socioekonomisk utsatthet utan möjlighet att ta sig in till stan för att ta del av andra aktiviteter riktade till unga hbtq-personer. Med den här namninsamlingen vill vi göra ett medskick till det grönblåa styret i staden som just nu är i färd att förhandla stadens budget för 2021. Vi hoppas att Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna i de förhandlingarna väljer att stå upp för hbtq-ungdomars rätt till en meningsfull fritid genom att säkra medel till Egalia Skärholmens framtid!

Nu är det åter bevisat att hög arbetsbelastning inom förlossningsvården bidrar till att kvinnor skadas vid vad som borde vara det största ögonblicket i deras liv. Vi de undertecknande kräver en omfattande reform som sträcker sig längre än till pengatillskott – en attitydförändring där kvinnor och barns liv snarare än budgetar ställs i centrum. De allra flesta gravida har goda chanser att föda barn utan risk för komplikationer. Det som behövs är så mycket lugn så att kroppen får jobba ostört. Det är dock nästan aldrig möjligt, i dagens svenska förlossningsvård. Varje år drabbas tiotusentals kvinnor i Sverige av förlossningsskador som påverkar eller till och med förstör deras liv. Varje år får vi höra att ”förlossningsvården går på knäna” och att barnmorskor drivs bort från yrket av utmattning och kringskurenhet. Varje år känner sig tiotusentals föräldrar överkörda, dåligt och stressigt bemötta och går hem från sjukhuset med en känsla av att ha blivit utsatta för fysiska och själsliga övergrepp – men det de får höra är ”bebisen lever, det är ju huvudsaken!”, ”var glad att du födde i världens bästa land, du kunde ha dött!” Och det numera klassiska: ”allt ser bra ut”. Varje dag är det blivande föräldrar som skulle föredra att föda hemma med en barnmorska de känner och litar på, eller på en liten lugn födelseklinik, snarare än på ett stort akutsjukhus där ”förlossningsvården går på knäna” och barnmorskorna är utmattade, stressade och frustrerade. Det är inte ett alternativ i Sverige, till skillnad från i flertalet andra länder trots att tungt vägande forskning visar att kvinnor som föder på barnmorskeledda enheter har färre förlossningsskador, högre patienttillfredsställelse och ingen högre mödra- och barnmortalitet. I värsta fall, och ganska ofta, blir dessa föräldrar bemötta som mindre vetande. Varje dag är det blivande föräldrar som skulle föredra ett kejsarsnitt framför risken att tvingas till en stressig vaginal födsel som alldeles för ofta slutar med andra och tredje, till och med fjärde gradens bristningar och men för livet, inte minst i anknytningen till barnet. Även dessa föräldrar blir ofta bemötta som mindre vetande. Modern forskning visar klart och tydligt att lugn och ro, kontinuitet i vården, trygghet och självförtroende är grunden för en lugn och komplikationsfri födsel. För många barnmorskor är detta en omöjlighet att erbjuda de födande då de arbetar under alltför pressade förhållanden. IVOs rapport om 2019 års förlossningsskador visar att för hög arbetsbelastning är en stor orsak till förlossningsskadorna som kvinnor utsätts för idag. Föräldrakurser hjälper inte, om inte förlossningsvården förändras i grunden. Det helt centrala hormonet oxytocin, som både fungerar som smärtlindring och hjälper bebisen ut, måste få flöda ostört. Syntetiskt oxytocin, som verkligen flödar på svenska förlossningskliniker idag, är däremot inte smärtlindrande, och ökar styrkan i värkarna på ett sätt som både är smärtsamt för den födande och kan ge syrebrist till barnet. I det läget får den födande ofta epidural vilket kan sakta ner förlossningsförloppet … och så är interventionskaskaden igång. Nu har förlossningen blivit en farlig, medicinsk situation. Och de nyblivna föräldrarna tackar läkarna för att bebisen lever. Och startar sitt föräldraskap med en känsla av hjälplöshet och okunskap. Vi går inte med på det här längre! Hög arbetsbelastning inom förlossningsvården bidrar till att kvinnor skadas vid vad som borde vara det största ögonblicket i deras liv. Vi de undertecknande kräver en omfattande reform som sträcker sig längre än till pengatillskott – en attitydförändring där kvinnor och barns liv snarare än budgetar ställs i centrum. Vi kräver att politikerna tar ansvar för att förlossningsvården blir säker. Att det skapas fler alternativ till sjukhusförlossning. Och bättre villkor för barnmorskorna. De som ska besluta om landets framtida förlossningsvård bör ersättas med insatta personer som står på de födandes sida snarare än budgeten, vilket bidragit till den decennier långa krisen. Vi kräver att regeringen säkerställer att följande sker i samtliga regioner och att de nya och stora ekonomiska tillskotten nu används där de behövs bäst. Medlen måste först och främst säkerställa att patientsäkerheten garanteras landet runt; barnmorskebristen måste åtgärdas och fler platser tillkomma. Vi kräver att detta blir verklighet redan under 2021: • Nationella riktlinjer – jämlikhet i vården i hela landet • ”En födande, en barnmorska” på alla kliniker i hela landet • ”Min barnmorska” på alla kliniker i hela landet • Små, barnmorskeledda födselenheter i hela landet • Förlossningspeng som blivande föräldrar kan använda till att föda på sjukhus, barnmorskeledd födselenhet, hemma eller där de känner sig tryggast, i hela landet. Nätverket Föda lugnt Föreningen Födelsehuset Märta Cullhed Engblom, barnmorska Asabea Britton, barnmorska Källor och forskning på https://fodalugnt.se/2020/09/skriv-under-trygghet-och-lugn-for-fodande-och-barnmorskor-nu-det-ar-ett-krav

För att få en bra framtid med rätt förutsättningar behöver Leonardo och Carmen få stanna i Sverige! Peru som de kommer ifrån har inte utbildningen, kunskapen eller kapaciteten för att kunna tillgodose Leonardos behov. Leonardo har på väldigt kort tid anpassat sig i den svenska skolan och gjort enorma framsteg. Den utveckling som Leonardo gjort kommer inte kunna ske i Peru där han inte har bra erfarenheter av skolan som fryst ut och behandlat honom illa på grund av hans diagnos.

Som vi har skrivit i en debattartikel i Dagens Arena (20/09/15): Även innan katastrofen som hände förra veckan kunde man knappt påstå att flyktingar levde ett värdigt liv i lägret. Nu har situationen förvärrats betydligt med så gott som ingen tillgång till det allra nödvändigaste. Människor som måste sova under bar himmel och barn som inte ha fått mat på flera dagar. Allt detta diskuteras i den offentliga debatten. Långa artiklar skrivs om hur fruktansvärt människorna har det, numera fångna mellan det nedbrunna lägret och resten av ön Lesbos där de inte är välkomna. Men det som saknas i debatten är ofta nästa steg i tankegången. Vad betyder denna situation för oss i Sverige, för vårt ansvar som del av EU? I det mesta vi hör och läser låter det som om Moria låg i en helt annan världsdel, nästan på en annan planet. Hur kan man se misären och inte se vår roll i detta? Sverige är en del av EU och därför också medansvarig för EU:s flyktingpolitik. Att detta perspektiv är så underrepresenterade i debatten i Sverige är häpnadsväckande. I en lång artikel i DN (20/09/12) beskrivs till exempel med hjärtskärande tydlighet hur ett barn hanterar hungern genom att böja på kroppen, hur stanken av avföring runt flyktingarnas nuvarande vistelseort blir outhärdligt. Sedan anklagas EU för att de inte har löst flyktingfrågan och Lesbos invånare framställs som aggressiva och kallsinniga för att de inte vill släppa in människor till andra delar av ön. Om man ser Sverige som en del av EU och för en gångs skull inte skyller på de andra länderna som inte tar sitt ansvar så krymper skillnaden mellan oss och invånarna på Lesbos som inte släpper fram människorna. Visst, vi står inte på någon gata och skriker glåpord. Men Sverige har hittills inte yttrat sig om att ta emot människor från det nedbrunna lägret. Att vi inte står öga mot öga mot dessa människor gör denna icke-handling inte mer försvarbart. Tio andra EU-länder har i alla fall sagt att de är villiga att ta emot några av dem runt 400 ensamkommande ungdomar som har flyttats till fastlandet efter branden. Tyskland har vidare lovat att landet kan ta emot uppemot 1500 barn från lägret (SVT/20/09/10). Allt som allt handlar det om ca 13 000 människor i yttersta nöd. Sverige kan ta efter andra länder och ta emot en del av dessa flyktingar. I stället så hänvisar migrationsministern Morgan Johansson till Migrationsverket som i sin tur säger att det i nuläget är lagligt omöjligt att ta människor från Lesbos till Sverige. Den tolkningen av situationen ifrågasätts av en professor i juridik, som i en artikel i Aftonbladet (20/09/14) påpekar att det absolut skulle vara möjligt. Också med dagens lagar och regler kan Sverige hjälpa människor i en akut nödsituation – precis som det är möjligt för andra länder i EU. Under de senaste fem åren har det blivit tydligt att det är mycket svårt, om inte omöjligt att tvinga andra länder att ta emot flyktingar. Men, med sikte inriktat på ett nedbrunnet Moria, på denna misär, går det inte heller att slå fast att ”vi har gjort vårt” samtidigt som vi tittar åt ett annat håll. Sverige klarar att ta emot människor på flykt. Det vi som samhälle inte klarar av är att stå bredvid och titta på när människor måste leva under ovärdiga förhållanden i läger inom EU, som vi är en del av. 2015 visade civilsamhället vägen för ett humant bemötande av flyktingar som kom till Sverige. Det verkar vara dags nu igen. Om den politiska viljan inte räcker till så är det upp till oss som medborgare att göra vår röst hörd och se till att Sverige tar sitt ansvar.

Vi är många olika organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter som tillsammans har gjort granskningen. Vi har hittat många brister men i rapporten finns lika många förslag till förändringar. Låt oss tillsammans påverka funktionsrättspolitiken och skapa ett samhälle för alla!

Skolorna i kommunen har inte de medel som krävs för att anställa extra resurser till våra sjuka barn. Istället ska befintlig personal på redan förstora barngrupper ta på sig detta enormt krävande arbete, vilket är omöjligt. Våra barn och lärare ska kunna ha en trygg miljö att vistas i stora delar av sitt liv. Det får de inte nu i Örnsköldsviks kommun. Bakgrunden till detta är att 2019 tog bildningsnämnden ett beslut om att ytterligare besparingar skulle göras för de som redan har det svårt i livet. Med stöd av en vinklad konsekvensanalys röstades förslaget igenom. Det innebar en besparing på 8 miljoner av det medicinska tilläggsbeloppet: stöd för sjuka barn under skoltiden. Analysen hävdade att det inte får någon negativ konsekvens i en redan underfinansierad verksamhet. Det är orimligt, felaktigt och utan underlag. Behovet minskar inte för att budgeten gör det. Vår dotter som snart fyller 6 år, har precis börjat förskoleklass och har en kronisk sjukdom som kräver ständigt tillsyn och aktivt arbete för att inte hamna i en livshotande situation. Hon kan inte ta något eget ansvar för sin sjukdom och den som tar på sig ansvar för henne under skoltiden behöver kunna läsa in signaler för hennes välmående, då det är en komplicerad sjukdom med många faktorer som spelar in utöver medicinering. Lärarna har inte en chans att sköta undervisning och samtidigt upprätthålla ett säkert medicinskt ansvar för det kroniskt sjuka barnet som kräver STÄNDIG tillsyn. Det går ut över resten av klassen som inte ges möjlighet till den/samma undervisning, stöd, behov dom har rätt till, då man måste sänka ambitionsnivån kraftigt. Man inte kan säkerhetsställa en trygg miljö varken för det sjuka barnet, lärarna eller resten av klassen. Det är skrämmande när man ser under vilka förhållanden våra barns lärare ska arbeta under. Det finns fler i samma situation som vi som har barn som behöver denna typ av hjälp eller stöd. Våra barn kommer leva med den här sjukdomen resten av livet, dom är fortfarande sjuka, och har fortfarande samma behov till stöd fast än pengar dras bort. Det är en självklarhet att ALLA barn ska ha en trygg skolgång och samma förutsättningar. Att VARJE lärare och pedagog ska ha rätt till en god arbetsmiljö. Den grundläggande tryggheten rycks bort under våra fötter. Lärarförbundet vittnar också om att lärarna under lång tid påtalat ohållbara arbetsmiljöer. Det går inte att blunda för längre. Vi föräldrar har det redan tufft som det är då vi bär ansvaret för våra barns sjukdomar all övrig tid, vi ska inte behöva känna rädslan för att våra barn ska fara illa när vi lämnar dem på skolan. Politiker och tjänstemän! Nu är det dags att visa vad för slags samhälle ni vill bygga upp för våra barn och lärare! Alla vi kommuninvånare, står vi bakom kommunen och bildningsnämndens beslut? Tycker vi att det hjälper till att skapa en attraktiv kommun att bo, arbeta i och flytta till? Har det gått så långt att det verkligen inte finns något annat att spara på än sjuka barn? Alla som haft extra resurser tidigare står nu i en väldigt utsatt situation. Hjälp oss genom att skriva under och sätta press på beslutsfattarna! Det här beslutet måste tas upp igen och pengar måste skjutas till! Nu kräver vi en tryggare miljö för alla. KÄLLOR: ÖA, Daniels diabetessjuka dotter utan assistans, 2020-09-05 https://www.allehanda.se/artikel/daniels-diabetessjuka-dotter-utan-assistent-besviken-pa-o-viks-kommun-sparar-in-pa-svart-sjuka-barn Protokoll 2019-06-18, se sida 12 Bristande konsekvensanalys samt att man inte kan lämna mer underlag. https://www.ornskoldsvik.se/kommunochpolitik/kallelserprotokollochsammantraden/protokoll#25e1ed6a85b733-9346dd0c781724837-25e1ed6a85b733-9346dd0c781724837-60a1828ebde455750-19db775352681700335 Dom FÖRVALTNINGSRÄTTEN I STOCKHOLM mål nr 19841-12 som visar på att man inte kan lägga över ansvaret på befintlig personal.

Hundägare är också skattebetalare! Vi är trötta på att inte räknas i en så pass stor kommun som Jönköping. Här är hela kommunen hänvisad till två stycken små, dammiga rastgårdar som anses uppfylla alla behov. Fåtalet privata initiativ finns, som den lilla gården på Öxnehaga och de numer rivna/nedstängda i Vätterhems regi på Råslätt och en liten kombinerad boll-lekplan och hundrastgård i Ljungarum. Den senare stängdes ned med hänvisning till EN närboende vars "barn ej kan somna pga hundleken". Som skattebetalare undrar vi varför hundarnas/hundägarnas rättigheter ej tillvaratas när barns/föräldrars rättigheter ständigt vurmas för?  Jönköpings kommun som vill ha en tydlig miljöprofil uppmanar dessutom alla hundägare i vår stora kommun att ÅKA till centrum för hundlek. Går det hand i hand med miljöprofilen? Borde man inte vilja minska biltrafiken? Dessutom kan det innebära svårigheter för funktionsvarierade hundägare att ta sig ut. I kommuner som Stockholm finns minst en hundpark i varje stadsdel, ofta klämmer man dessutom in minirastgårdar som del i många av stadens parker. Borde inte Jönköping, som progressiv kommun, ligga i bräschen även med hundparker? För många människor idag är hundägande en livsstil. En del unga väljer dessutom bort barn, men har i stället hund! Samtidigt betalar dessa skatt för bl.a. barnens parklekar, dagis och skolgång (en självklarhet förstås!) men får inget tillbaka för sin egen familj: hunden! Nu kräver vi en förändring, hundägare är en viktig och stor intressegrupp och något som främjar god folkhälsa, möten människor emellan och en levande stad! Med vänlig hälsning, Jönköpings hundägare   (Den bifogade bilden är från Skarpnäcks rastgård i Stockholm - stor, lummig, kuperad!)

Lisa är en ca 1000 -2000 barn som riskerar att utvisas till Afghanistan. Ett land hon inte är förberedd att möta. Oron för framtiden delar hennes föräldrar med oss som öppnade våra hjärtan. Texten skrev jag för att sätta ord på mardrömmen. Lilla flicka I brevet din familj fick från Migrationsverket står det ”Det är dags att återvända till ditt hemland” Afghanistan. Du har aldrig varit där aldrig någonsin. Född i Sverige, ditt namn är svenskt, din bästis heter Albin. Du är som Pippi Långstrump stark och orädd klarar allt. Så som lillasystrar gärna gör, en liten tuffing som klarar allt och kan allt. Du är 2 1/2 år du busar och kivas med dina syskon du vinner nästan alltid- du är ju lillasyster ❤️ Vaddå hem? du har aldrig varit i Afghanistan hur kan det vara hem? Barn anpassar sig så lätt så din anknytning till Afghanistan anses starkare utan att någon från MV träffat dig. Ja visst kommer du att kunna tvingas till anpassning till att förstå: Att du helt saknar värde Att dina föräldrar som du älskar så mycket inte kan skydda dig.. Att du är en handelsvara och kan lämnas bort eller säljas till tvångsgifte i mycket unga år Att när du blivit tvångsgift inte äger någon rätt att säga nej till sex eller misshandel. För din man äger dig. Att du kommer att bli mamma när du själv är ett barn Att du tidigt kommer att få förstå att hela din släkts heder bär du på dina axlar med ditt liv som insats Det räcker med en misstanke en förlupen blick som fångas av en pojke som inte är ”godkänd” . Du straffas hårt Om du blir kär i fel pojke kan du straffas hårt mycket hårt kanske med stening. Du kan inte räkna med att få gå i skolan. Det bestämmer en man Du får inte spela fotboll eller cykla. Du får inte gå ut utan täckande kläder och sjal/ blå burka om du inte lyder anses du vara en hora och kan straffas hårt Om du har oturen att bli våldtagen berätta det aldrig. För det är ditt fel och skammen, risken är stor att du dödas. Om du bara föder flickor anses du vara oduglig för endast pojkar räknas. Självklart kan du lilla flicka anpassa dig till landet kvinnor flyr genom att ta sitt liv. Frågan är varför? Du lilla flicka född i Sverige världens bästa land för en flicka att växa upp i. Hur kan det vara möjligt att Sverige utvisar flickor till ett land som Afghanistan utan att utreda barnets egna skyddsskäl? Familjen har varit i Sverige sedan 2015 de kom före den nya asyllagen men pga att den började gälla retroaktivt anses föräldrarnas uppgivna skyddsskäl som ej trovärdiga pga bristande bevisning. Ska Sverige vara ett land som utvisar barn som är helt oförberedda och precis lika svenska som våra egna barn, barnbarn till patriarkala länder som ex Afghanistan där heders- kvinnoförtrycket är starkt ? #stoppautvisningarna