Inom BRY – Barns Rättsskydd får vi varje vecka flera mail och telefonsamtal från förtvivlade föräldrar som inte får hjälp att skydda sina utsatta barn. De historier vi hör är hårresande. De vittnar om att • barn omhändertas på alltför vaga grunder eller att • orosanmälningar blir liggande på hög • utredningstiderna blir alltför långa • barn som berättar om misshandel, övergrepp eller hot blir inte tagna på allvar • hjälpen uteblir och många barn tvingas bo kvar hos föräldrar som misshandlar och förgriper sig på dem Det handlar inte om enskilda barn utan detta drabbar många! Det är bara en tidsfråga innan vi har nya fall liknande Yara! Ansvariga ministrar skjuter detta allvarliga samhällsproblem framför sig genom att tillsätta ytterligare utredningar. Vad finns det mer att utreda? BRY – Barns Rättsskydd kräver att socialtjänsten reformeras. Det finns redan gott om forskning som visar på vad bristerna består av. Forskning pekar även på lösningar. Vi behöver inte uppfinna något nytt hjul. Lyft ur barnskyddssystemet från den nuvarande socialtjänsten och skapa en barnskyddsmyndighet med specialutbildade socionomer, barnpsykologer, kuratorer, barnläkare och jurister vars uppgift är att utreda och ge skydd till barn som far illa i vårt samhälle. Situationen är akut! Det är så illa att det behövs en revolution – #BRYrevolution. Vi kan inte längre bara se på medan barn efter barn offras! Det är oerhört viktigt att var och en av oss inser att detta pågår så länge vi tillåter det. Tillsammans kan vi förändra detta! Jag vädjar nu till dig att du också deltar i detta viktiga förändringsarbete.

Thar al-Kofi, 35, har bott i Sverige i åtta år, han talar svenska obehindrat och har sedan tre år tillbaka ett fast jobb på Melleruds Skrot och Maskin AB, ett jobb som flera svenskar säkerligen inte skulle vilja ha, men även med dessa meriter får han inte stanna kvar, Migrationsverket har nämligen beslutat att Thar ska utvisas tillbaka till Irak, de vill alltså att han ska boka en biljett direkt till döden. GT skrev redan 2010 om Thar al-Kofi, en konstnär som flydde från Bagdad efter att hans närmaste vänner blivit avrättade. En vecka innan dådet hade Thar själv blivit misshandlad och knivhuggen i huvudet av maskerade män som inte gillade hans yrke eller sätt att leva. Thar och hans advokat har lämnat in nya dokument som bevisar att han hotas till livet i Irak. Dokumenten kommer från den irakiska polismyndigheten och bekräftar det som Thar tidigare har berättat om hur hans närmaste vänner mördades 2004, detta skriver Ttela som har tagit del av dokumenten. Migrationsverket öppnade fallet för en omprövning men beslutet om utvisning står fast eftersom man inte anser att de nya uppgifterna är tillräckliga. Thar berättar själv att han inte kan komma med mer papper. De senaste dokumenten kommer från polisen i Irak och han har kämpat för att kunna hämta dem och det tog väldigt lång tid. Det är oerhört svårt att kontakta polisen nere i Irak och han har ingen aning om hur han ska kunna lösa det här. Nu har Migrationsverket även dragit in Thars arbetstillstånd och lämnat över ärendet till polisen eftersom de, enligt Ttela, ”bedömer att tvång är nödvändigt för att genomföra utvisningen”. Enligt ansvarig för Migrationsverkets presstjänst är brist på samarbete från den utvisade personen oftast också anledningen till att personer får sitt arbetstillstånd indraget. ”En person som har fått ett utvisningsbeslut kan fortsätta arbeta under tiden, så länge personen medverkar och samarbetar med Migrationsverket. Men om personen inte gör det så kan arbetstillståndet dras in.” Thar menar att han gör vad han kan för att vara Migrationsverket till lags. ”Jag försöker samarbeta med Migrationsverket. Jag kommer alltid när de kallar mig och jag har varit där fler gånger än vad jag kan räkna till”

Endometrios är en kronisk sjukdom och den tredje vanligaste bland personer med livmoder. Cirka 200 000 personer i Sverige uppskattas lida av sjukdomen. Det innebär en tiondel av alla i fertil ålder. Trots detta är sjukdomen svårupptäckt och det tar ofta lång tid att få en korrekt diagnos. Patienter är därför ofta fel- eller obehandlade i många år innan de får rätt diagnos. Idag upplever många patienter att deras sjukdomstillstånd inte tas på allvar när de väl kommer i kontakt med sjukvården. Mötet resulterar istället i att patienten känner sig klassad som ”inbillningssjuk” och tvingas därför att själv bli den som utreder sitt tillstånd. Detta förhållande är något som inte bara resulterar i en misstro mot vården utan även försämrar patientens tillit för sin egen upplevelse av sjukdomen. Idag tar det vanligtvis 5-10 år för att ställa korrekt diagnos på en endometriospatient. När rätt diagnos uteblir ges inte heller rätt behandling, vilket leder till onödigt lidande och ytterligare försvårande komplikationer – vanligt är sammanväxningar mellan, och skador på, inre organ såsom äggstockar, urinblåsa och tarmar. Utöver detta är nervsmärtor, svårigheter att bli gravid och bestående smärta vid samlag vanligt förekommande. Detta är bara några exempel på vad endometrios kan orsaka … Sverige ligger för närvarande flera år efter andra jämförbara länder, t.ex. Danmark, när det gäller forskning och kunskapsutveckling om endometrios. Detta beror på nämnda brister i vården men det beror också på att för få endeometrioscenter etablerats i landet. Forskning om sjukdomen är lågt prioriterad och det är svårt att få forskningsmedel även när engagemang finns. Avsaknaden av nationella riktlinjer och ett erkännande av sjukdomen gör att människor blir sjukare än vad de behöver bli. 2011 inträffade det första kända dödsfallet i Sverige till följd av endometrios. Vi accepterar inte att endometrios fortfarande ses som ett “ointressant kvinnoproblem” och inte som en sjukdom år 2015. Vi kräver förändring nu. Vi vill att: - Socialstyrelsen erkänner endometrios som en folksjukdom. Att nödvändiga nationella riktlinjer sätts upp för att kunna säkerställa rätt vård i hela Sverige! Konkreta riktlinjer med särskilda krav på kunskap inom vården. - Särskilt forskningsstöd skall ges för att hitta både orsak och symptom för endometrios – och i det långa loppet hitta bättre behandlingsmetoder. - Endometrios ska vara en obligatorisk del av sexualundervisningen i skolan. Unga måste få kunskap om sjukdomen och därmed kunna få rätt vård i tid. Det ska finnas tillgänglig information och kunskap hos skolhälsovården, gynekologer, ungdomsmottagningar och kvinnoavdelningar över hela landet. Skriv under och hjälp oss att höras! /Maria Henriksson, Period, i samarbete med Endometriosföreningen Sverige, Endometriosforum Sverige, Endometrios i Sverige, Mensen, Medsystrar, 2.6miljonerklubben

Efter decennier av kamp infördes den nuvarande abortlagstifningen 1974. I 40 år har den varit ett skydd för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Nu föreslår Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor att intentionerna med denna lag ska kunna kringgås. Ebba Busch Thors förslag är att vårdpersonal ska kunna vägra att utföra den vård som kvinnan önskar. Detta är inget annat är en lagligt sanktionerad vårdvägran. Om förslaget skulle gå igenom kommer det få konsekvenser för den som söker vård. Den måste fundera över om representanten för vården dömer henne och hennes val på den privata moralens grund - så kan vi inte ha det. Tafsa inte på aborträtten Ebba Busch Thor. Till resten av Sveriges partiledare säger jag: stå upp för aborträtten. Fotocredd: Frankie Fouganthin, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported Läs mer: https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/busch-thor-gast-i-bara-politik http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20690230.ab Bildkälla: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:EPP_Congress_Madrid_-_22_October_(21759928033).jpg

Sedan arbetarrörelsens barndom har kravet på kortare arbetstid funnits där. Detta verkar ha försvunnit de senaste decennierna. Arbetstidsförkortning är ett krav som har haft och har starkt stöd bland stora grupper. När Kommunal undersökte vilka som var de viktigaste frågorna för medlemmarna kom förkortad arbetstid som tredje viktigaste fråga. I Göteborg har Toyota i över ett decennium framgångsrikt haft sex timmars arbetsdag. De har fått både sänkt sjukfrånvaro och lägre personalomsättning, kort sagt nöjdare personal. Samtidigt har kvalitén ökat vilket har lett till ökad kundnöjdhet och högre omsättning. Vi lever i tider av massarbetslöshet där stora grupper är utestängda från den ordinarie arbetsmarknaden. Många arbetar allt mer medan andra inte har jobb alls. Samtidigt ser vi kraftigt ökade ohälsotal, framför allt då psykisk ohälsa. Denna utveckling måste brytas. Jobbar vi kortare tid öppnar vi för fler individer att komma in på arbetsmarknaden, vi får lättare att klare det allt stressigare livspusslet. Ernst Wigforss sade: ”Om målet med samhälls¬utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka." Jag tror detta har lika stor bärighet idag. Vi lever inte för att arbeta. Vi arbetar för att leva.

Sjukvården i Sverige brottas med brist på sjukvårdpersonal, speciellt sjuksköterskor och läkare. I Socialstyrelsens rapport från 2022 uppgav samtliga regioner att de hade brist på både läkare med specialistkompetens och specialistsjuksköterskor; ffa inom intensivvård, operation, psykiatri och barn och unga. SCB har beräknat att efterfrågan på specialistsjuksköterskor beräknas öka med 25% fram till år 2035. erfarenhet och utbildning inom vårdsektorn.Tillgång på specialistsjuksköterskor är även en yrkesgrupp som utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson lyft fram som en prioriterad grupp när det gäller att rekrytera personer med spetskompetens till Sverige.  Det medför en stor frustration när vi i vården ser hur Sverige numera behandlar invandrare med 

Zahra jobbar på Södersjukhuset i Stockholm och beskrivs av sina kollegor som en av de mest erfarna operationssjuksköterskorna på hela sjukhuset. Under pandemin hyllades hon som en hjälte. Nu ska hon utvisas. Zahra kom tillsammans med man och barn till Sverige som politiska flyktingar från Iran för tio år sedan. De har lärt sig svenska, jobbat, burit välfärden på sina axlar och gjort allting rätt. Det är ovärdigt att vi behandlar människor som flytt förföljelse och förtryck på det här sättet.

Sjukvården i Sverige brottas med brist på sjukvårdpersonal, speciellt sjuksköterskor och läkare. I Socialstyrelsens rapport från 2022 uppgav samtliga regioner att de hade brist på både läkare med specialistkompetens och specialistsjuksköterskor;ffa inom intensivvård, operation, psykiatri och barn och unga. SCB har beräknat att efterfrågan på specialistsjuksköterskor beräknas öka med 25% fram till år 2035. Tillgång på specialistsjuksköterskor är även en yrkesgrupp som utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson lyft fram som en prioriterad grupp när det gäller att rekrytera personer med spetskompetens till Sverige.  Det medför en stor frustration när vi i vården ser hur Sverige numera behandlar invandrare med erfarenhet och utbildning inom vårdsektorn.

Protest mot beslutet att avskaffa friskvårdstimmen inom vår resultatenhet Vi, medarbetare inom resultatenheten 556 SLSO bestående av Ungdomsmottagningarna, Stockholms mottagning för sexuell hälsa samt Stockholms mansmottagning, vill härmed formellt protestera mot att vår friskvårdstimme har tagits bort och, till skillnad från andra verksamheter inom SLSO, inte återinförts. Beslutet har motiverats med hänvisning till behovet av “lika villkor”. Samtidigt kvarstår faktum att flera delar av SLSO fortfarande har friskvårdstimmen kvar, vilket i sig motsäger likvärdighetsargumentet. Vi ifrågasätter därför starkt att man valt att avveckla denna hälsofrämjande förmån för vår resultatenhet, i stället för att aktivt söka lösningar för de verksamheter där friskvårdstimmen i dagsläget är svår att nyttja fullt ut. Att hantera organisatoriska skillnader genom att helt ta bort en arbetsmiljöförmån framstår varken som långsiktigt hållbart eller strategiskt rimligt. Det är särskilt relevant att en av SLSO:s överordnade chefer i en intervju med SVT uttryckt en tydlig förståelse för medarbetarnas reaktioner i denna fråga. Förvaltningschef och närsjukvårdsdirektör Maria Ohlson Andersson säger i artikeln: ““Det är viktigt att vara lyhörd inför kritik och feedback. Vi värdesätter våra medarbetares åsikter och har tagit till oss av den feedback vi fick under gårdagen. Vi hade missbedömt betydelsen av friskvårdstimmen för dem som kan nyttja den.”” Hon förklarar även bakgrunden till de tidigare planerna att dra in friskvårdstimmen: ““Olika verksamheter har olika förutsättningar att kunna lägga ut friskvårdstimmar, exempelvis om man arbetar i dygnet-runt-verksamhet eller annan schemalagd verksamhet vilket innebär att det kan upplevas orättvist mellan olika arbetsplatser.”” Det är mot denna bakgrund desto mer anmärkningsvärt att den valda lösningen blivit att ta bort friskvårdstimmen från de verksamheter där den faktiskt fungerar och uppskattas, snarare än att — i enlighet med den lyhördhet som uttrycks i artikeln — arbeta fram jämlika modeller för de delar av organisationen där förutsättningarna är mer komplexa. I ljuset av detta förväntar vi oss nu samma grad av lyhördhet, förståelse och vilja att ompröva beslutet även inom vår egen ledningskedja. Vi hoppas att vår verksamhetschef tar del av både kritiken och de konstruktiva förslag som lyfts, och visar den öppenhet som andra chefer inom SLSO har kommunicerat. Beslutet står även i direkt konflikt med SLSO:s eget styrande material. I SLSO:s värdegrund anges tydligt: ““Hälsofrämjande arbetsplatser ger läkande miljöer och trygghet.”” Det framstår samtidigt som särskilt motsägelsefullt att SLSO i sitt Budgetförslag för 2026 anger: ““Under 2026 införs flera förmåner för att stärka hälsa och arbetsmiljö.”” Att parallellt avveckla en redan etablerad och uppskattad hälsofrämjande förmån är därför logiskt inkonsekvent och strategiskt svårbegripligt. Den psykiska och fysiska belastningen inom vården är samtidigt väl dokumenterad. I DN Debatt den 26 november 2025 konstaterar Arbetsmiljöverkets generaldirektör Lars Lööw att arbetsmiljön inom svensk sjukvård i vissa fall är att betrakta som livsfarlig. Mot denna bakgrund framstår avskaffandet av friskvårdstimmen inte bara som olyckligt, utan som direkt kontraproduktivt ur ett arbetsmiljö- och hälsoperspektiv. Friskvård handlar inte enbart om fysisk träning. Det är en långsiktig investering i medarbetarnas arbetsförmåga, minskad sjukfrånvaro, stressreduktion och ökad arbetsglädje och motivation. När arbetsgivaren erbjuder utrymme för fysisk aktivitet under arbetstid signalerar man att medarbetarnas hälsa är en prioriterad fråga — något som detta beslut tyvärr inte förmedlar. Vår uppmaning: Gör om – gör rätt Vi uppmanar därför vår verksamhetschef att: • ompröva beslutet, • återinföra friskvårdstimmen inom vår resultatenhet, • rikta fokus mot att möjliggöra friskvård i de verksamheter där förutsättningarna idag är begränsade, • samt säkerställa att beslut och intern styrning sker i linje med SLSO:s värdegrund Att värna medarbetarnas hälsa i praktiken — inte enbart i styrdokument — är en grundläggande förutsättning för ett hållbart arbetsliv och för att SLSO fortsatt ska kunna vara en attraktiv arbetsgivare.

Många i Alvesta anser att barn och unga, pensionärer och personer med funktionshinder fortsatt ska kunna åka gratis. Det handlar inte bara om ekonomi – det handlar om klimat, gemenskap och möjligheten att ta sig till skola, träning, aktiviteter och vardagsärenden. Många kommer inte längre ha råd när bussresorna inte är gratis. Detta drabbar särskilt våra pensionärer och personer med funktionshinder. Vi måste stå upp för dem! Alvesta kommun, tänk om! Det måste finnas en bättre lösning.

För Elevernas välmående och trygghet. 

Aktivering av busshållplatsen på Hermanstorpsvägen är avgörande för att ge de snabbt växande hushållen i Hermanstorp en rimlig, säker och hållbar tillgång till kollektivtrafik. När en färdig och fullt användbar hållplats finns endast 250 meter bort, är det orimligt att invånare hänvisas till en omväg på över en kilometer. Kommunen har redan utlovat trafikstart – och boende har visat att vägen klarar bussar och betydligt tyngre fordon. Kollektivtrafiken behöver nu komma ikapp utvecklingen, så att boende kan pendla på ett hållbart sätt och Haninge kan fortsätta vara en attraktiv kommun att leva och arbeta i.