Ålderdomen är en tid dit alla som lever länge når. När vi inte längre känner att vi klarar av vår vardag i det egna hemmet kan vi komma att ställas inför en sista flytt. En flytt där hemmet blir på ett äldreboende. Tänk dej att det en dag är du. Det finns många saker i den processen som är påfrestande på olika sätt - det är inte vad den här namninsamlingen handlar om. Det handlar om den stund då du faktiskt får en plats, när du ska få flytta för sista gången. Då upphör dina möjligheter att bestämma på vilken ort du bor. Det är inte enbart ditt egna hem som försvinner. Det gör även dina aktiviteter, dina vänner och bekanta - ditt sociala liv. Man skulle kunna tänka sej att det skulle vara skyddat av lagen, att få bestämma på vilken ort jag vill bo. Men det är det inte. Det är därför upp till varje kommun att leva upp till det ändå. Det har Tierps kommun valt att inte göra. Nu är det dags att tänka om! Låt den som önskar bo på ett ålderdomshem få göra det! Låt den som beviljats rätt att bo på ett ålderdomshem få bestämma på vilken ort den vill bo!

Hjälp oss agera för ett barns rättigheter!   Ellen är ett barn på snart 4 år med trauma och språkstörning efter  flykten från Kuba i Mars 2024.  Hon går idag på förskola där hon visar på positiv utveckling och skapat trygg anknytning till sina vänner och pedagoger. Det sker även ett parallellt samarbete med psykologiskt stöd för att bearbeta hennes tidigare upplevda svårigheter och begränsningar i känsloreglering. Ellen har även en väldigt stark och trygg anknytning till sin svenska familj och numera det svenska välfärdssamhället.  Dessa förutsättningar hjälper henne till en trygg fortsatt utveckling, vilket är en fråga om ett barns rättigheter!  En utvisning av Ellen, tillsammans med sin mamma och mormor skulle innebär en allvarlig och riskfylld vardag, hälsa och bristfälliga levnadsvillkor för samtliga i familjen.  Vi uppmanar därför Migrationsverket att ta ett beslut utifrån barnets bästa,  att låta Ellen och hennes familj stanna! 

Vi, en grupp svenskar med iranskt ursprung, anser att riksdagens inbjudan av Reza Pahlavi står i strid med Sveriges nationella intressen. Dessutom anser vi att detta kan utsätta landets intressen och säkerhet för betydande risker.

Watin har levt 6 år av sina 9 år i Sverige. Alin började studera svenska som modersmål (inte som andraspråk) och fått priser från sin skola för sin litterära talang. De har vuxit upp här och kan inte se sin framtid någon annanstans.  Pappan har lärt sig svenska på rekordtid och jobbade som bussförare i många år. Mamman jobbar som personlig assistent samtidigt som hon studerar till undersköterska.  Deras utvisning innebär en stor risk för döttrarnas liv. Pappan riskerar i bästa fall tortyr pga. sina åsikter som inte går ihop med regeringen i sitt land. 2 av familjens vuxna barn är redan svenska medborgare och deras 2 söner har gett samma skäl till asyl som deras föräldrar. Trots det så väljer Migrationsverket att tro på sönerna men inte på föräldrarna. Vi kräver att beslutet om utvisning av familjen stoppas. Vi uppmanar Migrationsverket och ansvariga instanser att ta hänsyn till hela situationen och fatta ett beslut som värnar om mänsklighet och rättvisa med hänsyn till barnkonventionen och barns rättigheter. Genom att skriva under denna namninsamling visar du ditt stöd för att låta familjen stanna i Sverige. 

Detta är viktigt eftersom hon har bott i Sverige i 7 år och ser detta som sitt hem. Här har hon byggt upp sitt liv, sina relationer och sin framtid. Att tvingas flytta till ett annat land skulle vara mycket traumatiskt och otryggt för henne, särskilt eftersom hon är under 18 år. Barns rättigheter och trygghet måste tas på allvar.

Kraftig ökning av psykisk ohälsa Antalet pågående sjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser har ökat markant, från cirka 30 000 år 2010 till 100 000 år 2024. Varje år tar ca 1500 personer självmord i Sverige, vilket är 4 personer om dagen. Antalet unga vuxna (18-29) som tar självmord har även ökat.  Bakgrund Den specialiserade öppenvårdspsykiatrin är till för personer över 18 år med olika former av psykisk ohälsa som behöver mer specialiserad vård än vad vårdcentraler kan erbjuda. Vården är frivillig. Upphandlingen Före 1 september 2025 drevs Stockholms öppenvårdspsykiatri av en kombination av regionen och privata vårdgivare på uppdrag av regionen, bland annat företaget Aleris. Region Stockholm genomförde en större omorganisation och en helt ny upphandling av öppenvårdspsykiatrin under 2023–2024. Detta i samband med att det tidigare avtalet höll på att löpa ut. Från 1 september 2025 tog Prima och WeMind över driften. Avtalet baserades på lägsta anbudspris, inte högst kvalitet. Bland företagen som lämnade anbud fanns bland andra: Prima, WeMind, Aleris, Capio. Om inte avtalet rivs upp kommer avtalet att gälla till 2029 med chans till förlängning, vilket vore en total katastrof med långvariga konsekvenser.  Konsekvenser som redan rapporterats efter att Prima och Wemind tog över 1 september 2025 • Flera mottagningar för svårbehandlade psykiatriska diagnoser och komplexa traumasymtom har lagts ned, vilket innebär att tusentals patienter hamnar mellan stolarna. Detta då omhändertagandet av dessa patienter blir alldeles för komplext för en enda enskild behandlare. Detta samtidigt som vårdcentralen, öppenvårdspsykiatrin och slutenvården överbelastas.  • Varsel av personal. Färre anställda =  -> Längre kötider för patienter och mindre tid per patient vid alla besök. -> Minskade möjligheter för alliansbyggande och att skapa tillitsfulla relationer. Psykiatrin är beroende av kontinuitet då tillitsfulla relationer och alliansbyggande ofta är en del av behandlingen, vilket kräver tid och möjligheten att erbjuda insatser utanför den fyrkantiga boxen. Utan detta blir vårdbehandlingar mer utdragna och därmed mer kostsamma. • Högre arbetsbelastning för personal = sämre arbetsmiljö = stressad och pressad personal = sämre bemötande till patienter. • Minskade möjligheter till delaktighet för att påverka verksamheten såväl för personal, patienter och brukarorganisationer. • Fackliga förbund och vårdanställda har även rapporterat om oro för patientsäkerhet och försämrad vårdkvalitet.  • I flera nyhetsreportage framgår det också att personal har vittnat om fusk i form av att fuska med besökstider för att få verksamhetens ekonomi att gå ihop. 

Kära vänner, kollegor, grannar och alla medmänniskor! Vi vänder oss till er med hopp och ödmjukhet. Efter mer än 22 år i Sverige riskerar vår familj att splittras. Sommaren 2004 kom vi till Sverige. 2005 föddes vår älskade son Alexander. Alexander är nu 21 år och har svenskt medborgarskap. Vi kan inte föreställa oss ett liv utan varandra. Trots att han nu är 21 behöver han oss fortfarande som föräldrar. Tanken på att vår familj ska splittras fyller oss med sorg och rädsla varje dag. Sverige är vårt hem, här har vi vår familj, våra vänner, gemenskapen i vår kyrka och våra arbeten. Här har vi vårt liv. Vi har alltid varit en del av samhället och följt alla regler.  Vi alla fick tillfälligt uppehållstillstånd på grund av politiska skäl som senare stärktes med Alexanders anknytning till Sverige. Nu när han är vuxen och har flyttat hemifrån anser Migrationsverket att vi som föräldrar inte längre har tillräcklig anknytning till Sverige. Vi frågar oss vad som är viktigast i fråga om anknytning, räknas inte familjen som stark anknytning och viktig i våra liv? Vi har byggt hela vårt liv här i Sverige, arbetat och betalat skatt. Dimitry arbetar på Nobina där han lackerar bussar och även är mekaniker. De arbetsuppgifter Dimitry har på Nobina är viktigt och utan vilket kollektivtrafiken inte kan fungera. Hans betydelse för företaget har bekräftats av tre chefer på Nobina. Lena arbetar som kock inom Sundsvalls kommun och bidrar varje dag till samhället vi är en del av.   Vi ber er: tänk på vår familj som människor med känslor, med hjärtan som slår för varandra. Tänk på Alexander, som behöver sina föräldrar precis som vi behöver honom. Låt oss stanna tillsammans och fortsätta leva vårt liv i Sverige — landet som har blivit vårt hem. Migrationsverket bryter mot lagen, särskilt artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som skyddar rätten till familjeliv. Detta är inte bara en familjefråga — det handlar om kärlek, trygghet och människovärde. Vi har bott i Sverige i 22 år och det är vårt hem. Ibland frågar vi oss: vad mer måste vi göra för att bevisa vår rätt att bo i vårt eget land? Vi vill bara en sak — ATT FÅ VARA TILLSAMMANS! Varje underskrift räknas. Varje stöd ger oss hopp. Snälla, hjälp oss att hålla vår familj samman. Tack från djupet av våra hjärtan!

Otniel har fått besked att han blivit utvisad, han har bott här sen han va 8 år, vi har 4 gemensamma barn, var av vår dotter är 3 månader. Migrationsverket anser inte att det är tillräckliga skäl för att han ska få stanna i Sverige, han har jobbat och tjänat mycket pengar och betal skatt, just nu utbildar han sig för att kunna gå vidare och bli egenföretagare inom VVS branschen.  För våra barns skull, är det jätte viktigt att Otniel får stanna. 

1. Det är en förlust för det svenska samhället ​När vi utvisar människor som redan arbetar och betalar skatt förlorar Sverige viktig kompetens och arbetskraft. Det drabbar arbetsgivare som satsat på sin personal och det innebär förlorade skatteintäkter som annars skulle gått till skola, vård och omsorg. ​2. Det splittrar liv och skapar mänskligt lidande ​Att tvingas lämna ett land där man har byggt upp ett hem, skaffat vänner och kanske bildat familj är ett enormt trauma. Det är djupt omänskligt att rycka upp människor som har gjort allt rätt, följt lagar och blivit en del av vår gemenskap, bara för att skicka dem till en plats där de inte längre har något. ​3. Det skapar otrygghet och sänker moralen ​Ett rättssäkert system bör belöna integration. När de som kämpar och etablerar sig ändå utvisas, skapar det en känsla av hopplöshet och otrygghet – inte bara för de drabbade, utan även för grannar, kollegor och vänner som ser orättvisan ske på nära håll.

Zahra jobbar på Södersjukhuset i Stockholm och beskrivs av sina kollegor som en av de mest erfarna operationssjuksköterskorna på hela sjukhuset. Under pandemin hyllades hon som en hjälte. Nu ska hon utvisas. Zahra kom tillsammans med man och barn till Sverige som politiska flyktingar från Iran för tio år sedan. De har lärt sig svenska, jobbat, burit välfärden på sina axlar och gjort allting rätt. Det är ovärdigt att vi behandlar människor som flytt förföljelse och förtryck på det här sättet.

Varför ska HON OCH HENNES familj tvingas bli utvisad. Deras barndom och framtid är här. För det ska inte ta slut bara för att migrationsverket säger det.

Snälla jag vill att ni ska tänka på en familj som är som familj till er. Din syster är bästa vän med hans syster, du är bästa vän med han ,din mor är bästa vän med hans mor och din pappa är bästa vän med hans pappa. Och tänk att Sverige bara drar iväg dom för ingen anledning ändå om dom har bott här i 10 år