Hjälp oss agera för ett barns rättigheter!   Ellen är ett barn på snart 4 år med trauma och språkstörning efter  flykten från Kuba i Mars 2024.  Hon går idag på förskola där hon visar på positiv utveckling och skapat trygg anknytning till sina vänner och pedagoger. Det sker även ett parallellt samarbete med psykologiskt stöd för att bearbeta hennes tidigare upplevda svårigheter och begränsningar i känsloreglering. Ellen har även en väldigt stark och trygg anknytning till sin svenska familj och numera det svenska välfärdssamhället.  Dessa förutsättningar hjälper henne till en trygg fortsatt utveckling, vilket är en fråga om ett barns rättigheter!  En utvisning av Ellen, tillsammans med sin mamma och mormor skulle innebär en allvarlig och riskfylld vardag, hälsa och bristfälliga levnadsvillkor för samtliga i familjen.  Vi uppmanar därför Migrationsverket att ta ett beslut utifrån barnets bästa,  att låta Ellen och hennes familj stanna! 

Vi, en grupp svenskar med iranskt ursprung, anser att riksdagens inbjudan av Reza Pahlavi står i strid med Sveriges nationella intressen. Dessutom anser vi att detta kan utsätta landets intressen och säkerhet för betydande risker.

Detta är viktigt eftersom hon har bott i Sverige i 7 år och ser detta som sitt hem. Här har hon byggt upp sitt liv, sina relationer och sin framtid. Att tvingas flytta till ett annat land skulle vara mycket traumatiskt och otryggt för henne, särskilt eftersom hon är under 18 år. Barns rättigheter och trygghet måste tas på allvar.

Kära vänner, kollegor, grannar och alla medmänniskor! Vi vänder oss till er med hopp och ödmjukhet. Efter mer än 22 år i Sverige riskerar vår familj att splittras. Sommaren 2004 kom vi till Sverige. 2005 föddes vår älskade son Alexander. Alexander är nu 21 år och har svenskt medborgarskap. Vi kan inte föreställa oss ett liv utan varandra. Trots att han nu är 21 behöver han oss fortfarande som föräldrar. Tanken på att vår familj ska splittras fyller oss med sorg och rädsla varje dag. Sverige är vårt hem, här har vi vår familj, våra vänner, gemenskapen i vår kyrka och våra arbeten. Här har vi vårt liv. Vi har alltid varit en del av samhället och följt alla regler.  Vi alla fick tillfälligt uppehållstillstånd på grund av politiska skäl som senare stärktes med Alexanders anknytning till Sverige. Nu när han är vuxen och har flyttat hemifrån anser Migrationsverket att vi som föräldrar inte längre har tillräcklig anknytning till Sverige. Vi frågar oss vad som är viktigast i fråga om anknytning, räknas inte familjen som stark anknytning och viktig i våra liv? Vi har byggt hela vårt liv här i Sverige, arbetat och betalat skatt. Dimitry arbetar på Nobina där han lackerar bussar och även är mekaniker. De arbetsuppgifter Dimitry har på Nobina är viktigt och utan vilket kollektivtrafiken inte kan fungera. Hans betydelse för företaget har bekräftats av tre chefer på Nobina. Lena arbetar som kock inom Sundsvalls kommun och bidrar varje dag till samhället vi är en del av.   Vi ber er: tänk på vår familj som människor med känslor, med hjärtan som slår för varandra. Tänk på Alexander, som behöver sina föräldrar precis som vi behöver honom. Låt oss stanna tillsammans och fortsätta leva vårt liv i Sverige — landet som har blivit vårt hem. Migrationsverket bryter mot lagen, särskilt artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som skyddar rätten till familjeliv. Detta är inte bara en familjefråga — det handlar om kärlek, trygghet och människovärde. Vi har bott i Sverige i 22 år och det är vårt hem. Ibland frågar vi oss: vad mer måste vi göra för att bevisa vår rätt att bo i vårt eget land? Vi vill bara en sak — ATT FÅ VARA TILLSAMMANS! Varje underskrift räknas. Varje stöd ger oss hopp. Snälla, hjälp oss att hålla vår familj samman. Tack från djupet av våra hjärtan!

Otniel har fått besked att han blivit utvisad, han har bott här sen han va 8 år, vi har 4 gemensamma barn, var av vår dotter är 3 månader. Migrationsverket anser inte att det är tillräckliga skäl för att han ska få stanna i Sverige, han har jobbat och tjänat mycket pengar och betal skatt, just nu utbildar han sig för att kunna gå vidare och bli egenföretagare inom VVS branschen.  För våra barns skull, är det jätte viktigt att Otniel får stanna. 

1. Det är en förlust för det svenska samhället ​När vi utvisar människor som redan arbetar och betalar skatt förlorar Sverige viktig kompetens och arbetskraft. Det drabbar arbetsgivare som satsat på sin personal och det innebär förlorade skatteintäkter som annars skulle gått till skola, vård och omsorg. ​2. Det splittrar liv och skapar mänskligt lidande ​Att tvingas lämna ett land där man har byggt upp ett hem, skaffat vänner och kanske bildat familj är ett enormt trauma. Det är djupt omänskligt att rycka upp människor som har gjort allt rätt, följt lagar och blivit en del av vår gemenskap, bara för att skicka dem till en plats där de inte längre har något. ​3. Det skapar otrygghet och sänker moralen ​Ett rättssäkert system bör belöna integration. När de som kämpar och etablerar sig ändå utvisas, skapar det en känsla av hopplöshet och otrygghet – inte bara för de drabbade, utan även för grannar, kollegor och vänner som ser orättvisan ske på nära håll.

Zahra jobbar på Södersjukhuset i Stockholm och beskrivs av sina kollegor som en av de mest erfarna operationssjuksköterskorna på hela sjukhuset. Under pandemin hyllades hon som en hjälte. Nu ska hon utvisas. Zahra kom tillsammans med man och barn till Sverige som politiska flyktingar från Iran för tio år sedan. De har lärt sig svenska, jobbat, burit välfärden på sina axlar och gjort allting rätt. Det är ovärdigt att vi behandlar människor som flytt förföljelse och förtryck på det här sättet.

Varför ska HON OCH HENNES familj tvingas bli utvisad. Deras barndom och framtid är här. För det ska inte ta slut bara för att migrationsverket säger det.

Snälla jag vill att ni ska tänka på en familj som är som familj till er. Din syster är bästa vän med hans syster, du är bästa vän med han ,din mor är bästa vän med hans mor och din pappa är bästa vän med hans pappa. Och tänk att Sverige bara drar iväg dom för ingen anledning ändå om dom har bott här i 10 år 

Vi har startat en namninsamling för Mahsa och hennes familj i Örebro som riskerar utvisning till Iran. Migrationsverkets beslut att utvisa dem är djupt oroande. Vi hoppas att ni kan uppmärksamma detta fall och hjälpa oss sprida namninsamlingen.

Varför detta är viktigt: Bullret från Huddingevägen, järnvägen och Glömstavägen når långt in i bostadsområdet och överstiger ofta Trafikverkets gränsvärden, särskilt under rusningstid. Det påverkar inte bara våra hem utan även närliggande grönområden och parker där barn leker och boende vistas. Våra uteplatser utsätts för bullernivåer som kan vara direkt skadliga för hälsan, vilket gör att vi får svårt att vistas utomhus, koppla av och njuta av vår närmiljö. Med bullerskydd skulle vi få en tystare, tryggare och mer hälsosam boendemiljö, både inomhus och utomhus.

Jag har bott i Sverige i snart sju år och under den tiden har jag verkligen blivit en del av det här samhället. Jag har gått i svensk grundskola och går nu på gymnasiet, och Sverige känns som mitt hem. Min lillasyster var bara ett år gammal när vi kom hit och hon minns inte vårt gamla hemland, för henne är Sverige det enda hem hon känner till. Här har vi våra vänner, vår trygghet och hela vårt liv. Vårt hemland är fattigt och det är svårt att leva där, därför flyttade vi hit för att kunna skapa en bättre framtid och ett tryggare liv. Vi har gjort vårt bästa för att integreras, lära oss språket och bidra till samhället. Nu riskerar vi att bli utvisade eftersom vår ansökan om uppehållstillstånd inte beviljades, och det känns orättvist att behöva lämna ett land där vi verkligen hör hemma. Varje person kan göra en skillnad, genom att visa stöd hjälper du oss att bli hörda och ger oss hoppet om att få stanna i det land vi älskar