För allas våran framtid

Bakom namninsamlingen står Arbete åt alla, ett partipolitiskt obundet nätverk av och för arbetslösa. https://arbeteatalla.se Stoppa sänkningarna av ersättningen från a-kassan och aktivitetsstödet Från och med 1:a oktober sänktes många av ersättningsnivåerna både i a-kassan och aktivitetsstödet och nedtrappningen med tiden i arbetslöshet gjordes kraftigare. Vi vill återställa de sänkta ersättningarna till de nivåer som gällde före 1:a oktober 2025. Stoppa Arbetsförmedlingens krav på arbetslösa att arbeta utan anställning och lön Att ålägga arbetslösa att utföra arbete utan avtal om anställning och utan lön som villkor för att få ut ersättningen vid arbetslöshet, innebär tvångsarbete. Vi kräver att den som åläggs att utföra arbete skall ha avtal om anställning och lön och räknas som löntagare. Lönen och övriga villkor skall vara lika som för kollektivavtalens för anställda med liknande uppgifter. Stoppa aktivitetskravet, där personer med försörjningsstöd ska arbeta utan anställning Personer som åläggs att arbeta inom kommunernas aktivering skall räknas som arbetstagare. Detta antingen aktiveringen arrangeras av kommunen direkt eller av privata anordnare. Kommunen, eller den privata anordnaren skall skriva avtal som arbetsgivare om anställning och lön på samma nivå som kollektivavtalen för vanliga anställda med liknande arbetsuppgifter.

Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.

För att många kvinnor lider dagligen av väntetider, felbehandling, feldiagnostisering, felmedicinering och får inte rätt vård och därav ingen chans till ett liv med mindre smärtor och besvär och därav chans till ökad livskvalite. I Sverige erbjuds kvinnor med besvär och smärtor mestadels bara hormoner medan forskning visar att detta aldrig tar bort endometrios härdar och sammanväxningar och för att ca 1/3 av endometrios patienter har progesteron resistans samtidigt som 60-80% som får kirurgisk åtgärd upplever förbättring och ökad livskvalite men majoriteten nekas den möjligheten. och för rätten till korrekt diagnostisering som bara kan ges via titthålsdiagnostik och då detta erbjuds bara en bråkdel av alla drabbade. Patienter blir ju i dagsläget lidande om rätt hjälp inte erbjuds i Sverige eller om man känner sig felbehandlad och felbedömd av svensk sjukvård. Om rätt sorts vård/åtgärd/medicinering som önskas bara erbjuds utomlands inom eu men man inte har möjlighet att betala för det själv. 

Ålderdomen är en tid dit alla som lever länge når. När vi inte längre känner att vi klarar av vår vardag i det egna hemmet kan vi komma att ställas inför en sista flytt. En flytt där hemmet blir på ett äldreboende. Tänk dej att det en dag är du. Det finns många saker i den processen som är påfrestande på olika sätt - det är inte vad den här namninsamlingen handlar om. Det handlar om den stund då du faktiskt får en plats, när du ska få flytta för sista gången. Då upphör dina möjligheter att bestämma på vilken ort du bor. Det är inte enbart ditt egna hem som försvinner. Det gör även dina aktiviteter, dina vänner och bekanta - ditt sociala liv. Man skulle kunna tänka sej att det skulle vara skyddat av lagen, att få bestämma på vilken ort jag vill bo. Men det är det inte. Det är därför upp till varje kommun att leva upp till det ändå. Det har Tierps kommun valt att inte göra. Nu är det dags att tänka om! Låt den som önskar bo på ett ålderdomshem få göra det! Låt den som beviljats rätt att bo på ett ålderdomshem få bestämma på vilken ort den vill bo!

Hjälp oss agera för ett barns rättigheter!   Ellen är ett barn på snart 4 år med trauma och språkstörning efter  flykten från Kuba i Mars 2024.  Hon går idag på förskola där hon visar på positiv utveckling och skapat trygg anknytning till sina vänner och pedagoger. Det sker även ett parallellt samarbete med psykologiskt stöd för att bearbeta hennes tidigare upplevda svårigheter och begränsningar i känsloreglering. Ellen har även en väldigt stark och trygg anknytning till sin svenska familj och numera det svenska välfärdssamhället.  Dessa förutsättningar hjälper henne till en trygg fortsatt utveckling, vilket är en fråga om ett barns rättigheter!  En utvisning av Ellen, tillsammans med sin mamma och mormor skulle innebär en allvarlig och riskfylld vardag, hälsa och bristfälliga levnadsvillkor för samtliga i familjen.  Vi uppmanar därför Migrationsverket att ta ett beslut utifrån barnets bästa,  att låta Ellen och hennes familj stanna! 

Vi, en grupp svenskar med iranskt ursprung, anser att riksdagens inbjudan av Reza Pahlavi står i strid med Sveriges nationella intressen. Dessutom anser vi att detta kan utsätta landets intressen och säkerhet för betydande risker.

Detta är viktigt eftersom hon har bott i Sverige i 7 år och ser detta som sitt hem. Här har hon byggt upp sitt liv, sina relationer och sin framtid. Att tvingas flytta till ett annat land skulle vara mycket traumatiskt och otryggt för henne, särskilt eftersom hon är under 18 år. Barns rättigheter och trygghet måste tas på allvar.

Kära vänner, kollegor, grannar och alla medmänniskor! Vi vänder oss till er med hopp och ödmjukhet. Efter mer än 22 år i Sverige riskerar vår familj att splittras. Sommaren 2004 kom vi till Sverige. 2005 föddes vår älskade son Alexander. Alexander är nu 21 år och har svenskt medborgarskap. Vi kan inte föreställa oss ett liv utan varandra. Trots att han nu är 21 behöver han oss fortfarande som föräldrar. Tanken på att vår familj ska splittras fyller oss med sorg och rädsla varje dag. Sverige är vårt hem, här har vi vår familj, våra vänner, gemenskapen i vår kyrka och våra arbeten. Här har vi vårt liv. Vi har alltid varit en del av samhället och följt alla regler.  Vi alla fick tillfälligt uppehållstillstånd på grund av politiska skäl som senare stärktes med Alexanders anknytning till Sverige. Nu när han är vuxen och har flyttat hemifrån anser Migrationsverket att vi som föräldrar inte längre har tillräcklig anknytning till Sverige. Vi frågar oss vad som är viktigast i fråga om anknytning, räknas inte familjen som stark anknytning och viktig i våra liv? Vi har byggt hela vårt liv här i Sverige, arbetat och betalat skatt. Dimitry arbetar på Nobina där han lackerar bussar och även är mekaniker. De arbetsuppgifter Dimitry har på Nobina är viktigt och utan vilket kollektivtrafiken inte kan fungera. Hans betydelse för företaget har bekräftats av tre chefer på Nobina. Lena arbetar som kock inom Sundsvalls kommun och bidrar varje dag till samhället vi är en del av.   Vi ber er: tänk på vår familj som människor med känslor, med hjärtan som slår för varandra. Tänk på Alexander, som behöver sina föräldrar precis som vi behöver honom. Låt oss stanna tillsammans och fortsätta leva vårt liv i Sverige — landet som har blivit vårt hem. Migrationsverket bryter mot lagen, särskilt artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som skyddar rätten till familjeliv. Detta är inte bara en familjefråga — det handlar om kärlek, trygghet och människovärde. Vi har bott i Sverige i 22 år och det är vårt hem. Ibland frågar vi oss: vad mer måste vi göra för att bevisa vår rätt att bo i vårt eget land? Vi vill bara en sak — ATT FÅ VARA TILLSAMMANS! Varje underskrift räknas. Varje stöd ger oss hopp. Snälla, hjälp oss att hålla vår familj samman. Tack från djupet av våra hjärtan!

Otniel har fått besked att han blivit utvisad, han har bott här sen han va 8 år, vi har 4 gemensamma barn, var av vår dotter är 3 månader. Migrationsverket anser inte att det är tillräckliga skäl för att han ska få stanna i Sverige, han har jobbat och tjänat mycket pengar och betal skatt, just nu utbildar han sig för att kunna gå vidare och bli egenföretagare inom VVS branschen.  För våra barns skull, är det jätte viktigt att Otniel får stanna. 

1. Det är en förlust för det svenska samhället ​När vi utvisar människor som redan arbetar och betalar skatt förlorar Sverige viktig kompetens och arbetskraft. Det drabbar arbetsgivare som satsat på sin personal och det innebär förlorade skatteintäkter som annars skulle gått till skola, vård och omsorg. ​2. Det splittrar liv och skapar mänskligt lidande ​Att tvingas lämna ett land där man har byggt upp ett hem, skaffat vänner och kanske bildat familj är ett enormt trauma. Det är djupt omänskligt att rycka upp människor som har gjort allt rätt, följt lagar och blivit en del av vår gemenskap, bara för att skicka dem till en plats där de inte längre har något. ​3. Det skapar otrygghet och sänker moralen ​Ett rättssäkert system bör belöna integration. När de som kämpar och etablerar sig ändå utvisas, skapar det en känsla av hopplöshet och otrygghet – inte bara för de drabbade, utan även för grannar, kollegor och vänner som ser orättvisan ske på nära håll.

Zahra jobbar på Södersjukhuset i Stockholm och beskrivs av sina kollegor som en av de mest erfarna operationssjuksköterskorna på hela sjukhuset. Under pandemin hyllades hon som en hjälte. Nu ska hon utvisas. Zahra kom tillsammans med man och barn till Sverige som politiska flyktingar från Iran för tio år sedan. De har lärt sig svenska, jobbat, burit välfärden på sina axlar och gjort allting rätt. Det är ovärdigt att vi behandlar människor som flytt förföljelse och förtryck på det här sättet.