Regeringen har meddelat att karensdagen ska ersättas med ett karensavdrag. Det minskar orättvisan för vissa grupper men för de allra flesta blir inkomstbortfallet precis lika stort som med karensdagen! Vi får därför inte ge upp, utan nu måste vi fortsätta att kämpa för att både karensdag och karensavdrag ska försvinna helt och hållet! Karensdagen tillkom på grund av att man misstänkte att det förekom omfattande fusk med sjukskrivningar. Trots karensdagens införande har det påstått omfattande fusket inte kunnat bevisas. Istället för att utreda och åtgärda på individnivå, för det fusk som trots allt förekommer, så får alla arbetande en kollektiv bestraffning i form av karensdagen. Kort sagt ett misstänkliggörande av alla lönearbetande i hela Sverige! Det är självklart helt orimligt! Den som är sjuk förlorar först och främst sin dagslön den första sjukdagen. Följande dagar får den sjuke endast 80% av sin lön. Till detta inkomstbortfall tillkommer ökade kostnader i form av läkarbesök, medicinering, osv. En veckas sjukskrivning kan kosta 2000 kr! Vem har råd med det inkomstbortfallet? På grund av ekonomin, och på grund av lojalitet mot arbetskamraterna och arbetsgivaren går många därför till jobbet även fast de är sjuka och utslitna. Detta gör att sjukdomar sprids lättare, och den som redan är trött och utsliten kommer att må ännu sämre. Ofta leder detta till att fler tvingas sjukskriva sig, och sjukskrivningarna blir också ofta längre än om man hade stannat hemma från början och vilat. Mot bakgrund av detta är det självklart att karensdagen är kontraproduktiv! Den gör ingen nytta, utan skapar bara fler sjukdagar! Avskaffad karensdag kostar mindre för företagen och samhället än vad smittspridning, långtidssjukskrivning och utbrändhet kostar! Alla ska ha råd att vara sjuka! Alla ska ha råd att bli friska!

Inom BRY – Barns Rättsskydd får vi varje vecka flera mail och telefonsamtal från förtvivlade föräldrar som inte får hjälp att skydda sina utsatta barn. De historier vi hör är hårresande. De vittnar om att • barn omhändertas på alltför vaga grunder eller att • orosanmälningar blir liggande på hög • utredningstiderna blir alltför långa • barn som berättar om misshandel, övergrepp eller hot blir inte tagna på allvar • hjälpen uteblir och många barn tvingas bo kvar hos föräldrar som misshandlar och förgriper sig på dem Det handlar inte om enskilda barn utan detta drabbar många! Det är bara en tidsfråga innan vi har nya fall liknande Yara! Ansvariga ministrar skjuter detta allvarliga samhällsproblem framför sig genom att tillsätta ytterligare utredningar. Vad finns det mer att utreda? BRY – Barns Rättsskydd kräver att socialtjänsten reformeras. Det finns redan gott om forskning som visar på vad bristerna består av. Forskning pekar även på lösningar. Vi behöver inte uppfinna något nytt hjul. Lyft ur barnskyddssystemet från den nuvarande socialtjänsten och skapa en barnskyddsmyndighet med specialutbildade socionomer, barnpsykologer, kuratorer, barnläkare och jurister vars uppgift är att utreda och ge skydd till barn som far illa i vårt samhälle. Situationen är akut! Det är så illa att det behövs en revolution – #BRYrevolution. Vi kan inte längre bara se på medan barn efter barn offras! Det är oerhört viktigt att var och en av oss inser att detta pågår så länge vi tillåter det. Tillsammans kan vi förändra detta! Jag vädjar nu till dig att du också deltar i detta viktiga förändringsarbete.

Thar al-Kofi, 35, har bott i Sverige i åtta år, han talar svenska obehindrat och har sedan tre år tillbaka ett fast jobb på Melleruds Skrot och Maskin AB, ett jobb som flera svenskar säkerligen inte skulle vilja ha, men även med dessa meriter får han inte stanna kvar, Migrationsverket har nämligen beslutat att Thar ska utvisas tillbaka till Irak, de vill alltså att han ska boka en biljett direkt till döden. GT skrev redan 2010 om Thar al-Kofi, en konstnär som flydde från Bagdad efter att hans närmaste vänner blivit avrättade. En vecka innan dådet hade Thar själv blivit misshandlad och knivhuggen i huvudet av maskerade män som inte gillade hans yrke eller sätt att leva. Thar och hans advokat har lämnat in nya dokument som bevisar att han hotas till livet i Irak. Dokumenten kommer från den irakiska polismyndigheten och bekräftar det som Thar tidigare har berättat om hur hans närmaste vänner mördades 2004, detta skriver Ttela som har tagit del av dokumenten. Migrationsverket öppnade fallet för en omprövning men beslutet om utvisning står fast eftersom man inte anser att de nya uppgifterna är tillräckliga. Thar berättar själv att han inte kan komma med mer papper. De senaste dokumenten kommer från polisen i Irak och han har kämpat för att kunna hämta dem och det tog väldigt lång tid. Det är oerhört svårt att kontakta polisen nere i Irak och han har ingen aning om hur han ska kunna lösa det här. Nu har Migrationsverket även dragit in Thars arbetstillstånd och lämnat över ärendet till polisen eftersom de, enligt Ttela, ”bedömer att tvång är nödvändigt för att genomföra utvisningen”. Enligt ansvarig för Migrationsverkets presstjänst är brist på samarbete från den utvisade personen oftast också anledningen till att personer får sitt arbetstillstånd indraget. ”En person som har fått ett utvisningsbeslut kan fortsätta arbeta under tiden, så länge personen medverkar och samarbetar med Migrationsverket. Men om personen inte gör det så kan arbetstillståndet dras in.” Thar menar att han gör vad han kan för att vara Migrationsverket till lags. ”Jag försöker samarbeta med Migrationsverket. Jag kommer alltid när de kallar mig och jag har varit där fler gånger än vad jag kan räkna till”

Endometrios är en kronisk sjukdom och den tredje vanligaste bland personer med livmoder. Cirka 200 000 personer i Sverige uppskattas lida av sjukdomen. Det innebär en tiondel av alla i fertil ålder. Trots detta är sjukdomen svårupptäckt och det tar ofta lång tid att få en korrekt diagnos. Patienter är därför ofta fel- eller obehandlade i många år innan de får rätt diagnos. Idag upplever många patienter att deras sjukdomstillstånd inte tas på allvar när de väl kommer i kontakt med sjukvården. Mötet resulterar istället i att patienten känner sig klassad som ”inbillningssjuk” och tvingas därför att själv bli den som utreder sitt tillstånd. Detta förhållande är något som inte bara resulterar i en misstro mot vården utan även försämrar patientens tillit för sin egen upplevelse av sjukdomen. Idag tar det vanligtvis 5-10 år för att ställa korrekt diagnos på en endometriospatient. När rätt diagnos uteblir ges inte heller rätt behandling, vilket leder till onödigt lidande och ytterligare försvårande komplikationer – vanligt är sammanväxningar mellan, och skador på, inre organ såsom äggstockar, urinblåsa och tarmar. Utöver detta är nervsmärtor, svårigheter att bli gravid och bestående smärta vid samlag vanligt förekommande. Detta är bara några exempel på vad endometrios kan orsaka … Sverige ligger för närvarande flera år efter andra jämförbara länder, t.ex. Danmark, när det gäller forskning och kunskapsutveckling om endometrios. Detta beror på nämnda brister i vården men det beror också på att för få endeometrioscenter etablerats i landet. Forskning om sjukdomen är lågt prioriterad och det är svårt att få forskningsmedel även när engagemang finns. Avsaknaden av nationella riktlinjer och ett erkännande av sjukdomen gör att människor blir sjukare än vad de behöver bli. 2011 inträffade det första kända dödsfallet i Sverige till följd av endometrios. Vi accepterar inte att endometrios fortfarande ses som ett “ointressant kvinnoproblem” och inte som en sjukdom år 2015. Vi kräver förändring nu. Vi vill att: - Socialstyrelsen erkänner endometrios som en folksjukdom. Att nödvändiga nationella riktlinjer sätts upp för att kunna säkerställa rätt vård i hela Sverige! Konkreta riktlinjer med särskilda krav på kunskap inom vården. - Särskilt forskningsstöd skall ges för att hitta både orsak och symptom för endometrios – och i det långa loppet hitta bättre behandlingsmetoder. - Endometrios ska vara en obligatorisk del av sexualundervisningen i skolan. Unga måste få kunskap om sjukdomen och därmed kunna få rätt vård i tid. Det ska finnas tillgänglig information och kunskap hos skolhälsovården, gynekologer, ungdomsmottagningar och kvinnoavdelningar över hela landet. Skriv under och hjälp oss att höras! /Maria Henriksson, Period, i samarbete med Endometriosföreningen Sverige, Endometriosforum Sverige, Endometrios i Sverige, Mensen, Medsystrar, 2.6miljonerklubben

Efter decennier av kamp infördes den nuvarande abortlagstifningen 1974. I 40 år har den varit ett skydd för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Nu föreslår Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor att intentionerna med denna lag ska kunna kringgås. Ebba Busch Thors förslag är att vårdpersonal ska kunna vägra att utföra den vård som kvinnan önskar. Detta är inget annat är en lagligt sanktionerad vårdvägran. Om förslaget skulle gå igenom kommer det få konsekvenser för den som söker vård. Den måste fundera över om representanten för vården dömer henne och hennes val på den privata moralens grund - så kan vi inte ha det. Tafsa inte på aborträtten Ebba Busch Thor. Till resten av Sveriges partiledare säger jag: stå upp för aborträtten. Fotocredd: Frankie Fouganthin, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported Läs mer: https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/busch-thor-gast-i-bara-politik http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20690230.ab Bildkälla: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:EPP_Congress_Madrid_-_22_October_(21759928033).jpg

Sedan arbetarrörelsens barndom har kravet på kortare arbetstid funnits där. Detta verkar ha försvunnit de senaste decennierna. Arbetstidsförkortning är ett krav som har haft och har starkt stöd bland stora grupper. När Kommunal undersökte vilka som var de viktigaste frågorna för medlemmarna kom förkortad arbetstid som tredje viktigaste fråga. I Göteborg har Toyota i över ett decennium framgångsrikt haft sex timmars arbetsdag. De har fått både sänkt sjukfrånvaro och lägre personalomsättning, kort sagt nöjdare personal. Samtidigt har kvalitén ökat vilket har lett till ökad kundnöjdhet och högre omsättning. Vi lever i tider av massarbetslöshet där stora grupper är utestängda från den ordinarie arbetsmarknaden. Många arbetar allt mer medan andra inte har jobb alls. Samtidigt ser vi kraftigt ökade ohälsotal, framför allt då psykisk ohälsa. Denna utveckling måste brytas. Jobbar vi kortare tid öppnar vi för fler individer att komma in på arbetsmarknaden, vi får lättare att klare det allt stressigare livspusslet. Ernst Wigforss sade: ”Om målet med samhälls¬utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka." Jag tror detta har lika stor bärighet idag. Vi lever inte för att arbeta. Vi arbetar för att leva.

Det är viktigt att han får stanna i Sverige eftersom han har byggt upp sitt liv här och har starka band till människor, samhället och sin vardag. En utvisning skulle innebära att han tvingas lämna sin trygghet, sina vänner och de personer som stöttar honom. Det skulle kunna få allvarliga konsekvenser för hans psykiska och sociala välmående. Han är en betydelsefull person för många omkring sig och bidrar till gemenskapen på ett positivt sätt. Han förtjänar att bli sedd som den människa han är och att få möjlighet att fortsätta leva ett tryggt och värdigt liv. Därför är det viktigt att hans situation prövas noggrant och att hänsyn tas till hans anknytning till Sverige och till de konsekvenser en utvisning skulle få.

Det här är viktigt eftersom Marwa och hennes familj har drömmar och en framtid de hoppas få bygga i Sverige. Marwa och hennes bröder är barn som förtjänar trygghet, gemenskap och möjligheten att fortsätta sin skolgång precis som alla barn. En utvisning skulle förändra deras liv enormt. Genom att skriva under visar vi att vi bryr oss och hoppas att familjen får en chans att stanna. Varje underskrift är ett tecken på medmänsklighet och hopp. ❤️

I dagens samhälle är det inte längre taget för givet att körkort är något man har - varken ur ekonomiska eller miljömässiga perspektiv. Ändå är körkortsutbildningen enda formella tillfället då man som medborgare på djupet förväntas studera och fördjupa kunskaperna om våra gemensamma trafikregler.  Dessa regler finns, om än något implicit, med i centralt innehåll i SO-ämnets kursplan för åk 1-3 redan, men att förvänta sig att sex-nioåringar ska hålla en så pass hög kognitiv nivå att deras kunskaper i trafikvett räcker hela vägen genom grundskolan är att överskatta de små barnen. De har fullt upp med Bamses trafikskola och att först så ser vi åt vänster, sen så ser vi åt höger, osv. Hur ska de förstå väjningsplikt för cyklister, vad det faktiskt innebär att stanna vid stoppskylt, hur och varför man måste visa planerade riktningsförändringar eller hur man vet hur snabbt man får ta sig fram på en gågata när det går personer runt en? Det som saknas idag är en "uppfräschning" i grundskolans senare år när de förväntas kunna bete sig på ett trafiksäkert sätt mer självständigt. Vi kan inte ta för givet att vårdnadshavare längre kan vara de som står för undervisningen. Det kan dessutom vara ett fruktsamt sätt för att minska motståndet mot en grön omställning ifall det skulle leda till att fler i samhället känner sig trygga med att ge sig ut på cykel eller andra drivmedelsfria färdmedel. Om vi nu menar allvar med att trafikvett är ett problem, borde det vara upp till staten och utbildningsväsendet att göra en insats. 

Jag tycker att barn ska få ha sina mobiler på rasterna i skolan eftersom det kan göra att fler känner sig trygga och mår bättre. För vissa barn kan mobilen vara ett sätt att känna sig mindre ensamma och ha något att göra när de inte har någon att vara med. Alla barn har inte många kompisar i skolan. Vissa känner sig ensamma på rasterna och vet inte vad de ska göra eller vem de ska vara med. Då kan mobilen vara ett sätt att fördriva tiden, till exempel genom att spela spel, lyssna på musik eller titta på något roligt. Ingen ska behöva känna sig utanför bara för att de inte har någon att umgås med just då. Mobilen kan också göra att barn känner sig tryggare. Om man känner sig ledsen, orolig eller utanför kan det hjälpa att kunna kontakta sina föräldrar eller någon annan man litar på. Att veta att man kan få kontakt med någon som bryr sig kan göra stor skillnad. Självklart ska mobilerna inte störa undervisningen eller användas för att mobba andra. Men på rasterna, när eleverna har ledig tid, borde det finnas möjlighet att använda dem på ett ansvarsfullt sätt. Sammanfattningsvis tycker jag att barn ska få ha sina mobiler på rasterna eftersom alla barn har olika behov. För vissa är rasten en rolig stund med kompisar, men för andra kan den kännas ensam och jobbig. Därför borde barn få ha möjligheten att använda mobilen för att känna sig tryggare, få tiden att gå och göra rasten lite lättare.

Public service är inte en kommersiell streamingtjänst som man väljer att prenumerera på – det är en grundläggande samhällsfunktion som finansieras via en obligatorisk skatt som dras direkt från medborgarnas löner. När varje medborgare tvingas betala, oavsett om man tittar eller inte, måste motprestationen vara att tjänsten är fullständigt öppen, anonym och tillgänglig för alla på lika villkor. Att SVT nu inför krav på inloggning och e-postregistrering i sina appar innebär tre stora problem: 1. Hot mot den personliga integriteten: När SVT kräver inloggning byggs databaser upp där medborgarnas tittarvanor och digitala beteenden kan kartläggas. En skattefinansierad institution ska inte övervaka eller bygga profiler på sina medborgare. 2. Exkludering och digitala trösklar: Public service har ett lagstadgat uppdrag att finnas till för hela befolkningen. Kravet på e-post och inloggning stänger ute eller försvårar för äldre och personer som av integritetsskäl väljer att inte lämna ut sina personuppgifter på nätet. 3. Urholkning av förtroendet: När finansieringen ändrades till en allmän skatt var löftet att public service skulle vara fritt från spärrar. Vi som skriver under kräver att SVT och riksdagen värnar medborgarnas integritet och rätten till en öppen public service. Stoppa inloggningskraven på SVT Play!

Ett brev som lyfter något vi brinner starkt för: behovet av en vård som inte bara behandlar symtom, utan också vågar söka efter bakomliggande orsaker när det är medicinskt motiverat.  Efter snart 30 år som läkare har Azin sett hur många patienter med kroniska sjukdomar genomgår upprepade utredningar och behandlingar utan att möjliga bakomliggande orsaker uppmärksammas tillräckligt.  I brevet lyfts bland annat kunskapsbrister kring nutrition, mikronutrienter och deras biokemiska betydelse för kroppens funktioner. Vi delar detta brev eftersom vi anser att frågorna är viktiga, inte minst för alla de sköldkörtelpatienter som under lång tid har känt sig förbisedda, missförstådda eller inte fått den hjälp de behöver.  Nu har vi möjlighet att göra våra röster hörda. Läs gärna Azins brev och stöd namninsamlingen för en bättre vård, en vård där hela patienten får stå i centrum. Tillsammans kan vi påverka och bidra till förändring. Med vänliga hälsningar Dr. Azin Farid Sandberg M.D. Hemsida: doktorazin.se & Nadja Öström Hemsida: hypotyreosliv.se LÄS BREVET HÄR Tack för din namnunderskrift i detta viktiga ämne.