Inom BRY – Barns Rättsskydd får vi varje vecka flera mail och telefonsamtal från förtvivlade föräldrar som inte får hjälp att skydda sina utsatta barn. De historier vi hör är hårresande. De vittnar om att • barn omhändertas på alltför vaga grunder eller att • orosanmälningar blir liggande på hög • utredningstiderna blir alltför långa • barn som berättar om misshandel, övergrepp eller hot blir inte tagna på allvar • hjälpen uteblir och många barn tvingas bo kvar hos föräldrar som misshandlar och förgriper sig på dem Det handlar inte om enskilda barn utan detta drabbar många! Det är bara en tidsfråga innan vi har nya fall liknande Yara! Ansvariga ministrar skjuter detta allvarliga samhällsproblem framför sig genom att tillsätta ytterligare utredningar. Vad finns det mer att utreda? BRY – Barns Rättsskydd kräver att socialtjänsten reformeras. Det finns redan gott om forskning som visar på vad bristerna består av. Forskning pekar även på lösningar. Vi behöver inte uppfinna något nytt hjul. Lyft ur barnskyddssystemet från den nuvarande socialtjänsten och skapa en barnskyddsmyndighet med specialutbildade socionomer, barnpsykologer, kuratorer, barnläkare och jurister vars uppgift är att utreda och ge skydd till barn som far illa i vårt samhälle. Situationen är akut! Det är så illa att det behövs en revolution – #BRYrevolution. Vi kan inte längre bara se på medan barn efter barn offras! Det är oerhört viktigt att var och en av oss inser att detta pågår så länge vi tillåter det. Tillsammans kan vi förändra detta! Jag vädjar nu till dig att du också deltar i detta viktiga förändringsarbete.

Det är mycket svårt för mig att förstå hur ett demokratiskt land som Sverige kan fortsätta att frihetsberöva en människa under lång tid enbart i syfte att utvisa honom till ett land som präglas av krig, våld och osäkerhet. Jag ställer mig frågan vad mänsklighet, rättvisa och demokrati innebär om en person hålls inlåst trots att myndigheterna samtidigt vet att situationen i hemlandet är farlig och att ett återvändande inte kan genomföras på ett tryggt sätt. Jag har nu varit frihetsberövad i över fyra månader. Fyra månader av mitt liv har tagits ifrån mig – månader fyllda av rädsla, psykisk press och ovisshet. Trots att jag inte utgör någon fara för samhället och trots att jag under många år arbetat, integrerat mig och levt ett ordnat liv i Sverige, hålls jag fortfarande kvar i förvar utan att veta vad som kommer att hända med min framtid. Jag frågar därför respektfullt: var finns den rättvisa och den demokrati som Sverige är känt för? Jag önskar endast att få leva i trygghet, arbeta och fortsätta det liv som jag under många år byggt upp här.

Det är svårt att sätta ord på hur mycket detta betyder för mig, men det handlar om hela mitt liv. Sverige är mitt hem. Jag kom hit som ensamkommande barn när jag var 11 år gammal och har bott här i 13 år. Det är här jag har vuxit upp, gått i skolan, lärt mig språket och byggt allt jag har idag. Jag har ingen familj kvar i Irak – hela mitt liv finns här i Sverige. Min sambo är den enda familj jag har. Vi har varit tillsammans i fyra år. Hon är svårt sjuk och jag finns vid hennes sida varje dag, i allt hon går igenom. Hon är min livskärlek, mitt stöd och min trygghet – och jag är hennes. Tanken på att skiljas från henne känns outhärdlig, eftersom vi båda är beroende av varandra i vår vardag och i vårt liv. Under mina år i Sverige har jag rotat mig, hittat min plats och skapat ett liv. Det är här jag har mina vardagsminnen, min trygghet och min framtid. Det här är mitt hem. Jag har studerat här, gått bygglinjen och arbetat inom vården i tre år.  Att nu riskera att bli utvisad känns som att allt jag har byggt upp håller på att raderas. Inte bara mitt hem, utan också min trygghet, min framtid och den enda familj jag har kvar. Jag ber inte om något annat än att få stanna i det land som är mitt hem – och få fortsätta leva mitt liv tillsammans med den person jag älskar och tar hand om varje dag.

Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.

Jag kom till Sverige den 13 oktober 2015 efter att ha flytt från hot och förföljelse i Kurdistan, Irak – ett land där varken staten eller polisen kan skydda mig. Sedan 2017 har jag arbetat hårt varje dag, försörjt mig själv och lärt mig svenska helt på egen hand utan SFI, eftersom jag valt att arbeta och bidra direkt till det svenska samhället. När mitt asylärende avslogs 2018 erbjöds jag att söka arbetstillstånd. Det gjorde jag, och fick det förlängt i många år fram till nyligen. Migrationsverket anmärker nu på att jag inte berättade om mina skyddsskäl under tiden jag hade arbetstillstånd. Men min förklaring är helt mänsklig: Jag fokuserade på att arbeta och bygga en trygg framtid. Eftersom jag befann mig i Sverige och trodde att jag var säker, behövde jag inte oroa mig för hoten i mitt hemland – jag skulle ju inte tillbaka dit. Det var ett logiskt val för att få ett snabbt beslut och kunna leva i fred, men Migrationsverket vägrar att lyssna på denna förklaring. År 2023 träffade jag min sambo Yuliia och vi förlovade oss. Den 2 juli 2025 föddes vår son här i Umeå. Idag är han exakt 10 månader och 17 dagar gammal. Min sambo och min son är ukrainska medborgare med skydd under EU:s massflyktsdirektiv. Migrationsverket vägrar att ge mig uppehållstillstånd baserat på min familj, med hänvisning till att deras status är tidsbegränsad. Denna strikta regel slår extremt hårt i Sverige; i andra länder, som exempelvis Finland, Tyskland, Spanien,bla bla tillåts familjer i samma situation att hålla ihop. Nu vill Migrationsverket utvisa mig till Irak. Jag kan inte återvända dit på grund av livsfara, och jag kan absolut inte ta med mig min ukrainska familj till Kurdistan där jag själv inte är säker. De varken kan eller vill följa med mig dit. Myndigheterna föreslår att jag ska åka till ett tredje land utanför Europa, men jag har inget annat land som tar emot mig. Det enda andra land som har en koppling till min familj är Ukraina, men där pågår ett fullskaligt krig. Hade det varit fred i Ukraina hade vi kunnat åka dit tillsammans, men som situationen är nu kan jag inte kasta in mitt spädbarn och min sambo i ett krigsdrabbat land, och jag kan inte åka dit själv utan dem. Europa har lovat att skydda ukrainska flyktingar, men genom att utvisa mig straffar Sverige min son. Att utvisa en pappa från sitt spädbarn bryter brutalt mot Barnkonventionen. Om Sverige utvisar mig kommer jag att förlora all kontakt med min familj och helt missa min sons uppväxt. Det kommer att orsaka min son ett livslångt psykiskt trauma och kränka hans rätt till båda sina föräldrar. Jag överklagar nu till Migrationsöverdomstolen. Snälla, skriv under denna namninsamling för att visa domstolen och politikerna att en skötsam, arbetande pappa hör hemma hos sin son och sin sambo här i Umeå. Splittra inte vår familj!

För att många kvinnor lider dagligen av väntetider, felbehandling, feldiagnostisering, felmedicinering och får inte rätt vård och därav ingen chans till ett liv med mindre smärtor och besvär och därav chans till ökad livskvalite. I Sverige erbjuds kvinnor med besvär och smärtor mestadels bara hormoner medan forskning visar att detta aldrig tar bort endometrios härdar och sammanväxningar och för att ca 1/3 av endometrios patienter har progesteron resistans samtidigt som 60-80% som får kirurgisk åtgärd upplever förbättring och ökad livskvalite men majoriteten nekas den möjligheten. och för rätten till korrekt diagnostisering som bara kan ges via titthålsdiagnostik och då detta erbjuds bara en bråkdel av alla drabbade. Patienter blir ju i dagsläget lidande om rätt hjälp inte erbjuds i Sverige eller om man känner sig felbehandlad och felbedömd av svensk sjukvård. Om rätt sorts vård/åtgärd/medicinering som önskas bara erbjuds utomlands inom eu men man inte har möjlighet att betala för det själv. 

Hjälp oss agera för ett barns rättigheter!   Ellen är ett barn på snart 4 år med trauma och språkstörning efter  flykten från Kuba i Mars 2024.  Hon går idag på förskola där hon visar på positiv utveckling och skapat trygg anknytning till sina vänner och pedagoger. Det sker även ett parallellt samarbete med psykologiskt stöd för att bearbeta hennes tidigare upplevda svårigheter och begränsningar i känsloreglering. Ellen har även en väldigt stark och trygg anknytning till sin svenska familj och numera det svenska välfärdssamhället.  Dessa förutsättningar hjälper henne till en trygg fortsatt utveckling, vilket är en fråga om ett barns rättigheter!  En utvisning av Ellen, tillsammans med sin mamma och mormor skulle innebär en allvarlig och riskfylld vardag, hälsa och bristfälliga levnadsvillkor för samtliga i familjen.  Vi uppmanar därför Migrationsverket att ta ett beslut utifrån barnets bästa,  att låta Ellen och hennes familj stanna! 

Vi, en grupp svenskar med iranskt ursprung, anser att riksdagens inbjudan av Reza Pahlavi står i strid med Sveriges nationella intressen. Dessutom anser vi att detta kan utsätta landets intressen och säkerhet för betydande risker.

Detta är viktigt eftersom hon har bott i Sverige i 7 år och ser detta som sitt hem. Här har hon byggt upp sitt liv, sina relationer och sin framtid. Att tvingas flytta till ett annat land skulle vara mycket traumatiskt och otryggt för henne, särskilt eftersom hon är under 18 år. Barns rättigheter och trygghet måste tas på allvar.

 Sverige har en stark tradition av yttrandefrihet och demokratiska värderingar. Dessa rättigheter är grundläggande för ett öppet samhälle, men de förutsätter också ansvar. Frihet får inte användas för att legitimera hot, hat eller uppmaningar till våld. Under vissa demonstrationer och på digitala plattformar ser vi en oroande utveckling där aggressivt språk, hot, trakasserier och grova förolämpningar förekommer. I vissa fall uttrycker individer stöd för våld eller uppmaningar till militära angrepp mot länder, inklusive sitt eget ursprungsland. Det finns dokumentation, inklusive videomaterial, som tyder på att minderåriga i vissa fall exponeras för eller deltar i politiska sammanhang där hatretorik och aggressiva uttryck förekommer. Av hänsyn till de berörda personernas integritet, särskilt barns rätt till skydd, har vi valt att inte publicera detta material här. Materialet kan dock vid behov göras tillgängligt för behöriga myndigheter. 🇬🇧 English Sweden has a strong tradition of freedom of expression and democratic values. These rights are essential to an open society, but they also require responsibility. Freedom must not be used to justify threats, hate, or calls for violence. During certain demonstrations and on digital platforms, we are witnessing a concerning trend of aggressive language, threats, and severe insults. In some cases, individuals express support for violence or call for military attacks against countries. There is documentation, including video material, indicating that minors in some cases are exposed to or involved in political contexts where hate speech occurs. Out of respect for the privacy of the individuals involved, we have chosen not to publish this material here, but it can be made available to relevant authorities.

Migrationsverket måste stoppa utvisningen av Amina Mideaiva och låta henne och hennes familj stanna i Sverige. Amina är väl integrerad, sköter skolan, kan språket och har hela sin framtid här tillsammans med sin klass och sina vänner.

1. Det är en förlust för det svenska samhället ​När vi utvisar människor som redan arbetar och betalar skatt förlorar Sverige viktig kompetens och arbetskraft. Det drabbar arbetsgivare som satsat på sin personal och det innebär förlorade skatteintäkter som annars skulle gått till skola, vård och omsorg. ​2. Det splittrar liv och skapar mänskligt lidande ​Att tvingas lämna ett land där man har byggt upp ett hem, skaffat vänner och kanske bildat familj är ett enormt trauma. Det är djupt omänskligt att rycka upp människor som har gjort allt rätt, följt lagar och blivit en del av vår gemenskap, bara för att skicka dem till en plats där de inte längre har något. ​3. Det skapar otrygghet och sänker moralen ​Ett rättssäkert system bör belöna integration. När de som kämpar och etablerar sig ändå utvisas, skapar det en känsla av hopplöshet och otrygghet – inte bara för de drabbade, utan även för grannar, kollegor och vänner som ser orättvisan ske på nära håll.