1. HÖGKOSTNADSSKYDD Ett högkostnadsskydd på hur mycket en person ska behöva betala för tandvården under ett år bör införas. Ett sådant tak finns i dag för övriga sjukvården. En lämplig nivå på ett sådant tak skulle vara mellan 1 000 och 1 500 kronor per år. 2. UNDERSÖKNING VART ANNAT ÅR Varje person har rätt till en tandundersökning vartannat år för samma pris som ett besök hos vårdcentralen, cirka 120 kronor. Behöver man fler besök så får man betala fullpris upp till högkostnadsskyddet. 3. SOM EN VANLIG HÄLSOKONTROLL En tandundersökning fungerar som en vanlig hälsokontroll på vårdcentralen. Behöver man mer tandvård remitteras man vidare som inom den vanliga sjukvården och all vård faller inom högkostnadsskyddet.  4. BILLIGARE Alex Rotfyllning* upptäcker på sitt tandläkarbesök att hon behöver en rensning och rotfyllning av en rotkanal. Detta kostar cirka 3 600 kronor hos Folktandvården. Tack vare högkostnadsskyddet så behöver hon bara betala 1 000 till 1 500 kronor. 5. EXTRA BESÖK Kim Tandsten* behöver besöka sin tandläkare en gång per år för att ta bort tandsten. Det extra tandläkarbesöket kostar 475 kronor hos Folktandvården. Eftersom detta är mindre än högkostnads-skyddet måste Kim betala själv. Skriv under om du också tycker att tandvården behöver reformeras så att tandhälsa inte ska vara något bara för de som har råd. * Alex Rotfyllning och Kim Tandsten är påhittade namn. [1] Länk till rapporten: https://skiftet.org/app/uploads/2018/07/Rapport_Tandv%C3%A5rd_WEBB.pdf --- Det här är en namninsamling som startades av Ketil Ervik, men som tagits över av Skiftet. Tack till Ketils engagemang över åren.

Namninsamlingen gäller både vanlig sjukpenning (sjuklön) och sjukersättning (tidigare kallades det förtidspension). I dagsläget kan den som blir sjukskriven av en läkare ändå nekas ersättning från Försäkringskassan, ofta på väldigt godtyckliga grunder. Vidare kan redan godkända sjukskrivningar plötsligt ifrågasättas och ersättningen dras in. Eftersom den sökande har varit sjukskriven får personen varken a-kassa eller lön. Således står man plötsligt utan någon ersättning. Likväl måste den sökande handla mat och betala räkningarna. Handläggningen och överklagande av nekad ersättning kan ta otroligt lång tid. Under tiden hänvisas den sjukskrivne att söka försörjningsstöd (socialbidrag) istället. Detta nekas ofta eftersom den sökande exempelvis har hus, bil, ägodelar och sparade pengar. För att man ska få söka försörjningsstöd måste dessa resurser först säljas och pengarna måste användas. På detta vis kan en nekad ersättning från Försäkringskassan resultera i att en tidigare fungerande privatekonomi snabbt raseras fullständigt. Vi får inte tillåta Försäkringskassan att agera på detta vis! Det skadar både oss, våra närstående och hela samhället, när människor på detta vis kastas ut ur det trygghetssystem som vi betalar skatt för! Mänskliga resurser kastas bort! Det är ett systemfel som måste åtgärdas omgående! Försäkringskassan ska vara en hjälp och ett stöd för den enskilda personen. Man ska känna att man vågar ansöka om stöd och att man blir bemött med respekt, och att man inte blir ifrågasatt, utpekad och misstänkliggjord. Man måste kunna lita på att man får ersättning och att ersättningen kommer inom rimlig tid! Alla sökande måste få en rimlig chans att klara sin överlevnad och betala sina räkningar i tid!

Regeringen har meddelat att karensdagen ska ersättas med ett karensavdrag. Det minskar orättvisan för vissa grupper men för de allra flesta blir inkomstbortfallet precis lika stort som med karensdagen! Vi får därför inte ge upp, utan nu måste vi fortsätta att kämpa för att både karensdag och karensavdrag ska försvinna helt och hållet! Karensdagen tillkom på grund av att man misstänkte att det förekom omfattande fusk med sjukskrivningar. Trots karensdagens införande har det påstått omfattande fusket inte kunnat bevisas. Istället för att utreda och åtgärda på individnivå, för det fusk som trots allt förekommer, så får alla arbetande en kollektiv bestraffning i form av karensdagen. Kort sagt ett misstänkliggörande av alla lönearbetande i hela Sverige! Det är självklart helt orimligt! Den som är sjuk förlorar först och främst sin dagslön den första sjukdagen. Följande dagar får den sjuke endast 80% av sin lön. Till detta inkomstbortfall tillkommer ökade kostnader i form av läkarbesök, medicinering, osv. En veckas sjukskrivning kan kosta 2000 kr! Vem har råd med det inkomstbortfallet? På grund av ekonomin, och på grund av lojalitet mot arbetskamraterna och arbetsgivaren går många därför till jobbet även fast de är sjuka och utslitna. Detta gör att sjukdomar sprids lättare, och den som redan är trött och utsliten kommer att må ännu sämre. Ofta leder detta till att fler tvingas sjukskriva sig, och sjukskrivningarna blir också ofta längre än om man hade stannat hemma från början och vilat. Mot bakgrund av detta är det självklart att karensdagen är kontraproduktiv! Den gör ingen nytta, utan skapar bara fler sjukdagar! Avskaffad karensdag kostar mindre för företagen och samhället än vad smittspridning, långtidssjukskrivning och utbrändhet kostar! Alla ska ha råd att vara sjuka! Alla ska ha råd att bli friska!

Endometrios är en kronisk sjukdom och den tredje vanligaste bland personer med livmoder. Cirka 200 000 personer i Sverige uppskattas lida av sjukdomen. Det innebär en tiondel av alla i fertil ålder. Trots detta är sjukdomen svårupptäckt och det tar ofta lång tid att få en korrekt diagnos. Patienter är därför ofta fel- eller obehandlade i många år innan de får rätt diagnos. Idag upplever många patienter att deras sjukdomstillstånd inte tas på allvar när de väl kommer i kontakt med sjukvården. Mötet resulterar istället i att patienten känner sig klassad som ”inbillningssjuk” och tvingas därför att själv bli den som utreder sitt tillstånd. Detta förhållande är något som inte bara resulterar i en misstro mot vården utan även försämrar patientens tillit för sin egen upplevelse av sjukdomen. Idag tar det vanligtvis 5-10 år för att ställa korrekt diagnos på en endometriospatient. När rätt diagnos uteblir ges inte heller rätt behandling, vilket leder till onödigt lidande och ytterligare försvårande komplikationer – vanligt är sammanväxningar mellan, och skador på, inre organ såsom äggstockar, urinblåsa och tarmar. Utöver detta är nervsmärtor, svårigheter att bli gravid och bestående smärta vid samlag vanligt förekommande. Detta är bara några exempel på vad endometrios kan orsaka … Sverige ligger för närvarande flera år efter andra jämförbara länder, t.ex. Danmark, när det gäller forskning och kunskapsutveckling om endometrios. Detta beror på nämnda brister i vården men det beror också på att för få endeometrioscenter etablerats i landet. Forskning om sjukdomen är lågt prioriterad och det är svårt att få forskningsmedel även när engagemang finns. Avsaknaden av nationella riktlinjer och ett erkännande av sjukdomen gör att människor blir sjukare än vad de behöver bli. 2011 inträffade det första kända dödsfallet i Sverige till följd av endometrios. Vi accepterar inte att endometrios fortfarande ses som ett “ointressant kvinnoproblem” och inte som en sjukdom år 2015. Vi kräver förändring nu. Vi vill att: - Socialstyrelsen erkänner endometrios som en folksjukdom. Att nödvändiga nationella riktlinjer sätts upp för att kunna säkerställa rätt vård i hela Sverige! Konkreta riktlinjer med särskilda krav på kunskap inom vården. - Särskilt forskningsstöd skall ges för att hitta både orsak och symptom för endometrios – och i det långa loppet hitta bättre behandlingsmetoder. - Endometrios ska vara en obligatorisk del av sexualundervisningen i skolan. Unga måste få kunskap om sjukdomen och därmed kunna få rätt vård i tid. Det ska finnas tillgänglig information och kunskap hos skolhälsovården, gynekologer, ungdomsmottagningar och kvinnoavdelningar över hela landet. Skriv under och hjälp oss att höras! /Maria Henriksson, Period, i samarbete med Endometriosföreningen Sverige, Endometriosforum Sverige, Endometrios i Sverige, Mensen, Medsystrar, 2.6miljonerklubben

Gröna ytor i bostadsområden är viktiga för att skydda den biologiska mångfalden, göra värmeböljor uthärdliga och förbättra människors fysiska och psykiska hälsa, inte minst möjlighet till lek, rörelse och kreativitet för barn och unga. Trots det vill staden nu genomgående bygga bort våra gröna kilar! De gröna ytor som avsiktligen sparades mellan husen när områdena uppfördes byts i förtätandet ut mot bostadshus och hårdgjorda ytor. I områden som Björkhagen, Enskede, Bagarmossen och Skarpnäck kan vi se flera exempel på det. Tät bebyggelse i sig gör oss sårbara för klimatförändringar! Hårdgjorda ytor förvärrar värmeböljor och hindrar stora vattenmängder från att rinna undan vid skyfall. Förlust av grönytor gör levnadsvillkoren för såväl människor som natur betydligt sämre och sker på bekostnad av närmiljön för både nuvarande och kommande generationer. 

Det är mycket svårt för mig att förstå hur ett demokratiskt land som Sverige kan fortsätta att frihetsberöva en människa under lång tid enbart i syfte att utvisa honom till ett land som präglas av krig, våld och osäkerhet. Jag ställer mig frågan vad mänsklighet, rättvisa och demokrati innebär om en person hålls inlåst trots att myndigheterna samtidigt vet att situationen i hemlandet är farlig och att ett återvändande inte kan genomföras på ett tryggt sätt. Jag har nu varit frihetsberövad i över fyra månader. Fyra månader av mitt liv har tagits ifrån mig – månader fyllda av rädsla, psykisk press och ovisshet. Trots att jag inte utgör någon fara för samhället och trots att jag under många år arbetat, integrerat mig och levt ett ordnat liv i Sverige, hålls jag fortfarande kvar i förvar utan att veta vad som kommer att hända med min framtid. Jag frågar därför respektfullt: var finns den rättvisa och den demokrati som Sverige är känt för? Jag önskar endast att få leva i trygghet, arbeta och fortsätta det liv som jag under många år byggt upp här.

Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.

För att många kvinnor lider dagligen av väntetider, felbehandling, feldiagnostisering, felmedicinering och får inte rätt vård och därav ingen chans till ett liv med mindre smärtor och besvär och därav chans till ökad livskvalite. I Sverige erbjuds kvinnor med besvär och smärtor mestadels bara hormoner medan forskning visar att detta aldrig tar bort endometrios härdar och sammanväxningar och för att ca 1/3 av endometrios patienter har progesteron resistans samtidigt som 60-80% som får kirurgisk åtgärd upplever förbättring och ökad livskvalite men majoriteten nekas den möjligheten. och för rätten till korrekt diagnostisering som bara kan ges via titthålsdiagnostik och då detta erbjuds bara en bråkdel av alla drabbade. Patienter blir ju i dagsläget lidande om rätt hjälp inte erbjuds i Sverige eller om man känner sig felbehandlad och felbedömd av svensk sjukvård. Om rätt sorts vård/åtgärd/medicinering som önskas bara erbjuds utomlands inom eu men man inte har möjlighet att betala för det själv. 

Den öppna förskolan på Frösön är viktig för barnfamiljer i området, och en stängning kan få negativa konsekvenser för både barnens och föräldrarnas utveckling och hälsa.  Att flytta all verksamhet till andra öppna förskolor skapar trängsel i lokaler som redan har begränsat antal platser. Då Frösön är ett stort upptagningsområde där en stor del av kommunens barnfamiljer bor, är det orimligt att belasta övriga öppna förskolor med detta besökstryck. Det finns ingen garanti för att man ens kommer in när man väl tagit sig dit. Alla föräldrar har inte möjlighet att ta sig till de övriga öppna förskolor med barnvagn på ett smidigt sätt. Den lokala närvaron på Frösön är avgörande. Öppna förskolan är den främsta platsen för att bryta social isolering. Det är här vi kan förebygga psykisk ohälsa och tidigt upptäcka tecken på bristande hemförhållanden eller behov av stöd. Enligt Barnkonventionen ska barnets behov prioriteras. Att ta bort en trygg och pedagogisk närmiljö går direkt emot detta. Vid en stängning tvingas vi föräldrar söka oss till andra områden, vilket riskerar att leda till ökad isolering. Vi går miste om viktiga bekantskaper där vi kan dela tips och funderingar kring föräldraskapet. Kanske är det öppna förskolan på Frösön som våra barn skulle hitta sina första bästisar, vänskaper som ger trygghet inför skolstart och fritid. För vissa familjer kan denna mötesplats vara helt livsavgörande.  Låt oss därför bevara denna trygga miljö.

Ålderdomen är en tid dit alla som lever länge når. När vi inte längre känner att vi klarar av vår vardag i det egna hemmet kan vi komma att ställas inför en sista flytt. En flytt där hemmet blir på ett äldreboende. Tänk dej att det en dag är du. Det finns många saker i den processen som är påfrestande på olika sätt - det är inte vad den här namninsamlingen handlar om. Det handlar om den stund då du faktiskt får en plats, när du ska få flytta för sista gången. Då upphör dina möjligheter att bestämma på vilken ort du bor. Det är inte enbart ditt egna hem som försvinner. Det gör även dina aktiviteter, dina vänner och bekanta - ditt sociala liv. Man skulle kunna tänka sej att det skulle vara skyddat av lagen, att få bestämma på vilken ort jag vill bo. Men det är det inte. Det är därför upp till varje kommun att leva upp till det ändå. Det har Tierps kommun valt att inte göra. Nu är det dags att tänka om! Låt den som önskar bo på ett ålderdomshem få göra det! Låt den som beviljats rätt att bo på ett ålderdomshem få bestämma på vilken ort den vill bo!

Hjälp oss agera för ett barns rättigheter!   Ellen är ett barn på snart 4 år med trauma och språkstörning efter  flykten från Kuba i Mars 2024.  Hon går idag på förskola där hon visar på positiv utveckling och skapat trygg anknytning till sina vänner och pedagoger. Det sker även ett parallellt samarbete med psykologiskt stöd för att bearbeta hennes tidigare upplevda svårigheter och begränsningar i känsloreglering. Ellen har även en väldigt stark och trygg anknytning till sin svenska familj och numera det svenska välfärdssamhället.  Dessa förutsättningar hjälper henne till en trygg fortsatt utveckling, vilket är en fråga om ett barns rättigheter!  En utvisning av Ellen, tillsammans med sin mamma och mormor skulle innebär en allvarlig och riskfylld vardag, hälsa och bristfälliga levnadsvillkor för samtliga i familjen.  Vi uppmanar därför Migrationsverket att ta ett beslut utifrån barnets bästa,  att låta Ellen och hennes familj stanna! 

Vi föräldrar ser med stor oro på att en viktig resurs riskerar att behöva lämna Tångvallaskolan. Tångvalla har genom alla år satt elevhälsa högt på agendan och nu väljer man att plocka bort en befattning som jobbar med: Relationsburen pedagogik: förmåga att nå de elever som har störst behov. Denna typ av förtroende tar år att bygga upp, men kan raseras på en dag. Förebyggande elevhälsa: närvaro fungerar som en skyddsfaktor. Att identifierar problem innan de eskalerar, vilket sparar skolan resurser och besparar eleverna lidande. Och ger eleverna förutsättningar för att må bra & har genom åren förbättrat skolgången för så många elever.